Gatufoto med Nikon Z f

Nikon Z f är en sådan där kamera som passar extra bra att ha hängandes på magen. Och inte bara det, den är också ovanligt trevlig att använda.

Jag är positivt överraskad av retrokameran Nikon Z f. Den taktila känslan med ett distinkt avtryck och rejäla rattar i mässing och ett kamerahus i magnesium gör att kameran känns som en äldre analog systemkamera. Retroformen innebär att kameran inte är klumpigt stor. Nikon Z f är faktiskt i klass med Fujifilms motsvarande kameror i storlek.

Nikon Z f och Fujifilm X-T4 sida vid sida.

Den klassiska utformningen har också praktiska fördelar – det är enkelt att ha koll på inställningar som slutartid, ISO och exponeringskompensation. Tyvärr har Nikons nya Z-objektiv ingen funktionsring som kan styra bländaren.

Med små och lätta objektiv som Nikkor Z 28 mm f/2,8 SE och Nikkor Z 40 mm f/2 SE (SE betyder retrolook) blir man smidig som fotograf och inte heller så iögonfallande och skrämmande.

För att verkligen sätta kameran på prov tåg jag pendeltåget in till centrala Stockholm där jag mötte upp med Joakim K E Johansson som är hängiven gatufotograf och kör Fujifilm. Redan när jag väntade på Joakim dök det upp en del intressanta situationer.

Jag är fascinerad över att nästan alla på stan har svarta jackor, så det blev en del bilder på det temat. Är den en Fujifilm X100V som killen i bilen ovan bär?

En lördag i Stockholm city brukar innebära att jag stöter på andra gatufotografer så även denna gång. Alla fyra fotograferade med film!

Den glada Leica-fotografen är Payman Hazheer som tidigare intervjuats in Fotosidan Poddradio. Arkitekturfotografen Farshid Nasrabadi hade med sina Hasselbladare.

Här följer några vanliga gatufoton från lördagen. Tyvärr blev fotorundan så lång då jag är i flyttartagen och har fått ont i ryggen. Men det ska väl gå över.

Mer om kameran för- och nackdelar kan du läsa i det kommande testet här på Fotosidan.se och i Fotosidan Magasin.

Gatufoto med mobilen – en sista livlina eller ett utmärkt verktyg?

Jag har aldrig tyckt om att använda mobiltelefonen för gatufoto. Den bristande bildkvaliteten har förbättrats avsevärt under åren, men den är fortfarande inte i klass med en småbildskamera. Min stora invändning är dock att mobilkameran inte är gjord för att vara aktiv under flera timmars promenad. Då tar batteriet snabbt slut och det är lätt att tappa kameran – och det går alldeles för långsamt att sätta igång kameran när man väl ser ett motiv.

Därför är mobilkameran min sista livlina som fotograf. Det ideala vore att alltid ha med systemkameran med sig, men det är närmast en utopi. Inte har man väl med sig kameran när man bara ska hämta en pryl i garaget eller slänga soporna?

Bilen ovan är tagen under just en sådan situation. Då fick min Iphone 12 Pro Max blir räddningen. En sak jag stör mig på är att objektiven lätt blir smutsiga och jag hann inte rengöra linserna innan jag tog bilden, därav att den är lite disig i ena hörnet.

Tyvärr räddas inte alla situationer av mobiltelefonen. Det gäller att vara beredd och redo också. Jag minns en gång när jag gick till affären och mötten en man som bar på ett mjukt paket samtidigt som han blindande. Det såg ut som att han vandrade i sömnen bärandes en kudde. Tyvärr hann jag inte få upp och igång mobilen innan tillfället var över. Därför bjuder jag istället på en annan bild, tagen med systemkamera, men som påminner om bilden ovan.

Premiär för nytt gatufoto-objektiv | Raggare i fokus

Raggarbilsträffen Summer Meet i Västerås är en av sommarens fotografiska höjdpunkter även om det inte är samma happening och folkfest som förr. Kommunen vill inte veta av någon cruising och träffen sker samma helg som Power Meet i Lidköping. Lägg till ostadigt väder och att många inte längre har råd att köra och reparera sina raggarbilar – så får du en tillställning som är en skugga av sitt forna jag. Men det är ändå värt ett besök.

Jag for till Västerås med min vapendragare Joakim K E Johansson likt många andra tidigare somrar. Han hade svårt att välja bildstil inför trippen: Svartvitt eller färg? Blixt eller naturligt ljus? Kanske är det bäst att konsekvent hålla sig till en bildstil?

Joakim valde till slut svartvitt och att krydda med blixt. Här kan du se hans bilder från Summer Meet i Västerås.

För mig är det alltid färg som gäller och väldigt sällan blixt. Jag gillar att använda färg som en komponent i kompositionen och ibland för att lättare fånga känslan på plats. Blixten åker mest fram i solsken för att lätta upp skuggorna – inte för att ge en mer dramatisk effekt. Normal reportagestil med andra ord.

