Lyckan med en egen bok

Vi ser för mycket bilder på skärmen . De gör sig egentligen inte där, inte jämfört med printar på papper, eller än nu hellre upphängda på väggen inom glas och ram eller liknande. Så vi skriver ut våra bilder för sällan, åtminstone gör jag det. Och det blir ett problem, eftersom jag också, på den gamla goda och analoga tiden var alldeles för dålig med att sätta in mina bilder i album. 

Men jag har kommit på - liksom många andra före mig - att det går ju att göra fotoböcker, på nätet. Det blir nästan som album, fast bättre. 

Det fanns behov av att dokumentera resan  till Skottland tidigare i höst, och ge oss som var med något lite mer påtagligt att minnas. Vi har gjort det förut, vilket blev stor succé.

Och "vi" är en illuster grupp herrar, eller gubbar, som en gång i tiden brukade samlas i samfällighetens bastu på fredagarna. Vi började spela på hästar, och utvidgade rörelsen till en ekonomisk förening, med aktier, fonder och jag vet inte allt. Vårt mål var att åka till Alaska, och dit kom vi så småningom, en episk resa. Och nu, tio år senare var det dags för en ny resa. 

Det blev många bilder, det blir gärna det i Skottland, och en fotobok tedde sig oundviklig. Och idag kom den alltså på posten.

Namnet på gruppen eller föreningen var ju givet.

Det blev en större bok den här gången (och dyrare), för att få plats med bilderna och göra dem mer rättvisa. Jag förde nån slags resedagbok, och använde anteckningarna till att kapitelindela boken; varje dag = ett nytt kapitel som började med en text och en för dagen typisk bild. 

Flera möjligheter till sidolayout.

Vi har till och med en egen logga.

Allmänt sett succé. Boken var lätt att göra. Att skriva text fungerade bra. Jag valde fint fotopapper, och bilderna blev bättre än väntat nästan, hög kvalitet, bra färger, dvs helt OK. Och dyrt, men värt det. 

(Bilderna i boken mycket bättre än vad de är återgivna här!)

Gav mersmak!

På återseende//Göran

Promo photoshoot

Vilket enligt bland annat Urban Dictionary skulle betyda nåt i stil med Fototillfälle i reklam- eller marknadsföringsfrämjande syfte. 

I själva verket en kombination av två av mina främsta intressen - sång/musik och fotografi. Min dotters kvartett (barbershopkvartetten Chili Treat) är ganska nystartad. Och så ville de ha bilder på sig, att till exempel visa på sociala medier, att ha och eftersom de är så duktiga att de uppträder kunna visa eventuella uppdragsgivare. 

Så idag tillbringade jag på deras förfrågan (som om jag skulle kunnat låta bli!) flera timmar med damerna i kvartetten och gick omkring och tog bilder. Det blev alla slags bilder, inomhusbilder och utomhusbilder i trädgården, närbilder och gruppbilder. Sammantaget uppemot 5-600 bilder, inkluderat några serietagningar då det bara rasslade iväg. 

För att det skulle bli lite naturligare fick de också sjunga medan jag fotograferade. Och då är det lite som sportfoto, att vänta in rätt ögonblick då det ser bra ut, blir lite actionkänsla i bilden och så att inte munnen  eller ögonen hamnar i en tråkig position, så att man fångar ögonblicket (där kom serietagningen in). 

Utomhusbilderna då; oerfaren som jag är när det gäller sådana här fotograferingar hade jag i alla fall en tanke om några bilder med attityd, kaxighet och lite mörkhet (lite konstnärligt så där, ni vet), så för att få rätt stämning försökte jag exemplifiera med, eller instruera om att försöka vara lite "Thåström". Det gick så där. Vi hade alldeles för roligt för att det skulle funka, och tjejerna har alldeles för roligt hela tiden för att de skulle kunna ha sån attityd. Så det blev breda garv istället. Men, det är ju så de är, så det blev ändå rätt bra till slut. 

Svårt med naturligt ljus ibland, det räcker inte alltid till vilket kräver stor bländare, vilket medför kort skärpedjup och svårt att få en rad så här i fokus. Funderar på om man skulle investera i kunskap om ljussättning, blixt eller liknande och kanske lite utrustning...

En rolig dag!

På återseende//Göran

Barock kontrapunktik

En av de allra bästa musikgrupper jag vet emanerar från jazzen - Modern Jazz Quartet (MJQ). Gruppen grundades 1952 av Milt Jackson, som spelade vibrafon, och fortlevde med några få avbrott till 1993. Pianisten, John Lewis, hör till mina absoluta favoriter, inte bara bland jazzpianister, utan när det gäller pianister över huvud taget. Han kunde som få hitta det exakta anslaget, och vara så väldigt precis i sitt spel. Gruppen provade många olika stilar, och blandade bland annat blues med fugor av Bach. Det har sagts om gruppen att de tillsammans fungerade efter någon slags kylig barock kontrapunktik, vilket för mig är något svårförståeligt. Den kontrapunktiska delen klarar jag; var och en av musikerna var virtuoser och kunde åstadkomma fantastiska egna och improviserade solon och fortsätta med egna musikslingor som tillsammans blev fullödig musik. Däremot är jag oklar över barockdelen, snarare upplevdes mycket av musiken som MJQ kreerade som mer återhållsam och faktiskt nästan sparsmakad och knappast storvulen och dramatisk.

