"Jag vill granska alla bilder i din kamera!!"
En kvinna kom fram till mig på Hötorget och krävde detta. Först frågade hon om jag fotograferat henne. Jag nekade då jag aldrig sett kvinnan.
Mitt svar var sedan enkelt - "Nej, jag fotar vad jag vill och vem jag vill här". Frågan var därmed avslutad. Jag vände kvinnan ryggen.
Trots att jag tar mycket gatubilder är det sällan någon regerar. Senast i London för något år sedan hände det. En man som sålde grönsaker i ett stånd i Covent Gardern tyckte det var oartigt jag tog bilder på honom. Han blev så ofta fotad av turister och det kändes besvärade. Jag svarade att det var väl något man fick stå ut med på ett turistmål.
Som sagt det är sällan folk bryr sig om att de blir fotade. Men man vet ju aldrig hur det blir i framtiden.
En ny form av lättkränkthet kanske är på väg att smyga sig in i det allmänna medvetandet. Upprörda personer kommer kanske framöver att kräva att få granska ens kamera gång på gång för att kontrollera att de inte råkar finnas med på någon bild.
Jobbigt. Men kul när det händer något annorlunda under fotopromenaden.
På den här bilden vara alla upptagna med sina förehavanden och brydde sig inte om någon gatufotograf.
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Juli 2020
- September 2019
- Augusti 2019
- Juli 2019
- Juni 2019
- Maj 2019
- April 2019
- Mars 2019
- Februari 2019
- Januari 2019
- December 2018
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Juli 2018
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- Februari 2018
- Januari 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- Mars 2017
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
"Det finns så mycket att titta på, både på Tv och internet, så hur skall man då hålla koll på vilka lagar och regler som gäller vid tex foto på sta'n! Det borde vara staten som talar om vad som e tillåtet och inte e tillåtet! Så man inte missar det" ;) :)
B)
Rätt tänkt. Vi gatufotografer borde uppvakta kulturminister Bah Kuhnke och kräva en statlig affischkampanj om vad lagen säger om fotografering på allmän plats.
Lättkränktheten sprider sig. Man har ju även föreslagit bildande av de lättkränktas riksförbund... :-) Begreppet kränkande fotografering finns även för allmän plats, men det handlar om olyckssituationer ock liknande när den enskilde är särskilt utsatt, och har svårt att ha kontroll över sin framtoning. Det viktiga är att det är domstol som avgör om kränkning föreligger - inte den självuppfattat kränkte.
De lättkränkta är ett besvärande släkte. Det gäller att hålla dem i schack. Men damen såg rätt belåten ut över att ha framfört sitt budskap.
Kan tänk mig det. Säga-till-tanter är ett speciellt släkte.
Bengt
Kanske samma tant? Jag fick intryck av att det inte var första gången hon hutade åt en fotograf!
De e det här f-b TV och internettittandet på såpor, tävlingar osv, osv, osv som gör att man inte har tid för att lära sig enkla bestämmelser/lagar! ;) "Jag har så mycket att göra så jag hinner inte med sån't tjafs"
Faktasresistent liksom! ;)
B)
/ Bengt
Tack Bengt!
Jag jobbar sommartid som skeppare på en liten passagerarbåt. I det jobbet blir jag väldigt ofta fotograferad. Har alltid blivit, redan innan varenda människa hade en digital kamera i någon form. Nu i år upplever jag det som att det har blivit mycket vanligare att folk frågar innan de tar ett foto av mig. Tidigare var det ganska ovanligt. Jag har inget emot att bli fotograferad och tycker att det ingår i jobbet. Men något har hänt just i år eftersom man har börjat fråga. Jag vet inte om det är egna dåliga erfarenheter efter utskällningar från lättkränkta eller om man bara har läst om det.
Själv fotograferar jag gärna andra utan att fråga. Det blir inte samma slags foton när man har frågat.
Hövligheten har bevisligen ökat bland fotograferande turister. Ifrågasättande av folk som blir avfotograferade känns som de minskar i stor takt med att gatufotograferandet ökar dramatiskt i och med mobilkamerorna.
Så skulle man kanske kunna sammanfatta det med?
Jag tycker mig också märkt att turistfotografer har blivit väldigt hövliga. De är ute efter trevliga semesterminnen. En leende posör är då toppen. Raka motsatsen till vad vi gatufotografer vill ha.
Rättigheten att få ta bilder när och (nästan) var som helst är enormt viktig och något vi har all anledning att slå vakt om och försvara. Det finns överraskande gott om människor som inte känner till detta (eller inte vill veta), och jag håller med om att det ibland skapar problem. Det är extra irriterande när vakter och poliser försöker hindra fotografering - de om några borde ju verkligen känna till vad som gäller.
Men ... Ett färskt exempel ur verkligheten. En släkting som nyligen var med om en jobbig familjesituation satt för ett par veckor sedan och lunchade på en uteservering i centrala Stockholm och pratade med en kompis om det som hänt. Mycket känslor och tårarna rann. Så är de ju ibland när man pratar om jobbiga saker. Mitt i detta går en man med en kamera förbi serveringen och sticker fram kameran och tar några närbildsporträtt. När hon rycker till och - tycker jag, inte helt omotiverat - frågar "va fan håller du på med" svarar han först "det blir jättebra bilder" och sedan som ett tillägg "och du har ingen rätt att hindra mig!". Juridiskt sett har han ju helt rätt. Men ... Mänskligt sett?
En gång är ingen gång och man skall inte dra stora växlar av enskilda händelser. Men kan inte en faktor i det hela vara att vi har en växande irritation över onödigt buffliga fotografer? De må vara få och undantag, men vi vet ju alla vilka det är vilka som märks och vem man kommer ihåg ...
Självfallet finns inga särskilt fredade zoner i det offentliga rummet som går utöver lagens ramverk. Ibland trampar man varandra på tårna både bokstavligt och bildligt inom dessa ramar. Nåt man får leva med. De mest buffliga med kameran är nog sådana fotar trafikolyckor eller utsatta människor i trångmål på något sätt.
Min känsla är väl dels att vi, som flera har påpekat, har fler lättkränkta människor idag (som tar illa upp över att vara med på bild), men jag tycker nog också att vi också verkar ha rätt gott om lättkränkta fotografer som inte tål att någon ifrågasätter deras fotograferande och reagerar onödigt bryskt på det.
Som du säger, ibland trampar vi varandra på tårna (i synnerhet jag som är klumpig och har stora fötter) men för det mesta kan man ju avväpna sådana situationer med lite smidighet, något jag väl ibland upplever att en del fotografer saknar. Killen i mitt exempel hade ju antagligen kunnat dämpa reaktionen väldigt snabbt om han (utan att frångå sin rätt att ta bilder) varit lite vänligt förstående över att hon faktiskt reagerade.
Ett mycket bra exempel på betydelsen av att pennan och kameran ska vara fria verktyg att beskriva det som händer i samhället. Sårad kränkthet eller snyftresonemang i olika former är motbjudande i sammanhanget.