Det blir alltid mycket snack om gatufoto när vi är ute och fotograferar. Denna gång diskuterade vi bland annat bildstilar och hur krångligt det kan vara att växla mellan olika bildstilar. Det är något som jag undviker. Jag fotograferar i stort sett på samma sätt om jag tar egna gatufotografier eller pressbilder på uppdrag, det är mer vad jag fotograferar som skiljer – inte hur.

Den här hållningen gör att jag ofta har med mig ett andra kamerahus med en telezoom. Att använda tele är mycket ovanligt bland gatufotografer, men tillhör den dagliga standardutrustningen för press- och reportagefotografer. Detta trots att gatu- och reportagefoto i mångt och mycket liknar varandra.

Mer än 95 procent av bilderna tar jag dock med vidvinkel. Så även denna gång då Canons nya pannkaksobjektiv RF 28 mm f/2,8 STM satt på ena kamerahuset. Objektivet är mycket lätt och kompakt, vilket är väldigt välkommet när jag går runt i flera timmar och fotograferar. 

Att gatufotografera med vidvinkel är i grunden väldigt lätt. Där är bara att sikta och trycka av när man ser något intressant – svårigheten är mer att våga. På ett sådant här evenemang är tröskeln lägre än på en vanlig gata – folk tolererar mer knasigheter. Därför kunde Joakim hoppa fram som gubben i lådan och överraska folk med sitt blixtrande utan några sura miner. Man han råkade ibland hoppa fram framför min kamera ...

Efter knappt två timmar på flygfältet kändes det som att vi hade fotograferat alla intressanta personer minst två gånger och det var dags att fylla på energireserverna.

Efter att ha ätit god, men inte så mättande, vietnamesisk mat drog vi till köpcentret Hälla i Västerås där folk samlas för att kolla på bilar som gör "burnouts", det vill säga slirar med däcken så att det uppstår massor av gummirök.

I Hälla fann vi den folkfest vi saknade på Summer Meet-området. Här var det tätt med folk och många som festade trots att lagens långa arm hällde ut så mycket starka drycker de kunde.

Precis som på flygfältet fanns här en hel del sköna personligheter.

Efter en timme var lungorna fyllda med gummirök och vi valde att åka hem och ha fredagsmys med våra barn, som de mesiga förortspappor vi båda är. Nästa gång ska vi stanna tills mörkrets inbrott, minst.

#gatufoto #street #streetphotography #summermeet

Gatufoto med Fujifilm X-T5 – HCB-style i Uppsala

Att testa kameror och objektiv som frilansare innebär ofta att prylarna måste hänga med på fritiden för att man ska få tillräckligt med möjligheter att utforska egenskaperna. Och för att få passande bilder till artikeln.

I helgen var jag och min särbo på en liten minisemester i Uppsala. Fotografering stod långt ned på dagordningen och jag tog bara med mig de saker jag har inne för test just nu: Nya Fujifilm X-T5 och den nya normalen XF 30 mm f/2,8 Macro.

Jag var lite skeptisk att det skulle bli så många bilder. Jag brukar använda en normalzoom för gatufoto, eller möjligen 28 mm vidvinkel. Men Henri Cartier-Bresson lyckades bra med normalen, så jag körde på det.

Det visade sig gå över förväntan bra med normalen. En anledning kan ju vara att det inte är lika trångt med folk i Uppsala som i Stockholm, och man kan därför jobba på längre egenskap. Jag saknade inte zoomen, men ljusstyrka f/2,8 var lite begränsande i novembermörket. 

Uppsala gav verkligen mersmak, trots att jag är lundensare. Jag kan verkligen tänka mig att komma tillbaka under våren för att fotografera mer ambitiöst på gatorna.

Ingela lät systemkameran ligga hemma och fotograferade bara med mobilen. Dagens mobilkameror är smått fantastiska i svagt ljus med sin förmåga att slå ihop flera exponeringar.

Prideparaden är rena fotofesten för oss gatufotografer

Jag var verkligen inte ensam om att fotografera prideparaden i Stockholm. Vid startplatsen för paradtåget vimlade det som vanligt av män med systemkameror. Och av mitt facebookflöde att döma stod det även många och fotograferade längs vägen.

Om man är nyfiken att prova på gatufoto är prideparaden en bra tillfälle eftersom ingen tycker att det är konstigt att man går runt med en stor systemkamera.

De flesta som fotograferar i samband med paraden väljer att fokusera på de deltagare som sticker ut mest – de som har mest extrem och vågad utstyrsel. 

För mig finns bilderna oftast i brytpunkten mellan festival och det mer vardagliga livet. Jag tycker att de bilderna kan bli mer berättande än att fotografera själva paradtåget som mer känns som passerande teater.

Även publiken och annat som händer runt omkring paraden kan vara intressant att fånga på bild. Här är en bild på en ambulanssjuksköterska och en cyklande polis som pussas. Ett härligt blåljuspar.

I publiken såg jag en kvinna med en papegoja på axeln och papegojmönster på kläder och väska.

Jag var inte på årets prideparad bara som gatufotograf utan även i egenskap av frilansfotograf. Jag är nämligen husfotograf för Liberalerna och har en del yrkeskontakter i andra partier. Det är valår och alla partiledare utom Jimmy Åkesson och Annie Lööf var på plats.