Tårtsmulor och gatufoto

Familjeärenden (läs hund) hindrade mig till dels att ta mig till Tårtan, i alla fall i tid. När jag kom var den åtminstone virtuellt uppäten och församlingen sjöng den avslutande versen i fotodiskussionerna.

Men jag fick i alla fall en trevlig pratstund med några av kvarsittarna, där en viktig detalj blev  att vi faktiskt hörde varandra över bordet utan svårighet. Det är inte alltid fallet när alla är samlade och lokalen i övrigt är full med folk. En annan detalj var att jag inte riktigt hann fika, men det gjorde inget. Det var trevligt ändå och dricker jag kaffe för sent kan jag inte somna. 

Vi pratade bland annat om kameror!?! Men också om hundar, dessa förgyllare av vardagstristessen, där vi snabbt blev ense om  inte minst det faktum att nödvändiga rutiner som skulle kunna få oss att känna oss låsta inte gör att vi känner oss låsta eftersom de liksom ingår i livsmönstret - det är något som hör till helt oavsett. Lönen motsvarar mer än väl mödan, så att säga. 

Det började regna lite precis när vi var färdiga och klev ut på gatan och jag kunde inte låta bli att ta en bild ner mot Slussen, eller snarare det som är kvar av den, i skymningsljuset. 
Annars - och oavsett om bilden är bra eller ej - är det här ett typiskt exempel på en ganska vanlig form av gatufoto som fyller flera kriterier på boring street photography enligt Forrest Walker, en känd gatufotofotograf: #1 Det finns inget intressant i bilden #5 Människor som inte gör nåt särskilt och möjligen #6 Tveksam komposition.

Läs mer om Forrest Walker och hans syn på Street Photography här

Det där med fikat löste sig - blev en hamburgare på vägen hem. Ibland är det så gott!

På återseende//Göran

Trädgården blommar fortfarande!?!

Hösten är ju här nu, inte bara per definition utan det känns liksom i hela klimatet och i luften.

Men  det blommar fortfarande i perennrabatten .

Det känns sent, men minnet är ju kort, kanske det har varit så här förut också?

Höstsilveraxen gör ju skäl för namnet, vackra silveraxblommor och som sagt, det är ju höst. 

Och doften är underbar; stor och med en lite tung sötma.

Magnolian, som var på väg att remontera har emellertid tydligen stannat upp. Det var kanske lite sent ändå. Men fullt med knoppar - till nästa år?

Sköldpaddsörten hänger på i alla fall, har sin bästa period nu verkar det som. 

Som en ensam liten eftersläntrare kommer åtminstone ett hallonbjörnbär här.

Och funkian, eller hostan, som lyser gyllengul i sitt bortvissnande förfall.

Till sist - det är mycket rönnbär i år. Blir det en kall vinter?

De här kommer i alla fall att skördas inom kort - efter första frostnatten -  för smaksättning

av julnubben,

vid sidan av Russkij Standard Vodka det godaste i den vägen. 

På återseende//Göran

Här har jag använt min OM-D E-M 1 mk II med mZuiko 45mm/1,2 PRO, egentligen ett porträttobjektiv, men det här kan väl sägas vara nån typ av porträtt, eller hur? Verkade funka i alla fall. Bländare f/1,6, tid mellan 640 och 800, ISO 200. 

Annars en vanlig runda i närområdet

Måste passa på innan det stora höstregnet kommer som dom lovat, ja alltså att ta med kameran på den dagliga rundan. Visst går det att fotografera i regn, och det kan bli väldigt stämningsfullt och fint, men det är inte så kul, och alla kameror pallar ju inte att bli våta.

Så kameran följde med i dag också. Bra höstväder med solglimtar mellan träden, lite krispigt i luften men egentligen inte så kallt. Härligt väder att vara ute i, och det är vackert i skogen nu. Och som vanligt trevligt sällskap.

Olympus OM-D E-M 10 mkII med mZuiko 25mm/f1,8 - en pålitlig följeslagarkombination.

På återseende//Göran

Mera skogsbad

Termen ”skogsbad” vinner alltmer hos mig, ett egentligen rätt underbart sätt att beskriva känslan av att gå ute i skogen, fjärran från det urbana samhället, höra vindens sus i träden, se alla färgerna som det blir alltmer av nu, känna hur det luktar höst ute i markerna och få göra det tillsammans med familjen, dvs hustru och hund. Hunden som vi har är en typisk noshund, hon går med näsan i backen mest hela tiden och hon tycker uppenbarligen att det här med skogspromenader är en bit av himmelriket – så mycket som finns att lukta på längs vägen…

Idag var det ett sånt där underbart höstväder med en sol som sken från en ganska klar himmel, lite kallt och krispigt men klart i luften – en bra dag för skogsbad alltså, eller om man vill vara lite mer prosaisk, skogspromenad.

