Öland VII - Gråborg

Jag minns barndomens mer fotogeniska höhässjor med saknad, men de här rullarna kunde jag bar inte motstå när vi körde förbi dem. Vi vände bilen och hittade ett ställe att parkera på. Jag sprintade ut med kameran. Den här dagen blev det i princip inget cyklade, då regnet kom och gick hela dagen. Våra utflyktsplaner utgick ifrån utomhusmål. Visst fanns det en del inomhusmål, men hur det än var så lockade det inte helt. Vi försökte därför så gott det gick att vara ute mellan regnskurarna.

#2

Vi kom körande på en liten väg, vet inte riktigt vad vi hade siktet inställt på. Kanske det där konstmuseet, som vi sett i en broschyr. Hur som helst såg vi en skylt med texten - Gråborg och en kringla. Vi svängde in där och för att se  om det kan vara något.

#3

#4

Vid Gråborg ligger även ruinerna efter S:t Knuts kapell.

#5

Enligt en karta är det möjligt att gå från Gråborg till en annan fornborg - Ismantorp på den s k Mittlandsleden. Säkert en mycket trevlig promenad, men det får bli en annan gång när vädret känns lite stabilare med betoning på sol och uppehåll. Ett enstaka moln här och var gör inte så mycket bara det inte regnar.

#6

En av Gråborgs valvöppningar. Borgen är Ölands största i sitt slag. Den gula skylten till höger i bild talar om att det är strängeligen förbjudet att klättra på borgmuren. Går man igenom valvet kommer man till en liten yta helt omgärdad av taggtråd. Den som tänker försöker sig på att klättra här får tänka sig för både en och två gånger.

#7

Och då var regnet återigen i antågande.

TheInvisibleJackal

Öland VI - Alvedsjö bodar

Eftersom vädret var fint bestämde vi oss för att fortsätta vår cykelfärd söderut från Horns udde mot Alvedsjö bodar, som skulle vara ett fint ställe att kunna ta lite bilder på. Vi tog oss därför upp slänten med våra cyklar och fortsatte mot nästa mål.

#2

#3

Vid bodarna såg vi att himlen mörknade söderifrån och det såg ut som det skulle kunna bli regn. Efter ett par snabba bilder bestämde vi oss för att återvända till bilen som stod parkerad borta vid Byrum. Visserligen hade vi regnställ med oss i packningen, men att cykla i regn tillhör ändå inte bland de trevligare sakerna med att cykelutflykter. Det blev därför så pass hög fart till bilen som möjligt, på en tämligen rumpovänlig väg.

#4

Ute till havs såg vi hur regnet kom allt närmre under vår återfärd. Jag stannade bara en gång för att den här bilden. Vi hann precis sätta upp cyklarna på bilen, packa in grejerna och oss själva sen hällde regnet ner. Tur ska man också ha ibland.

TheInvisibleJackal

Öland V - Horns udde

Från parkeringen vid Byrums raukar kan man välja att cykla antingen norrut mot Byxelkrok eller söderut mot Horns udde. Vid själva udden finns det en rätt stor strand bestående av fina slipade platta stenar. För att ta sig ner till stranden får man leda cyklarna sista biten nedför en liten sluttning.  Det funkar rätt bra och är inte några större problem.

#2

Bland det första man ser då kommit ner är en gammal fiskebod - Fornbo. Vi ställde våra cyklar lite bortanför och började utforska området.

#3

De platta stenarna som utgjorde själva strand var lite luriga att ta sig fram på. De gled lätt undan under fötterna så man fick hålla tungan rätt i mun så att man inte stod på öronen. Som bilden ovan visar var det också en viss lutning på stranden. Nu testade jag inte det, men jag skulle tro att det är full möjligt att surfa uppe på  stenarna ner till vattenbrynet med lite anpassad slalomteknik.

#4

#5

#6

Det som drev oss till att besöka den här platsen var framförallt de kalkstensöverhäng som fanns. Lite längre bort på bilden ovan och även på några tidigare bilder ser man även hur  det här överhänget har rasat. Troligen har det inte skett nyligen för det fanns inga varningsskyltar om rasrisk. Om det nu inte de rasade när skyltarna sattes upp.

#7

Det var fullt möjligt att gå in och ställa sig raklång under de här överhängen.

TheInvisibleJackal

Öland IV - Trollskogen

Ölands norra udde är egentligen två. På den ena udden, den västra stoltserar fyren Långe Erik och på den andra finns den s k Trollskogen. En skog bestående av knotiga tallar och andra träd. Det är gott om murgröna som slingrar sig uppför olika träd och sakta kramar musten ur dem. Dessutom vandrar det runt lösa kor i skogen. En riktig utmaning för den med koskräck.

Ett fint Naturum ligger vid ingången till själva skogen. På de bord och bänkar som är utsatta i närheten intog vi vår lunch innan vi begav oss in i trollskogen och vad den hade att erbjuda i fotoväg.

#2

Efter någon kilometer kommer man fram till skeppsvraket Swix. En åländsk skonare som förliste i mitten av 1920-talet. Ett populärt mål för många fotografer och även andra som går runt i trollskogen. Jag har sett en del tidigare bilder på Swix och jämfört med de jag tog nu, ser man hur vraket sakta bryts ner av väder och vind. Om något hundratal år ligger det endast en liten brädlapp kvar kanske.

#3

Rundar man Swix och vänder blicken norrut längs stranden får man den här vyn. Inte kanske direkt någon badstrand, men man får ändå en känsla av söderhav eller något.

#4

Ytterligare en bit in i trollskogen stöter man på Trolleken. Det är Ölands äldsta ek och har en uppskattad ålder på mellan 800 - 900 år. Att åldersbestämma gamla ekar är vanskligt eftersom deras innandöme oftast är ihåligt och därmed finns det inga årsringar kvar från trädets begynnelse. Är man intresserad gamla träd kan jag varmt rekommendera Gert Olssons bok - Möten med jättar.

TheInvisibleJackal

Öland III - Långe Erik

Då vi befann oss på norra delen av ön var ett besök vid Långe Erik bara ett måste. Något som vi inte var ensamma om att tänka. Jag skulle tro att man åker till Öland så blir det med stor säkerhet att man väljer att besöka antingen Långe Erik i norr eller Långe Jan i Söder. Vi kom att besöka båda. Mer om det i ett inlägg framöver.

Det fanns möjligt att gå upp i fyren och få en storslagen utsikt över området. Allt corona-anpassat såklart. Jag avstod p g a en viss höjdskräck som jag behäftats med på äldre dar. Annat var det i ungdomens flydda dar då jag och några kamrater kilade likt ekorrar uppför utsidan på det gamla fågeltornet i Store Mosse till exkursionsledaren i fältbiologernas stora förskräckelse.

Eftersom inte fyren i sig själv inte lockade till ett besök gick vi istället runt i omgivningarna. Rätt trevligt.

#2

Då träds former och struktur tilltalar mig mycket kan jag självklart inte låta bli att fotografera dem när tillfälle bjuds.

#3

#4

#5

#6

#7

Det är sällan jag har med människor i mina bilder, men ibland händer det. De här tre nästan "uniformsmässigt" klädda personerna fångade mitt intresse. Jag fick lite vibbar av "Mästarnas mästare" och liknande TV-program. Förmodligen var de egentligen fyra i sin lilla grupp. Den fjärde personen hade säkert precis kilat illa kvickt uppför trapporna upp i fyren. väl däruppe ska han eller hon bara ihop rätt sång med Lux Interior med rätt album.

TheInvisibleJackal