Mitt fotografiska minne

Betraktelser från Montreal -7

Promenadbilder och ett skandinaviskt café

Idag ville flickorna shoppa loss lite så vi åkte in till city tillsammans och skildes åt vid en park som jag inte minns namnet på i närheten av Sherbrooke. Jag hade nog tänkt gatufoto men den känslan infann sig inte, delsvis beroende på att jag hade "fel" kamera. Fel för mig alltså, är det bäst att tillägga. Nikon D600 känns inte bekväm med ett sådant tema för dagen. Zeissen är lättare att bära och lättare att hantera (bara tre saker att hålla reda på, bländare, tid och fokus).

Började med ett misslyckat självporträtt. Skulle nog ha kört med manuell fokus, AF är så lättlurad ibland.

 

Många cyklar vänslas med en stolpe här.

Många stirrar ner i en mobil

Bakgator finns det gott om.

Montreal är inget bra ställe för rörelsehindrade. Trappor även till bottenvåningen. Trappor, trappor, trappor så långt ögat kan se längs alla gator.

Jag minns när jag var grabb att norrmännen hade en fantasifull smak beträffande kulör på sina hus. Här finns det en del liknande exempel.

Olåst bakhjul, hur ska detta sluta?

Vi hade stämt möte på ett ställe att äta. Det finns två matställen i Montreal som har köttbullar på menyn, IKEA och det här stället. Men de kallade dem för boulets norwegienne! Goda var de ändå. Precis som hemma.

Scandinavian Café

Sen åkte vi hem

Mellanformataren

PS
Idag var det svinkallt och blåsigt och alls inget nöje att gå på stan... 

Inlagt 2013-05-12 02:57 | Läst 4620 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
En ny trevlig bilsvit fån Montreal. Det är en del saker man tar för givet som svensk som inte alls år givet i Canada. En sådan sak är anpassning för rörelsehindrade. Det görs ibland och lite halvhjärtat, men inte konsekvent. Här får man bygga både kontor, butiker och tandläkarmottagningar som inte är tillgängliga för folk i rullstol. I Sverige meddelas inte bygglov för sådant. En annan sak är konsumentskydd. Här finns inga strikta regler. Seriösa återförsäljare kan frivilligt ge ett års garanti på kapitalvaror. Men ofta är det grossistens godtycke hur garantin fungerar. Och vi ska inte tala om vägmärken! Vägarna är ofta minst sagt rörigt skyltade, och någon gång måste man fråga polisen vad en skyltning egentligen betyder. När man först möter sådana här saker kan man känna sig lite frustrerad, men man vänjer sig och anpassar sig. Och mycket annat är ju väldigt bra.
Svar från N Thomas Meldert 2013-05-12 15:04
Ja, här skiljer sig mycket från det man tar för givet hemma. Det hittills enda jag sett av handikappanpassning här är entrén till ett ålderdomshem. Där var det bara att köra in. Kameratillverkarnas globala garantier måste väl ändå gälla här? Jag har förstås inte haft anledning att pröva.
EGW 2013-05-13 06:16
Kameratillverkarna tar nog sitt ansvar, jag har ingen anledning att tvivla på det. Men i Sverige spelar det ingen roll om tillverkarna gör det, för konsumenten ska alltid under lagstadgad garantitid (två år) vända sig till återförsäljaren. Denna är ansvarig för att konsumenten får sin rätt. Naturligtvis måste återförsäljaren ha uppbackning av tillverkaren, men det är inte konsumentens bekymmer. Så jag förmodar att de som vill sälja genom återförsäljare till konsumenter i Sverige helt enkelt måste förbinda sig mot återförsäljaren att ta sitt ansvar.