Frukosttankar och väderspänningar
Snökaos. Ishalka. Trafikkaos. Extremväder. Total lamslagning av kommunala färdmedel. Frusna vattenledningar. Etcetera! Förundrad läser jag rubrikerna i tidningen vid frukosten.
Det är februari i Stockholm. Vi drabbas av minusgrader. Och det snöar! Ibland riktigt mycket. Och alla blir överraskade och tagna på sängen, och det verkar som hela samhället brakar ihop och lamslås, att döma av katastrofrubrikerna i press och andra medier.
Sverige ligger på det norra halvklotet i världen. Stockholm ligger på ungefär samma breddgrad som Grönlands sydspets, nordvästra Alaska och stora delar av Sibirien. Vi som bor i Stockholm bor alltså långt norrut.
”Vi måste ta höjd för extremväder på grund av klimatförändringar”, säger ansvariga politiker i Stockholm. Och det är riktigt, vårt klimat är hotat, den globala uppvärmningen är ett faktum. Frågan är bara, har vi sett det här extremvädret ännu?
Det snöar, det är kallt. Javisst, men det är vinter på norra halvklotet. Och då är det förväntat att det är kallt och att det snöar. Vi ska inte bli överraskade av snö i december, januari eller februari. Det är faktiskt normalt.
Det är dessutom inte något nytt, något som egentligen är annorlunda jämfört med tidigare, trots hotande global klimatkatastrof. Köld- respektive värmerekorden för vår region är över hundra år gamla. Vi har fått stora snömängder i Stockholm tidigare. Men minnet är kort, det verkar som vi bara minns vädret sedan förra vintern, även om det faktiskt snöade då också.
Det kommer normalt ännu mer snö i andra delar av Sverige, regioner som ligger ännu längre norrut än Stockholm. Där pratas det aldrig om ”snökaos”. Att det är kallt och snöar är förväntat, och det hanteras. Där finns en beredskap och en planering när det gäller vinter och snö. Och det blir sällan problem. Man lever i situationen och anpassar sig efter den. Gator och vägar och gång- och cykelstråk plogas och folk kommer aldrig försent till jobbet eller missar möten på grund av snö(o)väder.
Det handlar om beredskap. Planering. Det handlar om att vi faktiskt både kan och ska förvänta oss att det snöar och blir kallt den här tiden på året. Det är vinter! Vi borde inte bli överraskade. Och vi ska inte ta tidigare varma och snöfattiga vintrar som intäkt för att inte förbereda oss.
Det är som så mycket annat inte minst en organisationsfråga. Och en prioriteringsfråga. Samtidigt pekar situationen på hur sårbara vi är i det moderna samhället, hur bräcklig infrastrukturen är.
Det är onödigt spännande!
På återseende//Göran



Ur led är tiden.
/Affe
Ligger mycket i det. Organisation, beredskap och ekonomi går hand i hand - prioritering. Upphandlingsmaskineriet och uppdelningen (upplösningen!) av samlat ansvar spelar också en stor roll.
//GöranR
Det fungerade inte alls jämt förr. Vem som helst kan konstatera det genom att läsa om vinter/snökaos i gamla tidningsartiklar.
En del behöver ju inte läsa i tidningsarkiven, en del var ju liksom med själva. 🤣
Ok Affe, nu har du själv valt nivå:
Ja, och alltihop var "fake news" redan då för att det inte stämmer med dina politiska åsikter. Det låter bekant på något vis...
Åh hej - så svävar vi bort från ursprungsfrågan och ämnet. Jag avstår från ytterligare kommentarer - har sagt vad jag ville säga i bloggtexten!
Hälsningar//GöranR
Göran, jag förväntar mig givetvis ingen kommentar på det du avser. Jag blir bara förbannad på att bli bemött med inlägg i stil med "lilla gumman", eftersom det är mycket svårare att bestrida skriftliga källor än selektiva minnen av hur bra det var förr.
Martin, du börjar med att insinuera något som jag inte skrivit "Det fungerade inte alls jämt förr", skriver du. Ingen har påstått att det alltid fungerade förr. Sedan gör jag dig uppmärksam på att en del av oss inte behöver tidningsartiklar eftersom vi själva varit med under resans gång. Du går i taket och beskyller mig för att kalla saker och ting för "fake news" när de inte stämmer med mina politiska åsikter och insinuerar att det är något som jag tydligen enligt dig brukar ägna mig åt, allt utifrån en ursprunglig beskyllning från dig för något jag aldrig sagt. Sedan blir du förbannad för att du tycker att du blivit nedlåtande behandlad, må så vara och jag ber om ursäkt för det i så fall. Men du kanske även skulle rannsaka dig själv och hur du uttrycker dig ibland.
