Monsterblixten fick äntligen göra lite nytta

I våras gjorde jag en grej som jag ångrat några gånger: Jag köpte inkråmet i en fotostudio som skulle läggas ner för att ägaren gick i pension. Det var en hel del kameror och blixtprylar, men allt var 20 till 40 år gammalt. Som tur är har Profoto behållit sin fattning för ljusformare sedan Pro-2, en generator som kom ut 1976 ... Så nu har jag en hel del blixtprylar som jag inte skulle haft råd att köpa nya.

Bland blixttillbehören fanns en Pro ZoomSpot. Den fungerar som en teater-spotlight. Det finns två linser som man kan fokusera ljuset med. Ljuset kan också begränsas med en bländare. Mest spexigt är att man sätta i olika gobetweens, gobos. Vill man projicera ett fönster på bakgrunden så går det bra, eller stjärnor eller en logga. Det går att beställa vilka mönster man önskar. Jag har främst tänkt att det kan vara användbart med fläckvis beslysning, som om ljuset strålar genom ett lövverk.

Det här monstret har stått och skräpat hemma i ett halvår. Men så fick jag ett infall och använde Zoomspoten till två bilder. Här har jag monterat en Profoto 1000Ws-blixt i Zoomspoten.

Den här bilden föreställer en Canon EOS 7D Mark II och EF 400/4 DO IS II USM som jag testat till Fotosidan Magasin. Jag trodde inte att det skulle gå att fokusera ljuset på nära håll, men det går bra. Fronten på Zoomspoten är bara några decimeter från kameran och ger en ljusstrimma över loggan och modellbeteckningen. Jag har tagit bilden på mitt lilla köksbord i min lilla matplats.

För denna bild är jag inte lika övertygad om Zoomspoten är den ideala ljusformaren. Jag håller på att lära mig hur olika ljusformare påverkar ljuset. Syftet med bilden är att visa pappersytans struktur till en liten fotoskola om svartvit fotografering i kommande nummer av Fotosidan Magasin.

Det är ett helt normalt silverbaserat fiberbaspapper som jag fotograferat av. Det syns inte alls att det är en vanlig bild med vita kanter. Pappret ligger på en köksstol som jag ställt på köksbordet.

Även denna bild är tagen på köksbordet under veckan. Dock jag inte använt någon studioblixt utan två vanliga kamerablixtar (speedlites). Filtren ligger på ett glas som jag tagit från en Ikea-ram. Blixtarna ligger mellan två lager A4-papper.

Bilden är också till svartvit-skolan. Även med digitalkameror kan man ha nytta av klassiska färgfilter om man ska ta svartvita bilder.

De senaste tre åren har jag blivit rätt intresserad av ljussättning och tycker det är jättekul med produktfotografering. Det är stimulerande att få vara lite kreativ en vanlig tisdagskväll.

Här snackar vi bilder!

Att ha någon att prata bild med är värdefullt för den egna utvecklingen. Men ack så svårt det kan vara att hitta någon att prata om bilder med. I början av mitt fotoliv hade jag ofta med mig en Ilford-låda med svartvita papperskopior när jag skulle träffa folk – i hopp om att någon skulle ha något mer att säga om bilderna än "fina kort".

Jag har med åren hittat flera olika sammanslutningar där jag kan prata bild. Malmö Fotoklubb och Enskede Fotoklubb betydde mycket under många år. Nu har fått en allt större vänkrets bildintresserade. Som jag berättat tidigare är vi ett gäng gatufotografer i Stockholm som träffas ungefär en gång i kvartalet och visar våra senaste bilder.

En av medlemmarna i den löst sammansatta gruppen är Joakim K E Johansson. Som ett alternativ har han dragit igång fikakvällar där vi inte pratar om våra egna bilder utan om andras. Ett bra initiativ som jag tycker att fler ska ta efter.

Joakim pratar sig varm om en fotograf med klassiskt svartvit stil och som tar bilder i gatufotostil av personerna i sin närhet, rena vardagssituationer fångade i det avgörande ögonblicket.

Jag har inte kunnat vara med tidigare under hösten, men nu har Joakim börjat lägga träffarna så att det passa mig och andra halvtidsföräldrar i gruppen. Men december är som december är, och därför blev det givetvis en del henfall den här gången.

Fyra män i begynnande medelålder samlades på Kaffeverket i Stockholm.

Diskussionerna var givande. Även om vi brukar kunna vara kritiska till varandras bilder är det ändå lättare att diskutera andras bilder. Och det är lätt att leta upp bilder som passar sig bra för diskussioner. Det kan till exempel vara en bild som visar något man går och funderar. Jag visade bilder som bland annat tog upp ämnet innehåll kontra form som jag funderar en del över.

Håkan Wramner har liksom vi andra egna bilder på väggarna på Kaffeverket vid Sankt Eriksplan. Håkans utställda bilder är svartvita och tagna med ett normalobjektiv. Numer fotograferar han istället i färg med 28 mm vidvinkel.

På Metros förstasida idag

Det är kul att bli publicerad och idag har jag ett porträtt på Metros förstasida.

Anledningen är ännu roligare. Porträttet föreställer nämligen Malin Jochumsen som vunnit både den svenska och internationella upplagan av Metro Photo Challange. Det är antagligen världens största fototävling. 

