En vårtur

När det blir allt ljusare ute och vårvärmen har börjat begynna så sakteliga i april väcks också min lust att börja ge mig ut på min lilla runda för att se om det möjligen skulle kunna vara lite djur ute på fälten. Och det är det. Jag antar att den här späda vårgrönskan är oemotståndlig.

Det gröna gräset bilder skvallrar om att det här inlägget handlar om händelser som tog plats förra året i april månad. Jag fortsätter således mitt arbete med förra årets bilder. Nu börjar den i mitt tycke bästa tiden på året - våren. En del säger säkert hösten. Hösten är fin också med sin färger, men våren ligger ändå för mig snäppet före. För under våren vaknar allt till liv igen och även om jag upplevt det mesta som sker ute i naturen den här tiden på året tidigare både en och två gånger, kan jag fortfarande känna förundran inför det som håller på att ske. 

#2

Jag har kört här många gånger och vid det här laget vet jag ungefär på vilka ställen jag kan förvänta mig att se lite djur. Rådjur är nog de säkraste att få syn på. Jag kör sakta med nedvevad ruta för att försiktigt kunna stanna. Ibland går det bra och ibland inte. Har emellanåt funderat på att skaffa mig något slags transportabelt gömsle och höra med markägaren om det är ok att sätta upp det på hans mark. Fast då blir det ytterligare en sak att släpa på och sedan är ju frågan hur mycket jag skulle använda det. 

#3

Ibland går det att stanna förhållandevis nära och få några bilder.

#4

Slutarljudet väcker rådjurens uppmärksamhet.

#5

Att fly eller stanna är frågan.

#6

Oftast tar nyfikenhet över och de undrar vad det är som hörs. 

#7

Jag använder mig som sagt inte av kamerornas seriebildstagning utan tar en bild emellanåt när det känns bra.

#8

Jag kan inte säga att de platser jag besöker på min lilla runda är älgsäkra. Det finns älg, det gör det. En annan femma är att få syn på dem. Oftast håller de sig närmare skogsbrynet. Lämnar dessutom den skyddande skogen senare på kvällen.

#9

Det är två älgar fältet. Ser ut att vara fjolårskalvar.

#10

Tre älgar.

#11

Jag har stängt av motorn och suttit en stund och bara tittat på dem beta i vårgräset. Jag har med mig ett mindre camouflagenät, som jag har fäst upp i handtaget ovanför dörrutan. Försiktigt sticker jag ut objektivet utan att jag själv syns. Framförallt inte ansiktet. 

#12

En bit åt höger till kommer en råbock fram. Han tittar åt mitt håll utan riktigt förstå vad det är.

#13

Älgarna fortsätter beta intill skogsbrynet.

#14

Ett rådjur har vågat sig ut på fältet också.

#15

Älgarna börjar känna av att jag är i närheten.

#16

De tittar intensivt åt mitt håll. Ska de ta några kliv in bland träden och försvinna?

#17

Nej, de fortsätter att beta, intresserat betraktade av rådjuret. I varje fall två av dem. Hur är det med den tredje?

#18

Den är kvar på fälten den också, bakom den, precis i skogskanten står det en dovhjort. Jag har sett dovhjort förr här. 

#19

Jag har skiftat till aps-c kameran. På den har jag min 100 -400: a samt en  1.4x telekonverter. Allt som allt motsvarar det 896mm i fullformat. Det kräver dock relativt bra ljusförhållanden. Det är det inte nu när skymmer alltmer. Skruvar upp ISO:t så mycket som jag vet fungerar.

#20

De tre älgarna tillsammans igen. De blickar in i skogen. I skogen ser jag nu också att det är dovhjortar. Även om det är svårt att slita sig bestämmer jag mig för att köra hemåt. Det är vanlig vardag imorgon med allt vad det innebär. Dessutom ser älgarna ut att fundera på att klivet in i bland träden.

#21

På vägen passerar jag ett fält inte långt ifrån fältet med tre älgarna. Det är en älgko. Hon har mig sträng uppsikt.

#22

Hennes kalv studerar intensivt något i gräset.

#23

Det är synnerligen intressant.