Detta var slutreplik från mig i den här frågan.
Jag tror att du mycket väl förstod vad jag menade med mitt första svar och att det inte var avsett att bokstavstolka som du nu gör.
Att jag skulle insinuera att du rent generellt ägnar dig åt det jag skrev om "fake news" är felaktigt. Jag vill understryka att det aldrig ensnär jag skrev kommentaren var avsikten. Den avsedda innebörden var att det känns bekant från andra håll att tycka att saker som inte stämmer med ens förutfattade mening är "fake news". Inlägget avsåg det som förekom här, och var direkt föranlett av ditt sätt att svara, vilket också framgår tydligt av hur det inleds. Möjligen var det onödigt, men när du som ofta återkommer till att du är missnöjd med kommentarer på Fotosidan, s.k. ordningsmän, hur du bemöts i forumet och liknande, så tycker jag än mindre att jag ska behöva finna mig i ditt bemötande. Att svara på det sättet är inte bara direkt unket, utan inte heller i överensstämmelse med vad du återkommande efterfrågar av andra.
Jag är inte sämre än att jag kan be om ursäkt för inlägg som har blivit mindre lyckade, vilket också, hör och häpna, har hänt. Det är förstås alltid farligt att recensera sig själv, men jag vill ändå påstå att frekvensen av sådana inlägg varit ytterligt låg och antalet modereringar av den typen av anledningar inte mätbar. Om vartenda inlägg av tusentals under sisådär tjugo år på olika håll hade varit perfekt, så hade det varit i det närmaste märkligt. Man kan dock inte både be om ursäkt och samtidigt anklaga den man ber om ursäkt för att vara ungefär lika dålig eller sämre. Något du säkerligen inser. Med tanke på det fåtal svar jag kan tänkas ha skrivit till dig de senaste åren ser avslutningen mest ut som ett rent tjuvnyp, för att du fortsatt tycker att det är jag som är stolpskottet här. Nåväl, jag är generellt inte så fasligt långsint och jag kan garantera att det finns annat jag har anledning att vara mer permanent förbannad på, som är långt ifrån allt vad nätforum och liknande heter.
Människan orsaker förvisso klimatförändringar. Det vore konstigt annars, vi är på tok för många redan på planeten - men ack så smakligt det är som förklaringsgrund och som ursäkt, liksom allehanda bortförklaringar, ingrepp, pålagor och skatter. Nästan som manna från himlen för politiker och andra ordningsmän.
Nej, vi har hittills inte sett något "extremväder". Det har snöat lika mycket, och mer, tidigare. Det har varit lika kallt, och kallare, tidigare. Även i Stockholm. Frågan är om "kaoset" varit större dock. I mycket handlar det också om hur media rapporterar.
Klimathotet är ovedersägligt. Men varken förra sommarens värme eller snön och kylan nu är extremt, sett till vädret över (lång) tid.
//GöranR
Jag försöker erinra mig hur det var när jag gick in i tonåren under det sena 1950-talet. Det fanns stormar, det fanns snö, det fanns allehanda väder - men inte kan jag komma ihåg att samhällets infrastruktur påverkades i någon högre grad. Man tog saken med gott mod och det mesta fungerade - annat än i absolut undantagsfall.
Hälsn!
Jag är inte det minsta raljant! Och jag inser att storstan har annan och delvis speciell problematik, jämfört med Norrbotten eller en mindre stad. Men det var egentligen inte poängen.
Vad jag i första hand menade är att dagens väder inte är "extremt". Vi har fått stora mängder nederbörd tidigare. Och vi kan vänta oss snö i den här årstiden. Och eftersom det är så efterlyser jag större och bättre beredskap när snön faktiskt kommer. Och det är, förutom en tung ekonomisk fråga, faktiskt en organisationsfråga i hög grad. Möjligen var det bättre förr, men då kanske också problematiken var mindre, jag är inte säker, men har heller inte hävdat det. Vad jag är säker på är ändå att ansvaret inte var så uppsplittrat som det är nu på en mängd smärre bolag som uppenbarligen inte kan kommunicera och som håller hårt i sin egen penningpung. Vi ser det när det gäller underhåll och reparationer av befintliga anläggningar resten av året också. Och regelverket kring offentlig upphandling har av allt att döma inte gjort saker enklare.
Sen är det ett ovedersägligt faktum att beredskapen är bättre i de landskap där man är van vid att det faktiskt snöar.
