Urban garden

Det är mycket trädgård nu, vilket inte är så underligt - det är en fantastisk tid när allt växer och slår ut och trädgårdarna vaknar efter den långa vinterdvalan. Det här med grönska och växtlighet slår an basala strängar hos de flesta av oss, oavsett om vi har tillgång till trädgård eller inte, och vi mår bra av att ha växter och grönt omkring oss. 

Det blir allt mer möjlighet till odling även i andra sammanhang. Se bara på projektet Odling på Spåret här i Stockholm, där man odlar i pallkragar på ett övergivet järnvägsområde mitt i stan, i närheten av Eriksdal och Tantolunden. Och så det här med reaktion mot allt industriellt med begrepp som närodlat, småskaligt, ekologiskt etc. Jag läser återkommande också om projekt med trädgårdar på tak som ytterligare intäkt för hur närheten till naturen, om än i liten omfattning och konstruerat av oss, är viktig

Det här med prunkande grönska även i stadsmiljö är man duktig på i de sydligare delarna av Europa. Ofta prunkar balkongerna, men också gatorna. Bilderna är från Alicante på Costa Blanca i Spanien, den äldre delen av stan.

På återseende//Göran

Det där med trädgård

Vill du vara lycklig en dag, skaffa dig en flaska vin. Vill du vara lycklig ett år, skaffa dig en kvinna. Vill du vara lycklig ett liv, skaffa dig en trädgård. (Kinesiskt ordspråk)

Jag har alltid varit kluven till det där med trädgård. OK visst njuter jag av trädgården, att vistas i, att sitta på altanen och njuta av grönskan och fågelsången. Men sen ska den ju skötas också; rabatterna ska planteras, de ska rensas, gräsmattan ska klippas, buskarna i häcken ska trimmas, ni vet, i alla fall ni som har trädgård. Och hittills har det varit mer av plikt , nåt jag gjort för att jag måste snarare än att jag velat, eller ändå nåt åt det hållet. Så därför har min trädgård blivit som den blivit; lättskött, ingen genomarbetad trädgårdsarkitektur. Och faktiskt lite tråkig trots sin grönska. Men innerst inne har det ändå funnits någon slags tjusning med trädgårdsarbetet, ett trädgårds- och odlingsintresse, även om det har legat djupt. Så nu när jag med ålderns rätt har fått mer tid över, har också trädgårdsarbetet fått en annan mening, lite som i ordspråket ovan (jag har redan vin i skafferiet och är lyckligt gift sen flera år).  Nu kan jag uppskatta att gå omkring och pyssla, köpa nya perenner och fundera ut var jag vill ha dem, njuta av att klippa gräset - se det som en stund av total avkoppling och glädjas åt resultatet. 

Egentligen har intresset funnits där, som en önskan att odla, att stoppa ner händerna i jorden och smula den mellan fingrarna. Och jag har drömt om att kunna plocka upp mina egenodlade grönsaker, att gå ut och hämta ett kok potatis från egen täppa... Så, i höstas gjorde jag i ordning några pallkragar, fyllde dem med jord och nu i våras satte jag ner några olika frön i en och potatis och lök i en annan. Långsamt har det sedan kommit upp små gröna blad, de har vuxit och idag, när jag vattnade pallkragarna såg jag till min oförställda häpnad och glädje att under några av bladen det lyste rött, av små runda liksom bär eller frukter. 

Det här är alltså min första skörd. En (egentligen flera stycken) rädisa (rädisor)! Jubel! Och så god, sötare än de köpta, inte så sträva och beska som de kan vara. Det är så här det alltså ska vara. Och så roligt att bli belönad, jag trodde ärligt inte att det skulle bli något av de pyttesmå frön som jag pillade ner.

Nu är det perennrabatten som står på tur, plus lite andra trädgårdsprojekt. Och det är ju tacksamt att fotografera i en trädgård, tänk bara på alla humlor och andra djur. Vi får väl se.

På återseende//Göran

Majväder och gatufoto

Nånstans drömmer i alla fall jag om att månaden maj ska vara solig, kanske inte jättevarm men ändå så att man kan stoppa undan vinterjackan, fåglarna kvittrar och alla blommor och blad slår ut i en skir vårgrönska.

Sen vet jag ju att det vi upplever nu, och har gjort i perioder i år inte är ovanligt, det är väl snarare så här det är.

Och det är då man kan drömma sig tillbaka till sydligare nejder – det kan se ut så här också i maj, om än kanske inte alltid i Sverige.

Har funderat över det här fotot. Det diskuteras återkommande om gatufoto här och överallt annars på fotosajter. Väldigt mycket av diskussionen går ut på att fotografering i det offentliga rummet är, med kända undantag, lagligt. Då det är lagligt är det alltså tillåtet, och är det tillåtet är det en rättighet att få fotografera vad och vem man vill, fortfarande givet undantagen. Den som inte vill bli fotograferad i det offentliga rummet ska hålla sig undan (och nej, jag överdriver inte, snarare citerar).

Jag har svårt för det där, den bristande respekten för eventuella motiv, det där med att hävda rättigheter snarare än respekt och grad av skyldigheter.

Samtidigt kan jag ju förstås inte låta bli att fotografera världen runt om mig, som exempelvis den här damen på stranden. Och då frågar jag mig om jag är en hycklare, som å ena sidan fördömer, å andra sidan ”utnyttjar mina rättigheter”.

Som försvar för just den här bilden kan anföras att jag dels är väldigt tydlig med vad jag gör, jag är tydlig med att jag fotar, jag ställer in kameran och håller den i en tydlig fotoposition och här var det flera människor med i sällskapet som alla såg vad jag gjorde utan att reagera, men också dels att jag försöker att hålla identiteten gömd när det är så här lite utlämnande bilder.

Mobilkameran….

På återseende//Göran

Konsekvenser av en ny trend

Att det fullkomligt exploderar med bilder från mobiltelefoner här numera är väl för mycket sagt, men bara på de senaste blogginläggen har fotografier med mobilkameror ökat nästan exponentiellt (eller i alla fall nästan...).

Undrar om vederbörande fotograf, som inte bara accepterat att mobilbilder är skit utan velat undersöka det själv, och dessutom kommit till en motsatt uppfattning, riktigt förstår vad han ställer till med? :) 

Det kan ju bli så att alla börjar använda sin mobilkamera i fortsättningen, vilket ställer till med åtminstone flera problem; dels för alla oss som investerat i dyr utrustning - vad ska vi med den när telefonen funkar lika bra? Dels fabrikanterna som väl nu får lägga ner tillverkning av kameraprylar förutom att vi blivit varse att fotografering inte är så märkvärdigt längre...

Nå, det här var ganska lättköpt - sorry för det. Finessen för mig själv är emellertid att jag faktiskt börjat använda mobilen mer och mer, mot att aldrig ha använt den tidigare utom i yttersta nödfall. Och jag kommer på att det funkar ju bra, ibland riktigt bra - övning ger möjligen färdighet. Dock ska sägas - jag föredrar fortfarande en "vanlig" (riktig?) kamera alla dar i veckan i grunden. 

Så här kommer några fler mobilbilder, bara för att visa att det går.

På återseende//Göran

På stranden

Vi har alla våra olika stilar här i livet. Och är det drygt 20 grader i skuggan (närmare 30 faktiskt), så finns det flera sätt att hantera solen - vill man bli brun så vill man.

Bilden tagen med mobiltelefon, Samsung S4.  Lite imponerad av bildkvaliteten, åtminstone i det här formatet.

På återseende//Göran