Borgs ängar - Öland II

Tvåblad

En plats vi alltid besöker under våra öländska fotoäventyr är Borgs ängar vid Gråborg. Att vandra här i den mängd av olika örter som växer här är en ren fröjd. Man behöver gott om tid och vandra sakta. Det lätt att missa örter om man inte ser sig noga omkring. Det tål också att poängteras att det är viktigt att man håller sig på de stigar som finns. Det kan var så att man av misstag annars trampar ner orkidéer som ännu inte kommit att blomma. 

#2

Johannesnycklar

Johannesnycklar upplever jag som en nästintill som en karaktärsart för Borgs ängar under den här tiden på året. 

#3

Brudsporre

Går man som sagt sakta och studerar marken finner man både det ena och det andra. Jag är ingen botanist och kan egentligen bara en bråkdel örter, men jag försöker lägga till lite ny kunskap varje år samtidigt som jag försöker bibehålla den jag har. Jag har en flora liggande i bilen, med det är inte lätt alla gånger att hitta rätt i den. Jag använder också appen - Flora Incognita (Android). Tillsammans med floran är det ett bra sätt tycker jag att kunna artbestämma.  

#4

Korskovall

Jag anser att det är viktigt att kunna göra en artbestämning. Inte bara av nyfikenhet över att få vetskap om vad det är man ser. Har man artbestämt något; oavsett om det rör sig större djur, blommor, fåglar eller insekter etc, tror jag att vetskapen om att man vet vad det är gör att man skapar sig en större känsla för andra levande väsen. Och respekt och aktsamhet. Det är inte bara en blomma, ett kryp, en fågel. Det är något mer. 

#5

Korskovall

#6

Höskallra

#7

#8

Johannesnycklar

#9

Johannesnycklar

#10

Johannesnycklar

#11

Klasefibbla

#12

Tvåblad

Orkidéen - tvåblad är en av de orkidéer som det är allra lättast att bara gå förbi. Den annonserar inte på långt håll att det finns. Många gånger kan man stå nästan invid den utan att först se den. Sedan upptäcker man plötsligt både två eller tre till.

#13

Smörblomma

#14

#15

Brusdsporre

#16

TheInvisibleJackal

Guckusko - Kinnekulle IV

Vår resas huvudmål var att återigen fotografera guckuskorna som växer på Kinnekulle. Parkeringsmöjligheterna där är tämligen begränsande. Möjligen kan det få rum tre bilar, men absolut inte fler på den lilla parkeringsplatsen en bit ifrån växtplatsen. Vi steg därför denna morgon upp bra mycket tidigare än de andra dagarna för att få just inte bara en parkeringsplats utan även möjligheten att kunna få ha området med guckusko för oss själva. Andra fotografer är givetvis välkomna att också vara där och fotografera dessa synnerligen speciella blommor. Det är dock skönt att kunna ha ett område helt för sig själv. Det därför jag alltid har med mig en gorillakostym i bagaget. Ville egentligen ha en brunbjörnsdito, men de hade inte min storlek inne så det fick bli en gorilla istället. Bättre än lejon i alla fall. Det ska fan till att krypa runt på alla fyra vid 60+.

#2

När man gått de hundratalet meter från parkeringen och kommer fram till guckuskornas växtplats är det som om hela himmeln ler mot en. 

#3

Det finns en stig man ska hålla sig på och det finns ett långt staket längs stigen. Staketet  är till för att skydda guckuskon från tramp emedan dess rötter är känsliga härvid. Trots skyltar och förklaring synd det ändå spår av man har gått innanför staketet. Jag hoppas att det inte är andra fotografer som gjort det för att få en bättre bild än vad de kunde få utanför staketet. Staketet är bara ett rep fäst mellan stolpar i jämna mellanrum. Staketet i sig är därför inget större fotografiskt hinder. Det går att rätt smidigt att arbeta runt det.

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

Att fotografera dessa ståtliga blommor är en fröjd. Jag fotar gärna olika växter och då gärna olika orkidéer. Min dröm är att någon gång få chansen att fotografera nornan.

