- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Din personlighet är viktigare än din kamera

Att prata om kameror är enkelt. En kamera är ett fysiskt objekt som går att mäta, väga och definiera utifrån form och funktion. Samma sak med tekniken. Den är specificerad och jämförbar. Olika värden kan ställas mot varandra. Elva bilder i sekunden är färre än 20 bilder i sekunden. 

Det är också enkelt att lära sig att fotografera. Att skaffa sig kunskap om hur komposition och ljus påverkar bilden är knappast hjärnkirurgi. Inte heller hur slutartid, bländare, ISO och blixt fungerar. Sådant kan du lära dig på några veckor om du är tillräckligt intresserad. 

Enkelt är det däremot inte att bli en skicklig fotograf, för det handlar om något helt annat. Det har framförallt med din personlighet att göra. Och då menar jag nödvändigtvis inte det som vissa kallar för talang. Att ha en medfödd förmåga är visserligen en fördel, men inte nödvändigt för att lyckas.

Hög motivation, skulle jag säga är en avgörande faktor hos duktiga fotografer. Det gör att du lägger ner tillräckligt med tid på ditt bildskapande. Även när det tar emot och går trögt. Den som är tillräckligt motiverad känner också skaparlust och engagemang.  

Nyfikenhet, är nästa sak som jag anser är otroligt viktig i sammanhanget. Det är nyfikenheten som får dig att ge dig ut med din kamera för att upptäcka världen. Nyfikenheten kan handla om att söka nya motiv, men också om att lära sig ny teknik, testa nya bildlösningar och så vidare. 

Skickliga fotografer är i regel också kommunikativa och sociala. De har en förmåga att förmedla vad de gör och är duktiga på att interagera med andra människor. Lyhördhet är även det ett typiskt drag. Kritik är något som de drar nytta av för att utvecklas och bli bättre. 

Här är ett exempel på en fotograf som jag tycker uppfyller allt detta. Och även om det är en reklamfilm för Fujifilms senaste kamera så är den klart sevärd. 

Bilderna i inlägget har inget med texten att göra, utan är bara några gatufoton från året som har gått. 

Inlagt 2019-12-03 15:19 | Läst 2425 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Håller med om motivationen. Har alltid sagt att man kommer långt på att vara hängiven. Är man dessutom receptiv så att man tar in vad andra säger och gör så kommer man utvecklas ännu mer.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-03 15:46
Det där med att ta in vad andra säger hamnar för mig under detta med att vara kommunikativ och social. Håller med dig om att det är viktigt.
Självkritik och självinsikt. Att hitta och analysera motiven-vänta på rätt tillfälle, tålamod. Att SE. Övning ger färdighet.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-06 17:37
Så är det. Tack för kommentaren, Krister!
Tror du har helt rätt. Mängden avgör, liksom hur man interagerar. Tänker att de två sakerna hänger ihop. När man låter fotograferandet bli huvudsak, växer man in i att vara bekväm på platsen. Man behöver inte vara särskilt utåtriktad. Bara, som sagt, hängiven och intresserad av sin omgivning. Framförallt mer intresserad av sin omgivning än av den potentiella bilden. Det vill säga befinna sig i stunden, inte fantisera om vad man ska göra med bilden sen, och hur den ska imponera på andra.

Någon uttryckte det, i ett sammanhang som rörde något annat än bild, att samtidigt se på det man gör som helt oviktigt, och det viktigaste som finns. Det låter väldigt flummigt, men jag kan helt relatera till det. Alltså frigöra sig från låsningar genom att tänka att bilden inte spelar någon egentlig roll, men samtidigt agera som att bilden, eller egentligen mötet, är det viktigaste som finns, och fylla den plats som uppgiften kräver.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-06 17:36
Intressanta tankar, Mattias. Jag tror jag hänger med i vad du menar :-) Tack för kommentaren!
Bild 1 och 3 är riktigt bra! Bild 2 - beskärningen/utsnittet är misslyckat enligt min mening. Och innehållsmässigt ser det våldsamt ut.

