TheInvisibleJackal

Foton på fåglar och landskap men även en del annat som kommer framför linsen emellanåt.

Cykeltur

Halmstad slott

Egentligen var jag på väg till Trönninge ängar för att sitta i gömslet där, men när jag gick ute i trädgården för att få en liten uppfattning om väder och vind märkte jag att det var nordliga vindar. Det är inte speciellt lyckat om man vill få några bilder från gömslet vid ängarna. Varför? Därför att fåglar gör allt emot vinden - landar, startar, putsar  och parar sig. Alltså är det större chans att få fåglar nära om man har rätt vindar med sig. För ängarna gäller att ha sydliga vindar för störst chans att få fåglar nära gömslet. 

Vad gör man då tänkte jag. Jag ville både ta en cykeltur -  kände att jag behövde komma ut och röra på mig  -  och jag ville fotografera. Efter lite funderande packade jag ner två kamerahus i den mindre ryggsäcken. Den ena med en normalzoom och den andra med telezoomen. Några filter, en L-bracket, trådutlösare och stativet samt lite fika och sen var jag redo. 

Under tiden som packat ihop mina grejer hade bestämt för vart jag vill cykla. Jag skulle cykla till Aleskogen, som ligger precis vid havet nära reningsverket norr över i Halmstad. Kanske inte den mest lockande reklamen för Aleskogen, men faktum är att bredvid reningsverksdammarna går det en cykelstig som leder efter ett litet tag in i Aleskogen.  Det finns andra vägar också. Att jag väljer just vägen förbi reningsverksdammarna beror på att det där ibland kan vara lite intressanta fåglar.

Men min tur; efter att jag cyklat in till stan, börjar vid slottet i Halmstad.

#2

Nissan

Slottet ligger nere vid Nissan och utmed Nissan går det att cykla nästan hela vägen ner till reningsverket. Det brukar vara rätt trevligt att cykla längs Nissan även om jag faktiskt sällan hittar några motiv längs vägen.

#3

Hamnsilon Halmstad

Nere vid Nissans mynning kan man beskåda den vackra hamnsilon vid småbåtshamnen. Där brukar man kunna se pilgrimsfalk. En kraftig tubkikare är väl det som rekommenderas, men en vanlig handkikare fungerar också hyggligt bra. Att försöka sig på att fotografera falkarna är däremot ingen större idé. Avståndet är allt för stort.

#4

Halmstad

När jag är ute och cyklar så här händer det att jag stannar till och tar lite bilder här och var. Det är lite själva grejen med att cykla och ha med kameran. En del bilder kommer sig rent naturligt att jag tar medan andra få mig att mer fundera vad jag hela fridens namn tänkte på när jag tog den här bilden. Denna bilden är av det sistnämnda slaget. Jag såg den presenningsklädda huskroppen redan nere vid Nissan och tänkte - "Jaså, Christo är i stan. Är inte han död?" Sen när jag svänger runt komplexet och ser den här vyn, väcker den associationer till - "Rustikt, strandnära boende i Marbella med charmerande utsikt över folklivet". 

Jag kallar bilden - "Cyklisten" eller på spanska "Vamos a la playa!"

#5

Aleskogen

Precis i början av själva Aleskogen finns den här landgången som förföriskt lockar ut till stranden och havet. Här stannar jag. Tar fram stativet och tar en bild. Jag har kommit att använda stativet så pass mycket att när jag inte använder det känns det nästan som om jag fuskar. Mycket märklig känsla. De flesta av mina bilder är ändå fotograferade handhållet, men eftersom det tar längre tid i anspråk att använda stativet och de andra tillbehören som filter är det väl kanske inte så konstigt att jag minns dessa fototillfällen bättre. Jag alltsomoftast med mig stativet. Visst det blir lite mer att släppa på, men samtidigt ger det mig en helt annan frihet att angripa ett motiv.

#6

Aleskogen

Nu skulle jag inte ner till stranden. Vägen som jag väljer leder istället in i Aleskogens dunkel. Det går två i princip parallella stigar genom Aleskogen. På det viset kan man göra en slags rundtur genom skogen. Jag har klivit av cykeln och leder den istället. Det är lättare och smidigare om man vill stanna. Jag har dessutom hängt den ena kameran runt halsen för snabbare åtkomst. Jag låter L-bracketten sitta på för att kunna ta till stativet vid behov.

#7

Aleskogen

#8

Aleskogen

#9

Aleskogen

Det rinner; om man nu kan kalla det rinna, en liten bäck genom Aleskogen. Vattnet är i princip stillastående och tillsammans med växtligheten väcker den en viss träskkänsla. Myggorna bidrar också till att förstärka den känslan.

#10

Aleskogen

I ena änden av Aleskogen rinner det en bäck ner mot havet. I den här har vattnet lite mer genomströmning.

