Om lättja och vackra men banala bilder

På senare tid har det mer och mer blivit att jag inte går ut för att fotografera. Inte särskilt, alltså, med anledning och målsättning att ta bilder. Jag jagar inte bilderna, går inte ut för att leta efter dem. Så gjorde jag mer förr. Men jag ser att jag under en tid har bytt fokus. Istället för att gå ut för att fotografera, passar jag på att fotografera när jag ändå är ute, eller borta någonstans och ändå har kameran med mig. Så, på nåt sätt har jag blivit latare i min fotografering.

Det här har bäring på min utrustning. Jag släpar inte med mig den stora, nåja, lite större kameran med flera objektiv i fotoväskan (lite latare även här) så ofta längre, utan det får bli lillkameran – Olympus E M10 mkII – med ett fast 17 mm (motsvarande cirka 35mm FF). Den är behändig, den går ner i fickorna på min vinterjacka och jag gillar mer och mer utsnittet. Visst, den begränsar, och möjligheten att zooma med fötterna har också sina begränsningar. Samtidigt är det skönt att sätta gränser, att ha fasta ramar att röra sig inom, att medvetet (åtminstone till dels) agera på ett sätt som är jobbigare, där man måste röra sig mer, vara mer fantasifull och kreativ när man inte har zoomobjektivets flexibilitet, och inga andra objektiv att ta till. Lite dogma nästan, men för min del utan tagelskjortan – det måste inte vara så, jag bestämmer själv och gör avsteg när jag vill.

Men jag har med mig kameran nästan jämt i alla fall. Och det plockar på med bilderna ändå.

Så idag till exempel så tog jag med mig kameran när makan och jag ändå skulle gå en promenad i det vackra vintervädret. Drygt 10 minusgrader, solens sneda strålar mot den gnistrande snön och klarblå himmel, trädens grenar dignande av snö, knarrandet under skorna etc etc. Väldigt bra förutsättningar för fotografering, lätt at få vackra bilder.

Men så tvekade jag, alla andra tar ju vinterbilder, och det blir ju som solnedgångar – hur många sådana har man inte sett med de vackra färgerna men ändå utan någon allmän bäring eller känsla för mig.

Men man kan ju försöka vara kreativ, hitta nya vinklar, leka med ljuset på ett annorlunda sätt, göra något annorlunda av motiven. Vilket är svårt. Ljuset är som det är, vinklarna likaså och redan utnyttjade, och kreativiteten är inte alltid att lita på.

Fast jag kan ju inte sluta fotografera bara för att andra tar bra bilder och de bilderna jag skulle vilja ta, jag kan inte välja bort motiv och situationer för att andra har tagit sådana bilder – de bilder jag tar är ju mina bilder, mina upplevelser, helt oavsett hur uttjatat det är och hur mycket marknaden är översvämmad i övrigt. Så det fick bli som vanligt, en trevlig promenad med några stopp här och där för att ta en bild när det såg fint ut. Och några bilder blev det. Och det var skönt att komma ut. 

På återseende//Göran

Dubbelolle 2017-01-06 22:49

Åja du fick några fina vinterbilder, för egen del fixar jag inte när det är så kallt, fryser konstant, men snart blir det lite varmare, må gott, LO

Besvara

Svar från gorred 2017-01-06 23:01

Tack LO. Jo det blir förfärligt kallt framförallt om fingrarna, och jag pallar inte att hantera kameran med handskar. Men man får hålla sig igång så blir det lättare. Kallare än så här dödar fotograferandet.
//GöranR

Svara

gunte 2017-01-06 23:44

Vackra vinterbilder med och utan fru....och som vanligt en intressant text.
Det kan väl delas upp i två delar det du skriver om. Antingen är man på fototur för att fotografera eller så har man alltid promenadkameran hängande runt halsen på hundrunda eller annan aktivitet.
Man vet ju att är inte kameran med så brukar det dyka upp motiv på rad.
Mv/G

Besvara

Svar från gorred 2017-01-07 00:05

Tack Gunte. Jo så är det. Men ibland, i perioder går jag oftare ut för att just fotografera, men på sistone har jag gått ut ändå. Fast kameran hänger ju nästan alltid med.
//GöranR

