Brunst på andra sidan sundet.

Kronhjort

I slutet av september åkte jag och min fru till Jaegersborg i Danmark. Målet var att fota kronhjort. Det är deras brunstperiod den här tiden på året. Chanserna är därför goda att få foton på dem. Det är tredje gången jag är i Jaegersborg för att fota hjortar. Första gången var 2018 och sedan året därpå. Båda gångerna i september. Sedan kom pandemin, men nu var jag här igen. Vi har tagit med oss våra cyklar. Att cyklar runt i parken är perfekt ur flera aspekter. 

Den första kronhjorten ser  är vi på vägen upp till Eremitaget. Han ligger i gräset och bara tittar på oss. Troligen har natten och de tidiga morgontimmarna varit tuffa.

I Jaegersborgs Dyrehave möter man inte bara kronhjortar utan även dovhjort och sikahjort,

#2

Dovhjort

#3

Dovhjort

I Jaegersborg äger hjortarna företräde. Är det en hjort som är på väg passera över en väg eller stig är det bara att snällt vänta. Vilken man givetvis gör. Det är trevliga och välkomna möten.

#4

Kronhjort

Var de brunstiga kronhjortstjurarna håller hus går inte att undvika. Deras bröl hörs vida omkring.

#5

Kronhjort

"Hey, what's that sound?
Everybody look, what's going down?"

(For What It's Worth - Buffalo Springfield, 1966)

#6

Kronhjort

Ibland skogens stammar står han redo att brista ut i kronhjortstjurens septembersång. 

#7

Kronhjort

#8

Kronhjort

"Jag tyckte jag hörde något."

#9

Dovhjort

#10

Trehövdad sikahjort

Timmarna går och magen vill ha sitt och precis när vi det bäst behöver det dyker en parkbänk upp. Väl vi sitter där och känner oss till freds kommer sikahjortar bet-gående längs stigen bara några meter ifrån oss. 

#11

Sikahjort

#12

Sikahjort

#13

Kronhjort

För att locka kornhjortsdamerna smyckar tjuren sig.

#14

Kronhjort

Nu är det bara att vänta.

#15

Kronhjort

"Kors vad det dröjer."

#16

Kronhjort

"Försiktigt flickor. De är ena luringar de där behornande vrålaporna."

#17

Kronhjort

Likt en panter ligger kronhjortstjuren på lur.

#18

Kronhjort

Hade det inte varit för begäret att få bröla hade hans smygtaktik lyckats.

#19

Kronhjort

#20

Kronhjort

"Du! Det står en gubbe där borta"

"En!? Det är en hel flock"

#21

Kronhjort

Vi cyklar kors och tvärs i Jaegersborg och ser hjort har och var.

#22

Kronhjort

Och ser vi inte dem, hör vi dem.

#23

Kronhjort

#24

Kronhjort

Framemot eftermiddagen börjar det bli lite mer liv och rörelse i markerna.

#25

Kronhjort

#26

Kronhjort

#27

Kronhjort

#28

Kronhjort

Det finns en del helt vita kronhjortar i Jaegersborg. Det är inte fråga om albinism utan om leucism. En åkomma som får hjortens päls och skinn att mista sin färg.

#29

Kronhjort

När vi sitter och tar en sista fika innan det är dags att börja ge sig till bilen dyker en ståtlig kronhjort upp invid den gamla eken som finns i vårt blickfång. Emedan jag icke har för vana att fika naken är kameran med och redo.

#30

Kronhjort

Både jag och min fru ser framemot att få återse Jaegersborgs hjortar nästa höst, om vi inte gör det tidigare för här finns många magnifika träd och landskapet är anslående.

TheInvisibleJackal

Kaniner och annat

Ejder

I juni åkte vi upp till Morups tånge. Det brukar bli åtminstone ett besök varje sommar. De öppna ytorna och havet utanför är hänförande. En del kan tycka att det är väl monotont, men för mig är en tilltalade stillhet. Fast den här gången var det inte själva landskapet i sig som stod i fokus för den här turen. Utan dess innevånare - kaninerna. Det finns gott om kaniner vid Morups tånge. Det gör det hemma med. Här i det lätt böljande hedlandskapet blir de inte bara lättare att se och få på bild utan de känns som mer hemmahörande här än vad de gör på en gräsfläck mellan några hyreshus i stan.

#2

Skrattmås

Vi hade parkerat uppe vid fyren och gick sedan sakta söderut. Tills vi kom fram till en slags udde. Där stannade vi en stund. Jag fotade de enstaka fåglar som höll sig inom räckhåll för min telezoom. Tidpunkten och platsen var inte kanske den ultimata för fågelfotografering. Kom på mig med att det sällan jag fotar fåglar nu för tiden trots att det så jag började fota för nära tio år sedan. 

