Pratar föräldrar och barn inte med varandra längre?

Som gatufotograf vill jag inte fota personer med mobil. Sådana visar bara ett slags ointressant tråkigt stereotypt beteende. Har man fotat en mobilanvändare har man fotat alla. Men det finns givetvis undantag. Mobilbruket når hela tiden nya nivåer.

På stan ser man ofta familjer som står tillsammans och kollar sina mobiler.  Även minstingen, som knappt kan gå, har numera egen mobil.

Fadern och sonen stod orörliga länge, länge och kollade.

En far med två söner kollade sina mobiler. De satt som förstenade på trottoarkanten. Jag kunde luta mig över dem och ta några bilder. De märkte inget.

En äldre man utan barn fick ensam kolla sin mobil.

Mobilanvändare är lätta fotobyten - uppkopplade men bortkopplade från den fysiska omgivningen.

"Jag vill granska alla bilder i din kamera!!"

En kvinna kom fram till mig på Hötorget och krävde detta. Först frågade hon om jag fotograferat henne. Jag nekade då jag aldrig sett kvinnan.

Mitt svar var sedan enkelt - "Nej, jag fotar vad jag vill och vem jag vill här". Frågan var därmed avslutad. Jag  vände kvinnan ryggen.

Trots att jag tar mycket gatubilder är det sällan någon regerar. Senast i London för något år sedan hände det. En man som sålde grönsaker i ett stånd i Covent Gardern tyckte det var oartigt jag tog bilder på honom. Han blev så ofta fotad av turister och det kändes besvärade.  Jag svarade att det var väl något man fick stå ut med på ett turistmål.

Som sagt det är sällan folk bryr sig om att de blir fotade. Men man vet ju aldrig hur det blir i framtiden.

En ny form av lättkränkthet kanske är på väg att smyga sig in i det allmänna medvetandet.  Upprörda personer kommer kanske framöver att kräva att få granska ens kamera gång på gång för att kontrollera att de inte råkar finnas med på någon bild.

Jobbigt. Men kul när det händer något annorlunda under fotopromenaden.

På den här bilden vara alla upptagna med sina förehavanden och brydde sig inte om någon gatufotograf.

Gatufoto på vördnadbjudande damer!

Gatufoto är ju att utforska människor. Äldre damer fångar ofta mitt intresse. De rör sig långsamt. Verkar försjunkna i det förflutna. Tanken att någon skulle vilja fota dem är dem främmande.

Den här damen påminner lite om min egen mor- död sedan länge.

Löpsedeln på väggen med "Hemmets Veckotidning" får mig att minnas att hon gillade veckotidningar och prenumerade på dem. För en grabb var innehållet obegripligt. Men man uppskattade serierna. Och följde exempelvis Pigge och Gniddes bus med kapten Bölja. Seriefigurer som var populära då men finns knappast kvar idag.

Damen observerade flyktigt min närvaro när jag tog bilden. Diskreta höftbilder för övrigt.

En bild från i Rom i våras.

I den överfulla bussen hade jag fått plats i trappsteget. Färden varade väl tjugo minuter.  Även om damen var försjunken i egna tankar, gjorde hon korstecken varje gång vi passerade en kyrka. Och kyrkorna ligger tätt i Rom. Lyckades få upp kameran och ta en bild.

Ljusstrimmorna över hennes ansikte är reflexer i  det fönster som skilde oss åt.

Hur ser biltokiga gubbar ut?

"Bilburen ungdom" var för länge sedan ett begrepp. De tillbringade all fritid med sina bilar och betraktades som farliga och upproriska av vuxensamhället. Det krävdes motortekniskt kunnande att hålla igång en gammal skrotbil. Ungdomarna skaffade sig mycket kompetens på området.

Den här gruppen är idag till åren kommen och ofta pensionärer. Det är dessa som äger och beundrar veteranbilar. De får utlopp för sitt kunnande och intresse de utvecklade i unga år.

Jag råkar bo några hundra meter från en en flygplats där det årligen äger rum ett veteranbilevenamang och besöker det gärna.

Den här gubben med farfarskägg har rätt ålder och framtoning för att besöka en veteranbildag.

"Sex cylindrar" suckade gubben hänfört till mig när vi beundrade motorcykeln. Jag nickade i samförstånd.

Korv med bröd är den självklara lunchen.

Visst fanns det många baja-major uppställda på flygfältet.Det fanns också ett "Pee Field" som synes. Ett självklart förstahandsval för oss gubbar.

Dagens ungdom är inte motorintresserad. De skaffar sig inte körkort. De kan nog inte ens hantera en skiftnyckel eller en skruvmejsel. Kanske en oundviklig utveckling.

Och biltokiga gubbar är ett utdöende släkte. Det lär väl bli dåligt med återväxten.

Gatufoto med vid vidvinkel!

Gatufoto med vid vidvinkel är inte något för skönandarna då perspektiven blir kraftigt deformerade. Sedan en tid tillbaka har jag dock ofta använt brännvidden 16 mm på fullformatet. Funnit att det är som att upptäcka världen på nytt.  Och den blir framför allt roligare.

Intressant på den här bilden är de frisyrer som visas - långt utslaget virvlande hår. Kanske ett signum för sådana som älskar armbandsur av märket  Omega.  Vad vet jag? Som köpt mitt armbandsur på Clas Ohlsson?

Lunch på en bänk på Hötorget i Stockholm.  Kan förstå att herrarna föredrog att sitta i solskenet och äta sina kebabrullar.  En avkoppling i det grå kontorslivet.

Jag ställde mig bredvid och inväntade ett tillfälle när de båda högg in på maten. Då sträckte jag fram kameran.