Den vandrande vålnaden eller konsten att fira 400:a

Vi har haft besök av både vildsvin, kaniner, rådjur och grannbarnens fotboll i trädgården. Ja, till och med blåhake och sälgskimmerfjäril. Både havsörn och kungsörn samt ägretthäger har passerat över tomten. Det här var dock första gången som en strandskata tog sig en närmare titt på hur vi hade det.

#2

Det slår mig att när sitter och joggar runt på tangentbordet att det här är mitt 400:e blogginlägg här på fotosidan, vilket får mig att osökt att tänka på Den vandrande vålnaden - Fantomen. Han lär ju var 400 år gammal. Ja, eller 400+. När jag var en flitig Fantomenläsare vid mitten av 70-talet var han redan då 400 år. Således borde han väl var runt 450 någonting idag 2026. Rent av ännu äldre, för redan när han dök upp i slutet av 30-talet var han 400 år gammal. Och det är nästan 90 år sedan. Han är kanske därför närmare 500 år än 400. Diana är ingen ungdom hon heller. De har trots allt varit ett par i minst 85 år. Fast med tanke på hans ålder är hon väl betrakta som rena lammköttet. Hästen Hero har även han en aktningsvärd ålder. En ålder som ytterst få hästar ens kan drömma om att uppnå; om nu hästar drömmer om sådant. Det är endast uppstoppade hästar på historiska muséer som kan stoltserade med aktningsvärdare ålder. 

"Ack och ve! Vår Konung, Vårt Majestät. Vår Kung finns inte längre bland de levandes skara. Hvad sko hvi hans folk, hans populace ta oss till i dessa dystra tidender? Slit mitt hår åt mig, mina händer bär alltför stor sorg för att mäkta med."

"Hvi kan ta och stoppa upp..."

"... stoppa upp Hans Majestät!? Är det brukligt..?"

"Hvi kan framlägga spörsmålet för Hennes Nåd Drottningen, Vårt Lands Ömma Moder."

"Om Hennes Nåd Drottningen, Vårt Lands Ömma Moders ord blifva ett nein så...

"...hästen, hvi stoppar upp hästen!"

"Den haesten...Brunte!? Ja, varföre icke."

"En god och vacker tanke. Det gör hvi."

"Fram med linnebindor, honung och balsameringsvätska och den där lite roliga tången man har för att dra ut hjärnan genom näsborren... 

"...ja, det lustige lille liudet som uppkomma då är mig förnöjsamt."

Hvi behövfa ock den bäste taxidermolog det finnes i Konungariket."

"Till De Kungliga Stallarna!"

"Brunte är icke närvarande i De Kungliga Stallarna!?"

"Han är på väg till arkebuseringsplatsen!"

"Varföre detta!?"

"Den sista gång Vårt Majestät nyttjande hans fortskaffningsegenskaper blev Brunte stunget av ett bi och Vårt Majestät kom att likt svalorna att ta sig genom luftmassorna. Icke så långt, men ändock. Hans Majestäts mångahanda blessyrer, skador etc från alla Hans Majestäts tapperhet vid slagfältet har ledsamt nock puncturerat Hans Majestäts spänstighet. Således. Hans Majestäts Kungliga Anlete och likaledes lockade peruk samt därtill hörande Kungliga hufvud, axlar, bröstkorg och större delen av den Kungliga Torson landade icke med full grace i la grande masse de la odour och kom till större delen att begravas av densamma"

"I la grande masse de la odour!!"

"Oui! Ja just så! I la grande masse de la odour mötte Hans Majestät Vår Frälsare när Hans Kungliga Näsborrar fylldes med particulares härhörande från la grande masse de la odour. Hans Majestäts Kungliga Näsborrar kom att under ett mycket kort sekundum att geschniffa en variete af odourer från getter, nötkreatur, svin, hästar, kringresande cirkussällskap, hönsfåglar, hundar och kattor, ett vänskapligt sinnat menageri, får, ankor, två bävrar och en papegoja samt Hans Majestäts Hov. Detta geschniffliga sekundum fick Hans Majestäts Kungliga Näsborrar att göra la révolution  och vägrade verka för sin functione som luftförare till Hans Majestäts Kungliga Lungor. Vårt Majestät mötte Vår Frälsare därmed med sin Kungliga baksida vänd emot de himmelska skyarna. Allenast en svag hvissling härhörande ifrån trakterna av Hans Majestäts Kungliga Skinkor skvallrade om hur Hans Majestäts Kungliga Själ så sakteliga förenande sig med sina förfäders själar i det himmelska riket. Brunte arresterades således för majestätsbrott och inväntar nu skarprättarens stadiga hugg."