Som gnällig gubbe idag märker jag sen att Joakim lite då och då exponeras med sin blogg på första sidan. Inget ont med det. Han kan skriva intressant. Men under mina år här på fotosidan när jag läser bloggar varje dag så ser jag ofta hyperintressanta blogginlägg med fantastiska bilder. Men de brukar negligeras fullständigt av fotosidan och får ingen plats på första sidan. Många fantastiskt duktiga och mycket aktiva bloggare har jag ALDRIG sett där. Varför är det så? Det är många bloggare som förtjänar en större publik, vilket det blir om man exponeras på första sidan. (OBS! Jag syftar INTE på mig själv i detta!) Men tack Joakim för ett gott inlägg, och fotosidan: Bättring!
froderberg   2019-12-03 22:37
Jag letar med ljus och lykta efter blogginlägg som fungerar att lyftas upp på förstasidan. Tyvärr skulle de flesta inlägg behöva en del redigering för att fungera. Joakim ingår i Fotosidans redaktion och vet vad som fungerar. Vi har även lyft upp inlägg från en rad andra bloggare.

För några år sedan la vi en länk i sidhuvudet på förstasidan. Då krävdes det mindre och fler kunde exponeras.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-06 17:38
Tack för kommentaren, Ragnar. Kul att du gillar bilderna, och att du ger feedback på den du inte gillar.
Det här gränsar väl till den diskussion som förs kring hur man ska lyckas i skolan. Aktuellt i årets nobelpris i ekonomi och PISA.

Nyckelbegreppet är " GRIT " på engelska eller " ha uthållighet " på ren svenska. Det trumfar i princip allt att inte ge upp - även begåvning.

Även s.k. särbegåvade barn kroknar i exv den svenska skolan utan rätt stimulans. Särskilt de som just saknar "grit".
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-06 18:43
Intressant jämförelse. Det ligger en nog en hel del i det du skriver. Tack för kommentaren, Sten-Åke!
Sten-Åke Sändh   2019-12-06 19:37
Jag skulle vilja dra det så långt faktiskt att en stor del av nationens framtida framgång kommer vara beroende av hur lyhörda vi är för de särbegåvade barnens framtid. De kan antingen verkligen åstadkomma stordåd eller heller gå under av vanvård. Om Sverige ska kunna vidmakthålla en plats bland världens mest framgångsrika nationer och en levnadsstandard folket vant sig vid, så krävs att vi vårdar denna resurs. Det räcker tyvärr inte längre med välpressade pressveck och att komma i tid till möten. Det krävs tyvärr även både viss brillans, innovativt nytänkande och begåvning utöver detta. I Asien jobbat unga idag stenhårt med sina studier och då kommer det inte funka att slira omkring utan fokus på framtidens behov som vi gör numera i Sverige om vi vill ha någon framtid. Hög tid att sluta curla.
Intressant, men det har ju inte så mycket att göra med yrkesfotografens vardag. Alltså om man inte är "streetphotographer", eller plåtar porträtt i miljö :-)
Fredrikpersson   2019-12-03 22:12
Intressant reflektion, och helt sann förmodligen. Men jag ser ingen konflikt mellan det du skriver och Joakims beskrivning av vad som gör en skicklig fotograf, eftersom yrkesfotografer i allmänhet sannolikt inte behöver vara skickliga på det sätt Joakim uttrycker för att kunna utöva sitt yrke.
MattiasL   2019-12-03 22:20
Nu blir jag nyfiken. Varför skulle inte det här tillämpas på en yrkesfotografs arbetssituation?
froderberg   2019-12-03 22:34
Även som yrkesfotograf är hängivenhet den viktigaste egenskapen för att lyckas.
Sten-Åke Sändh   2019-12-03 23:01
Magnus: Är det inte för yrkesfotografer som för de flesta yrkesutövare att man ofta tvingas gå lite på autopilot för att få ihop livet? Det är omöjligt för de flesta att vara på topp i alla lägen och de som försöker kroknar ofta rätt snart och "går in i väggen". Allt yrkesliv är inte lustfyllt för alla och även för fotografer borde det bli mycket "plikt" efter vägen.

Att vara yrkesfotograf kan nog vara väldigt mycket. En av mina barndomskompisar var anställd av försvaret och jobbade exv. med att fota vindtunnelförsök när de utvecklade JAS bl.a. Jag tänker hur kul kan det vara?Han fotade helt andra saker när han själv fick bestämma. De som bara fotar bröllop eller skolklasser kan jag tänka mig också riskerar att fastna i det repetitiva.

