Redaktör'n

Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Testrapport: Fujifilm X-Pro3



November är inte rätt tid för att testa en gatukamera, knappast någon kamera alls. Men samtidigt ger en ny kamera i handen energi att trotsa novembermörkret.

Jag tog med X-Pro3:an in till stan för att testa den under några av dygnets ljusare timmar, och för att luncha med X-Pro2-ägaren Joakim K E Johansson. Jag ville få kläm på vad Fujifilm förbättrat, och möjligen försämrat.

Men först på dagens schema stod att delta i en av Svenska Fotografers Förbunds frukostföreläsningar. SFF håller regelbundet föreläsningar för sina medlemmar. Denna gång stod lagermasker i Photoshop på schemat och lärare var Eva-Terez Gölin, som under många år var parhäst med den framlidne Stefan Ohlsson. Nu har Eva-Terez tagit över Stefans spalt i Fotografisk Tidskrift om praktisk fotografi.

På väg ut från SFF:s kansli på Hornsgatan i Stockholm såg jag en man med en enorm rosa boll. Jag satte på kameran och tog raska steg mot mannen. Jag hade glömt att ställa om kameran till seriebildstagning, men det var ändå gott om tid att ta flera varianter. Trots kamerans tysta slutare så upptäckte mannen mig. Jag sa att jag inte kunde låta bli att fota och han la av ett gapskratt. 

Jag använde objektivet XF 23 mm f/2 WR som är lätt, kompakt och vädertätat. Det matchar helt enkelt kameran väldigt bra för gatufoto. Jag önskar att Fujifilm även kom med en ny version av 18 mm f/2 med vädertätning och högre byggkvalitet. I miljöer där det är trängre med folk gillar jag att använda ett mer vidvinkligt objektiv än 23 mm (vilket motsvarar 35 mm med småbildsformatet). När jag kör Fujifilm faller då ofta valet på XF 18-55 mm f/2,8-4 OIS som är litet, lätt och skarpt.

Lika som bär. Fujifilm X-Pro2 med XF 18-55/2,8-4 OIS och X-Pro3 med XF 23/2 WR.

Fujifilm tycks vara nöjda med formfaktorn på X-Pro-serien och har gjort få förändringar. Jag gillar att knappar, rattar och reglage är stora och väl separerade. Det minskar risken för att man ändrar inställningar av misstag och underlättar om man behöver ha på sig handskar.

Utvecklarna i Japan har försökt göra kameran ännu enklare att använda och mer puristisk, vilket också bidrar till den analoga upplevelsen. De har tagit bort några knappar på baksidan (som jag inte saknar) och vänt skärmen ut och in. För att se den tagna bilden eller använda live view måste man fälla ner skärmen. Att skärmen går att vinkla är bra, men jag har ännu inte förstått poängen med att det krävs ett extra moment för att jag ska kunna kolla hur bilden blev.

X-Pro1, X-Pro2 och X-Pro3. Foto: Jonas Rask

På baksidan av skärmen finns en liten kvadratisk skärm som visar exponeringsinställningar eller vilken filmsimulering som används. Det är en bra grej, men skärmen saknar visning av histogram (extra viktigt då det blivit krångligare att kolla på den vanliga skärmen) och det behövs belysning av den i mörka miljöer. Det förstnämnda går säkert att fixa till med ny firmware.

Även avtrycket har gjorts om lite och fått mer motstånd. Avtrycket är mer distinkt.

Ett annat minus är att den vanliga bildskärmen blivit aningen mindre än hos X-Pro3. Det är antagligen på grund av att skärmen blivit vinklingsbar.

En trevlig förbättring är att sökarbilden blivit större och tydligare. Det gäller både den optiska och den elektroniska sökaren. Detta sker på bekostnad av att den optiska sökaren förlorat sin zoomfunktion. Så med lite längre brännvidder blir det svårare att se vad man får med eftersom ramen blir så liten. 

Autofokusen är kvick. Det är bara kamerans uppstartstid som kan göra att man missar en bild. Med tidigare modeller har det tagit ännu längre tid för kameran att komma till liv om den gått i viloläge. Om detta även gäller för X-Pro3 har jag inte hunnit testa än.

Jag föredrar vanligtvis elektronisk sökare eftersom jag vill ha järnkoll på kompositionen. Men jag upplever att kameran startar snabbare med optisk sökare och därför har jag valt den i flera fall.

X-Pro3 har mycket gemensamt med X-T3 som kostar några tusen mindre och dessutom är mindre rent fysiskt. Den optiska sökaren i X-Pro3:an är den mest påtagliga skillnaden i funktion. Den ger också en mer klassisk mätsökarlook som säkert är attraktiv för många.