#11

#12

#13

#14

Även om det är svårt, fick vi till sist ta och slita oss loss ifrån guckuskorna och vandra tillbaka till bilen.

TheInvisibleJackal

Öland III - Jordtorpsåsen

Andra och sista morgonen på Öland för den här gången bestämde vi oss för undersöka Jordtorpsåsen. En plats enligt guider med en hel del olika orkidéer, men även annat. vi var lite tidiga för orkidéerna i år. Det är också möjligt att vandra mellan Jordtorpsåsen och Borgs ängar. Det var inget vi brydde oss om. Har för mig att det är runt 7 - 8 km enkel väg och den tiden hade vi inte riktigt. Vi tänkte mest hålla oss på åsen en stund på förmiddagen och sedan köra hem till två sura katter.

#2

Även på Jordtorpsåsen hittade vi en hel del fältsippor.

#3

Och den hör lilla busken eller möjligen träd, som jag inte vet vad det är. Påminner lite om något slags fruktträd. 

#4

#5

Vi vandrade sakta stigen fram i reservatet och tittade oss omkring efter vad som kunde vara intressant att fotografera. Nu så här efteråt när jag sitter och skriver  om det hela känns vår vandringen den här dagen som en utopi då jag sedan fem veckor har dubbla inflammerade hälsenor och därmed starkt begränsad i min rörlighet. Enligt min sjukgymnast kan det ta uppemot ett halvår att bli bra. Eventuellt längre. De efterlängtade vandringarna i Grövelsjön har därför fått avbokas. Jag får cykla, men ska undvika att gå alltför mycket. Den effektivaste behandlingen mot inflammerade hälsenor är stötvågor, men p g a jag sedan en tid tar blodförtunnande får jag inte behandlas med stötvågor. Det finns risk för blodproppar då och det vill jag ju inte ha. Återstår därför olika övningar, träningsdisciplin och tålamod. 

#6

#8

Blåsippor växte det även här. Hemmavid växer det bara blåsippor på ett par platser som jag vet om. Och vill man vara säker på att få se några är det till dessa man får ta sig. På Öland däremot hittade vi blåsippor lite här och var.  Väldigt roligt.

#9

Buskviol

#10

Här är en blåsippa med nio kronblad.

#11

#12

Efter en liten fikastund var det dags att packa in i bilen och köra hemåt. Precis som alltid är de väldigt svårt att slita sig och när vi passerar Ölandsbron igen, fast nu på fel håll så att säga infinner sig återigen en saknad och längtan efter att kunna stanna längre, men än en gång pockar vardagen på uppmärksamhet. Det blir säkert ett nytt besök nästa år. I blir det inga fler. 

TheInvisibleJackal

Öland II - Nunnedalen

Vi hade hört talas om Nunnedalen på Öland. Detta var först denna gång som vi passade på att stanna till och besöka den. Vi har kört förbi vid många tillfällen tidigare. Troligen beroende på att den bästa tiden att besöka den är under tidig vår. Vi parkerade vid den mindre parkeringen. Gick och ställde oss att begrunda den på platsen uppsatta informationstavlan. Det såg ut som om det fanns lite olika vägar att ta sig ner till själva dalen. En del kunde vara lite besvärliga stod det. Den undviker vi sa vi bestämt.  Vi hittade snart  en stig som såg fin och trevlig ut. Efter tag möttes vi av ett rep, som var till för att hålla sig i medan man fortsatte stigen ner. Bitvis lite kämpigt, men det gick. Väl nere undrade vi  för en kort stund hur den tuffa stigen kunde se ut. Sedan såg vi skylten. Vi hade av valt den tuffa stigen. Ja, så kan det gå.

#2

Nere i dalen gick det stig och längs med stigen växte det otroliga mängder vitsippor, gulsippor och blåsippor samt här och var hålnunneört.

#3

Det var en färgprakt utan dess like. Längs stigen vandrade många besökare och även om de inte som vi försökte oss på att fotografera det vi såg, var helt hänförda. Jag pratade med en del, som sa att de aldrig sett något liknande. Jag var böjd att hålla med om det.