Man måste nog vara hyfsat nyfiken och ha en bra portion eget driv och stor uthållighet om man ska orka till pensionen även som fotograf. Det kan heller inte vara särskilt kul om man inte lyckats skapa någon egen nisch. Antalet som ville vara yrkesfotografer fördubblades enligt Stefan Ohlsson mellan jag tror det var 2008-2012 (5år) men de pengar som fanns i branschen var i princip de samma - resultatet blev en kraftig nivellering av lönerna och färre fast anställda.

Det borde öka stresspåslaget en hel del för det innebär att man måste bli allt effektivare om man ska kunna leva på sin fotografering. Det är inget idealt tillstånd för de som inte klarar av att höja tempot eller tycker att de tvingas tumma på kvaliteten och lider av det - om de värderar den.
MattiasL   2019-12-03 23:29
Det beror kanske på vad man menar med yrkesfotograf som sagt, men jag undrar det. Jag plåtar mestadels reportage. För min del är det när jag blir oengagerad och går på autopilot som jag verkligen börjar undra över mina livsval. Det blir både dåligt och olidligt tråkigt när man blir uttröttad och nöjer sig med halvmesyrer.
froderberg   2019-12-04 00:20
Sten-Åke: Det är de hängivna som orkar och som sticker ut ur mängden. Att vissa uppdrag går lite på rutin är en annan sak.
Sten-Åke Sändh   2019-12-04 14:27
Hur håller man lusten att utvecklas och se med nya ögon vid liv och hängivenheten som Magnus uttrycker det? Är det enklare som entusiast än yrkesfotograf? Som yrkesfotograf "måste man" - är det ett "ok" att bära eller något som är bra då det gör att ni faktiskt måste ut med kameran, vilket en entusiast faktiskt inte måste - i alla fall inte om man inte känner för det just då?

Flera av de mest intressanta bloggar jag läst de senaste åren, som hittat till Magnus förstasida, har handlat om just problemen med att känna sig motiverad att gå ut i sin närmiljö och ta bilder - man har ju liksom sett den förut :-) Det var många som kände likadant och många som deltog i diskussionen.
Sten-Åke Sändh   2019-12-04 14:33
På vilket sätt ser du att deras hängivenhet kommer till uttryck?
MattiasL   2019-12-04 16:13
Egen erfarenhet: det är inte ett ok, men det finns en tröskel att kliva över. Ibland kan det vara svårt att komma igång, men med ett uppdrag eller eget projekt kommer ett tydligt mål och en anledning att kliva ut och jobba. Väl inne i det, blir det för det mesta lustfyllt. En väg att komma in i flow-tillstånd i bästa fall.
skenbild   2019-12-05 09:01
Jo, bra skrivet men kändes lite för "löst" för att kunna tillämpas i det dagliga jobbet. Ofta har man en tidsfrist som kan vara ganska kort (jobbade i riksdagen några år och då kunde det låta: "du får stå där, du har ca 20 sekunder på dig när han kommer ut från det rummet och går ditåt") andra gånger ett detaljerat bildmanus, eller en beställning på exakt den bilden från den vinkeln osv. Åtminstone för min del så är det viktigare att veta vad man gör så att man kan leverera precis den bild kunden förväntar sig, hålla deadline osv. Alltså mer fokus på hantverk än på konst. Tror många fotografer spelar i samma division som jag, alltså den där man inte har full frihet att alltid göra vad man vill. Samma sak för interiör/arkitekturfoto. Oftast väldigt styrt av trender, även i bildstil.
Däremot håller jag med om allt det skrivna om det gäller "fritidsfoto".
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-05 09:41
Självklart är det så att det finns toppar och dalar för de allra flesta av oss, oavsett vad vi jobbar med. Det mesta blir tillslut grå vardag med slit och släp för brödfödans skull.

Men, jag menar ändå att det jag skriver även gäller yrkesfotografer. De bästa har engagemang, de är nyfikna och kommunikativa. Att du sedan inte kan uppbåda detta exakt varje dag, det är en annan sak. Men i grunden måste du ha ett visst mindset för att lyckas och för att bli riktigt skicklig.

Kolla exempelvis in den här snubben som är professionell fotograf och filmare. Han fick flera miljoner följare på YouTube efter bara ett par år. Titta på hans filmer så ser du att engagemanget bara sprutar om honom: https://www.youtube.com/user/petermckinnon24
Sten-Åke Sändh   2019-12-06 19:53
Det är klart att även jag (som inte är yrkesfotograf) fattat att det måste till ett väldigt kompromissande för att få ihop vardagen. Men det intressanta är ändå hur man håller lågan vid liv över tiden. Jag inbillar mig trots allt att de flesta yrkesfotografer ändå en gång haft ett kärleksförhållande till yrket och för mig kokar det ändå ner till hur mycket av det som finns kvar idag efter x-antal år i yrket. Så den stora frågan är ju ändå hur många eller hur stor andel som fortfarande älskat yrket och fortfarande tycker de har världens bästa yrke.

Jag kan ju tillägga att jag älskat foto som hobby och har tagit mina bilder i mer än 50 år idag men jag har ändå aldrig gjort mig illusionen att det var yrkesfotograf jag var ämnad till att bli. Jag är även rätt säker på att jag fick ett klart bättre liv ekonomiskt och mänskligt med det jag valde istället än om jag skulle valt att bli yrkesfotograf. Därmed inte sagt att det inte det skulle kunna ha blivit ännu roligare att välja fotografin för många andra :-)

Jag förstår verkligen lockelsen i att välja foto som yrke men idag är det nog precis som de sade till oss när jag började på universitetet: "Många känner sig kallade, men få äro utvalda". Jag måste säga att jag är verkligt imponerad av de som orkar att verka i yrket år från år ända in i kaklet till pensionen . Det måste kräva en helvetes karaktärsstyrka - eller hängivenhet som Magnus uttrycker det. Hatten av för det, för vi vet ju även att det är ett enormt viktigt yrke för demokratin. Utan fotograferna ingen omvärldsbevakning värd namnet.
Fin videosnutt!
/B
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-06 18:44
Visst är det :-)
Kameran är ett öga. Förmedla det dur ser. Tänk mindre på hur snygg bilden är. Väck tankar berätta..
/Bengt H
. Några exempel som skrivs . Din sista bild.Cit: Jackan på på kvinnan i vit jacka käns närmast utfrätt ut uppe vid halsen.Bilden känns utlämnande ut när det gäller den fattiga kvinnan. Undra om den inte hade tjänat på om du beskar...Varför inte svartvitt, för att få mer dramtik
. Vem berättar om vad de såg i din bild???
/ Bengt H.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-06 18:47
Tack för kommentaren, Bengt! Håller med dig om att väcka tankar och så vidare.

Jag har testat att göra bilden i svartvitt, liksom att beskära den lite. Och det funkade faktiskt bra.
Många kloka ord i artikeln. Tekniken kan man lära sig relativt snabbt. Men bildseendet får man jobba med hela livet om man vill hålla sig på topp. De som ofta blir de skickligaste tror jag även får en grad av besatthet av bildskapandet. Och dom offrar gärna allt för sina bilder. Dit har inte alla möjlighet att nå.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-06 18:52
Tack för kommentaren, Mats!

