Foton på fåglar och landskap men även en del annat som kommer framför linsen emellanåt.

Vid havsranden

Gråtrut

Att ta promenader längs med havet är speciellt. Havet är aldrig det samma från dag till dag. Det är alltid något som skiljer. Jag har möjlighet att inom cykelavstånd ta mig  till stränder som sträcker sig över flertalet kilometer. Jag kan välja att gå utmed havsranden och se havet nära och höra dess ljud när det möter land. Ett ljud som kan var tungt, kraftfullt och kanske till med lite argsint eller så kan det vara som en mjuk viskning, knappt hörbar. Jag kan också välja att gå uppe bland de rullande dynernas landskap och se havet på avstånd. Då förnimmer jag också havet, men inte samma vis som när jag går i dess omedelbara närhet. Uppe vid dynerna är det ett annat hav jag förnimmer. Det är de olika färgernas hav. Oftast går jag dock längs med havsranden för jag vill höra vågornas musik.

Under den här dagens promenad såg jag några gråtrutar lite längre bort. Jag bestämde mig för att sakta försöka närma mig dem och se om det kunde finnas några bilder. Telezoomen tillsammans med en konverter på 1.4 och en kamera med Aps-c sensor ger mig något motsvarande nästan 900mm. Visserligen med bara en aktiv mittcentrerad fokuspunkt och f8 som största bländare, men det är helt ok för mig. Jag kan därigenom lätt hålla ett lagom avstånd till trutarna.

#2

Gråtrut

Alla letar de efter något ätbart, trutarna. Det är i havet det för det mesta som tillfällena till att hitta något att få i sig något finns. Det gäller bara att stå och ha lite koll. Det kan dyka upp något där man minst anar.

#3

Gråtrut

Upp, upp och iväg.

#4

Gråtrut

När jag såg den här bilden hemma i LR kom jag att tänka på en låt av Santana:

"Big Kahuna, tide was high
I began body surfing for my life"
(Santana - Body Surfing, Shangó, 1982)

#5

Havstrut och gråtrut

Den här gången var det icke lärkornas drillande som hördes från skyn. Det var havstrutens skränade som lät sig höras.

#6

Havstrut och gråtrut

En yngre havstrut hade fått tag i en liten fisk, som den vuxna havstruten nu var en stark spekulant på. Kors och tvärs for de över himlen i sin katt och råtta lek. Jag kan inte låta bli att tänka - är det verkligen mödan värt. Vore det inte bättre att ägna all denna energi istället åt att försöka fånga en egen fisk eller fungerar en truthjärna på samma vis som hos de personer som när det slår om till grönt vid trafikljusen far iväg likt stungna av tusen bålgetingar för att kunna komma först fram till nästa trafikljus som visar rött. Och därefter vid nytt grönt ljus upprepa sitt beteende.

TheInvisibleJackal

Inlagt 2021-03-20 17:12 | Läst 497 ggr. | Permalink
Fina strandnära bilder här, sånt gillas! Trutar är lite spännande motivmässigt, inger respekt på nått sätt..
Hälsn!
Svar från TheInvisibleJackal 2021-03-21 10:18
Tack så mycket Jan!
När jag gjorde mina första försök med att fotografera fåglar för några år sedan var det just måsar och trutar jag började. De är lätta att komma åt och finns lite här och var vid kusten.

Hälsningar Jörgen
Dina bilder av havstrutarna är ju toppen. Jag gillar när det händer något i bilderna och bryr mej inte så mycket om vilken fågelart det är. Beträffande hur smarta de är kan jag ju bara le åt din liknelse. Intelligens hos fåglar varierar från de extremt smarta papegoj- och kråkfåglarna till de mindre smarta, däribland måsar, trutar, hönsfåglar m fl. Sista bilden är en höjdare!
Hälsningar Lena
Svar från TheInvisibleJackal 2021-03-21 10:25
Tack så mycket Lena!
Jag håller med om att det är roligare att fotografera beteenden än rena artporträtt, även om de också fyller sin funktion.

Hälsningar Jörgen
Härliga bilder! gillar de sista med lite action i och att de byter plats med varandra där i sitt jagande :)
Ja det är väl lite som du säger, de gör ju av med mer energi av att jaga/jagas för ett sådant litet skrovmål.