#11

Aleskogen

Den är bilden är lite av en nödbild. Bara ett par steg åt höger går det en stig ner till havet och där ner på stranden växer ett otroligt vackert träd. Men och det här är ett stort men. Det gick inte att ta några bilder på det här trädet överhuvudtaget. Anledningen är att det växer på en strand och stränder brukar locka till sig folk av helt andra anledningar än trädfotografering. Speciellt under vissa tider på året. På stranden. I varje fall på den lilla remsa som jag kunde överblicka i närheten av det här fantastiska trädet låg det antal yngre kvinnor och solade. Inte riktigt läge att traska ner med stora kameran och fota ett träd kändes det som även om ljuset på trädet troligen var som bäst nu på eftermiddagen. För mitt inre kunde jag se morgondagens tidningsrubriker - "Medelålders man smög på intet ont anande solbadande med teleobjektiv" "Läs Lisas uppskakande möte med mannen"

Nej, det var bara att lägga ner och leda cykeln på den andra stigen tillbaka in i Aleskogens dunkel igen.

#12

Rådjur

När jag kommit ut ut Aleskogen,  där de öppna fälten börjar breda ut sig stannar jag för att lägga ner kameran i ryggsäcken och börja cykla hemåt. När sitter där på huk ser jag att det står enråget en bit bort. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag valde att ta med två kameror och den ena med en telezoom. Jag fiskar försiktigt fram den kombinationen och börjar fotografera. Hon har givetvis uppmärksammat mig där jag huksittande har börjat fotografera. Även i tyst läge låter den här kameran som ett maskingevär vid seriebildstagning.

#13

Rådjur

Plötsligt sätter hon fart. I dess kölvatten ser jag att hon har ett kid. Mitt uppdykande har så klart oroat henne

#14

Rådjur

Snabbt för hon sitt kid in ibland de skyddande träden.

Ett hastigt och lite oväntat möte. Fältet som hon var på är en del av ett tämligen populärt område dit många tar sig för att ha picknick, grilla och umgås. I bakgrunden på bilden syns två rosa kylväskor eller något i den stilen. Människor på väg eller ifrån en picknick. Själva området är på tre sidor omgärdat av bebyggelse och därtill går det relativt nära en kraftigt trafikerad väg. På den fjärde sidan ligger havet. Det är rätt fantastiskt att hon har valt den här delen att föda upp sitt kid. Det finns mer vilt i en stad än vad man vid första anblicken anar.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-06-16 18:06 | Läst 112 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Åter till Gårdshult

Gårdshult

I mitt förra inlägg skrev jag om hur liljekonvaljerna hade börjat slå ut i Gårdshult. Nu har det gått ungefär en vecka sedan dess (i varje fall mellan de två tillfällena som bilderna i dessa två inlägg togs) och vi är således återigen i Gårdshult min makrofotograferande hustru och jag.

Går man grusvägen som leder in i reservatet kommer man snart till en gammal fägata mellan två åkrar. Fägatan kantas av stengärdsgårdar. Längs med fägatan växer det också här och var liljekonvaljer, men också en del annat.

#2

Skogsstjärna

En av de blommor som jag brukar uppmärksamma när jag är ute i markerna är den lilla fina skogsstjärnan. Det är en blomma som påminner mig om min morfar. Han hade ett mycket stort naturintresse. Ett intresse han förde över till mig. En av hans favoritblommor var just skogsstjärnan.

#3

Gökärt

Gökärten är också en blomma som jag finner stort nöje i att se. Det är graciös växt med ett spännande utseende.

#4

Gökärt

#5

Gökärt

#6

Gräs

Gräs är faktiskt rätt fascinerande. Jag tog den här bilden för att jag tyckte att det här grässtrået kunde bli en fin bild. När jag sitter med bilden framför mig på skärmen i datorn märker jag att jag upplever en tidigare oanad skönhet i ett grässtrå. Då det finns flera olika sorters gräs, öppnas en värld med nya möjliga motiv. Jag fotar inte makro utan snarare närbild och det är med den utgångspunkten jag närmar mig olika örter och växter.

#7

Liljekonvalj

Det växer en myckenhet liljekonvaljer i Gårdshult. När jag går förbi vissa platser känner jag dess doft väl. Doften av liljekonvalj får mig alltid att tänka på min barndoms skolavslutningar under 70-talets första hälft. Hur hela klassrummet luktade liljekonvalj. Den ymniga blommängden gav ifrån sig en stark doft. Så här efteråt kan jag inte låta bli att tänka på att det måste ha funnits allergiker redan då som fick problem med starka dofter. Hur klarade de sig? Var de inte med? Tvingades de att hålla sig hemma den dagen? Kanske de som satt med till synes rödgråtna ögon inte alls kände stor sorg och saknad över att skolåret var till ända, kanske var det istället allergi? Jag minns inte om alla i klassen var med eller inte. Jag kan inte ens räkna upp alla namnen även om jag anstränger mig. Det är alltid några namn som slinker undan i minnets korridorer.

