När man får oväntat besök

är det inte alltid Gevalia man tänker sig bjuda på. Ibland är myror eller små marklevande insekter betydligt intressantare, tydligen.

Återigen besök av gröngölingen, som jag faktiskt sett tidigare även om det var ett tag sedan. Ändå roligt, den är ju så spektakulär med sin storlek, sina färger, och att den inte är så trädtrummande fastän den är en hackspett, utan söker sin favoritföda, myror, i marken. Dessutom gillar den trädgårdar av allt att döma.

Uppenbarligen en hane, vilket man kan se på det röda strecket under ögat. Honornas är enfärgat svarta. (Rättat jämfört med tidigare inlägg/G). 

Med sällskap av den lokala koltrasten.

På återseende//Göran

Arbete i trädgården

Lite fortsatta tankar om det här med trädgård, att vara i trädgården respektive trädgårdsarbete

I vårt moderna samhälle skiljer vi väldigt tydligt mellan arbete och fritid = tid som är fri från arbete. Jag har en känsla av att detta emanerar från industrialismens början. Dessförinnan, exempelvis i det gamla bondesamhället, tänker jag mig, fanns ingen klar skillnad mellan ”arbete” och ”annan tid”, man gjorde saker som behövdes göras i livet, och däremellan gjorde man något annat eller inget alls.

Men hur kommer det sig så att vi arbetar på vår fritid, exempelvis i trädgården, med trädgårdsarbete? I någon mån ingår här element som, med modernt tänkande, faller inom kategorin för ”arbete”. Man gräver, planterar, bär och anstränger sig. Det är lätt att det då bara blir plikt och jobbigt, man gör jobbet för att man bedömer att man måste, inte för att man vill. Och då tappar tillvaron i trädgården sin charm, då njuter man inte, och det är precis det här som jag tidigare upplevt med trädgården – lite som en börda, något som måste göras eftersom jag ändå vill kunna vara i den.

Och det är då den här uppdelningen mellan fritid och arbete kommer in; jag tyckte aldrig att jag riktigt hann med trädgården när jag var slav i ett lönearbete, mer eller mindre heltid. Nu jobbar jag alltså betydligt mindre och hinner med mer utöver arbetet, vilket också innebär att trädgårdsarbetet har förlorat sin prägel av arbete. Nu är det en sysselsättning, något som jag gör och kan göra för att jag vill. Nu kan jag ta allt i min egen takt, göra paus när jag vill, börja och sluta när det mig lyster och fortsätta när jag får tid och lust. Och då är detta med trädgården direkt lustfyllt, och inte något arbete i bemärkelsen något jag måste göra för att jag måste.

Och när det nu regnar på midsommarafton, så tänker jag att det är bra för mina blommor och allt annat som växer i trädgården.

Glad midsommar på er alla, var ni än är!

På återseende//Göran

Även det banala är vackert

Ibland tänker jag att alla bilder är tagna, så varför ska jag anstränga mig? Ibland tänker jag att alla tar bilder på vackra solnedgångar, så ska man ta en bild på en solnedgång så måste det till nåt alldeles extra för att den ska stå ut i jämförelse med alla andra, och det blir sällan så. 

Men egentligen tar man ju alltid sina egna bilder, oavsett hur många andra som tagit bilder på liknande motiv - är det en solnedgång så är det min solnedgång, liksom. Och även om solnedgångar är banala, närmast per definition, så är de vackra med sina röda, gula och orangea färger som får himlen att brinna. 

Så, räkkryssning med jobbet i fredags, dan före det famösa prinsbröllopet. Räkorna var mediokra, och det blir lite torftigt, lite substanslöst att bara äta räkor och bröd, nästan så man längtar efter en rejäl biff eller hamburgare så man får lite ordentlig mat. Men trevligt att träffas med jobbarkompisarna under lite annorlunda omständigheter, och skärgården är alltid trevlig att åka omkring i, givet att det är fint väder. Och det var det. Och så blev det alltså en vacker solnedgång på hemfärden, där stadens silhuett avtecknade sig mot den brinnande himlen. 

Och så kom där en annan skärgårdsbåt, eller en turistbåt på det glittrande vattnet, och bilden var given.

På återseende//Göran

Hummelparadis

Undrar om humlorna vet hur bra de egentligen har det! Här i trädgården ter sig deras liv (i mina ögon) som en gigantisk sån där Ät-Så-Mycket-Du-Orkarbuffé, särskilt när det gäller våra rhododendronbuskar som nu blommar efter varandra. Men det är bra. Det är bra att insekterna får möjlighet att flyga från blomma till b lomma, käka nektar och smeta ner sig med pollen till nästa blomma, så vi håller igång livscyklerna. Det är bra att humlorna och andra insekter finns som mat för fåglar och andra djur, och det är bra att vi har den här naturens ordning vi har. Men, då måste vi ha insekter, exempelvis humlor. Och det är gott om humlor i år verkar det som.

Märker ändå att det är precis som förut. De flyger snabbt och nästan nervöst, in och ut i de olika blommorna med minimal chans för fotografen att fånga dem på bild. OM det nu är för att det går så snabbt inne i varje blomma, eller om utbudet är så stort att de inte kan göra nåt färdigt innan de går på en ny rätt (som jag ibland kan känna inför ett dignande julbord, till exempel, vilket gör att jag undviker julbord och liknande, jag vet att jag inte kan låta bli allt, och då alltid mår dåligt efteråt...).

Nå, här är några av förutsättningarna:

Och här är man redan inne på det småvarma, verkar det som. Och med tanke på suddigheten har det redan blivit några "lille en".

(Något tilltweetad i Color Efex Pro)

På återseende//GöranR

Gryningsfotografi (eller i alla fall tidigt på morgonen)

Å ena sidan har jag ohyggligt svårt att komma upp tidigt på morgnarna. Å andra sidan vaknar jag ofta mitt i natten, vid gryningen och har svårt att somna om, och är alltså uppe då. Normalt är det bortkastad tid, det är mörkt, och jag är trött och orkar egentligen inte göra något. Men nu är det ju sommar, det är ljust väldigt tidigt, och när jag så sitter och tittar ut över trädgården finns mycket att se, det är redan full aktivitet på fåglar och djur.

Och i morse, när jag i vanlig ordning kollade ut gen om köksfönstret vid så där pass 5-tiden var det alltså redan ljust sedan länge, solen skickade ner några sneda strålar mellan träd och buskar och jag såg direkt att en vallmo hade slagit ut under natten tillsammans med några blåklint.

Så då gjorde jag vad jag har funderat på tidigare men aldrig kommit till skott med; jag greppade kameran och gick ut och fotograferade. Och sen gick jag in och lade mig igen, och somnade om. 

Redigerade i Color Efex.

Redigerad i Lr, alltså nästan som direkt OOC ;).

Det fanns alltså fler blommor som strävade efter att slå ut...

Som den här - som nästan övertydligt illustrerar Karin Boyes ord - Visst gör det ont när knoppar brister.

På återseende//Göran