Vildapel

Det är här ett vildapelträd. Jag och min fru har tagit oss till det här naturreservatet för att här växer det lite blåsippor på några platser. Vi var dock troligen någon vecka eller två för sent ute vad det verkar. På de kända platserna fanns det inga alls. Några blad, men inget mer. 

Jag fastnade för den här vildapeln. Gick några varv runt det med Sjostakovitjs cellokonserter 1 & 2 i öronen. Det är ytterst sällan jag lyssnar på musik medan jag är ute och fotograferar. Vill då hellre vara helt ren i sinnet. Lyssnar däremot ofta när jag sitter med mina redigeringar. Mycket för att komma i stämning och för att jag uppskattar musik väldigt mycket. Den senaste tiden har det blivit mycket klassiskt. Har skakat lite liv i den Alfred Schnittkeperiod jag hade under 90-talets först hälft och åter börjat lyssna på hans musik. Tillsammans med Xenakis, Ligeti, Nono samt Penderecki och några till men även de tre B:na - Bach, Beethoven och Brahms. Musik är livet.

TheInvisibleJackal

Tönnersa på nytt

Det är bara lite drygt en vecka sedan senaste besöket här. Det här gången är det betydligt mer igenmulet. Man kan förvisso ana blå himmelstråk  i lite molnglipor här och var, men annars är det ett kompakt molntäcke. Jag är inte särdeles förtjust att fotografera under sådana här omständigheter. Tycker att det blir för platt och enformigt. Jag är dock ledig och vill ändå passa på att ge mig ut. Det är trots allt uppehåll och något blåst är det knappt att tala om. För en gångs skull.

#2

Det blir en annan färgskala med en igenmulen himmel och spelet mellan ljus och skugga uteblir helt i princip. 

#3

#4

Jag märker också att min egen inspiration liksom går på sparlåga sådana här dagar. 

TheInvisibleJackal

Vitsippor

Huru märkligt är det icke att sitta med bilder från en vår som passerats. Att sitta och titta på vitsipporna och dess gröna mattor i naturen och samtidigt se ett väder utanför fönstret som säger att än är långt kvar till den här våren. 

#2

Oftast blir det att jag fotograferar sipporna med min 100-400mm och lite miljöbilder med min 24-70.

#3

#4

Den här gången tog jag med min 16-25:a för att se vad det kunde ge för bilder. 

#5

TheInvisibleJackal

Tönnersa igen

Det är en strålande vacker aprildag. Enda smolket i bägaren är att jag, trots att jag är ledig och allt, har jag så förbaskat svårt att lämna dun och bolstrar i arla morgonstund när ljuset är som mest till sin fördel. Ack ja, vad är väl en morgontrött fotografs självömkan. 

Denna gång strövar jag behagligt i den alltmer begynnande vårvärmen och trivs. Jackan är uppknäppt och sinnet likaså. Jag finner mig snart betrakta trädens knotiga och vridna stammar med stort intresse. 

Även vid detta besök har jag med mig nodalskenan och ägnar mig lite panoramafotografering. De tre första bilderna i detta inlägg är resultatet av detta.

#2

#3

#4

De sista bilderna i inlägget är på träd som i mångt och mycket inte längre kanske är träd i gängse mening. De försöker dock på all sätt ändå hålla sig så resliga och upprätta som möjligt. Det är träd på väg in i en annan fas i sina liv. 

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Höstvandring med far

Min mor fyller år på hösten och det blir därför att familjen besöker mina föräldrar för att fira. Ibland är vädrets makter med oss och andra gånger inte. Den är gången ler de kanske inte stort, men de är i alla fall på gott humör.

#2

Efter maten tar jag, min far och min son en liten promenad. Min far som börjar bli till åren stannar gärna en liten stund emellanåt för att hämta andan som han säger. Jag har med kameran och det blir några bilder längs vägen. 

#3

#4

Ibland stannar jag, då det är något jag sett.

#5

Vi har inte bråttom. Utan går där och samtalar om de som är och om det som varit.

#6 

Delar minnen av hur det såg ut förr. 

#7

Min far berättar om händelser bortom min händelsehorisont. 

#8

Om människor som en gång bodde och levde här. 

#9

Vi pratar om stort och smått. 

#10

Rundan vi går är inte lång. Den är lagom. Min far får bestämma takten. Det är behagligt ute.

#11

Vi säger inget högt, men jag tror att vi tre vandrare tänker på tiden. Var och en av oss på sitt sätt. 

#12

"Tiden går", säger jag med en återblickande tanke snurrande i huvudet.

#13

"Ja", säger min son. Jag riktigt känner att han tycker att vi är ena riktiga sölkorvar och egentligen skulle han vilja sträcka ut sina ben i sina vanliga sjumilakliv.

#14

"Ja, tiden går" säger min far...

#15

... "snart är det kaffe".

TheInvisibleJackal