Proffsfoto testar Canons nya extrema objektiv

Som nybliven chefredaktör för Proffsfoto har jag precis börjat testa fotoprylar tillsammans med de tekniska redaktörerna Martin Agfors och Anders Jernbom. Först ut är Canon nya fisheye-zoom och superteleobjektiven 300/2,8 och 400/2,8.

Pentax har länge haft fisheyezoomar för såväl småbildsformat som APS-C. Canon tänker lite annorlunda. Zoomen ger möjlighet att ge 180 graders diagonal bildvinkel med alla deras tre sensorstorlekar.

På en kamera med småbildssensor (som Canon Eos 5D Mark II) ger Canon EF 8-15/4L USM såväl rundtecknande 180 gradig bildvinkel vid 8 mm eller täcker hela sensorn med 180 graders horisontell bildvinkel vid 15 mm.

Objektivet är också kul på en APS-C-kamera som Eos 7D. Då fungerar objektivet som en fulltecknande fisheye-zoom om man låser omfånget till 10-15 mm. Detta kommer säkert locka actionfotografer som inte alltid kan komma så nära att de fyller ut bilden med 180 graders bildvinkel, men ändå vill ha den dramatik som ett fisheye-objektiv ger. De kommer också att gilla att objektivet är vädertätat.

Jag funderar lite över vad man behöver rundtecknande fisheye till (8mm med småbildssensor). Att astrofotografer vill ha det för att fånga hela himlavalvet förstår jag, men i övrigt? Kommer du på fler nyttiga användningsområden för rundtecknande fisheye så skriv en kommentar nedan!

Att det är spexigt med fisheye är klart. Men ska man lägga 15.000 kronor på ett objektiv kanske man vill göra mer med objektivet än att leka? Min erfarenhet är att ett fisköga är en stark krydda som kan vara super för vissa bilder, men kryddan ska användas ytterst sparsamt. För vissa motiv är fisheye så perfekt att man inte tänker på att ett sådant objektiv använts.

Jag har utmanat mig själv med att försöka ta bilder med fisheye-zoomen som är så ospexiga som möjligt, där man inte direkt tänker på att de är tagna med ett fisköga.

I går hämtade jag de första fungerande exemplaren av Canons nya supertelen 300/2,8 och 400/2,8 i Sverige. Särskilt 400:an är intressant, inte för att det är ett extremt teleobjektiv, utan för att Canon bantat vikten mot föregångaren med 1,5 kilo! Märks det på bild- och mekanisk kvalitet?

Även 300:an är bantad, men bara med 150 gram. Jag har själv den föregånde versionen och även den är tillräckligt lätt för att fungera fint handhållen. Jag uppskattar ännu mer att Canon skrotat det usla stativfästet och att IS:en blivit riktigt effektiv. Det finns ett flertal andra små och smarta förbättringar, exempelvis att det finns låsfästen. Det gillar fotografer när de måste gå på toaletten under stora sportevenemang.

På söndag ska jag testa 400:at under en allsvensk fotbollsmatch. Vi kommer även testa de nya telekonvertrarna mot de gamla och jämföra autofokushastighet. Mer om det senare.

30 fotografer dokumenterade läger med 40.000 scouter

Undertecknad in action. Foto: Kim Rask/Scouterna

När fotoväskan väl torkat och jag laddat in 900 bilder i bildbanken kan jag konstatera att vara fotograf på World Scout Jamboree är något av det roligaste jag gjort. Och det kommer bli ännu roligare när boken är klar.

Världsscoutlägret i Rinkaby utanför Kristianstads avslutades i lördagskväll med en hejdundrande avslutningsshow med artister som Kate Ryan och 80-talsgruppen Europe. En överladdad konung gjorde ”raketen” som vanligt innan det var dags att sätta punkt för lägret med 15 minuters fyrverkerishow.

Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Avslutningsfyrverkeri. Foto: Jakob Svensson/Scouterna

Men bara för att lägret är slut är inte mitt jobb över. Tillsammans med scouterna Jesper Landby och Jakob Svensson på reklambyrån Nollkoll är vi en liten grupp som gör en 200-sidig minnesbok om lägret. Boken ingår i ett minnespaket som bland annat även innehåller en DVD med en dokumentär som görs av ett filmteam.

Jag och Jesper Landby fotar och filmar i det blå. Foto: Kim Rask/Scouterna

Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Alla fotografer hyser nog en dröm att få göra en fotobok. Det är ju ett sätt att lämna något bestående efter sig. Det har inte varit svårt att motivera sig att släpa runt på mer än 10 kilo fotoutrustning över ett område där det tar mer än 20 minuter att gå från den ena änden till den andra.

Minnesbokens redaktion. Kim Rask, Jonas Elmqvist, Jesper Landby och Jakob Svensson - och så jag.

Fler dagar har regnet öst ner. Det är inte stoppat de cirka 30 fotograferna som jobbat ideellt på lägret, men väl flera kameror. Skadelistan innehåller bland annat en Nikon D3s, en Nikon D3, en Nikon D300s och två Canon Eos 5D Mark II.

Tack och lov har mina kameror hållit (1D Mark IV och 5D Mark II plus 5D som extra kamera vid stora evenemang). Under avslutningshowen var regnet för intensivt för att jag skulle våga använda något annat 1D Mark IV med 70-200/2,8 IS II. Min kollegas 5D Mark II la av på grund av för mycket fukt i kamerahuset så jag gjorde nog rätt.
Tyvärr glömde jag att ta med regnskyddet till min fotoryggsäck, en Think Tank Shapeshifter. Ryggan var perfekt utom på en punkt, den blev fuktig i regnet. Jag som är van vid Lowepros ryggsäckar tänkte inte på att det extra regnskyddet kan behövas. Därför fick jag plocka ut all utrustning så fort jag kom under tak för att inte fukten skulle leta sig in i prylarna.

Konsert med 48.000 scouter i publiken. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Stora shower, kungabesök eller fika med statsministrar är det inte det viktigaste att fånga på ett stort scoutläger utan den vanliga scoutverksamheten. De bilderna vill scoutrörelsen ha in i sin bildbank och kunna använda för sin informationsverksamhet.

Hajk för utländska scouter på Finjasjön. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Alla fotografer på lägret har matat in sina fixade bilder i Scouternas bildarkiv på nätet. Jag har laddat upp nästan 900 bilder. Jag och Scouternas anställda fotograf Jonas Elmqvist tycks ha producerat flest bilder. Men jag är också rätt trigger-happy. Att Jonas hållt samma tempo med sin Leica M9 och tre objektiv mellan 18 och 50 mm producerat lika många bilder är imponerande.
Jonas Elmqvist och Anders Hansson DN i Malmö är de enda yrkesfotograferna jag känner till i Sverige som har Leica M9 som huvudkamera. Även Anders dök upp på lägret. Han körde bara med en Leica M9 med 24/28 och en Fujifilm X100. Det räcker långt och definitivt till ett reportage i DN.

Jag och flera andra fotografer hade enormt mycket utrustning med oss. Jag brukar köra zoomar på dagen och ljusstarka fasta gluggar på kvällen. Men eftersom området var så stort orkade jag inte gå till Mediacentret och byta utrustning. Därför hade jag hela tiden en 35/1,4 i ryggsäcken. Det var bara till de stora ceremonierna som jag plockade med 300/2,8 och ett tredje kamerahus. Innan lägret hade jag tänkt att gå runt och ta porträtt på största bländaren med 85/1,2 och gråfilter under soliga dagar. Det orkade jag inte. Det fanns hela tiden ögonblicksbilder att ta

Trots att scouter är pålitliga kändes det tryggt att förvara prylarna i en enorm låst fotoväska från B&W. Jag fick låna den av Molanders som normalt använder väskan för nattförvaring under fotomässor. I väskan stoppade jag Lowepros största ryggsäck Pro Trekker 600 AW för att ha ordning på alla mina småprylar. B&W-väskan rymde även mitt 300/2,8 och fem andra objektiv, ett kamerahus, stativ, pall, ritbräda och en hög mac-datorer utan att bli full.