#3

Storskarv

#4

Ejder

Slog de ihop sina kloka huvuden eller var det en ren självbevarelsedrift som fick dem att sätta panna mot panna mot panna? Allt för att kunna stå och sova utan att trilla över ända.

#5

Storskarv och gravand

En gravandsunge med lite större ambitioner prövar lite poser ur Svansjön.

#6

På behörig avstånd - en drös med kossor. 

#7

Och några dito hästar. Fast vart tusan är kossorna på väg?

#8

Hit, för att sätta tänderna i några stackars fågelskådare. 

#9

Och där syntes viltet jag kommit till Morups tånge för att fotografera.

#10

Graciöst smög jag fram i skydd av en liten vall för att fota. Min fru som inte delade min uppfattning om graciöst smygande vred sig av skratt.

#11

Kaniner i alla de åldrar fanns snart inom räckhåll.

#12

#13

#14

#15

#16

Plötsligt utan att jag märkt det hade korna smygit sig närmare. Förmodligen hade de ålat fram i sänkorna mellan de små kullarna. Stealth mode som det heter på fackspråk.

#17

En väldig matriark höll koll på hjorden med ystra kvigor. Att döma av beteckningen innehade hon majors grad. 

#18

Några prövade sina krafter.

#19

#20

Kaninen bekom sig dock icke.

#21

#22

Under tiden hade några kossor gett sig så långt ut det gick på ett litet skär.

#23

Matriarken manade på dem att sluta larva sig, det var hög tid att gå hem till lagården.

#24

#25

Medan korna återvände återgick jag till att fotografera kaninerna. Det kändes tryggare att ligga på backan och fota kaniner när inte kossorna var i närheten.

#26

#27

#28

Martorn

Nere vid vattnet växte det här och var lite martorn.

#29

Självklart måste fyren även denna gång avporträtteras.

#30

I månens sken avslutar jag vistelsen med liten dikt:

Månen går sin tysta ban

endast tomten springer naken

bland isflaken,

ingen kyla känner han.

TheinvisibleJackal

Kinnekulle - ankomst

Efter några veckor sjukskrivning är jag åter på banan igen. I varje fall delvis. Jag  opererade ett ljumskbråck i början av oktober. Operationen gick bra. Jag klarar mig utan morfin nu; tack och lov, mår inte särskilt bra av det. Vanliga värktabletter fungerar alldeles utmärkt. Är väl mest stel känner jag. Får var lite försiktig med vad jag lyfter den första tiden. Kamerautrustningen får ligga och gona till sig ett tag till i ryggsäcken. Personligen tycker jag nog att det var rätt så perfekt att bli opererad så här års. Snart är november här och då brukar jag sällan ta fram kameran särskilt ofta. Kommer det snö sedan i december kan den åka fram, annars inte då heller.

#2

Jag har en drös med inlägg som ligger och väntar. Vet inte riktig varför jag kommit efter så mycket just i år. Var i och för sig rätt dålig årets första kvartal. Det hänger med känner jag. I början av juni for vi till Kinnekulle över en långhelg. Vi hade hittat ett fint boende ute på landet. Efter att ha pratat lite med det trevliga värdparet tog vi en liten promenad i omgivningarna.

#3

#4

#5

Tillbaka till boendet fick jag syn på en flock dovhjortar. Fantastiskt tyckte jag. Mannen i värdparet var inte lika begeistrad. Han upplevde dovhjortarna mer som ett plågoris som åt upp inte bara grödorna utan även tillintetgjorde allehanda försök att få till en prunkande trädgård. Han såg helst att jag använde gevär istället för kamera på dovhjortarna.

Han berättade att på hösten kunde det vara uppemot 200 dovhjortar på ett fält alldeles i närheten. De tar kanske 5-6 minuter att gå dit. 

#6

#7

#8

#9

#10

#11

Vi hade inte kört till Kinnekulle för dovhjortarnas skull. De blev; som jag ser det,  en bonus. Nu var det dags att krypa i säng för att orka gå upp i gryningen. 

TheInvisibleJackal

Fjärde gången eller...

För fjärde kvällen på raken har jag fattat posto vid den lilla träddungen invid fältet. Den här gången skall jag icke vika från dess plats förrän vildsvinen har uppenbarat sig. Jag är ute ungefär samma tid som föregående kväll. Har samma "goa" kläder på mig. Vinden är knappt märkbar ikväll, men jag tycker mig ha en smula motvind ändå.

