Och så blev det Matmässa, också

Matmässan var ju i samma lokaler (i det stora hela) och på samma biljett, så hur skulle man kunna låta bli, särskilt som jag blivit lite sugen efter större delen av dagen på Fotomässan. 

Mycket folk, mycket - mer än tidigare år faktiskt - ekologiskt och organiskt och väldigt mycket vin! 

Jag bytte objektiv, från mitt vanliga favoritobjektiv för allmänt dokumenterande foto, dvs mZuiko 17 mm/1,8 som jag upplever så suveränt ändamålsenligt, till ett annat helt outstanding objektiv, nämligen mZuiko 75 mm/1,8, också ett väldigt bra och skarpt objektiv. Emellertid var det i sådana här sammanhang lite långt, man behövde avstånd och med så mycket folk var det svårt att få fri väg utan att utsnittet blev alltför snävt. Men, ibland behöver man göra något som bryter av, som får en att tänka i lite andra banor för att inte förfalla i slentrian och rutin. 

Matlagning - pasta med tryffelsås, a la Paolo Roberto. Rätt gott, utan att vara sensationellt. 

Mycket ost presenterades, och bröd. Ekologiskt, förstås. 

Finns det något som luktar som nybakade bullar?

Ett läckert upplägg. Men bara skådebröd.

Snacka om grönsaker som gör skäl för namnet. Den nya trenden - hemmaodlat. Med och i en pallkrage kan man odla allting, var som helst. 

Men den stora kulinariska upplevelsen för dagen var ändå när jag kom hem efter mässan/mässorna och en utflykt med min fru för att skaffa en ny laddning pelmener och piroger, som en rysk tant som min fru känner lagar, fick just en tallrik pelmener, efter bastun. Hög kulinaritetsfaktor!

Det här är nåt så sagolikt gott, och enkelt. Ryska degknyten fyllda med köttfärs (eller annat, motsvarande) som kokas i lite vatten, sådan de är med lite salt och ett lagerblad. Kan serveras på många olika sätt, som här till exempel med creme fraiche/smetana och lite ketchup (faktiskt!). Riven ost kan också höra till och gör inte ont. Buljongen, trots sitt lite bedagade utseende, är en direkt höjdare!

Mätt och belåten alltså, och trött efter en innehållsrik dag.

På återseende//Göran

Mässan, möten och betraktelser

Så det blev fotomässan idag. Undrar om jag undergår ett personligt paradigmskifte av något slag, men visst är mässan mindre och mindre? Många av de stora märkena var inte representerade - saknade särskilt Olympus, hade väldigt gärna velat klämma på den nya M1 mkII - och i övrigt var det också lite, ja, mindre. Men det var många och intressanta föreläsningar och många(!) bilder. 

Det är roligt att titta på bilder, men blir det för mycket blir det som om jag inte orkar, som om jag blir mätt och full på intryck och då orkar jag inte ta in mer, som om min mentala hårddisk blir full och processorn inte rår med mer. 

En av behållningarna var att träffa personer man känner och personer man känner indirekt, som exempelvis bloggkollegor. Det blev intressanta samtal med Lena Holm, Håkan Eklund och Björn Thundal om bloggar och bilder, plus att höra Fotosidans egen Grev Ture (alias Martin Agfors) diskutera kameror, objektiv och sensorer ur ett tekniskt perspektiv (förtjänstfullt intressant) och Göran Segeholm prata om personlig fotostil, att "outa" sig själv så det kommer fram i bildspråket.

Trevligt att träffa Håkan i verkliga livet. En närmast filosofiskt sätt att närma sig fotografin som är underhållande och som jag gillar. 

Och med med Lena och Björn fortsatte det fotografiska samtalet. Alltid roligt att ses i verkligheten och ta del av lite olika sätt att se på det här som vi håller på med. 

Så var det också mycket bilder, mycket utställning, med mycket bildbetraktelser.

Och andra typer av bildbetraktelser. Och mycket mer...

Till slut blev det en kort stund på Matmässan - följer.

På återseende//Göran

Motvikt

Idag har det varit säsongens snökaos. Bilarna har stått stilla, bussar och lastbilar ligger i diket och tunnelbanan slutade att gå redan efter några timmar.  Vi översvämmas av snöbilder.

Och så kommer man hem och möts av en plogvall som är 120 cm hög, 70 cm tjock och 8 meter lång - blöt, packad och TUNG snö - plus all snö på garageuppfarten i övrigt. 

Det är då man behöver komma ihåg att det finns alternativ, alternativa årstider, med sol, värme och salta bad. Faktiskt!

Så, varsågoda:

På återseende//Göran

Fotoblogg - vad är det och vad ska den handla om? Och lite prylsnack.

Möjligen är ämnet uttjatat till förbannelse, men tanken slår mig med jämna - och ojämna - mellanrum, inte minst med hänsyn tagen till min egen blogg, vad jag skriver om, vilka bilder jag visar etc. 

Enligt Wikipedia: "En blogg (avkortning av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog från de engelska orden ’web’ och ’log’), webbjournal eller webbdagbok är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg och/eller dagboksanteckningar på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp. Många bloggar uppfyller definitionen för ett massmedium."

Flera frågor hopar sig. Text eller bilder? Eller text och bilder? Och vad är viktigast? Och sen det här med det tekniska; diskussioner om framkallning, procedurer i fotograferandet, och den stora stötostenen: Prylar! Är det viktigt att skriva om vilka kameror man använder, eller vilka objektiv? Eller är bilderna viktigare?

Eller, om man vänder på det - kan man skriva om något annat än fotografering och fotoprylar? Egentligen? Hör politik till exempel, eller samhällsfrågor i övrigt verkligen hemma i en fotoblogg?

Och hur ska man reagera på en fotoblogg. Ska man till exempel kritisera bilder, dvs ur aspekten bedöma dem? Kan man bedöma/kritisera det skrivna? Ska man göra det?

Jag tittade på första sidan på Fotosidans bloggavdelning. På min dator ser jag 27 stycken inlägg där. Alla hade bilder, de flesta flera stycken. De flesta hade text i betydelsen små berättelser, typ dagbok, eller tankar och reflektioner i övrigt, dokumentation i både ord och bild från promenader, resor etc. 

Och så långt allt gott. Ur mitt perspektiv är det precis som det ska vara. En blandning av bilder och text, tankar och beskrivningar. Möjligen lite lite prylar och prylsnack, det är ju ändå kamerorna och objektiven och alla andra tillbehör som vi använder för att kunna blogga här, och det är alltid intressant att ta del av olika verktyg som finns och hur vi använder och upplever dem olika. 

Politik och samhällsfrågor kommer vi inte undan. Det vore löjligt att tro att vi kan hålla sånt undan här i bloggarna. Det är ju livet vi lever, de sammanhang vi finns i. Det är väl i så fall ren propaganda vi sak försöka undvikas, men hittills har jag aldrig stött på något i den vägen. 

Och relativt min egen blogg; att visa bilder och skriva om, dokumentera, vad som händer i mitt liv, vad jag är med om, tankar jag har ibland och så. Ibland vill jag visa hur bra bilder jag tar och berätta om dem, ibland vill jag bara illustrera tankar jag skriver om. Och det är väl det som är meningen. Och här når man ju ut med sina bilder, åtminstone till en given läsekrets, vilket annars är svårt, med tanke på den mängd av bilder som produceras varje dag och risken att de annars försvinner i mängden, om de ens lämnar datorn. 

Så jag slår väl in öppna dörrar här. Jag läser de flesta bloggarna, har väl lite synpunkter här och där som jag ibland ger uttryck för i kommentarsfältet, men de bloggar som finns här är till stor del alltid intressanta i ett allmänt perspektiv, ibland väldigt intressanta ur fotografiska aspekter. 

Men, för att inte jäva min uppfattning om prylar så kommer här slutbedömning om handledsremmar till kameror. Jag skaffade 3 stycken olika när jag satt och lekte på Ebay. De är alla bra, och uppfyller grundkraven på användning. Men de passar bäst till mindre kameror. De större kamerorna (>500 gram utan objektiv) behöver andra lösningar. Till små kameror i samband med exempelvis gatufotografi, resor etc är handledsremmen för mig den bästa lösningen.

Den som sitter på kameran nu är bra, mjukt läder och skavskydd mot kameran. Möjligen lite lång. Sen har vi den som är som virkad, mjuk och skön mot handleden och enkel att montera, men också lite lång (egentligen ännu längre). Till slut en påkostad (men ändå ganska billig) modell av läder, gott hantverk och precis lagom lång, om än lite stel. Det blir nog ändå den jag kommer att använda i fortsättningen. Och perfekt på min Olympus OM D E-M10 mkII. 

På återseende//Göran

Bilder som "gör jobbet"!

Besök på Fotografiska idag, tillsammans med en massa andra människor som kommit på samma idé. Som vanligt bra utställningar, framförallt Anton Corbijn, som jag har ett gott öga till sedan tidigare. Hans porträtt, eller snarare bilder av rockmusiker är väldigt starka, väldigt uttrycksfulla och fantasifulla och fjärran från "vanliga" porträttbilder. Skärpan är inte alltid spot on, mycket igensotade partier och hög kontrast, men det är fantastiska bilder, bilder som trots ibland alltså principiellt tekniska tillkortakommanden  verkligen griper tag i en. Exempel på detta var bland annat bilder på Rolling Stones, men också en bild på Ulf Lundell, där skärpan låg på bakgrunden och han alltså var suddig, men ändå en underbar bild. Sen är jag ju så gammal att de flesta av dem som han porträtterar tillhör mitt liv ända sedan jag var ung, musik jag lyssnade på och fortfarande lyssnar på.

Det fanns en annan utställning där också, bilder som följde en kvinnas kamp mot cancer, en slags dagbok som blivit illustrerad av fotografer som hon kände sedan tidigare. Det här är också starka bilder och det var lite svårt att säga att det är "fina" bilder, eller "bra" bilder - jag visste inte riktigt hur jag skulle uttrycka mig när jag pratade med kvinnan och en av fotograferna som var där. Men, när jag sa att bilderna "gör jobbet" var vi överens, dvs att bilderna förmedlade den rädsla, ångest och förtvivlan som fanns i situationen, men också hopp och förtröstan till slut. Och precis det uppfattade de som att projektet ville visa, och då hade nått fram, vilket var precis det som jag upplevde. 

Den här bilden ur boken och från utställningen, dvs min bild, är inte bra. Frågan är om den ens "gör jobbet", men jag tar med den för att visa exempel på hur man löste situationer ur ett fotografiskt perspektiv. 

Och det här är alltså Carina Persberg vars kamp det handlar om,  med en av fotograferna. En ytterligare aspekt var att generationsskillnaderna mellan fotografen här och Carina, som i sin tur är jämngammal med den andre fotografen (som alltså inte är med på bilden här), alstrade spännande aspekter på hur situationerna skulle gestaltas. 

Det här är verkligen bra, och gripande - gå och se detta!

Så det här med bra bilder är inte lätt! Ibland finns det så mycket mer i bilden som förmedlas; känslor, miljöer, tidens gång...

Och avslut med en räksmörgås och en vegetarisk dito i kaféet, med ett lite annorlunda stuk - smörgåsen serverades med det som skulle vara ovanpå liksom bredvid, med brödet för sig. Fräscht och gott. 

På återseende//Göran