TheInvisibleJackal
Tredje gången gillt
Gårdagens (då i maj) var riktigt lyckad vid vildsvinsfältet. Jag cyklade ut lite senare den här gången eftersom grisarna hade kommit fram lite senare. Jag ställde mig vid den lilla träddungen som jag gjort de andra gångerna. Jag hade vinden mot som de tidigare. Det var bra. När jag kom fram var det helt tomt. Efter en stund kom ett ensamt rådjur ut på fältet.
#2
Den bruna kärrhöken spaningsflög över fältet.
#3
Ytterligare ett rådjur kom tassande i gräset.
#4
Ännu ett kom fram ut buskagen rakt framför mig. Det visade tydligt att det hade sin uppmärksamhet riktad åt mitt håll.
#5
Tiden gick. Rådjuren höll sig i kanten av fältet mest hela tiden. Vaksamma. Det verkade inte som det skulle bli några vildsvin alls den här kvällen. Jag bestämde mig för att vänta ytterligare en stund. Då fortfarande inga vildsvin syntes till, började jag packa ihop mina grejer och gå iväg med cykeln på cykelvägen.
#6
När jag kommit ca 100 meter ifrån den lilla träddungen stannar jag till, vänder mig om och spanar med kikaren en sista gång över fältet. Precis när jag är väg att lägga ner kikaren ser jag hur ett vildsvin kliver fram ur buskagen bara 25 meter framför träddungen. Jag förbannar mig själv tyst för att jag inte haft lite mer tålamod och stått kvar vid dungen. Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka om det kanske hade varit för nära. Att de verkligen uppfattat mig som ett hot och anfallit. För en kort stund funderande jag ändå på om jag skulle försöka mig på att återvända till dungen, men det var nog ingen idé slog det mig nästan genast. De skulle bara försvinna långt innan jag hunnit fram. Jag fick göra det bästa jag kunde av situationen. Och därför i skydd av cykeln, tog av mig ryggsäcken och plockade fram kameran med telezoom och telekonverter. Sittande på knä började jag fotografera genom ramen på cykeln. Ett bristfällig camouflage är bättre än inget alls och på det här framstod inte min siluett som en människas även om jag nu hade vinden till min nackdel.
#7
Strax kommer de andra vildsvinen också ut från buskagen.
#8
#9
De bökande runt i kanske en kvart högst, en halvtimme. Jag satt kvar vid cykeln och fotade mellan cykelramen. Visst hade jag fått andra bilder om stannat kvar vid träddungen om de överhuvudtaget alls valt att gå ut på fältet just där. Kanske var det så att min närvaro var tillräckligt störande för dem att låta bli att gå ut på fältet tills jag avlägsnat mig.
#10
Plötsligt är det något som skrämmer flocken som flyr hals över huvud över fältet.
#11
#12
De rusar i in i skydd på andra sidan fältet rakt framför mig. Jag är så gott som säker på att det inte var jag som skrämde dem. Jag förstår inte heller vad det kan ha varit. Kanske var det cyklisten som kom cyklande precis innan de stack, men å andra sidan cyklar det folk på den cykelvägen fram och tillbaka flera gånger om dagen. För att inte tala om biltrafiken på den intilliggande vägen. Kanske var det andra vildsvin. Något var det. Svårt att säga vilket.
TheInvisibleJackal
Andra gången
Kvällen efter står jag än en gång vid fältet med förhoppning att jag ska få se vildsvin. Jag har även denna gång tur med vinden. I ena kanten av fältet finns det några träd. Jag ställer mig i skydd av dem. Jag har valt att ha samma kläder som igår. Dels för att de är praktiska och dels för att om vildsvinen eller andra djur skulle få syn på mig där jag står ska de känna igen mig både till utseende och lukt. Med andra ord har jag inte heller tvättat kläderna sedan sist.
#2
Det är del rådjur på fältet den här kvällen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt tecken. De verkar i varje inte bry sig om mig.
#3
Lite harar är där också, men ännu inga vildsvin. I och för sig kan man aldrig vara garanterad av få se vilda djur. Det är väl det som är lite av spänningen. Att man aldrig vet i förväg. Att man bara kan hoppas. Sedan finns det betingelser som kan öka ens chanser att få se något i och för sig.
#4
Rådjuren beter på av majgräset.
#5
Rådjuret anar mig. Även om jag kanske inte fullt synlig avslöjar kamerans slutare mig. Jag har valt att att inte använda mig av seriebildstagning utan istället till att ta en bild i taget för att därigenom minimera slutaroväsendet. Jag vet inte om det gör någon skillnad. Vi får se.
#6
Rådjuren ser ut att fundera vad de ska ta sig för. Det där ljudet är banne mig inte naturligt. Fast å ena sidan vrålar det förbi en och annan bil på vägen bortom cykelvägen. Motorburen ungdom prövar här sina fötters styrka mot gaspedaler i till utseendet anonyma svarta BMW:s. Fartglädjen lyser i deras ögon eller skulle ha gjort om inte ögonen var dolda bakom svarta solglasögon. Sportigt, hemligt och så tufft att ingenting annat än ett stort Jag och min snabba bil existerar. Nåja, tids nog står även de upp till armbågarna i spädbarnsdiarrér, huslån och en aldrig sinande förekomst av ogräs.
#7
Hararna har öronen på skaft.
#8
"Äh, det är säkert inget att oroa sig för. Hugg in boys!"