Precis som föregående kväll är fältet tomt på liv. Först efter en stund uppenbarar sig två harar. 

#2

En fasan med fruar titta fram efter en stund. Annars är det helt tomt. Inga rådjur. Ingenting. Tiden går och jag tänker att ikväll blir det inget.

#3

Då. På andra sidan fältet. Långt bort kommer vildsvinsflocken springande i gräset.

#4

De stannar inte.

#5

Utan fortsätter in i de skyddande buskagen för att inte visa sig mer den här kvällen i maj. Och inte heller vid något senare tillfälle. Jag har kört förbi fältet ett otal gånger efteråt och utan att se någon av dem.

Igår kväll; för att återgå till nutid, såg jag ett fordon parkerat i en änden på fältet. Personer i jägarmundering stod vid bilen. Antagligen hade man bestämt sig för att göra vildsvinens saga kort. 

Visst vildsvinen bökar upp trädgårdar och förstör säkerligen mycket åkrar, men på något sätt tycker jag att det är synd att vi människor inte kan leva sida vid sida med djuren i vår natur utan se dem som olägenheter, som måste bort om de inte passar in i vår bild av verkligheten. Vill vi verkligen ha ett tuktat parklandskap där allt är ordnat och fint, där det inte finns något som väcker anstöt? 

TheInvisibleJackal

Tredje gången gillt

Gårdagens (då i maj) var riktigt lyckad vid vildsvinsfältet. Jag cyklade ut lite senare den här gången eftersom grisarna hade kommit fram lite senare. Jag ställde mig vid den lilla träddungen som jag gjort de andra gångerna. Jag hade vinden mot som de tidigare. Det var bra. När jag kom fram var det helt tomt. Efter en stund kom ett ensamt rådjur ut på fältet.

#2

Den bruna kärrhöken spaningsflög över fältet.

#3

Ytterligare ett rådjur kom tassande i gräset.

#4

Ännu ett kom fram ut buskagen rakt framför mig. Det visade tydligt att det hade sin uppmärksamhet riktad åt mitt håll. 

#5

Tiden gick. Rådjuren höll sig i kanten av fältet mest hela tiden. Vaksamma. Det verkade inte som det skulle bli några vildsvin alls den här kvällen. Jag bestämde mig för att vänta ytterligare en stund. Då fortfarande inga vildsvin syntes till, började jag packa ihop mina grejer och gå iväg med cykeln på cykelvägen.

#6

När jag kommit ca 100 meter ifrån den lilla träddungen stannar jag till, vänder mig om och spanar med kikaren en sista gång över fältet. Precis när jag är väg att lägga ner kikaren ser jag hur ett vildsvin kliver fram ur buskagen bara 25 meter framför träddungen. Jag förbannar mig själv tyst för att jag inte haft lite mer tålamod och stått kvar vid dungen. Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka om det kanske hade varit för nära. Att de verkligen uppfattat mig som ett hot och anfallit. För en kort stund funderande jag ändå på om jag skulle försöka mig på att återvända till dungen, men det var nog ingen idé slog det mig nästan genast. De skulle bara försvinna långt innan jag hunnit fram. Jag fick göra det bästa jag kunde av situationen. Och därför i skydd av cykeln, tog av mig ryggsäcken och plockade fram kameran med telezoom och telekonverter. Sittande på knä började jag fotografera genom ramen på cykeln. Ett bristfällig camouflage är bättre än inget alls och på det här framstod inte min siluett som en människas även om jag nu hade vinden till min nackdel.

#7

Strax kommer de andra vildsvinen också ut från buskagen.

#8

#9

De bökande runt i kanske en kvart högst, en halvtimme. Jag satt kvar vid cykeln och fotade mellan cykelramen. Visst hade jag fått andra bilder om stannat kvar vid träddungen om de överhuvudtaget alls valt att gå ut på fältet just där. Kanske var det så att min närvaro var tillräckligt störande för dem att låta bli att gå ut på fältet tills jag avlägsnat mig.

#10

Plötsligt är det något som skrämmer flocken som flyr hals över huvud över fältet.

#11

#12

De rusar i in i skydd på andra sidan fältet rakt framför mig. Jag är så gott som säker på att det inte var jag som skrämde dem. Jag förstår inte heller vad det kan ha varit. Kanske var det cyklisten som kom cyklande precis innan de stack, men å andra sidan cyklar det folk på den cykelvägen fram och tillbaka flera gånger om dagen. För att inte tala om biltrafiken på den intilliggande vägen. Kanske var det andra vildsvin. Något var det. Svårt att säga vilket.

TheInvisibleJackal