Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Inte bara Tårtan... Fotografiska klubben på Fotografiska. Och minneskort är ingen garanti för att man ska komma ihåg.

Den här dan blev en sån där tuff dag, en sån som bröt emot varje pensionärs gyllene regel: En sak i taget, och en händelse per dag!

Förutom en del privata event blev det alltså Tårtan och direkt därefter ner till Fotografiska, efter att ha  köpt ett glömt och saknat minneskort. Ni vet den där känslan som man får när man sätter på kameran, för upp den till ansiktet och tar en bild och skärmen visar den retfulla texten: "Minneskort saknas". Det satt kvar i kortläsaren vid datorn, hemma. 

Så det blev att plocka fram mobilen. Jag hör till dem som hävdar att mobilkameran är en riktig kamera, oaktat den trängs tillsammans med en dator och en telefon i mobilen. Och den tar riktigt bra bilder, lika bra som vilken kompaktkamera som helst, nära på. Men det känns ju inte som en kamera! Den är klumpig att hantera och svår att hålla i. Nåväl, jag fick några bilder från Tårtan ändå. Men på Fotografiska använde jag min "riktiga" kamera, fast nu försedd med minne. 

Tårtan som vanligt trevligt, högt i tak och breda diskussioner runt den lilla utlokaliserade finmekaniska verkstaden som inte minst Björn Khalad Thunberg och Bengt Björkbom skrivit om.

Men så fortsattes det på Fotografiska, deras Fotografiska Klubb, som inträffar varannan vecka, alltså samtidigt som Tårtan. Ämnet för kvällens träff var bildbehandling. Tre elever från Stockholms Bildbehandlingsskola hade valt ut ut tre bilder av alla som vi blivit inbjudna att skicka in, och jobbat med dem. Jag fick ingen bild med, men det var nära, jag pratade med en av bildbehandlarna som kom ihåg den och nästan hade valt den...

Det var lite oklart vilka kriterier som gällde, men bilderna det handlade om var sådana där man inte nått hela vägen bildbehandlingsmässigt hemma, och det blev märkligt att se hur de tre eleverna på Bildbehandlingsskolan löste sina uppgifter och vad som går att åstadkomma i Photoshop. Fantasi, kreativitet och lekfullhet är bara några av förnamnen! Och det var inte bara de vanliga spakarna, färg, mättnad, klarhet etc som drogs i, utan här gicks det all in, med att ta bort och lägga till; ibland syntes det inte att det var samma bild det handlade om. 

Sett ur den dokumenterande fotografens perspektiv. Bildbehandlarna på podiet, Göran Segestam var värd.

Att se sin bild förändras...

Ramin, en av bildbehandlarna för kvällen, med kollega.

Jag är ingen photoshoppare. Jag nöjer mig med Lightroom, men så når jag inte ända fram ibland, det bara är så. Och det här är ju en annan sorts bildmakande än den jag håller på med. Jag tror inte heller jag blir någon photoshoppare, men det var verkligen roligt att se vad som kan göras när fantasi, kreativitet och lekfullhet inte har några gränser. 

På återseende//Göran

Inlagt 2019-02-14 14:15 | Läst 715 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Inte bara spisen och strykjärnet som ska kollas, minne och batteri i kameran. Förresten, visst låste jag ...

Det hade varit kul att se vad bildbehandlarna gjort. Jag gjorde en landvinning igår, lågpassfilter på del av en gammal bild. Första gången.
Svar från gorred 2019-02-14 16:25
Det är ju lite typiskt att glömma ett Minneskort! Men sånt händer.
Det var verkligen kul att se bildbehandlarna, även om det inte alltid var i min smak. Det blev, som alltid när Göran S är med också ett fruktsamt samtal om bilden.
//GöranR
Minneskort har jag glömt ett par gånger. Alltid lika kul att behöva köpa ett nytt (och oftast långsamt) kort, och sedan inse att man behöver något i klass med en vinkelslip för att öppna förpackningen innan kortet går att använda ...

Min drönare har 8 GB minne inbyggt, så med den gör det inte så mycket om jag glömmer kortet (så länge jag inte ska filma) :)
Svar från gorred 2019-02-14 22:04
Jag fruktade vinkelslipsbehovet när jag satt på Fotografiska med kartongen oöppnad, vis av erfarenhet. Men med lite söndriga naglar och bestick från baren funkade det. Vad gör man inte för konsten!
Förr i tiden hade kamerorna också lite inbyggt minne. Jag skulle personligen behöva det.
//GöranR