Intrycket hittills av X-Pro3 är att en bra kamera för gatufoto har blivit ännu bättre. Men den där invikta skärmen ... hrmm. Jag får återkomma om den.

Jag avslutade min runda på stan med att hämta ut en kamera från service på Scandinavian Photo. Där var personalen mycket nyfikna på X-Pro3:an. De hade inte fått någon till butiken än, men hade flera kunder som ställt sig i kö för att köpa en.

Postat 2019-11-28 16:31 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Fujifilm X-T1 ser rött

Äntligen har jag kommit igång med testet av Fujifilm X-T1
Äntligen, för att det här är en ovanligt intressant kamera.
Äntligen, för att jag sällan mött så mycket intresse kring en kamera som för X-T1.

Början av veckan bjöd på lockande fotoväder med sol och mild luft, men på Fotosidans redaktion var det slutspurt inför dagens deadline för nummer 2/2014. Testet av Fujifilm X-T1 kommer i nummer 3/2014.

Idag tog jag det lite lugnt på väg till jobbet och fotograferade lite på Tekniska Högskolan och T-Centralen. Den första bilden gav temat på serien: Rött. Det är inte första gången som jag är inne på det här färgspåret. Den här bilden tog jag i januari i förra året:

Mina egna, helt ovetenskapliga, observationer säger att svart är den överlägset vanligaste färgen på vinterkläder. Därefter kommer rött.

Nåväl. Här följer fler bilder från morgonens tur i tunnelbanan:

Mina första intryck av Fujifilm X-T1 är att kameran håller vad den lovar. Kameran är snabb och tyst. Kvalitetskänslan är hög. Sökaren är stor och trevlig. Hanteringen är en av kamerans styrkor, men en liten kamera med många knappar blir av naturen lite pillig.

Det är främst de två första punkterna som som imponerar – att X-T1 är snabb och tyst. Slutarljudet är lika dämpat som hos en Canon EOS 6D eller 5D Mark III i tyst läge, men med X-T1 kan man ta åtta istället för tre bilder per sekund utan att kameran låter störande för omgivningen. I en bullrig stadsmiljö blir kameran i praktiken ljudlös.

Jag har hittills använt den ljusstarka vidvinkeln XF 23 mm f/1,4. Fokuseringen har varit blixtsnabb, även i tämligen mörka lokaler. Det vore intressant att testa autofokusen med ett längre teleobjektiv på snabbt rörliga motiv.

Kameran har rattar för ISO, slutartid och exponeringskompensation. De är trögare än på tidigare modeller så att man inte oavsiktligt ändrar inställningarna. Under ISO-ratten sitter ett vred för matningsmetod inklusive funktioner som automatisk alternativexponering. Under slutartidsratten finns ett vred för inställning av mätmetod. Detta är funktioner som jag sällan ändrar, och eftersom jag flera gånger oavsiktligt ändrat läge på vreden hade jag gärna sett att de togs bort eller gick att spärra. Inmatningsrattarna är väldigt små, men det kan man leva med.


Foto: Fujifilm

Det passar mig utmärkt att kunna välja värden eller Auto-läge på de tre reglagen för ISO, slutartid och bländare (på vissa objektiv). Det går snabbt att ställa om från gatufoto med snabb slutartid och högt iso, till porträttläge med kort skärpedjup och lågt ISO eller landskapsläge med stort skärpedjup och lågt ISO. Jag saknar bara en låsning av A-läget på bländarringen. Det är lätt hänt att bländarringen hamnar på f/16 istället för Auto.

Vi vet redan att Fujifilms bildkvalitet är i topp bland kameror med APS-C-sensor. De gör också objektiv med hög optisk kvalitet. Kamerahusen har inte känts så responsiva alla gånger. Den känslan är borta med X-T1. Hittills har kameran hängt med i svängarna.

Postat 2014-02-19 15:13 | Permalink | Kommentarer (19) | Kommentera

Fujifilm X-Pro1 kan vara gatufotografernas drömkamera

I fredags bjöd norska och svenska Fujifilm in till förhandsvisning av nya X-Pro1 på Arlanda för journalister och handlare. På plats fanns också tre japanska höjdare: chefen för produktplanering, chefen för utvecklingen av X-Pro1 samt pr-chefen. Även den europeiska pr-chefen (från Tyskland) var där.

Fujifilm X100 blev snabbt populär som nostalgikamera med retro-look, men framförallt som en bra kamera för gatufoto. X100 har varit ett teknik- och marknadstest inför lanseringen av X-Pro1. Under nio månader 2011 tillverkades och såldes 100.000 exemplar av X100. X-Pro1 ska tillverkas i 200.000 exemplar per år.