Emellertid, en av deras bästa låtar heter Skating In Central Park. Jag kom att tänka på den, och MJQ på väg hem från fotodagen som jag skrivit om tidigare. Jag hade parkerat min bil på Rålambshovsleden, bredvid Rålambshovsparken, nästan precis under Lilla Västerbron. Där finns - inte en skridskobana - men väl en anläggning för skateboarding. I kvällsmörkret blev det ljuset speciellt på och mellan bropelarna, vilket naturligtvis var oemotståndligt när jag ändå hade kameran med mig - Skating in Rålambshovsparken...

Och en joggare sprang förbi.

På återseende//Göran

Att bli en bättre fotograf

Det finns många vägar till att bli en bättre fotograf. Att tillbringa en hel lördag med att bara titta på fantastiska bilder och lyssna på intressanta, medryckande och inspirerande föredrag av de bästa fotograferna är ett sätt.

Åtminstone enligt Zoom-resor och Kamera&Bild som var värdar för en sådan fotodag i Stockholm, idag.

Claes Grundsten berättade om sitt fotograferande, inte minst som ambassadör för Olympus, vi såg bilder från och hörde berättas om äventyr i ett mäktigt Yellowstone, den berömda nationalparken i USA, av Magnus Elander, Serkan Günes visade sina underbara naturbilder från olika delar av världen och berättade om sin fotografering i Norrbotten dit han ganska nyligen flyttat. Sen fortsatte Anna UImestrand och presenterade sin speciella och fantasifyllda värld, sett genom makroobjektivet och relativt underläge och Tom Svensson visade förfärliga bilder på troféjakt i bland annat Afrika – noshörningarna är på väg att utrotas på grund av handeln med deras horn – och kampen för att komma till rätta med tjuvskyttet som inte sällan kräver offer bland de vakter som med risk för sina liv försöker stävja den oerhörda hanteringen. Anders Geidemark berättade medryckande om expeditioner till isbjörnarnas och valrossarnas rike och till sist visade Mats Andersson sina alldeles speciella och högst personliga bilder från Island och Shetlandsöarna.

Och så, förstås, den ofrånkomliga utställningen av diverse fotoprylar, med erbjudanden som frestade en redan ansträngd budget…

Serkan Günes

Anna Ulmestrand

Tom Svensson

Mats Andersson

Man kommer inte undan med Olympus, som deltog i utställningen. Fr a var Olympus OM-D E-M 1 mkII oerhört intressant ur många perspektiv.

Det blev en mäktig dag, full av intryck, väl ihopahållen av Kamera&Bilds chefredaktör Calle Rosenquist och väldigt välbesökt. Men intressant hela vägen. Alla som framträdde var ju naturfotografer av något slag, och det fanns en uppenbar risk för att det skulle bli för mycket av den varan. Alla var dock så olika i sitt fotograferande, det blev en sådan variation på fotografiska uttryckssätt och sätt att tolka och berätta om givna situationer, så det blev aldrig tråkigt eller enahanda. Och inga Rosenlundare, trots alla fantastiska bilder från när och fjärran.

En bra dag för oss intresserade fotoentusiaster, dvs nördar. Men blev jag en bättre fotograf? Nja, men jag fick i alla fall en ordentlig dos med inspiration.  Och kortet känns tunnare nu…

På återseende//Göran

Det fotografiska samtalet går vidare

Och Tårtan är träffpunkt varannan onsdag. Som igår. Och som vanligt.

Som sagts tidigare; att i vårt tidevarv kunna sitta ner och prata om viktiga ämnen IRL, dvs i samma rum, fysiskt närvarande, med ögonkontakt och medvetande om gester, uttryck, röstläge etc. är så befriande jämfört med exempelvis chattrådar på nätet.

Det är inte alltid raketforskning det handlar om, men det är alltid en trivsam stämning – det här med den svenska fikamodellen har sina fördelar – även om åsikterna går isär.

 Och att få sitta tillsammans och prata med legendarer inom fotografin, som Anders Engman är mycket värt, i sig.

Idag fick Tårtan också besök av en av administratörerna i gatufotogruppen här på Fotosidan, Fredrik Eriksson, på tillfälligt besök i gamla hemlandet, från sin position utanför London. Alltid roligt att träffa personer man diskuterat med och läst inlägg i gruppen av i verkligheten och roligt att diskutera med engagerade och intresserade personer. En trevlig stund och givande samtal. 

Sen är det ju så roligt också att helt ogenerat få hålla på med de här ögonblicksbildporträtten...

På återseende//Göran