#8

Liljekonvalj

#9

Liljekonvalj

#10

Linljekonvalj

#11

Gårdshult

 Det var allt ifrån Gårdshult för den här gången.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-06-15 09:42 | Läst 125 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Gårdshult

Gårdshult

Gårdshults naturreservat har kommit att bli ett andningshål. En plats att komma till för att låta själen få lite ro. Därför har det blivit att vi har åkt dit lite då och då. Det är inte speciellt långt hemifrån. Och även om vi inte fotar varje gång är det skönt att bara vara där några timmar.

Nu senast tittade vi efter liljekonvaljer. En del hade börjat slå ut, men fortfarande var det mycket knopp. Får se om det blir att vi kan köra dit igen i helgen.

Ån Assman rinner genom en del av reservatet. Vid ett par ställen som jag idag känner till kan man komma relativt nära. Assman har ett många gånger kraftigt flöde och förekommer fler både större och mindre fall längs vägen. Jag bestämde mig den här gången för att följa en bit av Assman på dess väg. 

Första bilden här ovan är ifrån den första platsen där man kan komma nära. Det är en ganska begränsad yta man ställa upp stativet på. Istället blir det att jobba med olika vinklar. Bron som syns i bild är också en möjlig plats att stå på. Jag har dock inte funnit någon komposition som jag är nöjd med därifrån än.

#2

Gårdshult

Assman fortsätter med god fart över ett litet fall. Själva fallet ser man bäst uppifrån vägen. Att ta sig ner för att försöka fota det är inte det lättaste. På den sidan som tillhör reservatet är det sankmark och marken på andra sidan, där det nog skulle kunna finnas något lämpligt ställe att fota ifrån, är privat.

#3

Gårdshult

En bit nedströms kan man gå ut på en liten udde som delar upp Assmans flöde i två armar. Strax före delningen är Assman bred och lite loj. Flera stenar sticker upp här och var. Kanske kan det vara bra tillhåll före såväl strömstare som forsärla. Det var inga där den här gången. Kanske en annan gång. Endast en sädesärla stod vippande med stjärten på en sten.

#4

Gårdshult

#5

Gårdshult

När det åter blir trängre i bäckfåran efter delningen i kombination med ett litet nytt fall tar Assman åter fart och rusar skummande förbi.

#6

Gårdshult

Efter litet tag är det åter lugnare. Det har också blivit betydligt djupare.

#7

Gårdshult

Den andra armen som udden delade Assman i kommer fram under en gammal bro. En del av denna arm återupptar sällskapet med vattenmassorna i den första armen och en del tar sin egen väg.  Båda armarna rinner strax utom synhåll. Den andra den smalare är synlig ett tag, men då från privat mark.  På andra sidan bron är marken privat. Följer man stigen i reservatet, går den efter hand allt längre ifrån Assman, som endast undantagsvis skymtar till ibland emellan träden.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-06-11 15:00 | Läst 143 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Plötsligt händer det

Rådjur

Jag är ute och kör för att se om jag kan få syn på lite djur att fotografera. Jag krypkör i ca 25- 30 km/h och spanar på de ställen längs vägen där jag misstänker att där kan det kanske stå en älg, ett rådjur. I knät ligger kameran med stora telet, kikaren och en annan kamera med en telezoom ligger i den öppna kameraryggsäcken placerad i passagersätet.  Jag är redo för action.

Ändå ser jag inget. Jag kör min vanliga runda, som  brukar var säker när det gäller att få syn på både ena och det andra, men den här gången vill det sig inte. Jodå, jag ser ett och annat rådjur, ett 70-tal tranor och dussinet sångsvanar, men allt är aningens för långt bort för att det ska vara mödan värt. Tidpunkten är av vikt det vet jag och kanske har jag varit ute någon halvtimme för tidigt.

Två varv kör jag min runda och sen tänker jag att det här går inte. Antingen kör jag ut till stora vägen igen och kör hemåt eller också kör jag sakta på lite andra småvägar hemåt. 

Jag valde det senare alternativet. Krypkörandes med rutan nervevad hör jag ljudet från gruset när bildäcken rullar över det. Ett hemtrevligt ljud. Jag kör så pass sakta att jag kan höra koltrastarnas sång. En morkulla flyger förbi. Plötsligt händer det. En Råbock kliver upp på vägen och stannar där. Tittar och mitt håll. Försiktigt stänger jag av motorn och lägger tyst, tyst i handbromsen. Jag lutar mig sakta ut genom fönstret med telet. Lyckas undvika backspegeln. Väljer ett stående format för att försöka få fram hur ett rådjur både syns och inte syns. 

