Befintligt ljus på ett fik på Söder

Vi hade en kväll med diskussion om och demonstration av ljussättning vid porträttfotografi i vår lokala fotoklubb i Tyresö igår. Roligt och intressant, där finns ju hur mycket som helst att gå vidare med, både när det gäller grejor och utrustning och framförallt kunskap och övning. Idag satt jag på ett fik på Söder tillsammans med andra kameranördar och diskuterade fotografi och livet. Där var det befintligt ljus. En utmaning, men funkar rätt bra också.

På återseende//Göran

Barbershopträff i Galärparken

Många amerikaner gör en Europaresa. Den är viktig för dem, särskilt om man har någon, om än så liten, anknytning till Europa sedan de stora invandringarna i USA.

Även de som sjunger barbershop i Amerika reser till Europa. Här är ett gäng barbershoppare från The Johnny Appleseed District vilket innebär trakterna med Pennsylvania som centrum, som tillsammans gör en rundresa, en kryssning, runt Europa, med kortare och längre strandhugg och passar på att om möjligt träffa andra barbershoppare här. 

Idag var man i Stockholm. Det var ett av de kortare strandhuggen, men vi var ett gäng svenska barbershopsångare som tog tillfället i akt att över en lunch umgås med våra sångarbröder- och systrar från USA. Väldigt trevligt, och återigen en symbol för förbrödring över alla gränser, med musiken som gemensam nämnare. Självklart passade vi på att sjunga tillsammans - uppskattat inslag i sammanhanget av restaurangens övriga gäster. 

Här följer några bilder från restaurang Josefina vid Galärparken i Stockholm en vacker men ur vädersynpunkt  opålitlig söndag.

Sången ädla känslor föder; hjärtats nyckel heter sång, som bekant. Men sången räcker alltså över alla gränser också. De är mäktigt!

På återseende//Göran

Roadtrip Danmark (men inte Skagen)

Sjaelland! För oss outforskade delar av vårt södra broderland, ja, förutom Louisiana då, förstås. Annars är ju Skagen dit man åker, för ljuset, för kulturen, för historien. Men Sjaelland då; jo, några dagar över med utgångspunkt Helsingborg, hyrd bil, och lite inspirerade av Badhotellet hade vi bokat logi i Tisvildeleje (bara det namnet kräver nästan att man åker dit och kollar). Så vi lämnade Louisiana när det började regna, körde tvärs över ön i hällregn och kom hungriga och trötta fram till vårt badhotell, St Helene, som enligt broschyr och presentation skulle vara ett "et herligt ferie- og kursuscenter for alle, der ønsker at opholde sig i ..". Fyrstjärnigt! Men något hade gått fel i bokningen, och vi blev först anvisade ett slags hytter, med galonklädda bäddar för större sällskap och 250 meter till dusch och toalett. Ridå! Men efter lite diskussion med de som hade hand om'et fick vi vårt rum, med dusch och toalett och egen terrass och när vi dessutom fick nåt i magen och solen bröt fram blev allt frid och fröjd igen.

Tisvildeleje är "de rikas lekplats" som en närstående vän (från Danmark) berättade för oss senare, och vi såg det på karaktären på de fritidshus som byn mestadels bestod av, förutom stadskärnan då. Det finns flera badhotell i byn, och det var en väldig aktivitet med bröllop och stora fester, så stället var populärt. 

St Helene låg väldigt fint inne i den lummiga grönskan, inte så långt från havet.

Ett väldigt fint tak, klassiskt vasstak, mycket snyggt jobb och riktigt basic. Vasstaken relativt vanliga på husen i området.

Vi tog en kvällspromenad ner till havet. Det blåste ganska hårt, men vi såg den här killen som tydligen hade väldigt roligt med sin segelbräda bland vågorna.

Till slut gled han nästan behagfullt i land och landade mjukt mot stranden.