#4

#5

Hålnunneört

#6

#7

Gulsippa

#8

#9

#10

Blåsippan är spännande på flera vis. Kronbladens kan ha lite olika färg från nästan lila till mörkblått. Dessutom kan kronbladens antal variera. I den här bilden har blomman sex kronblad.

#11

Medan den här inte bara visar upp en annan färg utan även hela åtta kronblad. Jag har även sett exemplar med nio kronblad.  Och ja, vi tog den tuffa stigen tillbaka. Det var  ändå den snabbaste vägen till bilen.

#12

Efter kvällsvard körde vi ner till Färjestaden för att få en glimt av Ölandsbron i kvällsljuset.

TheInvisibleJackal

I sippornas tidevarv II

I april kom  jag och min fru tillsammans med en del fotovänner i fotoklubben att besöka Grevie backar beläget på Hallandsåsens sydsluttning. Området är känt för sina backsippor och det var just dessa som var vårt mål med den här lilla turen. 

Parkering var denna fina aprildag fylld till bristningsgränsen. Vi hade dock den enorma turen att när vi svängde in på parkeringen var det en bil som gav upp sin plats. De hade förmodligen fått nog av backsippor och blå himmel och bestämt sig för att köra hem och lyssna på gamla repriser av radioprogrammet Bisarra Bitar Från Förr. Lyckans blinda gudinna kastade således sin blick på vårt fordon och uppenbarade en ypperlig plats att parkera bilen.

#2

Grevie backar är som namnet skvallrar om ordentligt kuperat. På håll såg kullarna tämligen tomma ut, förutom gräs då. Fast då vi närmade oss dem, kunde vi till en början ana en svagt lila skimmer som låg över kullarna.

#3

Och ju närmre vi kom desto tydligare syntes det att backarna var nerlusade med backsippor. Backarna lyste nu lila. Jag tror aldrig jag har sett så många backsippor. Det måste ha varit tusentals plantor om inte ännu fler. Lyckliga som barn som fått tillåtelse att fylla varsin kundvagn till brädden med godis, gav vi oss kast med våra kameror och objektiv för att fota backsippor.

Jag kom på mig själv med att Julie Andrewskt svänga på höfterna och vifta med armarna och gnola https://open.spotify.com/track/1O6e8ewSwx8ijeMoVUrW5I?si=2dd08a0ff41f4788

Ehuru med min sångartalang lätt det troligen mer som https://open.spotify.com/track/15jIoM8a0XhUixOX4oLBtZ?si=f120711247c84a60 

#4

Frågan som uppstår när det är en sådan mängd är vad man fotar? Mängden eller enskilda plantor. Jag valde att välja ut plantor som jag tyckte hade en viss karaktär och som låg aningens mer lite för sig själv eller som genom att jag placerade mig på ett visst vis kunde isolera dem från andra plantor i tillräcklig grad för att de skulle kunna uppfattas som solitärer. Vissa plantor blev därför fotade i närmast motljus och åter andra i sin tur i medljus.

#5

Desto högre upp på kullen man gick desto mer kände man av vinden. För det var ingalunda en vindstilla dag. Genom att gå ner en bit och försöka lägga sig så att en närliggande kulle fungerade som ett slags vindskydd gick det bra att sänka ISO:t för att därigenom inte behöva ha så snabba slutartider. Minns inte riktigt tiderna jag hade till en början men har för mig att det kan har rört sig om 1/3200 s för att minimera rörelseoskärpa som vinden gav upphov till i blommor och blad.

#6

#7

#8

Ljuset hade stor inverkan på hur kronbladens färg tedde sig. Från motljusets svagt rosatonade till medljusets kraftig lilafärgade kronblad. Hade inte blad och behåring var lika hade de kunnat tas för olika arter.

#9

#10

På det hela taget var det här en trevlig fototur och efter att nu även ha fotat backsippor började ett visst sug skapas efter att fota fler sippor. Mer om det i kommande inlägg.

TheInvisibleJackal