- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: I Cartier-Bressons fotspår i Leningrad

Den som kan sin fotohistoria förstår direkt vad ovanstående bild handlar om. I alla fall om detta med gatufoto är av minsta intresse. Bilden är nämligen mitt simpla försök att återskapa ett känt fotografi av Henri Cartier-Bresson som han tog i Leningrad 1973. Alltså i den ryska stad som numera heter Sankt Petersburg. 

Originalet som jag syftar på (se det här) föreställer en flintskallig man som endast iklädd ett par tanga-liknande kalsonger står och solar med ansiktet vänt mot muren. Jag har fascinerats av detta foto ända sedan jag såg det första gången för många år sedan. Det är något väldigt bisarrt med mannens pose. Hur han vinklar fötterna, hur han håller händerna och hur han står lite snett för att så mycket som möjligt exponera baksidan av kroppen mot solen. Ja, och så är det de där tangakalsongerna, förstås... 

Platsen som bilden är tagen på heter Peter-Paulfästningen. Det är en försvarsanläggning från 1700-talet som ligger på en ö i floden Neva, mitt i centrala Sankt Petersburg. Här finns mängder med historiska sevärdheter, men också en promenadväg och en populär badstrand. Det var säkert av den enkla anledningen som Cartier-Bresson gick omkring just här under sitt besök i staden.

Cartier-Bresson är för övrigt känd för att han helst plåtade med 50-millimetersglugg på sin Leica. Något som sägs ha präglat hans fotografiska uttryck i hög utsträckning. Men jag insåg snabbt att den här bilden absolut inte kunde vara tagen med den brännvidden. Till min förvåning gick det upp för mig att han måste ha använt ett 28-millimetersobjektiv, vilket kändes som väldigt mycket vidvinkel för att stämma överens med min uppfattning av Cartier-Bressons fotostil. Så bilden högst upp är därför tagen med motsvarande brännvidd på min Fujifilm X-Pro2.

Men, jag hade fel. När jag efteråt granskade min egen bild och jämförde den med Cartier-Bressons insåg jag att det omöjligen kunde stämma. Han hade trots allt inte använt ett 28-millimetersobjektiv. Dessutom saknades ett brovalv till höger i min egen bild. Så inte bara hade jag misstagit mig angående brännvidden, jag hade också slarvat med min placering och med kameravinkeln. Därför består bilden högst upp av två olika exponeringar som jag snabbt har monterat ihop för att få till något som åtminstone är i närheten av originalet. Så titta inte alltför noga, för då lär du upptäcka diverse konstigheter. 

Men det var mer som inte gick ihop. Ett par dagar senare återvände jag därför till strandpromenaden för göra ett nytt försök. Dagen till ära var det blåsigt och regnigt. Ett för staden inte helt ovanligt väder som i Sankt Petersburg kallas för Dostojevskijväder eftersom författaren Fjodor Dostojevskij beskrivit det så inlevelsefullt i sina böcker.  

Men det var inte bara vädret som var en besvikelse den dagen. På platsen hade några gubbar parkerat en mindre lastbil och börjat gräva upp några stenar. Jag svor ve och förbannelse över dessa satans marodörer men bestämde mig ändå för att försöka komponera bilden så nära Cartier-Bressons original som det bara var möjligt. De undrade säkert vad det var för en ensam dåre som stod där insvept i en mintgrön och halvt genomskinlig engångsregnkappa, ömsom stirrandes i sin kamera och ömsom på deras anskrämliga bil.  

Vid det här laget stod det i alla fall klart för mig att Cartier-Bresson hade kört med en 35:a när han tog sin bild. Tveklöst var det så. Men han hade gjort en sak till. Medan jag på mitt första försök reflexmässigt hade använt de horisontella skarvarna mellan murens stenar för att positionera horisontlinjen (se översta bilden), hade Cartier-Bresson gått efter murens fundament och bron i bakgrunden. Det säger en hel del om hans förmåga att se och hur han måste ha synat hela kompositionen och bildens olika lager innan han tryckte på avtryckaren.  