Jag har hittills ratat hårda fotoväskor i plast. Men nu inser jag värdet av att ha en hyfsat inbrottssäker fotoväskan som både kan förseglas med hänglås och låsas fast vid ett bord eller liknande. När jag fotograferade på Peace&Love-festivalen förra året fick istället jag bära runt på 300:at och de andra fasta gluggarna hela dagarna.

Att bildbehandla närmare 100 bilder om dagen tar naturligtvis lite tid. Men att skriva in bildtexter med personnamn för varje bild tar dubbelt så lång tid även om man har ett effektivt arbetsflöde. Alla utom jag körde med Adobe Lightroom. Jag har svårt för det programmet och använde istället Photo Mechanic för urval och inmatning av bildtexter. Sen öppnade jag råfilerna i Camera Raw.

Nu efter lägret börjar arbetet med att slutföra boken. Det ska väljas bland tusentalsbilder och fixas med alla bildtexter som ska översättas till fem språk. Vi ska också gå igenom texterna till de nio reportagen i boken.

Jag ser fram emot december då alla ska få sitt minnespaket i brevlådan i cirka 150 olika länder.

Dragkamp var en av många aktiviter som erbjöds på kvällskvisten. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Fotboll utanför funktionärsmatsalen. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Funktionsnärsbarn. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


Kul om kvällen. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Det svenska caféet var ett av många på lägret. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

"If it isn't fun, it isn't scouting" sa grundaren Lord Baden-Powell. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Det regnade i början och slutet... Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

... med de flesta dagarna brände solen. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Skånes nyaste stad. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Min bild är utställd på gatufotofestivalen i London

Lite kan man väl få skryta?
Just nu pågår London Street Photo Festival. Jag har länge tänkt att jag skulle åka dit för att träffa andra gatufotografer och inspireras. Men jag kom fram till att mina egna fotoprojekt och mina fotouppdrag fick gå före.

I helgen fotograferade jag på Power Big Meet i Västerås till ett av mina projekt och nu är jag precis hemkommen från en militärövning där jag var på fotouppdrag för att fotografera försvarshundar. Uppgiften var att fylla en bildbank med färska ögonblicksbilder. Det är en typ av uppdrag som jag gör en hel del.

Nyligen fick jag reda på att författarna bakom boken Street Photography Now valt ut en av mina gatubilder tillsammans med nio andra som visas på den här utställningen under gatufotofestivalen utöver bilder från boken.

Bilden är utvald utifrån en utmaning som författarna genomför på Flickr. Varje vecka skickar de ut ett nytt gatufototema och man har en vecka på sig att ta en bild och lägga upp. Det är flera hundra som skickar in varje vecka. Med den vetskapen är det extra spännande att vara en av de tio utvalda.

Det känns lite märkligt eftersom det inte är en bild som jag håller bland en av mina främsta. Jag tycker att kompositionen är kul, men jag saknar en djupare botten i bilden. Det kanske inte behövs i alla bilder?

Naturligtvis hade det varit extra kul att åka på festivalen eftersom en av mina bilder är med på ett hörn. Men varför inte lägga festivalen på vintern? På sommaren har jag fullt upp att fotografera.

Hett och svett på cruising i Västerås

Power Big Meet är den största bilträffen i Norden och en gottepåse för fotografer. Rena blandgodiset - det finns motiv för alla slags fotografer.

Förra året besökte jag huvudevenemanget ute på ett flygfält strax utanför Västerås. FS-medlemmen Nils-Erik Larson var där i år. Liksom Björn Björnson.

Jag siktade istället på den berömda kvällscruisingen i år. Jag försökte hitta information på nätet om hur det gick till, men internet verkar inte riktigt nått fram till raggarna. På vlt.se kunde jag i alla fall läsa att det skulle hållas drive-in-bröllop klockan 19.

