Snaps? Eller shots? Å så var det Tårtan igen, alltså.

Varannan onsdag, vid pass kl 3 på eftermiddagen, Hornsgatspuckeln och Café Tårtan; borden är dukade och ihopaställda för att möta gänget - de är redan väntade. De kommer en och en eller i små grupper, stolar skrapar, jackor hängs av och kamerorna, objektiven och allehanda småpryttlar kommer fram tillsammans med dagens litteratur - gamla fotoböcker med gammaldags tryck, och äldre och nyare publikationer, som ibland kan vara Leicakatalaloger från 50-talet eller den europeiska auktionsvärlden. Kaffet och någon kaka, bulle eller smörgås (vegetarisk förstås) trollas fram av den flinka personalen och det fotografiska samtalet sätter igång. 

Tårtan är det förlovade landet för ögonblicksbilder, eller snapshots. Objektiv byts och testas, djupsinniga kommentarer flödar runt bordet och samtalet kantrar för en stund över till den aktuella politiska situationen i Sverige. Emellertid, och trots situationens aktuella status hörs ingenting om vilka som vann allsvenskan. Men här är vi i och för sig i Hammarby Country, de norra förorternas lokala fotbollslag är möjligen ointressanta.

Mobilen duger som kamera ibland, även för garvade fotografer, inte minst för redigering och utlägg på sociala medier. 

Snapshot. Fast det är bara kaffe i koppen.

Tårtan är ett populärt ställe, inte bara för oss. Men det verkar som om ett gäng fotografer drar uppmärksamheten till sig bland de övriga gästerna också, även om de sett oss förut. Och då kan det bli intressanta samtal också. 

På återseende//Göran

Inför Stjärnjul

Snart är det den tiden, dvs då alla körer i stan har en julkonsert och nästan varje dag är fylld av olika evenemang. Som vanligt är det bråda tider för min kör, The Entertainmen som tillsammans med vår systerkör, Rönninge Show Chorus som vanligt jobbar på att sätta upp Stockholms största julkonsert, Stjärnjul, i Filadelfiakyrkan - det 26:e uppförandet. 

Vi har nya nummer med till varje år, och förstås nya gästartister, som i år, och som alltid, precis som i alla andra sammanhang blir man aldrig fullärd. Och då behöver man coacher. En sådan coach, som kommer till oss och hjälper oss att finslipa vårt framträdande är Katarina Henrysson, tidigare medlem i och en av grundarna till The Real Group. 

Det är märkvärdigt hur vissa människor bara sprider glädje omkring sig, och hur de med små medel lyckas höja nivån så mycket, och hur de lyckas med att kritisera kraftigt på ett sätt så att vi uppfattar det som att vi är bäst i världen... Och det blir väldigt bra!

Det blir som vanligt en stor föreställning, med full orkester inklusive stråkar, och artister i år kända både på hemmaplan och internationellt, inte minst en känd multiinstrumentalist och violinist från Dalarna och Elsa från filmen  Frost.

Så det är ett hårt jobb - här instuderandet av körsatsen till Nessum Dorma. 

Och när jag har kameran med mig kan jag inte låta bli att ta nåt sånt här ögonblicksporträtt - en av våra duktiga sångare i kören. 

Kolla gärna in Stjärnjul på Ticketmaster. Det är den julkonserten som man behöver gå på, här finns allt! Och jag hinner dessutom inte med flera...

På återseende//Göran

En slags fotomässa

Alla sådana här händelser, som handlar om fotografi, prylar och högklassiga föreläsningar av kompetenta fotografer, är alltid behjärtansvärda. Så Photo Market på Fotografiska var trevligt ur många synpunkter. Inte så mycket prylar, men det gör inget. Behållningen var föredragen, och som alltid i sådana här sammanhang, att mingla omkring och träffa gamla bekantskaper som man inte träffar så ofta, och samtidigt göra en del nya bekantskaper.

Jag såg och hörde bland annat Knut Koivisto som berättade om sin Gotlandsresa med en ny kamera, en mellanformatare (som också visades i sin monter på utställningen). Nytt och i sammanhanget spännande format, cinematografiskt, en närmast extrem vidvinkel, panoramautsnitt som man ser på bio. Och det passade ju bra för Knut K som har erfarenhet från filmvärlden, främst som stillbildsfotograf. Hans bilder gjorde sig i formatet, och gav en filmisk känsla åt berättelsen.

