Om cyklister (medelålders män i lycra) och det här med selfies
Det pågår en debatt i dagarna i våra medier om det här med att cykla. Debatten pågår naturligtvis i de kulturella kretsarna, på kultursidorna, och har, inte helt oväntat, också en genderaspekt. Här pratas det om "medelålders män i lycra", som av allt att döma försöker cykla sig ifrån ansvar, ålder och allmänt kroppsligt förfall, som möjligen desperat söker återfå ungdomens fräschör genom att skaffa sig svindyra cyklar av tyskt lättviktsmetall som nästan inte väger nåt, klä sig i löjliga kläder och dödsföraktande svischa fram på gatorna. Det är mest kvinnor som inte bara förlöjligar utan också spyr galla.
En stilla undran; vad är det för fel med att vilja träna, och då använda cykeln som redskap? Varför är män löjliga när de cyklar? Cyklar inte kvinnor?
Fast, det är klart, så som många cyklister beter sig i stan så kan man förstå grad av irritation. Ett fullständigt förakt för de trafikregler som vi vanliga dödliga försöker efterleva skapar situationer där man kan ha direkt anledning att bli rädd. Och möjligen den här tendensen att som cyklist sätta sig över alla andra, vara seriös på ett seriösare sätt än andra, och kräva att att alla andra ska gå ur vägen, är ju ibland direkt stötande.
Förstå mig rätt. Att cykla är ur de flesta aspekter väldigt bra. Det är tyst, det är energiacceptabelt - det är ju bara ens egen energi som går åt, plus att man får motion. Men stan är ingen racerbana för cyklister, de särskilda cykelbanorna till trots. Det finns bättre vägar än Hornsgatan om man vill cykla fort eller träna.
Och det här med selfies då? Bilden nedan (för att försöka knyta ihop det hela) är från strandpromenaden i den lilla staden Hondarriba i Navarra, vid Atlantkusten, som vi besökte i samband med vandringsresan jag tidigare skrivit om. Som turist hade jag kameran färdig för skott...
På återseende//Göran


/MA
Dvs det är som vanligt då, att sanningen ligger i betraktarens ögon. Eller nåt?
//GöranR
Nja, alltså när det mekaniska fungerar, när rullmotståndet är lågt, när orken är stor och när kropp och vilja är synkroniserade uppstår en berusning av styrka, frihet och glädje. Hinder i vägen blir utmaningar som cyklisten vill lösa med lägsta energiförlust. Att susa fram och susa förbi många "hinder" ger nog en känsla av triumf och överlägsenhet som nog ibland uppfattas som nonchalans och dumdristighet av "hindren" och visst, nonchalant och dumdristigt är det i många fall.
Det där gäller på landsväg. I storstadstrafiken är det rätt viktigt att alla håller sig med ett något så när gemensamt set av regler i trafiken, och följer de reglerna också. Allt annat är nonchalans och dumhet, vilket sannolikt har varit en tändande gnista för debatten, även om den har spårat ur förstås.
Vad gäller selfie! Jag fotade faktiskt mig själv några gånger med M Leican! De va också Spanien!
Mallorca! Men då fanns ingen pinne att sätta Leican på!
De mesta e enklare numera! På många sätt! ;)
Ha det!
/B
Alla gör uppenbarligen inte som du. De lägger in de tyngre växlarna redan i backen upp mot Hornsgatan, sedan finns inga övergångsställen, inga ljussignaler eller trafikregler. Och alla andra har fel.
Annars är ju cyklandet helt underbart, men det gäller att välja var man vill/ska/bör dra på.
Tyckte den här bilden blev så rolig, att ta en selfie även om man inte borde ur trafiksäkerhetsaspekter eller nåt. Och just att jag hade kameran redo så jag kunde fånga ögonblicket. Och du tog väl ingen selfie med Leican på Mallorca när du cyklade hoppas jag ;-)
//GöranR
Må så gott
/H-Å
Tack Hans-Åke. Ibland kan det vara bra att vara turist och ha kameran framme.
Hälsningar//GöranR
Hälsningar Lena
Tack Lena. Som jag kommer ihåg så vinglade hon inte ens. ;-)
Hälsningar//GöranR
Tack Lena!//GöranR
Och den ofrivilliga mustaschen kanske - frågan är bara om bilderna var rörliga, även om hon var det. på sin cykel. Ankmun/duckface är ett otyg i mina ögon.
Hälsningar//GöranRF
Hon kan förvisso vara inne på något screencapture projekt vi utomstående inte vet om men då hon ser ut att använda en go pro lutar jag mer åt video.
Ser nu vad kamera hon har, tänkte först att det var en vanlig kompakt. I och för sig var hon alldeles ensam som cyklist vid tillfället, och det var tomt på folk runt omkring henne. Men, man vet aldrig.
Hälsningar//GöranR
Tack Heléne. Hade tur att jag hade kameran framme i rätt ögonblick.
Hälsningar//GöranR