Trycket från de väntande 44 bröllopsparen var så stort att de drog igång redan innan 19. Jag hann till andra omgången. Tre par vigdes parallellt i varje omgång.

Jag pratade med några av prästerna och de berättade att vissa varit tveksamma till drive-in-bröllop när de drog igång för fyra år sedan. Tänk om de gifter som en kul grej? Nu visar statistiken att paren som gifter sig på Power Big Meet har varit tillsammans betydligt längre än genomsnittsparen. Succén beror alltså inte på att det är en kul grej utan på att kyrkan kommit till raggarnas egen miljö.

Under tiden pågick den fria cruisingen ganska stillsamt på gatan intill. Först när solen gått ner började det bli tätt med raggarbilar och stämningen kom på topp.

Efter bröllopet är det cruising. I framsätet av denna bil satt den New York-baserade fotografen Linus Sundahl Djerf som varit aktiv en hel del på Fotosidan. Han träffade paret förra året och fotograferade dem. När han hörde att de skulle gifta sig var han naturligtvis tvungen att komma tillbaka till Sverige.

Vissa fotografer är mest intresserade av bilarna. För mig är det personerna vad som händer som är intressant. Jag började mig att ställa mig där jag fick lite motljus innan solen gick ner för att få fram sommarkänslan.

Jag gick så nära jag kunde för att man ska komma in i det som händer och känna stämningen.

En del hade kört från Skåne bara för att titta på bilarna.

Publiken var väldigt blandad i början på kvällen.

När solen gått ner åkte blixten av och de ljusstarka objektiven på, en 24/1,4 och en 85/1,2. Det svåraste är inte tekniken utan att få varierade bilder som visar stämningen utan att folk poserar på alla bilder.

Samling vid pumpen.

Vid midnatt kände jag att jag bara upprepade mig och orken började tryta. Nästa år kanske jag tar nattpasset.

Ett nytt nummer av Fotosidan Magasin tar form

I dag stund sitter Erik Leonsson och jag tysta och koncentrerade. Ju närmare ett färdigt nummer vi kommer, desto tystare blir redaktionen. Ner med huvudet och kör!

Slutspurt innebär också att vi tar tillfället i akt och jobbar. Igår skrev jag testet av Panasonic G3 på tåget från Skåne. När jag öppnar datorn på morgonen märker jag hur datorn synkar alla dokument som Erik jobbat med under sena kvällen.

I lördags var jag hemma hos min pappa utanför Lund hela dagen. Förutom att snacka kameror, fika och skriva en steg-för-steg-manual till pappas Nikon-skanner så hjälptes vi åt att ta bilder på de två aktuella testkamerorna till kommande nummer av Fotosidan Magsin: Fujifilm Finepix X100 och Panasonic G3.

Det kan ju tyckas lite nördigt men det är himla kul att ta produktbilder tillsammans. Jag kommenderade min pappa som fick flytta saker och reflexskärmar. Och så fick pappa nytta av sina nya leksaker: Några Lastolite-skärmar och en skärmhållare. Och sen lite kaffe på det.

Till varje test i Fotosidan Magasin har vi bestämt att det ska vara egentagna ingångsbilder så vi slipper använda samma bilder som andra fototidningar. Bilderna ska vara tagna med mycket luft omkring och gärna i någon form av miljö. Hittills har jag bara använt två olika miljöer: redaktionen och pappas köksbord.

Denna gång återvände jag till pappas köksbord för X100:an och gick ut i trädgården och fotograferade G3:an på en hög gatsten som min pappa ska lägga i trädgården.

Här är några tidigare bilder:

Bilderna ovan är i samma rum tagna på redaktionen, på väggen och i soffan.

Bilden till vänster på Nikon D5100 är tagen på min pappas köksbord och bilden till höger är taget i samma lokal som Fotosidan håller till i.