Och nej, jag var inte Spanien senast det snöade. Jag har haft min beskärda del av snöskottning på egen mark. (Lågvattenmärke Jan. Olikt dig!)
//GöranR
Hej! Om du menar att 'dagens' vinterväder inte är extremt så tycker jag likadant, det här är inget extremt alls, så här brukade ofta min barndoms vinterväder vara i dessa trakter.. det var ofta mer snö och kallare dessutom! Men om du även räknar in förra sommarens extremt varma och torra sommar och inte ser det som ett extremt väder, då blir jag orolig! Men du kanske inte tänkte någonting på det vädret alls? Det var i alla fall en så lång och så varm period så att man aldrig sedan mätningarna här i Stockholm började har uppmätt något liknande.. Och det var c:a 260 år sen man började att mäta.. Och när det var nån liknande varm period här i Sverige innan dess det vet vi inte.. kanske under Vikingatiden, då var det ett varmare klimat. Men det är i alla fall många som gärna 'raljerar' över Stockholm när det kommer ett par dm. snö här i Stockholm och det blir 'trafikkaos', vilket det blir.. trafiken är inte byggd för att klara det vädret, och trafikmängden människor ökar fortfarande år för år.. det gäller även tågtrafik och tunnelbanetrafik.. men trafikkapaciteten har inte gjort det.. och det är definitivt en planeringsfråga men mestadels en väldigt stor kostnadsfråga! Känns som man hela tiden ligger minst 10 år efter.. Tycker ändå att det finns en raljerande ton i din blogg här, därför var det intressant när man tog hit 'riktiga' snöröjare från norr under en period som fick känna på lite 'strorstadssnöröjning'.. och dom blev rätt så tysta.. Men allt går ju att förbättra och ha bra beredskap för, bara man är beredd att betala..
Hälsn!
Spridda glimtar kommer jag ihåg. I Stockholm kommenderades A-laget ut för att rensa tak och trottoarer. Män med hes röst som kommenderade "Stopp och belägg" för att släppa fram några fotgängare och "Kom igen" när det var okej att fortsätta skyffla. Säkerhetstänket uppe på taket var obetydligt. Men dom hade kul, makthavare för en dag och gjorde verklig nytta!
Som jag minns det var det ofta en hjälpsam stämning i snökaoset. Man hjälpte bilar som satt fast i uppförsbacke (det effektivaste var att tynga ner bilen med egna kroppsvikten ovanför det drivhjul som spann). Även förr inträffade ju kaoset i början av säsongen, sen insåg alla att det snöar även denna vinter och så började det fungera.
Betr tågen så hade SJ tidtabeller för nattågen som innehöll en hel del reservtid. Min morbror var stins i Falköping och kunde buda ihop 600 man som tog sig ut och skyfflade. Nattåget kom fram på morronen som det skulle. Nu är det minutpussel, slitna kontaktledningar (Banverkets ansvar) och slitna strömavtagare (Tågoperatörernas ansvar) och det finns inga 600 man att sända bud efter.
Precis. Vi har inte haft något "extremväder" på åtminstone hundra år, även om vi ibland fått väldigt mycket snö på kort tid och det var väldigt varmt i somras. Just det där med det extrema är nog i mycket en medial konstruktion.
Och visst, det fungerade annorlunda förut. Men det var kanske enklare då, en annan och inte så komplicerad infrastruktur. Den övergripande organisationen var också annorlunda uppbyggd, inte så splittrad.
Tack för kommentaren//GöranR
Sedan delades SJ upp. Det blev Green Cargo av godstrafiken. Det sista åren jag jobbade kunde det hända när jag hade jobbarhelg att det kommit flera decimeter snö på fredagen. På lördagen stod man där helt ensam på bangården. Tågen skulle gå i tid. Mellan vagnarna blev det drivor på över en halvmeter. När och om snöröjningen kom igång var det spåren i första hand som skulle röjas, det är där hjulen rullar. Om vi gick i snö spelade tydligen ingen roll. Så småningom kunde det komma två traktorer som skulle röja men även transportera bort snön. Tog många gånger en vecka innan det var klart över hela bangården. Man kan nog sammanfatta åren på järnvägen med att mina ben tog mycket stryk.
Sten
Jo, visst fungerade det på annat sätt förut. Splittringen i en mängd delbolag och därmed utspätt ansvar spelar mest sannolikt roll, även om problematiken var annorlunda då, också. Men ibland verkar det som om vi blir överraskade av att det snöar, fast vi är i februari...
Tack för kommentaren//GöranR
B)
Just det. Så inget nytt under solen alltså. ;)
//GöranR