När jag insåg det föll allt på plats och jag satte bilden här ovanför som jag menar nästan är ett identiskt utsnitt jämfört med det som Cartier-Bresson tog den där majdagen 1973. 

Jag själv i egen hög person på samma plats som mannen stod. Får nog erkänna att min egen säckiga hängröv inte riktigt kan mäta sig med den solandes mannens fasta och runda bakdel.

Inlagt 2019-07-10 14:27 | Läst 2913 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Tack för intressant och rolig läsning, Joakim. En sån fotohistorisk forskningsinsats! Kudos!

Mvh
Fredrik

PS. Ska genast hem å bläddra i mina HCB-böcker för i någon bör bilden finnas!
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-10 16:54
Tack Fredrik, kul att du uppskattar inlägget! :-)
Intressant blogginlägg, Joakim! Jag tycker att du lyckats bra med översta bilden. Men är det två olika exponeringar du monterat ihop? Det syns inte. Ser bra ut.
Kom du fram till vad han använt för brännvidd? Kanske 35;an?
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-10 16:55
Tack, Johan! :-)

Ja, det stämmer. Han måste rimligen ha tagit bilden med ett 35-millimetersobjektiv.
Alf-Magnus   2019-07-12 21:02
35:a hum skall man leka HBC så är det 50:ian som gäller
Den där sista självömkan om säckig hängröv stämmer inte alls med ditt i övrigt intressanta kåseri! Det är väl ingen av oss som vet om du har supertajta tangatrosor under dina rymliga jeans!
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-10 16:54
Jag kör "The Italian Style". Alltså inga kalsonger alls :-)
uppriktigt sagt tror jag att det var taget i stundens ingivelse. Han var helt enkelt på rätt plats i rätt tid. Inte stod han där med bländarmetare och och väntade på rätt tillfälle inte. Dessa argument tar inte bort att han var en skicklig fotograf, det menar jag verkligen inte.

Vad menar jag? Bli inte en kopia, utveckla ditt original!
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-11 10:44
Visst är det taget i stundens ingivelse, det är så den här sortens foto funkar. Du promenerar omkring och fångar det som dyker upp.

Men däremot är det tydligt att den skicklige och konstnärligt skolade Cartier-Bresson hade en uppövad förmåga att läsa av ett motiv och att se i flera lager.

Alla är vi kopior i viss mån, även Cartier-Bresson var på sätt och vis en kopia.
JanKw   2019-07-13 23:57
HCB sa själv: "Allt vi gör har Kertesz gjort förut. "
Så kolla gärna Kertesz! En mästare!
Alf-Magnus   2019-07-14 22:14
@Jan kunde inte sagt det själv, Kertesz en av dessa Ungrare
Om du helnäckat där, så kanske din bild gått till fotohistorien och blivit en klassiker den också.
😁
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-11 10:46
Jag tror inte det hade räckt, tyvärr :-)
En intressant jämförelse! Något som också är intressant är hur det slutna Sovjetunionen kunde låta en så pass känd fotograf från ”stygga” väst komma in i landet 1973, och fotografera fritt med sin kamera och skildra människor och samhället där?
https://www.google.se/amp/s/parasolphotography.wordpress.com/2010/02/01/cartier-bresson-and-russia/amp/
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-11 10:54
Ja, det är ju känt att Cartier-Bresson politiskt stod ganska långt till vänster i sin ungdom. Det kan säkert ha hjälpt honom att få komma in i Sovjetunionen och glida runt lite som han ville.
Kul och intressant läsning. Ett litet detektivarbete i bildanalys. Eftersom det vi ser i den färdiga bilden som betraktare menat, så är varje synligt bildelement en del av bildens ”berättelse”. Som valet av brännvidd till exempel. Roligt med bloggar som tar upp såna här frågor.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-11 10:54
Tack Gunnar, kul att du gillar texten!
Kul litet projekt!

Cartier-Bresson var förvisso en mästare på att se linjer och former innan han tog en bild, men han kanske tog flera bilder innan han blev nöjd? Eller tog flera bilder för säkerhets skull och valde rätt bild i efterhand i lugn och ro?

Det finns en intressant dokumentärfilm om Dorothy Langes berömda bild från 1936 av en kvinna och hennes barn. Lange tog många bilder innan hon kom fram till den slutliga versionen.
Frekeman   2019-07-11 15:07
Ja, även HCB tog ofta flera bilder av samma scen.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-11 17:48
Precis som Fredrik skriver så tog han ofta flera bilder. Helt säkert gjorde han det vid det här tillfället också.

Tack för tipset om dokumentärfilmen, jag ska spana in den.
PMD   2019-07-11 19:33
Filmen om Dorothea Langes bild finns här på Youtube. Den är kort men innehållsrik. (Efter cirka 5:40 kan man sluta titta; resten av videon är reklam).

(Dorothea hette hon ju, och inte Dorothy som jag skrev förut).
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-11 20:02
Intressant film. Dock finns en skillnad mellan renodlat gatufoto och dokumentärfoto. Även om gatufotografer också tar flera exponeringar ibland så har dokumentärfotografer i regel större möjligheter att arbeta sig fram till en bild som filmen om Lange illustrerar. Som gatufotograf försöker du ju oftast fånga ganska flyktiga situationer som uppstår. Du ska vara glad om du ens har en sekund på dig att fånga vissa bilder.
PMD   2019-07-11 22:06
Det intressanta med kortfilmen om Langes bild tycker jag är hur "odokumentär" bilden är. Den är arrangerad med mycket arbete nerlagt på att få till en effektiv bild.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-11 22:14
Håller med. Det är vanligare än vad man tror. Eller vill tro.
Saknar tangatrosor! ;)
B)
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-11 17:49
Det får bli nästa gång ;-)
Frekeman   2019-07-12 09:12
Man vet ju i och för sig inte vad som gömmer sig under jeansen...
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-12 11:32
Exakt! :-)
Hej Joakim! Kul historia. Jag har två liknande från sommaren 56 när HCB var i Sverige. Nu ska jag skärpa mig och plocka fram "bevis".
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-15 12:02
Tack för det, Jan!
Ovanligt rolig story att läsa, mera sådana, jouni
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-15 12:02
Tack, Jouni! Gläder mig att du tycker det.
Hej! Här är mina två "bevis" för att H C-B ibland plockade fram 90 och 35 mm ur väskan, proffs som han var.

Bilden över Slussen tog H C-B 1956 från Katarinahissen. Jag gick dit hösten 2011 och fick nästan samma perspektiv. Kyrktornen på horisonten är bra referenser. Eftersom jag inte hade 35mm med mig tog jag med 28mm. Efter beskärning till motsv 35 mm stämmer det bra.

Bilden över hamnen nedanför Masthuggskyrkan i Göteborg togs samma sommar 1956. För att få samma perspektiv på horisonten och bergknallen måste jag sätta på 85mm objektiv. (Nästan samma som 90mm) Om jag sätter på 50mm och går närmare stämmer det inte alls.

Jag har förberett bilder men de går inte att bifoga här. Jag får leta rätt på en mailadress till dig. Sån´t här nörderi är rätt kul. Det kan slå undan benen på en del som är religiösa 50mm-troende.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-07-15 12:09
Såg dina bilder som du skickade. Intressant att se.

När man tittar noga verkar det som att ganska många av HBC:s klassiska bilder faktiskt är plåtade med 35 millimetersobjektiv. Ännu ett exempel är hans kända bild på den cyklande mannen och trappan:

https://www.moma.org/collection/works/44586

En bloggare som tagit en bild på samma ställe:

https://www.ventspleen.com/in-the-footsteps-of-cartier-bresson/

Innehållskategorier