"Det hvar ett Bi! Brunte är oskyldig! Mot arkebuseringsplasten så att hvi kan låta rädda Bruntes lifv för att kunna stoppa upp honom!"

"JA, HURRA! BRUNTE ÄR RÄDDAD!"

"Det bi är den skyldige till Vårt Majestäts, Vår Konungs, Vår Kungs otimliga frånfälle!"

"Sänd ut en patrull för arrestera det bi och slänga det i det mörkaste faengelsehåla för att sedan låta det vid nästa nymåne möta sin skapare genom hängning."

* * *

"Rikets skickligaste taxidermolog bor på sjunde våning i detta hus utan trappor. Hvi må spörja med portvakten om behjälplighet med skötseln av hissen."

"Hvarföre ha den haesten herrarna önska låta stoppa upp icke någre bein?"

"Haestens fysonomie och hissens visade sig icke äga en samstämmig kompatibilitet."

"Portvakten löste dilemmat medelst ett flinkt anvaendande  av en såg."

"Portvakten utverkade våra personers löfte om få välja den belöning inom rimlige graenser som var oss nådiga att kunna bifalla honom om han kunde ta oss ur vårt dilemma och verka för att hvi kunna uppsöka er person för att be er stoppa upp detta ädla djur. Vår Konungs, Vårt Majestäts, Vår Kungs trofasta Brunte."

"Ach so, den portvakten besitter alltså beinen?"

"Icke längre är vi rädda, ity han plägande skaenka dem till en kvartett enbenta fastrar som inget hellre ville än kunna göra rätt för sitt uppehälle och därföre i en hast kastade sig ombord på diligensen till Paris för att ta upp anställning i baletten på Moulin Rouge."

"Med endast tvenne framben!?"

"Det gjorde inget. Fastrarna som erhöll bakbenen var fullt nöjda med att stå i det bakre ledet på baletten."

"Nåväl! Vi löser det. Jag är icke för icke rikets främste taxidermolog. Hvi skulle kunna ersätta de förlorade extremiteterna med hjul."

"Kommer de icke att föda diverse ohjud såsom gnissel och annan olåt?"

"Jag smoerjer in hjulaxlarna rikligt med konsistensfett. För en billig penning kan jag även låta montera in en lättare hjälpmotor. Kan vara behändig att ha när man emellanåt tar ut och rastar heasten en smula i friska luften. Det skadar aldrig att låta en uppstoppade animalie känna friska luften någon gång emellanåt. Det är bra för polityren."

* * *

"Så Brunte är alltjämt försvunnen och inga spår finns?"

"Dessvärre ser läget ut så, ja."

"Inte bra, inte bra. Vi får givetvis låta sökande fortlöpa ehuru bör han ersättas med något substitut. Folket i riket undrar."

"Hvi skola kunna låta använda dessa som substitut tills dess Brunte är återfunnen"

"Tvenne hönsfåglar!?"

"Vi ber taxidermologen foga samma dem, blåsa upp dem och låta måla i dem i haesttrogna färger."

"Hmm... det skulle kunna gå. Låt sätta igång Operation Brunte II."

Jämngammal med Hero är väl Devil. Sicket hundliv eller bergsvargsliv den stackarn har. Ränna runt på skumma hamnkrogar med en husse i blottarmundering för att betygsätta mjölken på dessa etablissemang. 

#3

Strandskatan kastar en blick uppåt för att strax ta till väders. Mot nya höjder, mot nya äventyr...

TheInvisibleJackal

Trollbunden

Ni vet sådana där dagar då man inte har lust har göra något särskilt. Inte läsa. Inte lyssna på musik. Utan bara vegetera och emellanåt klappa katten som ligger och sover i knät. Hade man inte varit drabbad av den stora slöheten hade man nog troligen cyklat iväg och köpt en stor på påse chips för att sedan lite lojt tugga i sig desamma. 

Det här var en sådan dag. 

Jag halvlåg i en baden-baden i trädgården och försökte finna ut vart molnen var på väg. 

Från grannen hördes ett taktfast:

"Hack-hack-hackeli-hack...."

"Snip-snipp-snippeli-snap..."

" O hej, å hå, ogräset det gror, det växer, ogräset det växer 

i vår täppa, i vårt land, i vår matta"

"Det får inte ske, inte hända".

"Vi ska kämpa, vi ska streta, gno och gneta

hela dagen lång i stekande sol och forsande regn

ska vi hacka och klippa överallt, här och som där"

"Hack-hack-hackeli-hack...."

"Snip-snipp-snippeli-snap..."

"Hack-hack-hackeli-hack...."

"Snip-snipp-snippeli-snap..."

