Det är fortfarande höst

Hur man byter stämning med svartvitt.

På återseende//Göran

Sommarminne

Då, en liten sjö i Klippiga Bergen i Colorado USA, sent juli 2017. Varmt och soligt, vattnet glittrade och jag hade precis fått en fin öring, en regnbåge, och satt på strandkanten och tittade och filosoferade. 

Nu sitter jag och tittar ut genom fönstret i mitt arbetsrum, kallt och blåsigt och regnigt, varken höst eller vinter utan bara ruggigt. 

Glad att jag hade kameran med.

Bilden vinner på att förstoras. 

Konverterad till svartvitt i Silver Efex Pro, efter justering av RAW-filen i Lightroom. 

På återseende//GöranR

Bilder är inte bara fotografier

Vi som har och läser DN gläds varje vecka åt små underbara färgbilder på Namn och Nyttsidan med Stockholmsmotiv och med små underfundiga texter till. Idag kunde vi läsa en liten krönika om Barbro Ingvaldsson som är upphovet till dessa bilder, med anledning av att det i morgon är releasefest för hennes bok "Stockholm på krita" med texter som är skrivna av Ove Säverman.

I intervjun som krönikan baseras på berättar Barbro Invaldsson att känslan är viktigast: "...jag vill inte bli för skicklig för då riskerar jag att tappa känslan..."

Och vidare, som hon sa om en av sina bilder (apropå perspektiv och vinklar): "Fy fasen vad felritat, men jag tycker om den ändå!"

Anledning till eftertanke. De flesta fotografer strävar efter perfektion. Kompositionen ska stämma, färgerna får inte balla ur, skärpan ska sitta där (helst på ögonen), inga grässtrån i vägen och inga utbrända högdagrar eller igensotade partier etc etc. 

Men känslan då? Är den inte mycket större än så, egentligen? Inte bara eftertanke, utan kanske till och med begrundan. 

Bilden ovan har naturligtvis inget att göra med bloggtexten i övrigt. Det är en ögonblicksbild på vad som var framför ögonen på mig när jag väntade på makan i en affär i närheten av Gamla Stan.

Här är länken till krönikan i DN, signerad Måns Wallgren och med foto av Paul Hansen (som tyvärr inte kommer med i nätvarianten): https://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/hon-satter-farg-pa-stockholm/

På återseende//GöranR

Det enkla blir komplext

Funderar över det här med svartvitt. För en del är det retro, dvs en stil, för andra associerar svartvitt till svunna tider, barndomen till exempel. 

Jag sitter nu och tittar på mina bilder i arkivet, och prövar att se några av dem i nytt ljus, alltså svartvitt. Ibland funkar det, ibland inte. Ibland förändras stämningen och någon gång förändras bildens uttryck ganska ordentligt. En ganska platt bild i färg, ren dokumentation, kan exempelvis bli  ödesmättad på ett helt nytt sätt. Fascinerande. 

På återseende//Göran

Svartvitt är inte bara avsaknad av färg

Har blivit medlockad på en utmaning på Facebook. Svartvita bilder, utan människor eller husdjur, inga förklaringar, bara rena bilder. 

Eftersom jag inte orkat/hunnit ut att fota fräscha svartvita bilder - trots snön?!? - så laborerade jag lite i arkiven. 

Märkligt hur känslan i bilden kan förändras...

På återseende//Göran