Håller med dig till 100 procent. Jag tror också att de som verkligen lyckas har en slags besatthet. Något som gäller inom de flesta områden i livet. Och precis som du skriver så är det ju få som kan offra allt annat för att nå toppen.
Jag tror långsiktighet är det viktiga! En egen långsiktighet! Det har nog någon redan sagt här! I förvirringens tid, läs internet, så håller nog de flesta bildmakare ständigt på att leta efter sin egen fotoväg, bla. genom att byta kamera hela tiden, pröva på en mängd olika typer av foto och olika motiv hela tiden och kollar sedan på hur många likes man får! Likes från kompisar och vänner!
Och tiden går!
Så vad göra om man har andra tankar på fotografi?
Gissa? ;)
/B
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-07 12:39
Det ligger en hel del i det du skriver. Kan tyvärr i viss mån känna igen mig själv :-)
Håller även med om att detta med talang är klart övervärderat. Jag tänker på en konstnär jag känner. Han blir mäkta irriterad när någon beskyller honom för att ha talang. Han har inrättat hela sitt liv efter måleriet. Man ser honom sällan, för han är jämt hemma vid staffliet eller utomlands och undervisar. Ingen familj, inga dyra vanor, bara fullt fokus på utställningar och workshops.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-07 12:41
Ja, det finns till och med forskning som bevisat att det dör med talang, vad det nu är, inte har någon större påverkan. Det är annat som spelar roll.
Om det fanns ett färdigt recept för god fotografi skulle det säkerligen lyda som följer:
“God fotografi blir alltid till i den enkla punkt, där man själv står som människa. Det betyder att objektiven endast är en förlängning och fördjupning av fotografens personliga sätt att se och skapa relationer till omvärlden. Det räcker egentligen inte med att han har ämnen. Ämnena måste vara en del av fotografen själv.” - Sune Jonsson
mats lindfors   2019-12-05 14:37
Ett mycket bra recept!
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-06 10:35
Ligger mycket i det.
Den som har talang behöver så klart inte bli bäst om man samtidigt inte tränar hårt, i Ingmar Stenmarks glans dagar följde ett enormt uppsving av nya åkare, tror säkert att många träna lika hårt som Ingmar men få nådde samma framgångar. Fotografering kanske inte är helt jämförbart med utförsåkning, men likheter fins inbillar jag mig, Stenmark kunde dock inte finslipa sina tider i Photoshop.
Man talar ofta om talang. Men vad innebär talang. Finns det ett särskilt avsnitt i DNA-spiralen där talangen sitter? Bildarbete består av så många faktorer dels hos sändaren men också hos den som ska avkoda bilden. För hur man än vänder och vrider på frågan så är det till syvende och sist betraktaren som sitter med facit. Därför bör vi utbilda förmågan att läsa bilder. En sorgligt eftersatt förmåga i svensk skola och utbildning.
Sten-Åke Sändh   2019-12-06 20:08
Ja, men jag har sett de som verkligen försökt men i skolan har man inte obegränsat med tid tyvärr.
Bengf   2019-12-07 08:21
Jag var skolkamrat med Ralf Edström, talang kan vi i detta fall byta mot ett unikt bollsinne som var ofta omnämnt i fotbollskretsar ( men världsmästare i att jonglera med en boll har jag för mig att en kille i dom lägre divisioner hade )- Ralf missade aldrig bollen när vi spelade brännboll, medan resten oftast slog i luften, lika bra i bordtennis utan special träning, 1,60 i höjd som 12-13-åring utan nämnvärd träning, lätt kropp med musklerna i benen, mäster nickare som bekant i Landslaget, splitvision fans där också, samtidigt envis och träningsvillig, dom unga damerna körde alltid med breda plankan i brännboll, varför det var på det viset funderar man mera på nu för tiden. talang eller ej men en del har det kroppen på något sätt.

Det fins ju en gammal historia om den unga damen som kommer ny till en fotoklubb, grabbarna står i ett hörn och talar teknik med sprudlande energi, när hon visar sina bilder så häpnar dom, tagna med enkel kamera, den tösen hade bildsinne minsann eller vad det nu var.
mombasa   2019-12-08 14:25
Jo, skolan har naturligtvis inte all tid i världen, men det är intressant att se att det enda ämnet i läroplanen där ordet bildanalys nämns är bildämnet som tillhör de ämnen med lägst timtilldelning, och vars uppdrag dessutom till stor del ska främja kreativitet och liknande. Bildanalys eller bildförståelse borde vara en naturlig de av all skolundervisning i alla ämnen. Precis som man säger att alla lärare ska vara svensklärare borde alla lärare ha en grundläggande kompetens i bildförståelse. Jag har stått med ett ben, ofta med bägge i svensk skola under de senaste fyrtio åren och kan bara konstatera att skolan hänger inte med i den visuella utvecklingen.
Kan inte släppa bilden på den äldre gumman som vilar sig mot både käppen och den utskjutande väggen, medans unga människor raskt knallar förbi ( vad har hon för skylt som hänger på bröstet )- kontrasten blir stor mellan ungdom och äldre, gumman har ett spänne i håret och en varm jacka, och ytterligare någon väska bakom benen, vilket liv har hon upplevt, har nog mycket att berätta. en mycket bra bild.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-12-07 12:29
Tack Bengt!

På skylten står det ungefär: hjälp mig med pengar till bröd och medicin.

Ja, vad har hon varit med om, det kan man fundera över. Bilden är tagen i Moskva och där ser man gamla kvinnor som står och tigger lite överallt på det här sättet. Har också sett samma sak i Sankt Petersburg, liksom i de baltiska huvudstäderna.

Hon bör ju ha levt större delen av sitt liv i Sovjetunionen under kommunistiskt förtryck, för att sedan uppleva diktaturens kollaps och då istället se korrupta politiker, oligarker och kriminella roffa åt sig det som tillhörde folket. Något som har resulterat i att många äldre i Ryssland lever i fattigdom och misär.