Kyrkömosse

På vägen hem la vi rutten så att vi skulle komma förbi bilskroten eller bilkyrkogården vid Kyrkömosse. Stigen fram till bilarna var på sina ställen rejält blöt och lerig. Det blev som i fotbollssammanhang att ta till det långa benet emellanåt. Att gå runt bland dessa gamla sönderrostade fordon stadda i ett oundgängligt förfall är en smått surrealistisk upplevelse. De både hör till naturen och bryter sönder den med sina uppenbarelser på det mest otänkbara platser. 

#2

Jag är ingen bilkännare, men för de som är det är Kyrkömosse säkerligen en källa till såväl nostalgi som vemod. Tänk vad dessa fordon har betytt för sina ägare att kunna ta sig någonstans. Att se och uppleva saker och ting.

#3

Jag tänkte länge på att konvertera bilderna från Kyrkömosse till svartvitt, men fann att dessa gamla fordon passade bäst i färg i höstlandskapet.

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#21

#22

#23

#24

TheInvisibleJackal

På väg mot ett vägskäl

På väg till Åkerby vägskäl i Ljuder passerade vi en skylt som skvallrade om det i den riktning skylten pekade fanns en kyrkoruin. Älmeboda Kyrkoruin närmare bestämt. Belägen i norra delen av Älmeboda socken. Vår vana trogen stannade vi till och vandrande runt lite i ruinens omgivningar. Man vet aldrig vad man kan finna.

#2

Av bänkarna kunde vi sluta oss till att kyrkoruinen användes ännu för olika samlingar även om tidens tand gnagt bort taket.

#3

#4

#5

#6

Timmen hann bli sen innan vi kom fram till Åkerby vägskäl och minnesstenen där. Vi har varit vid minnesstenen tidigare för tjugotalet år sedan, men jag ville gärna se den igen. Vilhelm Moberg är en av mina favoritförfattare.

#7

Solen var inte långt borta från att gå ner.

#8

Karl-Oskar och Kristina med barn snidade i grovt trä finns att beskåda närmare Ljuders kyrka.

TheInvisibleJackal

Stenfors

Efter ha upplevt morgonens marknad i Tingsryd körde vi till Stenfors. Stenfors är ett naturreservat där resterna av Stenfors bruk alltjämt finns kvar. Det grundlades under 1600-talet och drevs till senare delen av 1800-talet.  Av bruket återstår numera endast ruiner.

Det är ändå trevliga omgivningar och ån som rinner genom området är såklart lockande. Det är något speciellt med vatten i rörelse. 

En sak som jag ofta tänkt på när vi har besökt olika naturreservat är att mycket sällan finns några toaletter. Vilket är mycket synd. Det hade varit bra mycket trevligare om det funnits. Dessutom slipper man då mötas av allsköns avskräde ute i naturen. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

TheInvisibleJackal

Att möta hösten

En tanke med att förlägga en liten minisemester till just trakterna runt Tingsryd var att det kunde kanske ges möjlighet till att få lite höstbilder. Frågan var bara var. Lite märkligt kanske. Det borde väl bara vara att köra runt och hålla ögonen öppna för lite vackert höstfärgade lövträd. Så tänkte vi också, men det var inte det att det saknades vackra färger utan snarare vart tusan ställer man bilen utan att den är i vägen och inte behöver gå en halvmil tillbaka för att hitta den där scenen igen. 

Således kom vi att köra lite kors och tvärs på vägar att skiftande storlek utan att finna någonstans att stanna. Mycket säkert beroende på bristande lokalkännedom. Till sist hamnade vi i Lessebo och där stannade vi för att ta en liten promenad i omgivningarna av pappersbruket. Och helt otippat vart det här som jag fick möjlighet att fotografera lite höstfärger.

#2

#3

#4

#5

#7

TheInvisibleJackal

Minisemester

I mitt jobb har vi semesterperioder. En tidig period och en sen. I år var det min tur att ha tidig period. Det har man vartannat år. Det funkar med undantaget att hösten blir  väldigt lång. Därför bestämde jag och min fru oss för några dagars minisemester i trakterna av Tingsryd i Kronobergs län i början av oktober. 

Vi kom fram lagom till vårt boende för att packa in och hinna med kort promenad i närområdet innan mörkret föll. 

#2

Dagen därpå körde vi till Korrö. En gång en vår för bortåt tusen år sedan hade vi bott på vandrarhemmet där i våra yngre upplagor. En fantastisk vistelse. Den gången gjorde vi en tur både i glasriket och en i Vilhelm Mobergs fotspår. Jag är sedan lång tid tillbaka medlem i Vilhelm Moberg sällskapet. 

#3

Nu var det begynnande höst. Skulle Korrö än en gång fängsla oss trots att vi inte bodde där den här gången.

#4

#5

Hösten hade så smått börjat sitt intåg.

#6

Det fanns några speglingar som drog mig till sig likt en fluga till en sockerbit. Det svårt att slita sig därifrån.

#7

#8

#9

#10

#11

Efter att ha gått runt och tagit lite bilder och letat i minnet efter det där som var så fantastiskt en gång, växte en insikt fram att ibland var det bättre förr. Man ska nog inte försöka jaga efter stämningar och intryck som en gång varit. Det var därför med en smula ambivalens som vi körde vidare. Jag har svårt att tro att vi kommer att besöka Korrö fler gånger. Det är ett fint ställe, men vårt Korrö ligger bakåt i tiden och dit går det inte att ta sig annat i minnet. Och det är nog bäst.

#12

När vi båda var barn var våra respektive föräldrar på det klara med att ska man inmundiga någon typ av måltid så skall det helst göras vid en sjö eller vid något typ av tilltalande vattendrag. Således hittade vi fram till en liten sjö där vi kunde njuta våra ståltermosars innehåll. Varefter vi gick runt i området och tog lite bilder. Förmiddagens lite fadda stämning i Korrö var nu som försvunnen. Utbytt mot upptäckarglädje.

#13

#14

#15

TheInvisibleJackal