Läs nyhetsartikeln om X-Pro1 här

X-Pro1 ersätter inte X100. Med ett objektiv blir X-Pro1 omkring dubbelt så dyr som X100. Det verkade på japanerna som att X100 kommer att få en ersättare i framtiden, men de ville inte säga säkert. De var däremot tydliga med att den nya X-bajonetten kommer i fler kameror. Med tanke på det bland annat kommer en telezoom så är det inte alls säkert att nästa kamera med X-bajonett kommer att ha optisk sökare och liknande form som X-Pro1. Det kan mycket väl vara en kompaktare kamera lik Sony Nex-7.

För att öka skärpan har Fujifilm tagit bort lågpass-filtret som vanligtvis sitter framför sensorn. Filtret är till för att minska risken för färgskiftningar i olika mönster (moaré), men suddar ut bilden en aning. Genom att ha ett en mer slumpmässig upprepning av röda, gröna och blå pixlar påstår Fujifilm att risken för moaré försvunnit. De säger också att såväl detaljupplösning som skärpeintryck ska förbättras med deras färgfilter.

Frågan är hur Adobe CameraRaw och andra fristående program för råkonvertering kommer att kunna hantera färginterpoleringen. Japanerna rekommenderade sitt eget program och sa sig inte samarbeta med Adobe. De var inte heller inne på att licensiera tekniken till andra kameratillverkare.

Efter en och en halv timmes frågestund var det dags för lunch. Då sa en yrkesfotohandlare till mig "Inget av det som sagts spelar roll för om jag kan sälja kameran eller inte. Det är hur den känns i handen och hur sökaren är som spelar roll för proffskunderna."

Efter lunchen var det dags för testfotografering. Yrkesfotohandlaren tog kameran i handen och sedan till ögat: "Den här går att sälja som andrakamera".

Jag har själv varit nyfiken på kameran eftersom jag håller på med gatufoto. Idag använder jag Canon Eos 5D Mark II och Leica M6. I somras testade jag även Fujifilm X100 som jag tyckte fungerade bra för gatufoto. Jag har tvekat inför att köpa en Leica M9. Dels för att den är dyr och dels för att jag tvekar om den är bäst för gatufoto.

Fujifilm X-Pro1 är ungefär lika stor som Leica M9 men väger 150 gram mindre. X-Pro1 känns inte för lätt och har en rejälare känsla än X100.

Den som gillar Leica för den taktila känslans skull kommer kanske fnysa åt Fujifilm X-Pro1. Det är särskilt den manuella fokuseringen som är helt annorlunda. Leica har en utsökt mekanisk fokusering. Carl Zeiss och Voigtländer ligger inte långt efter. I X-Pro1 finns ingen känsla alls. Fokuseringsringen har ingen mekanisk koppling till linserna (precis som på X100). Det gör konstruktionen billigare. Objektiven kostar runt 6.000 kronor styck.

X100 fick kritik för att det krävdes ett himla vridande vid manuell fokusering. En uppgradering av mjukvaran rättade delvis till detta. Med X-Pro1 är det en helt annan utväxling och det går snabbt att vrida sig över avståndsskalan (som visas tydligt i sökaren).

Fujifilm har använt en kombination av konstrastavkännande och fasdetekterade i vissa kompakter men ville inte svara på varför X-Pro1 bara har kontrastavkännande. Jag gissar att det beror på att de köpt in Sonys 16 megapixelsensor som inte är anpassad för detta. Trots detta upplevde jag att autofokusen var blixtsnabb om det fanns något ställa in skärpan på. Just nu håller jag att testa Canon G1 X som inte har lika snabb autofokus.

Jag provade också motivföljande autofokus. Det brukar vara svårt för den här typen av kameror. Det fungerade inte lika bra som en vanlig spegelreflexkamera, men kameran lyckades ändå hålla en hyfsad serietagning trots alla mätningar som systemet måste göra.

Med låst autofokus eller manuell fokus klarar X-Pro1 att ta sex bilder per sekund. Det sackar efter ett dussintal bilder. Men vid gatufoto tar man inte heller lika långa serier som vid sportfoto.

Serietagningen på X100 är nästan helt oanvändbar eftersom det inte går att följa motivet i sökaren. Oavsett om man använder optisk eller elektronisk sökare i X-Pro1 går det att följa motivet i sökaren. Använder man elektronisk sökare blir det svart när man väl avslutat serien. Med optisk sökare går kontakten med motivet aldrig förlorad.

Jag tog några bilder på ISO 400 som verkligen känns knivskarpa. Jag tog även bilder på ISO 6.400. De uppvisar en viss utsmetningseffekt. Vill man slippa det får man använda råformat (som med de flesta kamror idag).