Och så imponerades jag av Jimmie Nelson, framförallt hur han närmade sig fotografin som konstart, men också hur han närmade sig sina motiv, människor som bor på de mest avlägsna och svårtillgängliga platser i världen. Hans berättelse var långt ifrån tekniskt prylsnack, utan mer en berättelse om vem han var, hur fotograferandet hjälpte honom att lära känna sig själv och hur det i sin tur påverkade hand sätt att fotografera. Rysligt intressant.

Det var i övrigt flera andra intressanta föredrag med intressanta fotografer som delade med sig. Men så var det sociala också som blev behållningen. Och där hände det att det seriösa fotografiska samtalet kunde blomma ut, inte minst i samtalet med en Tårtankompis.

Och så lärde jag mig att man inte ska åka hemifrån utan att kolla om minneskortet sitter i kameran, istället för i kortläsaren vid datorn. Pinsamt! Men, Kjell o Co låg inte alltför långt borta, och mobilkameran fungerar bättre än väntat.

På återseende//Göran

Lunchgäster

Höstdis och dimma, klassiskt novemberväder innan snön har kommit. Och inte så kallt, flera plusgrader, en 8 - 10 stycken faktiskt. Inga detaljer, allmän oskärpa, nästan som en akvarellmålning med dova färger som liksom går in i varandra. Man vet aldrig om suddigheten beror på dålig hantering av autofokus, vädret och ljuset eller att motiven inte sitter stilla utan rör på sig direkt hela tiden. Det blev att skruva upp ISO, vilket ytterligare smetade ut detaljerna. 

Full fart vid fågelborden, de gamla vanliga gästerna - talgoxarna, nötväckan och koltrastarna - förutom ekorren som kommer på sporadiska visiter. Och i morse såg jag i eken en större hackspett, som jag tror bor här nånstans bland träden, men som inte dök upp till lunchen. Det är faktiskt ett påtagligt fladder runt öronen när man är ute i trädgården och ser när de kivas om platserna och maten.  

Och ekorren har ännu inte lärt sig hur hans egna ekorrmatare fungerar, utan snyltar på fåglarnas käk. 

På återseende//Göran

Sommarens sista ros. Och brasdags!

Höstsäsong, och trädgårdsstädning, dvs dags att göra i ordning trädgården inför vintern. En bra dag för sådana aktiviteter; inte för kallt, glimtar av sol och sån där skön, krispig höstluft som inbjuder till utomhusvistelse. Och trevligt sällskap av alla småfåglar som samlas kring fågelmaten; bofink, koltrast och gärdsmyg idag. Igår var ekorren på besök. Men han är fortfarande för dum för att fatta finessen med den speciella ekorrmataren. Istället för att lyfta på locket har han försökt gnaga sig in till nötterna! Snart har han dessutom lyckats. 

Egentligen ett väldigt trevligt jobb. Det blir en del löv, men jag är av den enkla åsikten att det sannolikt finns en mening med att löven trillar ner på marken. Jag inbillar mig (eller vet, rent av) att de försvinner ner i marken med hjälp av maskar och andra små djur och blir omhändertagna av maskarna och de mikroorganismer som finns i jorden. Och så blir det ny jord och näring. Rätt så fiffigt egentligen. Och så är löven en bra isolering i rabatterna. Så det blir inga lövhögar, och krattningen minimeras. Det blir roligare att göra den större "städningen" i trädgården till våren.

Det lyste rött bland rosorna på baksidan. Och bättre sent än aldrig tydligen, så hade Wild Eidric lyckats producera en sista ros, trots den sena säsongen och vädret som hittills inte varit så hjälpsamt.

Men, det är ändå oåterkalleligen höst. Snart kommer vintern. I och för sig kan man göra den uthärdlig också, särskilt med hjälp av kakelugnen och brasa på kvällarna att ackompanjera Netflix och HBO et al. 

Funkar nu också. Det är nåt visst med brasa och öppen eld. Knappt man behöver TV'n då ;).

På återseende//Göran