Ni stör min ro, ni stör min vila era galningar ville jag låta mina stämma utslunga över trädgårdsland och häck...

#2

Mörk jordhumla

... och så kom där en humla.

Och inom mig vaknat något som liksom jag slumrat. Jag lade mig på marken; i gräset, och började titta på hur humlan flög runt bland gräsmattans vitklöver. Över mig kom så en obändig lust att plocka fram min kamera med min 100-400:a och ligga där och fotografera de små humlorna. Vars trivsamma brummande fick mig att glömma hackande och klippande stollar.

#3

Mörk jordhumla

Att ligga så här platt på mage i gräset och samtidigt försöka trycka ner kameran så lågt det går ger en annan dimension på trädgårdslivet.

#4

Mörk jordhumla

Jag brukar låta bli att klippa delar av gräsmattan just för att kunna ge humlor och andra insekter något att äta.

#5

Mörk jordhumla

#6

Mörk jordhumla

#7

Mörk jordhumla

#8

Mörk jordhumla

#9

#10

Mörk jordhumla

#11

Mörk jordhumla

#12

Nelson

Efter att ha fotat humlor lite över en timme tänkte jag att det kunde vara lite kul att få några bilder på katten också. Inte alltid det lättaste. Jag kunde väl ta en tre-fyra bilder innan han tyckte att det var nog:

#Sluta larva dig nu och kom hit och klia mig istället!"

TheInvisibleJackal

Morups tånge

Gul fetknopp

I somras (2025) kom min fru och jag att tillbringa några kvällar vid Morups tånge. Min fru för att fotografera martorn, som växer i ganska rikliga mängder där. Hon tänkte använda bilderna i ett projekt för utbildningen - Visuell gestalning - som hon hade blivit antagen till. 

#2

Martorn

Jag gick mest runt och försökte hitta några kaniner att fota. Dock utan större lycka. De var som bortblåsta. Istället fotade jag så småningom också lite martorn.

#3

Martorn

Precis som min fru skulle ge sig i kast med att börja fotografera martornen gick det förbi två stycken väderbitna damer i övre medelåldern.

"Man ska visst kunna äta de här."

"Jaså!?"

"De ser inte mycket ut för världen, men ätbara är de."

Då jag känner min fru kände jag som genom ett sjätte sinne hennes tanke:

"Ni skulle bara våga sätta i er mitt fotoprojekt era skator!!"

#4

Martorn

#5

Martorn

#6

Martorn

TheInvisibleJackal

Norrsken

Innan jag fortsätter färden bland förra årets bilder och händelser sticker jag  i mellan med lite bilder från det norrsken som visade sig så fantastiskt i slutet av januari i år.

#2

Jag satt och tittade på TV - efter fem år utan TV har vi åter en - när det plingade till i telefonen. Norrskensappen påtalade att det var goda möjligheter att kunna se norrsken. Det är inte alltid det är det på mina breddgrader, så tanken väcktes att ge mig iväg någonstans och se om jag kunde få någon bild.

#3

Jag lämnade således TV:n och gick för att fixa till kameran. När jag gjort det och tagit fram ett par varma kängor kom jag att titta ut igenom ett fönster och fick se hur himlen sprakade grön och röd ovanför grannens tak. Jag sa till min fru och min son som var hemma. 

#4

Min son och jag bestämde oss  för köra iväg ner till havet för att se om det kunde vara något. Vid havet hade vi norrsken såväl söderut...

#5

...som västerut,

#6

som österut och

#7

norröver.

#8

Vi hade norrsken runt omkring oss. 

#9

Hade jag vetat om att de skulle bli en sånt här makalöst norrsken hade jag troligen försökt leta upp en plats som varit än bättre än där vi nu befann oss. 

#10

Det var ett tag sedan jag hade chansen att fotografera norrsken. Fotografera i mörker överhuvudtaget. Jag kämpade i minnet med vilka inställningar som var gångbara samtidigt som jag försökte lita på muskelminnet. Jag ville inte tända pannlampan och fördärva mitt mörkerseende.

#11

Jag stod på samma ställe hela tiden. Flyttade bara stativet efter hur norrskenet betedde sig. 

#12

#13

#14

#15

#16

#17

Som sagt en helt makalös norrskenskväll. Det känns som om det kommer att dröja innan jag får uppleva något liknande på mina breddgrader.

#18

TheInvisibleJackal

Öland i svartvitt

Jag brukar många gånger konvertera en del av mina bilder till svartvitt. Mest av pur nyfikenhet. Här är en del av de bilder från årets (2025) Ölandstur, som jag konverterat.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

TheInvisibleJackal