Full upplösning här

Diskret kamera och slutare
En viktig faktor för en gatufotograf är hur diskret en kamera är. X-Pro1 säljs i svart och är väldigt tyst. När jag tittat på olika klipp på nätet om kameran har det smällt något hemskt om kameran, men det beror på att folk stoppat mikrofonen för nära kameran.

När jag pratade med Björn Israelsson på Fujifilm på cirka en meters håll gick det knappt att höra kamera när det var några som pratade några meter bort. I gatumiljö kommer inte kameran att höras alls. Slutarjudet är inte skärskilt högt men har en lite vassare karaktär än Leica M9.

Hanteringen känns genomtänkt. Tidstatten är stor och försedd med ett lås. Det finns en bra utformad ratt för exponerings kompensation för höger tumme. Knapparna är stora och väl separerade. Menysystemet är omgjort från X100. Nu går det exempelvis att gå från ett ISO-tal till auto-ISO utan att byta meny.

Japanerna antecknade flitigt ner våra frågor och synpunkter. De uppmanade oss hela tiden att tycka till om olika saker och ställde även frågor. Jag fick frågan om vilka objektiv en gatufotograf vill ha och de undrade om kameran hade de funktioner som en gatu- eller reportagefotograf kan tänkas vilja ha. Jag svarade att jag saknade möjligheten att begränsa auto-ISO så att man inte behöver gå till den största bländaren innan kameran höjer ISO. Jag skulle vilka kunna säga att bländare 2,8 eller 4 ska vara största bländare för auto-ISO.

Fler objektiv på gång
Framgången för ett kamerasystem beror på fler faktorer än hur bra kamera. En säljare från Mattssons Foto i Lund påpekade det riktiga i att rätt objektiv måste finnas och efterlyste ett 23 mm-objektiv (motsvarande 35 mm i småbildsformatet). Ett 23 mm f/2 kommer under 2013, men säljaren från Lund hade velat ha det före 14 mm-vidvinkeln som kommer under 2012.

Här handlar det antagligen om tillgodose olika typer av kunder. Vissa vill ha ett så brett program som möjligt medan andra vill ha en motsvarighet till Leicas klassiska Summicron 35:a. Jag tillhör de senare och kommer att vänta tills 23 mm f/2 finns.

Fujifilm har naturligtvis noterat trenden med kompakta "pannkaksobjektiv". Därför kommer ett 28 mm f/2,8. Det kommer också tre zoomar med ljusstyrka 4 och inbyggd bildstabilisering.

Priset är också högst relevant. Som ett alternativ till Leica M9 är Fujifilm X-Pro1 rena fyndet. Kameran och de tre första objektiven kostar 35 tusen, knappt hälften mot ett kamerahus från Leica. Hur kvaliteten på objektiven är återstår att se. Leica objektiv är otroligt bra, men samtidigt är Fujifilm inga nybörjare heller. De har gjort objektiven åt Hasselblad i många år. Och det är enklare att göra objektiv för en mindre sensor.

X-Pro1 hamnar lite högre i pris än Sony Nex-7. Men troligen kommer det ett kompaktare och billigare kamerahus utan optisk sökare som matchar Sony.

Trots att Fujifilm gärna pratar om X-Pro1 som en professionell kamera verkar inte proffsen vara någon större målgrupp. Kameran är inte vädertätad. Å andra sidan är det få proffs som använder Leica M9 heller (som inte heller är tätad). Jag känner bara till två proffs i Sverige som har Leica M9 som huvudkamera, en fotograf på DN i Malmö och Scouternas fotograf.

Mitt första intryck ...
... är väldigt positivt. Fujifilm X-Pro1 känns inte alls kommersiellt flirtig utan väldigt seriös. Ergonomin är bra och sensorn verkar utmärkt. De har tagit fram vettiga objektiv. Fujifilm X-Pro1 är inte ett dugg slimmad utan ligger istället bra i handen. (Det kommer även ett extra grepp.) Fujifilm, som det proffsmärke de varit, verkar ha satsat på att göra en seriös och effektiv bildmaskin.

Jag tror att X-Pro1 kommer att bli väldigt vanlig bland seriösa gatufotografer som först och främst är ute efter bra bilder. Det är skillnad på att ha kameror för att använda dem eller för att visa upp dem.

Naturligtvis är inte X-Pro1 bara en kamera för gatufoto. Även om den inte är kompakt som en Sony Nex-7 så är den tillräckligt kompakt för att locka som semesterkamera eller att ha med när systemkameran känns för stor.

Postat 2012-02-26 19:01 | Permalink | Kommentarer (36) | Kommentera