#9
Och så kommer de. Vildsvinen. Rultande som storväxta taxar tar de sig fram genom gräset. Hade de varit långsammare hade man kunna ta dem för stora mörka stenblock.
#10
#11
#12
Vildsvin och rådjur sida vid sida. Det tycks inte bry sig nämnvärt om varandra. Icke så konstigt, ty ingen av dem står på den andres meny.
#13
#14
Från mitt lilla naturliga gömsle ser jag ett rådjur som nyfiket undersöker ett buskage. Mer vildsvin? Troligen inte. De som är här idag är desamma som jag tidigare har sett här. Skulle tro att det rör sig om en liten flock som håller till just på det här fältet.
#15
En brunkärrhök sveper förbi. Fasan som härrör från kärrhökens spanande blick bekommer icke dock fasanen.
#16
Jag skiftar till den andra kameran med telezoom och telekonverter och som grädde på moset Aps-c sensor. Med andra ord - jag kommer ohyggligt nära de såta grisarna. Ja, sen har jag också då lämnat den lilla trädridån och står på ett nytt ställe. Ganska så öppet rakt framför svinen. Jag håller mig i en skugga som bildats av några granar.
#17
Grisarna tittar åt mitt håll emellanåt. Jag tror inte de kan se mig. Vinden har jag fortfarande emot mig, även om den kantrat lite.
#18
De bökar runt utan större brådska och lommar så sakteliga in i bland skyddande vass och buskage.
#19
Uppenbarligen nöjda med kvällsmaten.
TheInvisibleJackal
Viltsafari i Esmared
Efter att ha fotograferat vildsvin tidigare på kvällen hade jag fått blodad tand. Jag ville ha mer. Och jag visste en tur som skulle kunna ge mig mer. Kanske inte direkt vildsvin, men mycket väl rådjur och kanske även älg. Jag lämnade således de numera frånvarande vildsvinen på fältet och cyklade hem. Packade in i bilen. Det mesta var packat sedan tidigare. Jag kompletterade med lite fika och handkikaren. Den är bra att med sig på sådan här turer.
#2
Efter de inledande tranorna dök det inte upp någonting förrän jag fick syn på den här haren som satt och gottade sig i kvällssolen.
#3
Jag gjorde även av annan beskärning av bilden på haren. Fast jag tycker nog ändå bättre om den första där haren mer blir en del av miljön.
#4
Strax efter haren kom den första råbocken gående på ett fält. Han lämnade mig inte utan uppsikt.
#5
I skogsbryn stod en råget och följde mina förehavanden. Slutarljudet på kameran låter som om jag använder ett äldre automatvapen även i det så kallade tysta läget.
#6
#7
#8
Alla djur på turen vad dock icke av de vilda slaget. De injagade ändå mer skräck i mig. Som tur var de inhägnade.
#9
När mörkret hade blivit så pass att det började blir svårt att urskilja saker och ting fick jag syn en trio med dovhjortar. En av dem ville ställa upp på bild medan de andra drog till skogs direkt när jag stannade bilen.
#10
När det blir mörkare vågar sig också en älg sig ut ur skogen.
#11
Ett sista rådjur blev den också innan det blev för mörkt.
TheInvisibleJackal
Vildsvin igen
Det är maj och är ensamme herre på täppan då min fru befinner sig på konferens i Istanbul. Vädret är behagligt och jag använder mig av min cykel till och från jobbet. Jag har under någon tid lagt märke till att de vildsvin som jag tidigare fotograferat på den här platsen brukat komma ut på fältet någon gång runt sex, halv sju på kvällen. De har varit tämligen pålitliga i det avseendet. Därför tog jag den här kvällen och cyklade till fältet med båda kamerorna för att förhoppningsvis kunna få lite bilder.
#2
Jodå, svinen var där. Inom tidsramen.
#3
De bökade runt lite en stund och försvann sedan in i den högre växtligheten. Jag väntade någon timme, men de dök aldrig upp igen.
TheInvisibleJackal
Återbesök
En helg i slutet av april ett par veckor efter vårt förra besök hos mina föräldrar åkte vi dit igen för att hjälpa dem med lite olika saker. Precis som förra gången ville de ut och åka en sväng på landet för att se om de kunde få syn på några djur. Det var bara två veckor sedan sist, men under de här två veckorna hade mängden synliga djur minskat betydligt. Vilket det gör i regel ju grönare det blir ute. Det dröjde därför innan något syntes till och det var en ensam trana på ett fält.
#2
De första rådjuren stod en bit bort. De lyssnade efter det regelbundna ljudet som inte verkade komma ifrån en bössa.
#3
På nytt fält kom två rådjur gående tämligen nära. Jag hade vevat ner rutan sedan tidigare och var så att säga beredd. Rådjuren brydde sig inte nämnvärt om bilen verkade det som.
#4
En bit därifrån på ett angränsade fält stod några rådjur vid ett stängsel. De hade full koll på oss. Stängslet var rätt högt och jag undrade vad de skulle göra. Klarade de att hoppa så högt? Eller skulle de gå längs med stängslet? Var gräset verkligen grönare på andra sidan att det var värt att ta sig dit?
#5
De visste inte heller riktigt vad det verkade.
#6
Elegant löste de problemet genom att ta sig mellan stängseltrådarna.
#7
Gräset var bättre här.
#8
Det sista rådjuret på rundan stod ensam och betade med den skyddande skogen tätt inpå.
TheInvisibleJackal