SE BILDEN: Jag älskar det digitala – men föredrar svartvit film
Ända sedan 90-talet har jag av och till jobbat professionellt som fotograf. Under ett tag försörjde jag mig på heltid som frilansare, men framförallt har fotograferandet (liksom skrivandet, filmandet och poddandet) varit extraknäck vid sidan av mina fasta anställningar.
När jag började ta på mig uppdrag som fotograf, så fanns bara det analoga. Jag längtar definitivt inte tillbaka till den tiden eftersom det var bökigt och mycket som kunde gå fel. Därför är jag djupt tacksam över mina digitalkameror som jag älskar att använda. Snabbheten, bildkvalitén och leveranssäkerheten gör det väldigt roligt att fotografera digitalt när kraven är höga.
Men, när jag fotograferar för min egen del så har jag konstigt nog lite svårt för att gå igång på det digitala. Istället föredrar jag ofta (men inte alltid) att plåta med analoga kameror och svartvit film, vilket ger mig en tillfredställelse som jag inte riktigt får när jag fotograferar digitalt.

Förutom att jag uppskattar den taktila känslan i gamla kameror, det långsammare arbetssättet och allt det där andra – tror jag också att det till stor del beror på min enorma svaghet för klassiska och tidlösa svartvita bilder. Med det menar jag främst bilder från fotografins guldålder mellan 1930- och 1970-talet.
Viktigt att påpeka i sammanhanget är att med klassiska och tidlösa bilder menar jag inte alls att man ska eftersträva bilder som ser ut att vara tagna under en annan tidsperiod, eller som ser "gamla" ut, utan det handlar om valet av medium (svartvit film), objektiv (brännvidder som 35, 40 och 50 mm), motiv (människan i fokus) och sättet att bygga bilder på (traditionell komposition).
Klassiska och tidlösa fotografier av det här slaget ger mig en visuell kick och väcker så många känslor och tankar, på ett sätt som nästan inga andra bilder gör.
Här kommer därför ett gäng av mina egna analoga alster som jag själv känner mig extra nöjd med och där jag tycker mig någorlunda väl ha lyckats få till det klassiska anslaget. Några av dessa har ni som följer min blogg sett ganska nyligen, andra är det länge sedan som jag visade.
Håll till godo!
Nördfakta
Kamerorna som jag använt till dessa bilder är Leica M6, Leica M2, Pentax LX, Olympus OM1n, Olympus 35 SP, Canon 7 och Canon Canonet QL17 GIII.
















Vad beträffar dina bilder så har du gjort fint urval. Ser kvalitet i alla och gillar dem överlag. Men, jag tror nog att du skulle kunna erhålla ett liknande resultat med en digitalkamera om du, som du säger, lyckas med att "gå igång" med kameran. Får jag då föreslå en Leica M Monochrom av nån variant? Själv har jag en äldre modell (M Typ 246) med 24 Mp som jag är rätt nöjd med. Mitt blogginlägg från tidigare idag (https://www.fotosidan.se/blogs/fredssp/inlagd-paa-foto-akuten.htm) innehåller bilder som alla är tagna med den kameran.
Med en M Monochrom så blir det ju en hel del manuellt handhavande som du förmodligen skulle gilla. En bekantskap här från Fotosidan som fortfarande stretar på med film köpte en M Typ 246 och är nog fortfarande lite nykär i den kameran. Han kommer nog framledes att fortsätta med analogt (den "sjukdomen" är mycket svårbotad! 😉) såklart men det verkar vara ett välkommet komplement.
Tack för ett trevlig blogginlägg och fina bilder.
Mvh
Fredrik
Tack för kommentaren, Fredrik! Jättekul att du gillar både texten och bilderna.
Håller definitivt med, det går absolut att få till väldigt snygga och "analogliknande" bilder med hjälp av bildbehandlingsprogram. Utan tvekan. Men, som jag skrev till Johan, så är i det inte bara slutresultatet som räknas för mig, utan vägen dit.
Hursomhelst så tycker jag definitivt att du ska köra minst en filmdag, eller ännu hellre en analog månad (eller ännu längre). Det tar nämligen ett tag att komma in i det analoga tänket och handhavandet.
Hade gärna köpt en (eller rättare sagt flera) digital Leica, men tyvärr tillåter inte min fotobudget det just nu :-)
Och fint att få se bilderna igen!
Och jag känner igen mig själv i mycket av det du skriver! :)
/B
Tack för kommentaren, Bengt!
Anade att du skulle känna igen dig :-)
Jag känner igen mig i dessa tankar. Minns när jag skaffade en digitalkamera för drygt 20 år sedan. Jag tyckte det blev så himla fint i färg, "nästan" samma kvalitet som diafilm. Men när det kom till det svartvita, så fick jag inte till det alls. Och på den tiden gick jag inte igång alls på digitalt svartvitt, det såg så platt och plastigt ut, och saknade det mellanregister helt som man fick när man fotade med svartvit film.
Men jag tycker att sedan några år tillbaka så finns det fotografer som får till det svartvita även digitalt. Fredrik Eriksson, Alf Johansson (som tidigare var medlem på fotosidan), för att nämna ett par stycken. Jag förmodar att man måste fota i RAW och jobba en del med bilderna för att det ska bli bra.
Själv tar jag den enkla vägen och fotar svartvitt med hipstamatic-appen, det får duga för mig :) Men ärligt talat så tycker jag att just det svartvita ser bättre ut i mina bilder jag tar med mobilen i hipstamatic-appen än det svartvita jag fick till med en vanlig digitalkamera för 20 år sedan. Sen har ju det tekniska en del övrigt att önska i mobilbilder :)
Tack för berömmet för min svartvita behandling, Johan. Jag har en ganska snabb och enkel metod för det mesta och i ärlighetens namn så känner jag att det finns utrymme för att grotta ned sig litet ytterligare när jag "framkallar" min svartvita bilder i Lightroom. Men nu får jag ju ställa mig frågan om det är nödvändigt då du som uppskattar svartvitt gillar dem ändå! 😀
Förstår verkligen din resa, Johan. Det digitala fungerar numera utmärkt och som både du och Fredrik är inne på så går det definitivt att få väldigt fina "analogliknande" bilder med digitalkameror och rätt bildbehandling. Helt klart.
Men för mig är det inte bara slutresultatet som räknas, utan vägen dit. Alltså allt det där om hur det känns att använda manuella gamla kameror, att framkalla film, och så vidare. För mig har det nästan blivit som en form av avstressande mindfulness :-)
Du beskriver din känsla för det analoga så bra, frågan är om de som aldrig provat på det analoga riktigt förstår vad det är som sker.
Bara att ta fram en ny framkallad rulle ur framkallnigsdosan är ett moment som slår allt annat.
Personligen tar jag några rullar svartvita rullar om året.
Göran
Tack för din kommentar, Göran! Kul att du gillar texten.
Håller med och känner igen känslan du beskriver när man tar första titten på de nyframkallade negativen. Den upplevelsen får du aldrig med det digitala.