Svara

Sten Björklund 2017-01-06 23:52

Känner igen mig i din text. Framför allt i den sista delen. Sedan det digitala har man verkligen halkat efter när det gäller natur och fågelfotografering. Varför håller jag på. Jo för min egen skull. Har inget behov av att visa upp mig, för allt jag har har någon annan tagit mycket bättre. Men jag vill försöka sätta lite personlig prägling på mina bilder. Om jag lyckas eller inte är jag inte man att avgöra. Allmänt i dag så gäller dom häftiga bilderna. Sekunderna innan bytet tas o.s.v.
Den tunga utrustningen gäller dock fortfarande. Kamera, objektiv, stativ, termos och 15 kilo fågelfrö. MIN fru är inte intresserad av fågelmatning och gråspettar så jag får gå själv. Promenader hemma ikring gör vi naturligtvis ibland.
Sten

Besvara

Svar från gorred 2017-01-07 00:09

Du beskriver det väl! Men det "rena" fotograferandet, när man kånkar på den tunga utrustningen och är ute just för att fotografera, går lite i perioder. Just nu har jag en period där detta händer mer sällan. Fast kameran är ju med ändå. Sen kan det ibland vara svårt att sätta sin personliga prägel på bilderna, även om man försöker.
//GöranR

Svara

EGW 2017-01-06 23:59

Jag håller med det du skriver. Att fotografera är nödvändigt! Och det går sällan att avgöra i förväg vilket värde en bild får med tiden. Bildsviten är fin, och din bild på makan är helt förtjusande.

Besvara

Svar från gorred 2017-01-07 00:11

Tack Ernst Göran. Instämmer. Uppskattas - försöker ibland ha med personer i bilden, kanske mer och mer.
//Göran R

Svara

alf109 2017-01-07 04:57

Gå runt och leta motiv blir sällan bra för mig. Jag knallar som regel bara ut och fångar eventuellt sådant jag ser, ibland blir det bilder ibland inte. Jag har i stort sett alltid kameran med och beredd, har blivit som att sätta på sig skorna ungefär. Gillar att köra med fasta brännvidder och gärna runt normalen, då stämmer det jag ser utan kameran vid ögat ganska väl med det som blir bild om jag väljer att ta den.
Ha det gott
/Affe

Besvara

Svar från gorred 2017-01-07 12:16

Det där går i perioder. Ibland kan jag vara mer aktiv, göra planerade fotoutflykter, men på sistone har det blivit mer som du beskriver det. Och det funkar ju också.
Allt gott du också//GöranR

Svara

DanneWest 2017-01-07 09:13

Ofta går jag som Affe bara ut och är kameran med kanske det blir bild eller inte. Är dålig på att dokumentera vardagen så det krävs ofta något extra för en bild. Just nu bara med en normalzoom så fungerar de flesta motiv för mig. Fina vinterbilder från dig!

Besvara

Svar från gorred 2017-01-07 12:20

Tack Dan. Jo det är kanske så vi fungerar och som är det vanligaste, dvs att man har med sig kameran och fotar när men ser något att ta en bild på. Fast jag har tidigare varit mer aktiv i mitt fotograferande, planerat fotoutflykter mer än vad jag gjort den senaste tiden. Det går lite i vågor, precis som så mycket annat i våra liv.
//GöranR

Svara

Stican 2017-01-07 09:33

Det blev ju mycket fina promenadbilder och med andra bildvinklar. Mina egna promenader är med min hund och då blir det inte så planerat heller, utan färden går oftast dit nosen pekar. Men i bland dyker det upp något som är värt att fota.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från gorred 2017-01-07 12:23

Tack Stig! Det blir gärna lite av snap shots, lite oplanerade bilder, särskilt om man har sällskap - det kan bli lite ryckigt när man hela tiden stannar och fotograferar, vilket kan fresta på tålamodet hos andra ;). Som tur är har jag en förstående hustru.
//GöranR

Svara

Erik Madsen 2017-01-07 13:16

Hej Göran.
Vad du skriver om att andra har fotograferat samma motiver innan är jo sant, Men jag anser att min blogg är som en fotodagbok där jag kan skriva och visa bilder om allt. Jag har alltid en av mina kameror med mig vart jag vill gå men det är inte alltid att det blir bilder av den anledning. Under sommaren och på våren där jag kan komma ut, jag älskar att dokumentera händelser och utvecklingen i min stad. Om vintern lekar jag lite och försöker med lite kreativitet i det digitala mörkrummet :-)
Jag tycker att du har fått några mycket fina vinterbilder av vandringen.
Med foto hälsning från Erik.

Besvara

Svar från gorred 2017-01-07 14:38

Tack Erik.Instämmer i övrigt - så är det.
//GöranR

Svara