Kväll vid havet

I skiftet september-oktober var jag med fotoklubben vid havet. Vi skulle öva oss på att fota med längre slutartider. Något som jag ofta gör och tycker om. Det var en fin kväll och kom att bli den sista utflykten jag hann göra med klubben innan jag opererade mitt ljumskbråck i början av oktober. Jag hade sista tiden haft en del obehag och lite besvär med det så operationen var efterlängtad.

#2

Jag minns inte exakt när vi samlades. Kan ha varit vid 18-snåret. Det mörknar fort den här tiden på året, det gäller att försöka hitta sitt motiv snabbt så att man hinner jobba lite med innan allt ljus försvinner. Jag känner till platsen väl sedan tidigare, men fastnade på en annan plats först lite för länge egentligen. 

#3

Lite längre ner på stranden finns det område med klippor och stenar. Det var dit jag mentalt var inställd på att ta mig den här kvällen och tog mig dit strax före solen hann uppslukas av molnbanken vid horisonten. 

#4

Ljuset avtog snabbt.

#5

Det var ingen idé att springa runt och leta andra stenar. 

#6

När ljuset försvinner tenderar slutartiderna per automatik att bli längre. Jag bytte till ett svagare ND-filter och vred upp ISO:t för att få en inte fullt så lång slutartid utan en som mer skulle kunna visa havets rörelse. Det är den typen av bilder jag oftast strävar efter när jag fotograferar vatten som rör sig. Havet var förvisso tämligen stilla den här kvällen.

#7

I den sista bilden för kvällen har jag åter ställt ISO:t på 100 och slutartiden har nu sprungit iväg uppåt två minuter.

TheInvisibleJackal

Karlstad

Utanför fönstret rasar vintern för fullt den här dagen. Bildmässigt är jag alltjämt kvar sommaren -23. Det har inte blivit så mycket gjort på bloggfronten sistlidna månad. Ska försöka råda bot på det den närmsta tiden. Således inga vinterbilder för min del än.

Efter några bluesdagar i Åmål styrde vi kosan norrut mot Karlstad för att hälsa på våra barn som pluggar där och som den här sommaren även hade sommararbete där. En annorlunda känsla att inte ha några barn hemma ens under sommaren. Det var en fin dag så vi körde ut till Alsters herrgård. Gustaf Frödings födelsehem. Fikade, umgicks och tog en promenad i omgivningarna. Jag passade även på att köpa en samlingsutgåva av Frödings dikter. Har läst hans dikter ett antal gånger och den pocket med hans dikter som jag hade sedan tidigare har sett sina bästa dagar. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

Efter Alster åkte vi till vår dotters boende för att undersöka hur de stod till med förekomsten av blåbär. Vi hittade en del och såg även en hel del lingonris. Det blev inga bilder på bären. Jag kom istället att fastna för ormbunkarna som också växte i skogen.

#8

#9

#10

#11

#12

Ljuset en bit in på stigen påminde mig om barndomens blåbärsmarker och vandringar där med vännen Putte. 

TheInvisibleJackal

Ugglarp BW

Jag kände att jag inte riktigt var på fotohumör när vi besökte Ugglarp. Jag konverterade bilderna till svartvitt för att se om de kunde finnas något undermedvetet fotohumör i den. Jag vet inte. Kanske det gör det, men jag vet inte. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

Efter den här utflykten var det dags att ladda batterierna, tömma minneskorten, se över kamera och objektiv samt börja förbereda sig för nästa lilla miniresa den här semestern. Målet den här gången var Åmål. 

TheInvisibleJackal

Vid havet

Vi håller oss för det mesta söderut vid våra turer till havet. Den här gången bestämde vi oss för att köra norröver och hamnade till sist uppe vid Ugglarp. Vi har varit här för en del år sedan och tänkte att ett återbesök kunde vara trevligt. Inte minst för att jag bara har vaga minnen av området. Jag har svagt minne av det kunde finnas intressanta klippor där.

#2

Klipporna var nog någon annanstans. En vågbrytare och en klipphäll fick  utgöra lite blickfång när jag tog mig för att fota med lite olika längre slutartider.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

TheInvisibleJackal

Uppe vid kopparhatten

Vägen hem från Österlen valde vi att undvika motorvägar och lät GPS:en plocka fram andra vägval. En spännande och annorlunda sätt att färdas. Det är möjligt att jag på en karta skulle kunna ta fram vår resväg, men jag är inte säker. Vi körde igenom ömsom obekanta områden, ömsom bekanta. 

#2

På en vägsträcka kände vi väl igen oss. Vi var på väg att passera Skäralid. Visserligen söderifrån. Naturen var ändå bekant och vi kom fram till att det kunde vara trevligt att ta en paus där.

#3

Så här på eftermiddagen var det relativt tomt på parkeringen. Vi valde därför att köra direkt upp till kopparhatten. 

#4

#5

Uppe vid kopparhatten började jag  leka med att få ihop panoraman.

#6

#7

#8

Skuggorna började bli långa och hemma väntade två sura katter. Det var bara att sätta sig i bilen igen och återta hemfärden.

TheInvisibleJackal