Vid havet

Vi håller oss för det mesta söderut vid våra turer till havet. Den här gången bestämde vi oss för att köra norröver och hamnade till sist uppe vid Ugglarp. Vi har varit här för en del år sedan och tänkte att ett återbesök kunde vara trevligt. Inte minst för att jag bara har vaga minnen av området. Jag har svagt minne av det kunde finnas intressanta klippor där.

#2

Klipporna var nog någon annanstans. En vågbrytare och en klipphäll fick  utgöra lite blickfång när jag tog mig för att fota med lite olika längre slutartider.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

TheInvisibleJackal

Hallamölla BW

Vanan trogen konverterade jag en del av de bilder jag tog vid Hallamölla vattenfall till svartvitt. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Österlen - Hallamölla

Årets semester blev av den uppstyckade sorten. Mycket beroende på att jag trodde att jag skulle göra en ljumskbråckoperation någon gång under juni. Så blev nu inte fallet. Den operationen kom jag istället att göra i början av oktober. Av den anledningen valde vi, istället för att åka iväg en längre tid någonstans, att göra lite kortare turer över ett par tre dagar. Den första av dessa turen valde vi att förlägga till Österlen. Vi hade hittat en boende strax utanför Brösarp. 

Efter att ha installerat oss i boendet. Tittade vi på vad som kunde finns vår närhet. Vi har varit i Österlen ett antal gånger genom åren, även om det nu var ett tag sedan. Därför tänkte vi att det kunde vara intressant att se något  vi inte tidigare sett eller som kunde var trevligt att återse. Vi såg då att Hallamölla vattenfall  låg nära. Det blir ett bra första utflyktsmål tyckte vi och gjorde oss i ordning.

#2

Sommartid är kanske inte den ultimata tiden att fota vattenfall. I varje fall inte om man är ute efter kraftiga flöden och rikliga fall. Då är våren bättre. För min egen del kan jag många tycka att vårflödet i många vattenfall kan väl kraftigt och det blir svårt att få fram vattnets struktur i bilderna. 

#3

#4

Jag måste säga att jag är barnsligt förtjust i rinnande vatten och kan uppehålla mig långa stunder i dess närhet. Det är också en av anledning till att jag alltid har med mig stativ när jag är ute för man vet aldrig vad som kan dyka upp.

#5

#6

#7

#8

För mig handlar vattenfall om att hitta en slutartid som jag tycker får fram det jag ser i vattenfallet.

#9

#1o

#11

#12

Det här är en panoramabild. Jag har sista tiden börjat intressera mig mer och mer för panoraman. En ny värld för mig. Med begrepp som nodalpunkt och parallaxfel. 

#13

TheInvisibleJackal

Vid stranden

Jag bor inte långt ifrån havet. Med cykel tar det kanske högst en halvtimme. Något som gör att jag vistas ofta vid havet. Mer vissa tider på året. Mindre under andra, men ändå så pass ofta, att det under de dryga 30 åren jag bott nära havet, har det blivit att jag sällan fotograferar vid "mitt" hav; om man får säga så om den lilla bit av havet som jag brukar besöka. Tror att egentligen är det en slags hemmablindhet för de  motivet som finns där. Jag kan åka ner med ambitionen att bara gå runt. Låta kameran ligga i ryggsäcken och ta fram om den om jag känner att det här. Det här vill jag fotografera. Det hjälper inte. Det blir knappt några bilder. Jag har även gått runt med runt halsen för att den ska vara mer lättillgänglig, men det hjälper inte heller. Det blir inga bilder för det. Lite märkligt kan tyckas. Närheten stryper kreativiteten. 

#2

#3

Sumpafallen

Vi lämnade vitsipporna och Bengtesgårds äng och for mot Sumpafallen. Ett naturreservat strax söder om Ullared. Genom reservatet rinner Högvadsån och vid vissa platser uppkommer forsar och smärre vattenfall. Jag besökte Sumpafallen första gången förra sommaren. För att komma till Högvadsån och fallen måsten man gå ner för ganska brant led något 100-tal meter. Och då kommer man bara ner till Högvadsån. Förra att sedan komma till forsarna och fallen måste man fortsätta uppströms längs med ån ett stycke. Förra året med den hälsporreproblematik jag då hade, var det en övermäktig uppgift. Ända sedan dess har jag velat återvända för att se närmare på forsar och fall.

#2

De första forsarna möter mig ett ha vandrat ett kort stycke längs med ån. 

#3

#4

#5

Ytterligare ett stycke finns det större och mer dramatiska forsar. Frågan är hur jag kan komma närmare eller snarare hur kan jag ta mig fram till en plats som kan ge mig en bättre utgångspunkt för mitt bildkomponerande. Jag föredrar att fotografera vattenfall och forsar lite mer underifrån. Här finns det inga möjligheter att ett säkert sätt komma till en plats som tillåter detta. Ibland är det bara så och då får man acceptera läget. 

#6

Ett annat knep, som jag själv använder mig ofta av är att byta objektiv och därmed skapa nya kompositionsförutsättningar. Således byter jag från 24 - 70 till min 100-400:a.

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

Jag fortsätter min vandring längs med Högvadsån och kommer till ytterligare ett ställe där ån forsar fram tilltalande. Ett kort ögonblick leker jag med tanken på att ta mig ner till den kvarnstenslika stora stenen med ett hål i mitten. Skulle jag kunna ställa upp stativet där och samtidigt själv få plats. Kanske. Med blicken följer jag en tänkbar väg ner. Det skulle kunna gå. Frågan är bara om det värt ett försök. Tveksam till hela företaget blir det bara en tanke. Och jag tror nog att det får stanna därvid. 

#14

#15

#16

#17

Det sista fallet ligger en bit bortom de första tre och man tror nästan att ån har lugnat sig när det dyker upp. 

#18

#19

TheInvisibleJackal