På sandstranden utan att bada

Den här sommaren blev det inget bad för min del. Kunde helt enkelt inte simma med mina inflammerade hälssenor. Än mindre gå på ett så ojämnt underlag som en sandstrand. Hade därtill också gåförbud under en delen av sommaren då ett dopp kan locka som mest. 

Nu var badsäsongen förbi även för de mesta djärva. Även om det har hänt att jag har badat långt in i september en del år. Istället blev det att stå med stativ och leka med långa slutartider, vilket jag verkligen uppskattar. 

#2

Kruxet är bara att jag är vid den här stranden tämligen ofta, så ofta att jag något sätt har blivit hemmablind. Jag har svårt att hitta nya motiv. Utan det känns som om jag hela trampar i samma gamla vanliga hjulspår. 

#3

Ska jag gå ditåt eller hitåt. Kan inte riktigt bestämma mig för något. 

#4

Det blev till sist ditåt. Det var något med hur vågorna slog in mot en stor sten en bit ut i vattnet..

#5

#6

#7

#8

Att hitta klippor vid vattenbrynet kan många gånger innebära intressanta motiv om förhållandena medger. Jag har oftast mitt 24-70 på kameran, men sitter och funderar på om inte jag borde ta med mitt 70-200 ut oftare för att få andra utsnitt än de "vanliga". En del i hemmablindheten kan ligga i att jag använder mitt 24-70 så mycket att jag i mångt och mycket letar motiv som passar det brännviddsomfånget. Ett sätt att att bryta hemmablindheten är nog därför att byta brännviddsomfång och tvinga mig att se omgivningen på ett nytt vis. Värt att pröva känner jag. 

#9

TheInvisibleJackal

Vattenfallet i Röttle

Röttle by ligger någon mil norr om Jönköping. Efter att ha lämnat Brahehus bakom mig var Röttle by mitt nästa mål på vägen söderut. Målet var närmare bestämt det vattenfall som finns här. Enligt utsago skall det vara Sveriges vackraste. Om det är fallet låter jag vara osagt. Jag är oavsett vilket väldigt dragen till vattenfall. 

Det fanns en lite parkering alldeles i närheten av fallet. Jag behövde bara gå ner för en backe för att befinna mig vid det. Det var inte alltför bökigt, men att gå upp för samma backe i det skick mina hälssenor befann sig i var inte någon barnlek. Använde stativet som käpp/vandringstav/krycka för att ta mig upp. Det tog bortåt en kvart. I normala fall tar det kanske två minuter på sin höjd. 

#2

Jag var vid fallet under sen eftermiddagen. Ljusförhållandena var därför inte de optimala. Det är troligen en större sevärdhet under våren. Säg någon gång i början av maj. Det är mer vatten då, men inte för mycket.

#3

Inte som under snösmältningen. Då är det i mitt tycke troligen för mycket vatten. Jag är inte så förtjust när forsar och brusar fram i gulaktiga kaskader. Det är svårt att då se hur vatten följer klippvägg och stenar.

#4

Nu var det kanske på gränsen till lite för lite vatten. Jag har länge tänkt på att svänga av motorvägen utan att det har blivit av. Mina föräldrar bor 5-6 mil söder om Röttle by och jag ska nog vid tillfälle kunna ta mig dit igen. 

#5

Jag kan tänka mig att det normalt inte går att ställa sig på de ställen jag gjorde den här gången och fotografera fallet. Fallet har en övre och en undre del. Jag brydde mig alls om den övre delen den här gången då det hade inneburit en del klättrade, vilket jag under det här besöket inte kände mig säker på att klara av. Jag kände att jag i min fysiska belägenhet besatt ungefär samma balansförmåga som en ko med rullskridskor på is.

#6

TheInvisibleJackal

Fruset fall

Det nya årets första fotoutflykt gjorde jag tillsammans med kamrat i fotoklubben. Vi hade dagen före bestämt  att vi skulle åka till Bosgårdsfallet som ligger ca fyra mil inåt landet. Det hade varit minusgrader ett tag och det var möjligt att vi skulle kunna mötas av ett delvis fruset fall. Något vi hoppades på. 

Jag var ledig den här måndagsförmiddagen och termometern hemmavid visade på -15 grader. När vi anlände till fallet lite drygt halvtimmen senare visade termometern i bilen på -19. O... vilken fantastisk morgon!

#2

Det var gnistrande kallt och obeskrivligt vackert ute.

Det är för sådan här stunder som man klär på sig rejält varma kläder från topp till tå för att kunna var ute och njuta i fulla drag. Man fryser snabbt om man inte är tillräckligt klädd för att klara några timmar i nästan 20-gradig kyla.

Under en tid har jag samlat på mig varma underställ, strumpor, stickade tröjor m  m. Allt i ull. Jag är en varm förespråkare för ull. Det är ett suveränt material både i kallt och varmt väder för det har egenskapen att det andas.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

Tyvärr varade de här konditionerna bara i en någon dag. Vilket var synd. Det är sällan vi får riktigt vinterväder här i Halmstadstrakterna. Jag hade mer än gärna återvänt och fortsatt leta kompositioner, men vardagens gärningar pockade på.

TheInvisibleJackal

Kväll vid havet

I skiftet september-oktober var jag med fotoklubben vid havet. Vi skulle öva oss på att fota med längre slutartider. Något som jag ofta gör och tycker om. Det var en fin kväll och kom att bli den sista utflykten jag hann göra med klubben innan jag opererade mitt ljumskbråck i början av oktober. Jag hade sista tiden haft en del obehag och lite besvär med det så operationen var efterlängtad.

#2

Jag minns inte exakt när vi samlades. Kan ha varit vid 18-snåret. Det mörknar fort den här tiden på året, det gäller att försöka hitta sitt motiv snabbt så att man hinner jobba lite med innan allt ljus försvinner. Jag känner till platsen väl sedan tidigare, men fastnade på en annan plats först lite för länge egentligen. 

#3

Lite längre ner på stranden finns det område med klippor och stenar. Det var dit jag mentalt var inställd på att ta mig den här kvällen och tog mig dit strax före solen hann uppslukas av molnbanken vid horisonten. 

#4

Ljuset avtog snabbt.

#5

Det var ingen idé att springa runt och leta andra stenar. 

#6

När ljuset försvinner tenderar slutartiderna per automatik att bli längre. Jag bytte till ett svagare ND-filter och vred upp ISO:t för att få en inte fullt så lång slutartid utan en som mer skulle kunna visa havets rörelse. Det är den typen av bilder jag oftast strävar efter när jag fotograferar vatten som rör sig. Havet var förvisso tämligen stilla den här kvällen.

#7

I den sista bilden för kvällen har jag åter ställt ISO:t på 100 och slutartiden har nu sprungit iväg uppåt två minuter.

TheInvisibleJackal

Ugglarp BW

Jag kände att jag inte riktigt var på fotohumör när vi besökte Ugglarp. Jag konverterade bilderna till svartvitt för att se om de kunde finnas något undermedvetet fotohumör i den. Jag vet inte. Kanske det gör det, men jag vet inte. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

Efter den här utflykten var det dags att ladda batterierna, tömma minneskorten, se över kamera och objektiv samt börja förbereda sig för nästa lilla miniresa den här semestern. Målet den här gången var Åmål. 

TheInvisibleJackal