Höstvandring med far

Min mor fyller år på hösten och det blir därför att familjen besöker mina föräldrar för att fira. Ibland är vädrets makter med oss och andra gånger inte. Den är gången ler de kanske inte stort, men de är i alla fall på gott humör.

#2

Efter maten tar jag, min far och min son en liten promenad. Min far som börjar bli till åren stannar gärna en liten stund emellanåt för att hämta andan som han säger. Jag har med kameran och det blir några bilder längs vägen. 

#3

#4

Ibland stannar jag, då det är något jag sett.

#5

Vi har inte bråttom. Utan går där och samtalar om de som är och om det som varit.

#6 

Delar minnen av hur det såg ut förr. 

#7

Min far berättar om händelser bortom min händelsehorisont. 

#8

Om människor som en gång bodde och levde här. 

#9

Vi pratar om stort och smått. 

#10

Rundan vi går är inte lång. Den är lagom. Min far får bestämma takten. Det är behagligt ute.

#11

Vi säger inget högt, men jag tror att vi tre vandrare tänker på tiden. Var och en av oss på sitt sätt. 

#12

"Tiden går", säger jag med en återblickande tanke snurrande i huvudet.

#13

"Ja", säger min son. Jag riktigt känner att han tycker att vi är ena riktiga sölkorvar och egentligen skulle han vilja sträcka ut sina ben i sina vanliga sjumilakliv.

#14

"Ja, tiden går" säger min far...

#15

... "snart är det kaffe".

TheInvisibleJackal