Påfågelöga

Från i stort sett ingen fjäril till något som påminner om fjärilshuset i Haga Trädgård. Och det kan väl inte bara vara den relativt nya buddlejan… Det svärmar alltså av fjärilar. Och de äter från alla blommor i perennrabatten nu. Är det ett fjärilsår?

Intressant – ofta ser jag två fjärilar som flyger runt varandra. Dansar de eller slåss de? Svårt att avgöra.

Också intressant; Påfågelfjärilens färger. På utsidan väldigt mörk och nästan monokrom och i stort sett osynlig, på insidan ett helt nytt ansikte som ser direkt avskräckande ut, som om det vore en helt annan varelse – exempel på naturens vishet.

De var aldrig riktigt stilla. Öppnade och stängde vingarna oupphörligen, så svårt att få någon riktigt bra = skarp bild (fast skärpa är ju inte huvudsaken, eller hur?). 

På återseende//Göran

Och plötsligt så händer det

Vi har planterat flera buskar nu. I maj kom en buddleja till rabatten - inte helt utan intentioner, buddlejan är ju också känd som "fjärilsbuske". Så jag förväntade mig en massa fjärilar när den slog ut, vilket emellertid inte blev av. I alla fall inte till en början. Men det visade sig att den tydligen inte slagit ut ordentligt. 

Idag har den gjort det. Och plötsligt, när jag satt och läste på altanen såg jag en fjäril besöka busken . Och sen en till, och till slut var det en hel svärm med fjärilar som dansade och jagade varandra och däremellan satte sig på buskens blommor och käkade. 

Det blev lite långsam fotografering, jag kunde sitta på en stol bredvid busken med kameran och makroobjektivet och vänta på de rätta tillfällena. Man behövde inte direkt jaga.

Det blev lite olika fjärilar varav jag egentligen inte kan namnge någon med grad av säkerhet. Kålfjäril? Nässelfjäril? 

Och även om det inte bara var buddlejan som drog, så gjorde den skäl för namnet, den var i särklass mest populär. 

På återseende//Göran

Idag hälsar vi Berit välkommen till Casa Lavendel

Idag kom Berit. Hon ska bo hos oss framgent, hoppas vi. Vi har gjort i ordning en plats för henne som hon får ha helt för sig själv. Hon är lite blyg och tunn än så länge, men vi har gjort vårt bästa för att hennes plats ska vara så bra som möjligt, så vi hoppas att hon snart reder sig och växer sig stor och stark.

Berits fullständiga namn är Prunus Cerasus ”Berit” och det är alltså en körsbärsbuske. Den blir mellan 2 och 3 meter hög, har ett buskaktigt växtsätt och ger bär som mognar i augusti. Bären lär vara goda att äta om än lite syrliga direkt från gren, men går också att göra saft och sylt på om man vill. Blommar i maj med vita blommor.

Har länge tänkt att sätta något på den platsen, övervägt körsbär bland annat, inte minst med tanke på blomningen, men blivit lite tveksam med tanke på att sådana träd lätt kan bli uppemot 5 meter eller högre, och det skulle innebära onödig skugga, visserligen på sikt, men ändå. Och så hörde jag om att det fanns buskar, körsbärsbuskar, med lite bättre storlek, och så hade handelsträdgården två exemplar och på den vägen är det, dvs nu har det varit buskplantering som gällt ett tag.

Som synes lite tunn och oansenlig än så länge, men förutsättningarna för växtkraft finns, om inte annat så känns det i ryggen.

På återseende//Göran

Inte bara gräva

Mycket av tjusningen med en trädgård gäller själva jobbet; att gräva och planera, hantera växterna och jorden, känna myllan mellan fingrarna och lukten av jord och mull, att sätta ner växterna i jorden, vattna och förhoppningsvis se dem sträva och växa.

Men det är inte allt. Det finns ytterligare dimensioner.

Det passiva njutandet är en sådan dimension. Att sitta och äta frukost på altanen eller att bara sitta på altanen och se perennrabatten prunka, blomkrukorna på altanen och kolla fåglarna, insekterna och fjärilarna, att gå omkring b land buskar och växter och fundera eller bara ta in intrycken man  får av lukter, färger, ljud.

Och sedan försöka återge alla intrycken i bild. Det svårt. När man ser sig om ser man helheter. När man försöker fotografera helheterna blir det lätt gyttrigt, eller så går man nära och tappar just helheten.

Astilben har hämtat sig från både majtorka och rådjursattack. Något så när i alla fall. 

Buddlejan ska ju vara fjärilsbusken. Vi har faktiskt många fjärilar i trädgården. Jag har inte sett en enda på buddlejan . Men kanske den behöver slå ut ännu mer först. 

En njutning för såväl ögat som örat - balsam för själen. 

På återseende//Göran

Bubbelliv

Ibland gör omständigheterna att man liksom försvinner in i en bubbla, där omvärlden blir på avstånd och inte längre lika intressant, där man bara lever för stunden och saken "and nothing else matters” (Metallica 1991, även om det kanske inte var riktigt så dom menade).

Förra veckan när jag var i Orlando, så var det barbershopbubblan som var aktuell. Vi sjöng hela tiden, med varandra, med andra, själva och tillsammans. Vi levde på konferensområdet, på vårt hotell, ute vid poolen, någon enstaka resa till stan eller till någon park, men i stort sett var det bara barbershopsång som gällde. Barbershopbubblan.

Nu har barbershopen sommarlov, även om jag fortfarande sjunger då och då - jag kan liksom inte låta bli – men då är det lätt att man går in i nya bubblor.

För mig är trädgårdslivet en sådan bubbla. Kanske inte riktigt intensiv, varken i tid eller rum, men ändå en bubbla. De senaste dagarna, sedan jag kom hem, har min tankevärld och praktiska värld snurrat kring trädgården. Jag gräver och planterar, och känner mig nästan addicted till ytterligare nya buskar och mer grävande – samtidigt som jag njuter av det som finns och som börjar blomma mer och mer nu. Men det är givande. Att sitta på altanen efter väl förrättat värv (dvs en ny buske på plats) och njuta av det begynnande prunket är belöning i sig.

Och sen är det ju väldigt givande att fotografera i trädgården!

På återseende//Göran