Det skickas in en enorm mängd bilder varje år till tävlingen. Jag vet, för jag har var med i juryn för några år sedan och fick kolla igenom över 25 tusen svenska bilder. Globalt sett skickades det in 125 987 bilder fördelade på tre olika kategorier. Malin stod som vänner i en av dem och vinner en resa till New York.

Malin och jag tillhör samma gäng gatufotografer i Stockholm. Vi träffas en gång i kvartalet och går igenom varandras senaste bilder. Vi lottar också ut printar mellan oss. Jag hade turen att få just denna vinnarbild att sätta upp på väggen.

Foto: Malin Jochumsen

Kolla in fler av hennes bilder här.

Kravallerna den 30 november

1993 urartade det traditionella firandet av Karl XII:s dödsdag i Lund den 30 november. Åren innan hade det blivit mer och mer protester från antirasister och 1993 smällde det rejält. Mitt emellan polis och demonstranter hamnade jag.

I slutet av 80-talet och början av 90-talet stängde skolan tidigt den 30 november för att vi skulle slippa undan oroligheterna. Vanligt folk höll sig undan och istället var det gott om poliser på gatorna. I fönstren hängde spanare från Säpo.

Någon minut innan kravallerna bröt ut. Canon F-1 new med motor, FDn 24/2, T-Max P3200 vid EI 6400.

Det blev värre och värre år för år. 1993 bestämde sig polisen för att sätta stopp för oroligheterna och satta in fler poliser. Samtidigt hade det aldrig slutit upp så många antirasiter tidigare.

På min parkeringen till högskolan där min mamma jobbade övade poliser, kommenderade från hela södra Sverige, på att rycka fram i stora grupper. Ren kravallträning.

Jag hade samma höst varit praktikant på tidningen Arbetet och följde en av deras fotograf den här kvällen. På redaktionen följde någon polisradion och noterade var avspärrningar sattes upp. Sedan leddes fotograferna via radio så att de inte fastnade på fel sida en avspärrning.

Från Danmark kom cirka 600 husockupanter. Polisen fick in dem på Stora Södergatan och hade förberett sig genom att täppa in alla tvärgator med stora containrar. Polisen ställde upp sig i tre led. Ett polisbefäl förklarade i megafon att polisen inte kunde ta ansvar för vad som kunde hände de fotografer som var på plats.

Men var skulle fotograferna ta vägen? Alla vägar var spärrade. När polis och demonstranter närmade sig började det regna gatstenar i luften. Expressen-fotografen Torbjörn Andersson som varit i många krigsområden berättade senare att han aldrig varit så rädd som i Lund den 30 november 1993. Här hade han ingen hjälm, ingen skyddsväst och ingenstans att ta skydd.

En fotograf blev biten av en uppjagad polishund. Jag fick några slag med en batong, men de tog på ryggsäcken. På en av mina bilder syns hur en fotograf från Helsingborgs Dagblad blev rejält nedslagen av en polis. Internutredningen kunde av någon anledning inte identifiera polismannen.

Poliserna och demonstranterna tågade mot varandra. Det första ledet poliser slog ner demonstranterna. Det andra ledet satte buntband om handlederna och det tredje ledet kastade upp demonstranterna på flaken till lätta lastbilar hyrda från OK.

Tyvärr gick polisen även rätt hårt åt fredliga gymnasister (några av mina klasskamrater) som sittdemonstrerade på en gata i närheten. Stämningen var minst sagt uppjagad den kvällen.

Jag hittar tyvärr bara en av bilderna från den kvällen i datorn. Jag vet att jag har några till som blev hyfsade, så jag får leta upp negativen och skanna. Många bilder den kvällen blev oskarpa. Jag valde att inte köra med blixt utan pressade Kodak T-Max P3200 till 6400. Med 1/15-1/30 sekund och f/2 med manuell fokus blev det både skakigt och suddigt mitt i tumulten.

Misslyckat försök till fotopaus

Förra helgen tog jag en dag ledigt från Fotomässan för att delta i Stockholm Tunnel Run. 42 000 personer var anmälda, så jag var inte direkt ensam om att tycka att det var spännande att få se Norra länken till fots. För 14 år sedan passade jag på att beskåda Öresundsbron innan bilarna släpptes på.

Jag trodde jag inte att Norra länken i november skulle vara lika bildmässig som Öresundsbron en solig sommardag. Men så fel jag hade. Jag missade att det var tusentals personer utklädda till lysmaskar som skulle fylla tunnelröret. Och att arrangörerna gjorde en hel del för att bättra på den visuell upplevelsen.

Kanske lurades mitt fotografiska sinne av tankar kring att ta mikropauser från fotograferandet. Foto är ju en dominerande del av mitt liv och ibland är det skönt att slippa fotografera. Jag brukar inte fotografera på konserter och fester som exempel för att vara mer mentalt närvarande.

Jag släppte ändå inte inte tanken på att fotografera helt utan tog med min sons vattentäta Panasonic-kompakt. Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte tog med Fujifilm X100T som jag testar just nu. Den är ljuskänslig och lätt. Det här var inte rätt tillfälle att ta en fotopaus. Istället blev fotofrustrerad. Vilka bilder hade jag inte fått med en bättre kamera.