Att bli publicerad
Vi vill ju visa våra bilder. Vi vill bli publicerade, hängas ut så alla kan se våra alster. Det är väl därför som det är så mycket bilder på internet idag, på Facebook och att bildsajter som Instagram är så stort. Förutom våra bloggar här på Fotosidan. Och alla grupper!
Men, att publiceras i "gammelmedia" slår det mesta. Det är stort.
Och det är därför med sådan glädje jag noterar, när jag läser dagens DN, att ett blygsamt bidrag från undertecknad har publicerats på den finaste sidan av alla, nämligen Namn och Nyttsidan i Kulturdelen.
Inte riktigt min föreslagna rubrik eller text, men vad gör väl det.
Bakgrunden till bilden är ett besök i Orlando USA sistlidna sommar, världsmästerskapen i barbershopsång. Vi fick en lucka i alla tävlingar och förberedelser och åkte till en nöjespark i närheten, Gatorland, där vi kunde beskåda alligatorer och andra djur. Bland annat fullt med fåglar - hägrar, ibis, storkar etc som av allt att döma är tämligen områdesspecifika. Och så tog jag den här bilden.
Så här efteråt har jag sett den lite humoristiska touchen i den, och tänkte den kunde exempelvis få illustrera nån slags motvalls käring, någon som vänder sig mot strömmen, som inte följer med alla andra, vilket man kan se i många olika områden i våra liv idag, på gott och ont.
Och så här ser den ut i mer originalskick:
Befäster bara min uppfattning om att DN är ett trevligt frukostsällskap!
På återseende//Göran



/MA
Tack Mats!//GöranR
Du har het rätt. Folk av i dag tror att dom "publicerar sig" när dom går ut och skriver eller visar bilder på internet (publicera: lat; Publikum). Så är det nog inte. I det enorma bruset kanske man når några enstaka – som kanske ger en förströdd blick. För att publicera sig i verklig bemärkelse måste man passera en kunnig redaktörs stränga blick. Den som inte kan skriva bra, eller presentera dito bilder, åker obönhörligen i papperskorgen
Tack Peter!
Det är alltid lite lurigt med Internet, i någon mån gör man ju sitt verk tillgängligt för, om inte allmänheten, så i alla fall för en större skara. Och det blir ju att "publicera" sig, på nåt sätt.
Men håller med annars; "i verklig bemärkelse" är en annan sak. Och det är roligt att just passera den stränga blicken .
//GöranR
Du har naturligtvis rätt Göran, jag uttryckte mig alltför generellt. Det jag tänkte på, var det kända förhållandet att de flesta på internet varken kan skriva eller åstadkomma bilder – och därför skulle bli ett lätt offer för den stränga redaktören. Papperskorgen alltså.
Som alltid om man har något intressant att säga och man kan uttrycka det på ett stringent sätt, så blir man läst och sedd – även på internet. Jag har ett utmärkt exempel ur egen fatabur:
Jag är en van skribent med en lång publiceringslista (riktiga publiceringar via stränga redaktören). Jag har även gett ut en bok (inte eget förlag) – då är internet lätt som en plätt. Bland artiklar jag har ute på nätet har en legat där i 14 år, och kommer fortfarande för det mesta först när man söker på artikelns rubrik: ”Kiev Rangefinders”:
http://www3.telus.net/public/rpnchbck/zconrfKiev.htm
Kamerapedia ligger före – men eftersom det är ett uppslagsverk och inte en skönlitterär text, så räknas det inte i den jämförelsen.
14 år! Jag kan inte riktigt föreställa mig hur många människor som har läst den texten . Här är det uppenbart att jag inte hade nått bråkdelen av den läsekretsen om jag hade publicerat mig på papper via stränga redaktören.
Intressant!
HÄlsningar Lena
Tack Lena! Jo lite förvånansvärt roligt, faktiskt.
//GöranR
Tillykke med publiceringen. Det er da altid dejligt, når bliver lagt mærke til ens billeder. Motivet egner sig perfekt som illustration til flere situationer af modsathed.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Precis! Tack Erik.
//GöranR
Sten
Visst är det roligt när det händer. Tack Sten.
//GöranR
Grattis för publiceringen..
Mv/Gunte..
Tack Gunte!
//GöranR
MvH
Johnny
Tack Johnny! Uppskattas. Kul att du gillade bilden.
//GöranR
https://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-3023-en-iphone-4s-racker.htm
B)
Man tackar. De e en ära, förstås!
//GöranR