VI bor ganska nära Tyresta nationalpark, där det finns massor av alternativa promenad- eller vandringsstråk, med närhet till Sörmlandsleden, så vi for dit och som det också visade sig, i gott sällskap av väldigt många andra.  Men svenskarna är ett ute- och skogsmullefolk, inte minst barnfamiljerna, så annat var ju inte att vänta. Och vi fick plats.

Vi valde en slinga att gå som kallas Barnvagnsleden , cirka 5 km, en bra stig med mer av liten skogsvägskaraktär, så det var lättgånget. Leden vindlar sig fram genom skogen, förbi små sjöar och kommer fram vid Tyresta By, med möjlighet till allehanda aktiviteter som korvgrillning, ponnyridning och vanligt fika, dvs om man vill.

Matte och Mystique. Vi möte också ganska många fler hundar.

Det är inte bara lätt att gå, det finns också vackra rastplatser med grillmöjligheter som det är lätt att ta vara på. 

Om någon undrar varför det heter Barnvagnsleden...

Fascinerad av speglingarna i vattnet. 

Det är verkligen balsam för själen att gå här.

Och tecken på naturens kraft. Det här trädet har bokstavligen sprängt stenen det växer på och runt. 

Det blev en härlig promenad. Vi var alla ganska trötta, vi hade pinnat på bra i långa stycken, så det satt bra med en lite försenad lunch när vi kom hem, och så en bastu på det. Och promenaderna har taggats upp minst ett snäpp med sällskap av Mystique. 

På återseende//Göran

Husmanskost, promenad i skogen och så några tankar till om det här med kultur och politikers klåfingrighet

Skogsbad är ett nytt begrepp för en gammal sanning: Det är välgörande att gå i skogen, att lyssna till skogens ljud – vindens sus i träden, fåglarna, prasslet av löv på marken - och känna skogens lukter, känna hur vinden smeker din kind.  Nu är det definitivt höst, det regnar och är uschligt ibland, men så bryter solen igenom och det blir sådär lite kallt men krispigt, med hög och klar luft.

Att gå i skogen är bra ur alla aspekter. Blodtrycket går ner, man blir lugn, har möjlighet att låta tankarna flöda fritt, vilket är bra för kreativiteten och själen i sig; och det är faktiskt en vanlig ordination för människor med stressproblematik.

Med den nya familjemedlemmen blir det minst en – ofta fler – promenader i skogen. Vi har en liten sjö alldeles där jag bor, och det är precis lagom att gå runt den. Och det blir aldrig tråkigt, även om vi går samma runda varje dag finns det alltid nåt nytt att upptäcka. Jag mår bra av det. Och jag har ett gott sällskap.

Jag har märkt att det finns mycket i vår gamla husmanskost, ofta enkelt men väldigt gott, till dels säsongsanpassat. Så idag gjorde jag kålpudding. Lite tidsödande, men enkelt; strimlad kål som man fräser några minuter, en köttfärsblandning med bl a lök, fond och grädde, lite salt och peppar och så varvar man kålen och köttfärsen, in i ugnen och så är det klart. Och så gott!

Det blev väldigt bra, faktiskt gjorde jag två stycken, och det var nog bäst, den gick väldigt lätt att äta.

Sen hittade jag en intervju med Bengt Göransson, socialdemokratisk kultur- och utbildningsminister 1982-1991, i Sundsvalls Tidning från mitten av augusti i år, där han utvecklade tankar på kulturen i samhället. Han sa bland annat: ” Vi har ett kulturborgarråd i Stockholm som säger att "kulturarbetarna måste veta vad som förväntas av dem". Så sa man i det gamla Sovjet. Kulturborgarrådet är inte kommunist, men hon är ett offer för beställar-utförarmodellen. Stockholms kulturpolitik går mot en katastrof när politikerna ska gå in och precisera vad var och en ska göra.”

Läs gärna artikeln här.

Och som en vis man sa: Kulturen kan bidra till att stärka demokratin. Men bara om den inte får det till uppgift.

Under tiden får vi bada skogsbad och äta gott, gärna husmanskost.

På återseende//Göran