#24

Kalven måste få så mycket vetskap om vad det är som den bara kan och förmår.

#25

Älgkon uppvisar ett stort tålamod. Fast det börjar bli sent.

#26

"Måste vi gå alla redan."

#27

"Ja, det är läggdags sedan länge för små älgar."

#28

Varpå den ömma älgmodern flyter iväg över fältet mot den skyddande skogen. På andra sidan ligger fältet med de andra älgarna. Jag bestämmer mig för att återvända för att se om kon och kalven har begivit sig dit.

#29

Nä, där är bara två att de tidigare älgarna. De betar alltjämt. Det börjar bli riktigt mörkt nu och jag kör den här gången definitivt hemåt.

TheInvisibleJackal

Vildapel

Det är här ett vildapelträd. Jag och min fru har tagit oss till det här naturreservatet för att här växer det lite blåsippor på några platser. Vi var dock troligen någon vecka eller två för sent ute vad det verkar. På de kända platserna fanns det inga alls. Några blad, men inget mer. 

Jag fastnade för den här vildapeln. Gick några varv runt det med Sjostakovitjs cellokonserter 1 & 2 i öronen. Det är ytterst sällan jag lyssnar på musik medan jag är ute och fotograferar. Vill då hellre vara helt ren i sinnet. Lyssnar däremot ofta när jag sitter med mina redigeringar. Mycket för att komma i stämning och för att jag uppskattar musik väldigt mycket. Den senaste tiden har det blivit mycket klassiskt. Har skakat lite liv i den Alfred Schnittkeperiod jag hade under 90-talets först hälft och åter börjat lyssna på hans musik. Tillsammans med Xenakis, Ligeti, Nono samt Penderecki och några till men även de tre B:na - Bach, Beethoven och Brahms. Musik är livet.

TheInvisibleJackal

Tönnersa på nytt

Det är bara lite drygt en vecka sedan senaste besöket här. Det här gången är det betydligt mer igenmulet. Man kan förvisso ana blå himmelstråk  i lite molnglipor här och var, men annars är det ett kompakt molntäcke. Jag är inte särdeles förtjust att fotografera under sådana här omständigheter. Tycker att det blir för platt och enformigt. Jag är dock ledig och vill ändå passa på att ge mig ut. Det är trots allt uppehåll och något blåst är det knappt att tala om. För en gångs skull.

#2

Det blir en annan färgskala med en igenmulen himmel och spelet mellan ljus och skugga uteblir helt i princip. 

#3

#4

Jag märker också att min egen inspiration liksom går på sparlåga sådana här dagar. 

TheInvisibleJackal

Vitsippor

Huru märkligt är det icke att sitta med bilder från en vår som passerats. Att sitta och titta på vitsipporna och dess gröna mattor i naturen och samtidigt se ett väder utanför fönstret som säger att än är långt kvar till den här våren. 

#2

Oftast blir det att jag fotograferar sipporna med min 100-400mm och lite miljöbilder med min 24-70.

#3

#4

Den här gången tog jag med min 16-25:a för att se vad det kunde ge för bilder. 

#5

TheInvisibleJackal

Tönnersa igen

Det är en strålande vacker aprildag. Enda smolket i bägaren är att jag, trots att jag är ledig och allt, har jag så förbaskat svårt att lämna dun och bolstrar i arla morgonstund när ljuset är som mest till sin fördel. Ack ja, vad är väl en morgontrött fotografs självömkan. 

Denna gång strövar jag behagligt i den alltmer begynnande vårvärmen och trivs. Jackan är uppknäppt och sinnet likaså. Jag finner mig snart betrakta trädens knotiga och vridna stammar med stort intresse. 

Även vid detta besök har jag med mig nodalskenan och ägnar mig lite panoramafotografering. De tre första bilderna i detta inlägg är resultatet av detta.

#2

#3

#4

De sista bilderna i inlägget är på träd som i mångt och mycket inte längre kanske är träd i gängse mening. De försöker dock på all sätt ändå hålla sig så resliga och upprätta som möjligt. Det är träd på väg in i en annan fas i sina liv. 

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal