Problem för Stefan Löfven

Jag var på presskonferensen där statsminister Stefan Löfven fick problem att hitta namnet på sina estniska kollega. Här ett litet bloggreportage behind the scenes.

Ett videoklipp från presskonferensen med de nordiska och baltiska statsministrarna cirkulerar på nätet och både DN och TV4 gjorde sig lustiga över malören.

70-200:an riktad mot Löfven. Intill mig står Regeringskansliets egen fotograf Martina Huber. Foto: Johannes Jansson/norden.org

Jag tycker att det inte var en så stor sak att dra upp. Något man möjligtvis kan nämna i förbigående om man ändå rapporterar från presskonferensen. Saken är den att den estniske statsminister var ersatt av en annan minister eftersom det uppstått två kriser i Estland dagen innan, en dödsskjutning på en skola och en minister som tvingats avgå. Naturligtvis kan Stefan Löfven namnen på sina statsminister-kollegor.

Sedan 10 år tillbaka jobbar jag för Nordiska Ministerrådet i samband med Nordiska Rådets sessioner där parlamentariker från hela Norden träffas och skapar ett gemensamt nordiskt parlament. Detta år var sessionen i Stockholm. Min uppgift är att ta pressbilder som olika medier kan använda.

Under åren har jag noterat att antalet pressfotografer minskat på presskonferenserna. Det beror antagligen på att tidningarna inte längre tycker det är värt att skicka egna fotografer utan nöjer med sig samma byråbilder från TT som alla andra medier använder. Det gör att samma bild kan förekomma i både DN och SvD.

TT:s fotograf Henrik Montgomery är alltid prydligt klädd.

När det är dags för fria frågor till statsministrarna uppstår fria kriget bland mediefolket. Här Finlands statsminister Alexander Stubb.

Numer är det ofta fler tv-fotograf än pressfotografer.

Äntligen fick jag användning för mitt Sigma-fisheye.

Fotografer får normalt inte röra sig nere i Riksdagens kammare när det är aktivitet där utan bara fotografera från två olika fotobalkonger. Som officiell fotograf har jag full rörelsefrihet.

Rörelsefriheten gör att jag kan hitta en trevligare vinkel än om jag är tvungen att fotografera högt uppifrån.

I kammeran är avstånden långa och det krävs långa telen. Jag och min kollega kör 400/2,8 och tar en del av bilderna med 1,4x telekonverter. Han kör Nikon och jag det andra märket. Foto: Johannes Jansson/norden.org

Uppdraget innebär också att jag är med på en del ministermöten.

Här är det kulturministermöte och två ministrar som poserar.

Sideevent i Andrakammarsalen med Glada Hudik-teatern.

Solnedgång sedd från Riksdagshuset mot Statshuset där Nordiska Rådets prisutdelning hölls.

Foto: Magnus Fröderberg/norden.org där annat inte anges.

Sista sommardagen – bilderna blev bara bonus

Herrejösses vilken sommar vi haft! Jag är kanske sist på bollen med att konstatera detta, men det innebär inte att jag njutit mindre för det. Den sista sommardagen var i lördags. Jag och min kompis Joakim passade på att njuta av vädret under några timmar i stan.

Vi började hyfsat tidigt eftersom jag skulle iväg på 40-årskalas senare på eftermiddagen. Med tidigt menas att vi hann träffas innan förmiddagen var över. Och nog var det lite tidigt, för sta'n var rätt tom vid denna tid. Vi trodde att det kanske berodde på att många passat på att åka ut på landet för att njuta av den sista sommarhelgen, men det visade sig att folk bara var lite helgsega.

Rätt tomt för att vara Stockholm City

Vi styrde kosan mot turistkvarteren för att hitta lite folk. Turisterna är ofta ute tidigare än stockholmarna.

Riddarholmen

Turist in action på Riddarholmen.

Stora Nygatan i Gamla stan

I trängseln på Drottninggatan nedåt Riksdagshuset till konstaterade vi något vi båda redan vet: Det är svårt att ta gatubilder när det är för mycket folk. Eller, det beror förstås vad man är ute efter. Jagar man utmärkande personligheter är det förstås bra med ett så stort urval som möjligt. Men vill man ha lite kontroll på bakgrunden så är det enklare om det är lite glesare. Det gör också att man inte bara behöver hålla sig till de vanliga huvudstråken utan en sidogata kan också bjuda på bildmässiga situationer.

Renstiernas gata, Södermalm.

Sommarens sista solstrålar. Renstiernas gata, Södermalm.

Det har tagit mig ett tag att begripa att jag inte vill ha för tätt med bilder i mina gatufoton. Insikten kom i New York förra hösten där jag såg att de bästa bilderna kom i på de mindre gatorna. Det är svårt att blanda bilder med helt olika stil. Under flera somrar har jag fotograferat på Kiviks Marknad och där råder en ständigt känsla av att vara i en sardinburk. Det finns inte heller några strama byggnader i bakgrunden. Bilderna därifrån blir helt annorlunda än bilderna från Stockholm, men eftersom jag inte blandar bilderna funkar det. Jag skulle säga att Kiviks-bilderna är mer bildjournalistiska i sin stil.

Klarabergsgatan istället för Kiviks marknad.

Götgatan, Södermalm

Till slut ekade våra magar tomma och vi hittade en uteservering på Folkkungagatan på Söder. Hela promenaden var en njutning i det underbara vädret, och att sitta ute och äta blev kronan på verket. Att kameran var med blev mest ett sätt att dokumentera den här underbara dagen.

Från min plats på trottoaren såg jag plötsligt en man som tog fram sin elgitarr ur sitt fodral i väntan på bussen. Senare har jag fått reda på att han heter Dag och är i stort sett lever ihop med sina gitarrer.

Festen då? Jodå, den var hur kul som helst. Men då var inte kameran och det ska ni kanske vara glada för. ;)

Gatufotograferna samlas

Micke Borg undrade idag: "Gatufotografi? Har ni inget bättre för er?"
– Nä, blir mitt svar.

Jag kan också svara: "Skomakare! Bliv vid din läst!"

Eller som Joakim K E Johansson bloggade idag: "Stay on the fucking bus."

Jag har helt enkelt fastnat för gatufoto och håller mig till det. Igår samlades ett gäng stockholmsfotografer med passion för gatufoto hemma hos Ola Billmont för bildkritik och samkväm.

Att få rak och ärlig kritik är sällsynt. I den här gruppen har vi utvecklat både vänskap och en förmåga att vara ärliga mot varandra som är mycket värdefull.

Ny i gänget är Joakim K E Johansson. Här tillsammans med den brasiliansk fotografen Marcelo Argolo som är på genomresa.

Idag var det underbart sensommarväder och det blev en långpromenad genom Stockholm tillsammans med Joakim. Av någon anledning håller han på att fotografera sin hand titt som tätt ... ;)

Ingen av oss var helt koncentrerade på att fotografera, det blev mer snack och mindre foto. Men några knäpp blev det såklart.

Obligatorisk fika på Ritorno på Odengatan.

Vi avslutade rundan med ett besök på Fotografiska där Anders Petersen ställer ut. Att kolla in hans kontaktkartor är fascinerande.

När jag gick på workshop för Anders Petersen 1993 framhöll han hur viktigt det är att studera kontaktkartor. Han menade att de avslöjar hur man jobbar som fotograf, hur man närmar sig motiven.

Power Big Meet bjuder alltid på bilder

Till sommarens höjdpunkter hör Power Big Meet i Västerås – Nordens största raggarträff. Det är en bildmässig guldgruva som jag försöker pricka in i kalendern varje år.

I år struntade jag i att besöka eventområdet utan åkte bara till cruisingen på lördagskvällen i centrala Västerås. Fem av mina gatufotokompisar åkte dit redan på morgonen, men jag visste att det är på först kvällen som det blir riktigt drag.

Joel Brogmar

Till skillnad mot mina vänner så går jag inte runt med en lätt Fujifilm-kamera eller har en liten Ricoh GR i fickan. Jag är tungt pressfoto-beväpnad med två stora kamerahus, blixt och fyra-fem objektiv. Här händer det saker hela tiden och jag vill missa så lite som möjligt.

Jimmy Dovholt

Jessica Storbjörk och Cathrine Winberg

Att ha så mycket prylar med sig har naturligtvis sina nackdelar. Förutom det uppenbara – att det är tungt, så kan man skrämma vissa och blir rätt klumpig när man ska hoppa in i en raggarbil från bakändan.

Jag märkte inte av någon som tyckte att jag var skrämmande. I andra sammanhang kan folk känna "oj, kommer jag i tidningen nu". Men här är folk som regel glada att komma på bild. Jag är van att bära tungt. Och klumpigheten är jag också bekant.

Trots att jag kom rätt sent vid 19-tiden var det rätt lugnt och få bilar som rullade runt. Jag blev orolig för att jag satsat på fel kväll. Att alla gav järnet på fredagskvällen istället.

Väktarna förbereder sig inför natten

Men så sakteliga ökade stämningen och mängden raggarbilar.

Stämningen blev hetare ...

... och hetare ...

... och ännu hetare:

Men som alltid falnar partylågan till slut ...

... och det är dags att gå hem.

Oarrangerat lockar mest

Igår åkte jag in till stan för att besöka en modevisning på "Fashion week in Stockholm". Jag passade på att ta en runda på stan och knäppa lite. Då tog jag den här bilden:

Tiggare är en vanlig syn idag. Att knäppa en snabb bild på en tiggare blir därför inte så intressant för mig. Jag vill hellre fånga en interaktion som känns medmänsklig och unik.

Målet för dagen var en modevisning där min sons moster fixat till håret på modellerna. Jag har tidigare provat att stå bland fotograferna vid kortändan, men då får jag likadana bilder som alla andra knäppisar. Istället satte jag mig i publiken.

Det här är i alla fall ett försök till en egen bild. Det ger mig sällan något att fotografera scenuppträdanden. Det blir mest yta.

Jag skrev tidigare i sommar om Prideparaden i Stockholm där jag försökte ta mig bakom de ytliga maskerna genom att fotografera innan paraden drog igång.

För mig är det något speciellt med att fånga ögonblick ur verkligheten. Jag triggas av det som äkta och oarrangerat. Jag gillar visserligen att ta produktbilder, men annars är arrangerade bilder inget som ger mig kickar. Jag kan bara beundra dem som går igång på att ta iscensatta bilder.