Stenarna vid vattenbrynet blänkte i den nedåtgående solens sneda strålar. Försökte få den här mjuka effekten i vattnet, men trots en riktigt liten bländare blev det ändå för snabb slutartid. Och jag hade inget filter. 

Ett sorgligt strandfynd. På lite närmare håll såg man hur sönderslagen båten var. Underligt att den bara fick ligga där, verkade inte vara nyss precis den hade strandat.

Kunde inte låta bli, med kvällssolens färger i vattenbrynet...

Morgonen därpå bjöd på stiltje, och lite sol, så det badades. Enligt uppgift till och med ganska behaglig badtemperatur. 

Vägen hem körde vi längs den norra kustvägen. Väldigt vackert, och mysigt med alla de små hamnarna på nästan armlängds avstånd från varandra, där det serverades klassisk fisk, inte minst fiskekager med tillbehör. Ett givet måste för lunch.

Och sen tillbaka med färjan över sundet, och fortsatt Pianofestival i Helsingborg. 

På återseende//Göran

Louisiana - livet är inte bara foto, det finns annan konst också

Om man ändå är i Helsingborg och får några dagar över, och tänker göra en roadtrip till Danmark och ett möjligt badhotell med hyrd bil i väntan på att få höra dottern ha sin lunchkonsert på Pianofestivalen i Dunkers Kulturhus, så vore det närmast kriminellt, i alla fall dumt, att inte göra en avstickare till konstmuséet Louisiana i Humlebaek.

Aktuell utställning var en tysk kolorist, Emil Nolde, med ett tydligt expressionistiskt anslag. Lite grovt tillyxade konturer, men väldigt starka uttryck, alltså inte minst färgmässigt. Han verkade främst under första hälften av förra århundradet, kom i krakel med den nationalsocialistiska regeringens syn på konst, undergick en tämligen misslyckad repatriering, och hämtade sig aldrig helt därefter.

Men Louisiana är ju så mycket mer.

Den väldiga trädgården med sina böljande gräsmattor ner mot havet, alla statyer och alla människor som picknickar och leker bland träden och buskarna.

Och förstås en butik med allehanda grejor.

Ett slags selfie med makan, med de stora panoramafönstren som spegel.

Och så förstås den ständiga utställningen med Giacomettis typiska figurer...

Tummen upp...

Till slut något som jag, fel eller rätt, gärna tillskriver Danmark; en experimentlusta, alltid väldigt tydliga försök att tänja på konstens ramar. Här till exempel ett samspel med vinden tjut från havet och mellan buskarna och tygskärmen man byggt upp. Njutbart? Nja, men intressant och läckert.

Sen började det regna, så vi körde tvärs igenom ön i hällregn till vårt mål, badhotellet i Tisvildeleje. Men det är en helt annan historia.

Så, på återseende//Göran

Fotoutställning - Hans Gedda

Just nu har Hans Gedda, en av Sveriges främsta porträttfotografer, en utställning tillsammans med Nationalmseum på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Självklart gick jag dit, eftersom jag ändå var i huset för Pianofestivalen 2014.

En fantastisk utställning. Många av hans bilder är ju ikoniska, som exempelvis Tove Jansson, Evert Taube, Palme och Nelson Mandela. Under rundvandringen kunde man lyssna till hans egna kommentarer runt bilderna, hur de kom till, omständigheterna kring situationerna och hur han hade tänkt och agerat. 

Sammantaget en synnerligen sevärd utställning, där Hans Geddas storhet blev än mer uppenbar. Imponerande och inspirerande.

Hans Geddas bilder och porträtt står ut, de har något visst över sig och fångar intresset. Han är också en duktig kopist, det var så han började sin professionella karriär. En lite rolig detalj, så här i pryldiskussionen; de flesta av hans bilder tagna med Hasselblad eller storformat. Men det var också bilder med från när han var grabb, hade en ganska enkel bälgkamera men ändå vann tävlingar - och de bilderna höll sig även idag.

På återseende//Göran