När bocken gått över vägen kör jag sakta vidare. Det kan kanske bli något ändå den här turen.

#2

Rådjur

Inte långt efter bockens övergång ser jag en råget ligga stilla vid kanten av skogen. I det höga gräset är det inte mycket av henne som syns. Hade jag kört tiotalet kilometer fortare hade jag kanske inte upptäckt henne där hon ligger. Hon känner sig säker där hon ligger med den skyddande skogen strax inpå. 

#3

Hare

Jag sitter stilla i bilen och väntar på att rågeten kanske ska resa på sig. Under tiden har en hare kommit fram och sitter nästan bredvid bilen. Jag vinklar sakta och försiktigt telet mot haren. Jag får inte med hela. Då får jag troligen ändra sittställning och vinkla objektivet än mer med risk att den löper iväg. Den lyssnar men sitter alltjämt kvar. Jag har satt kameran i tyst seriebildsläge. Det låter fortfarande, men det är ändå betydande skillnad mot om jag inte skulle använda det tysta läget. Då låter mer som från ett maskingevär om kameran då den rasslar iväg sina 14 bilder/s. 

#4

Rådjur

På en liten upphöjning står en annan råget. Pälsen är ännu vintergrå. Det är som denna långa kalla vår som dragit ut på blomningstider för vitsippor och annat även fått rådjurets grå päls att sitta kvar längre fastan det snart är juni.

#5

Rådjur

Mittemot rågeten på upphöjningen sticker huvudet från en råbock upp. 

#6

Rådjur

Plötsligt reser sig bocken upp gräset och väl hemma vid datorn igen ser jag att jag fångat mer än bara råbocken på bild.

#7

Rådjur

En ung slank råget stiger försiktigt genom gräset. Kanske det är ett fjolårskid som står på egna ben nu. 

#8

Rådjur

På ett nytt ställe kom jag att ha tre råbockar på samma ställe. Ett av dem vände sig om och spanade åt mitt håll.

#9

Rådjur

Ett annat letade efter något ätbart. En råbock som med sin grå vinterpäls kunde tas för en gråsten tänkte jag när jag såg hur han gick där nära en stor gråsten.

#10

Rådjur

Som om bocken kunnat läsa mina tankar reste han huvudet såg nästan överseende åt mitt håll. 

"Om du inte kan skilja på rådjur och gråsten kanske du borde skaffa starkare glasögon." syntes den vilja förmedla en fotograf.

#11

Rådjur

Jag kunde inte få till det att alla tre råbockarna höll sig intill varandra, men två av dem ställde i varje fall upp på en gruppbild. Impalor uppträder i flockar med enbart hannar, s k bachelor heards. Gör rådjur likadant tro eller var det en tillfällighet det här med tre hannar på samma ställe.

#12

Rådjur

Den tredje råbocken höll sig vid sin gran. Avvaktade. Lite osäker på varför jag var där och gick så småningom bortåt skogen.

#13

Rådjur

De andra två var kvar. Jag beslöt mig för att försiktig smyga ur bilen och hukande tog jag fram till bilens bakände. Kikade fram med kameran så stilla och tyst jag kunde. Råbocken slickade sig om munnen. Var det så att skillnaden mellan rådjur och rovdjur inte stort sett var men än fonetisk. Jag drog mig tillbaka in i bilen.

#14

Rådjur

Efter att kört en bit vände jag sedan tillbaka. Vet inte riktigt varför. Det kändes bara rätt att göra det. På ett fält där det tidigare inte synts till något liv. Stod nu en råget med nästan generation. Vi tittade på varandra en stund innan jag så omärkligt som möjligt rullade vidare. Man vill ju inte störa allt för mycket i maten.

#15

Rådjur

Den sista råbocken jag såg var den här stiliga herrn ute i ett fält. 

The InvisibleJackal

Postat 2021-06-03 16:20 | Läst 241 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Sne' och vriden...

Norrvikens trädgård

I mitt förra inlägg där jag skrev om Norrvikens trädgårdar hade jag med ett par bilder på ett fascinerande träd - en vresbok. Jag nämnde också att jag skulle återkomma med ett inlägg med bilder bara på denna vresbok. Här kommer de bilderna.

Man kunde närma sig detta träd via några små upplagda gångstigar. Jag använde mig av dessa när fotograferade det här trädet eftersom jag läst om att gamla träd kan ha rätt ömtåliga rötter.

Jag valde att göra bilderna på trädet i svartvitt då jag tyckte att det bättre framhävde trädets vindlande grenverk.

#2

Norrvikens trädgård

#3

Norrvikens trädgård

#4

Norrvikens trädgård

#5

Norrvikens trädgård

#6

Norrvikens trädgård

#7

Norrvikens trädgård

TheInvisibleJackal

Postat 2021-06-02 17:44 | Läst 190 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 ... 29 Nästa