Club Jambalaya

Den som varit på Club Jambalya, som uppstår varje sista fredag i månaden hos O´Learys i Gamla Stan har varit på en annorlunda AW (i och för sig och alltså After Work, men öppet för pensionärer också….). Här är det inte bara att försöka prata i sorlet på en krog och dricka öl eller vin och äta hamburgare, Cesarsallad eller Fish´n Chips, utan här får man höra musik, högklassig a capellamusik med kända kvartetter och körer i branschen, annan a capellamusik, man får se och höra vissångare, singer-songwriters och andra musikanter och estradörer, man får vara med och sjunga själv i publiken och man översköljs av en sådan värme och humor i allt detta som det är svårt att få någon annan stans.

Club Jambalaya startade för 16 år sedan av barbershopkvartetten Jambalaya som ville träffas med alla andra – och ytterligare andra – som sjöng och musicerade runt om i länet och världen, och har med tiden blivit en institution. Det är en självklar scen för någon på väg likaväl som för etablerade musiker och grupper, det är ett elddop för nya och oetablerade musikanter av alla sorter, och kan man skriva in ”Club Jambalaya” i sitt CV är man någon att räkna med i branschen.

Jag har funderat över vad det egentligen är som gör Club Jambalaya så speciell, och jag tror att det är glädjen, inkluderandet och värmen från de som uppträder såväl som de som är där som publik. Man möts av en omfamnande generositet, och det är en chosefrihet och avväpnande brist på prestige och allvar som tilltalar, förutom all humor och spex som man bjuds på. Och ändå är man djupt seriös, i detta att musicera - heta rytmer, mustiga ackord och kryddiga synkoper, med sångglädje och humor på en överraskande nivå – och att presentera nya och osäkra musikanter, att träffas och ha kul på ett enkelt men träffsäkert sätt - inspirerad glädje, typ.

I går kväll uppträdde kvartetterna Pastime och Chili Treat, båda ganska nya och i sina konstellationer oprövade barbershopgrupper, som nästan för första gången mötte en riktig publik i skarpt läge, förutom låtskrivaren och sångerska Lo Kivikas som med sin gitarr och sin härliga och egna röst och musik fångade publiken. Och som vanligt alltså Jambalaya själva.

Kvartetten Jambalaya 

Kvartetten Pastime

Chili Treat Quartet - vilket ös!

Lo Kivikas

Jo, om den uppmärksamme observerade författaren till detta blogginläg i kvartetten Pastime så är det alldeles riktigt...

Det var en härlig kväll. Man gick hem med varmt hjärta och lätt sinne.

På återseende//Göran

Små grodorna, små grodorna är lustiga att se...

Eller rättare sagt paddorna, för det var de som jag hittade härom dagen. Grodleken är ett säkert vårtecken, även om det alltså är paddor. Och de är faktiskt lustiga att se, hur de simmar omkring och letar efter nån hona att klänga upp på ryggen på, hur de slåss inbördes och försöker knuffa bort varandra och hur nyfikna de kan vara när man ligger och kollar på dem. 

En vanlig och återkommande vårutflykt!

Kolla in grodkollen.se. 

På återseende//Göran 

En bra dag!

Det blev en bra dag idag. Mycket var det, men logistiken gick ihop och allt hanns med. Framförallt var det bra för att jag fick ihop två av mina största intressen - sång och fotografi. Ett verklighetsanknutet samtal om fotografi med en kaffe och en bulle satte färg på eftermiddagen - ja, det var en Tårtanonsdag idag. Och alla, nästan, var där. Och det både lade grunden till och satte färg på kvällens övriga begivenheter, uppträdande med kvartetten för fellow barbershoppers, körerna Alba och Stockholm City Voices. 

Bilderna är de vanliga gubbaporträtten från Tårtan. Det blev mycket prylsnack, bland annat!

Och solen sken, dessutom!

På återseende//Göran

Aprilsommar och uteliv

Det finns kända och mer okända platser i Stockholm. Stureplan till exempel, vem känner inte till den platsen? Och Hötorget?

Men Brunkebergstorg då? För några decennier sedan en livaktig knutpunkt i Stockholms stadsbild, en välbesökt plats, full med kommers och kommunikationer, men de senaste åren bortglömt och tomt, efter den berömda citysaneringen från 60-talet och framåt.

Men nu blåser andra vindar, igen. Nu renoveras och har byggts för att inom ramen för ”Stadsutveckling City” bli ett attraktivt stadsrum med uteserveringar, evenemang och kulturaktiviteter. Och det blir mer och mer ett mål för unga och hippa människor.

En av restaurangerna ligger i takvåningen, restaurang Tak, med uteservering på omgivande hustak, faktiskt. Nu med den senaste väderchocken, den aktuella aprilsommaren, så är ju detta ett givet mål – att få sitta utomhus med sin fika eller mat och med en vidunderlig utsikt över stan!

Och eftersom vi i Sverige är vana vid att bilda kö för att komma dit vi vill så….

Och inte långt därifrån, en annan öppning med St Jakobs kyrka som glöder i eftermiddagssolen

På återseende//Göran

Blir man nånsin fullärd när det gäller fotografi?

Eller kan man, som intresserad (läs nördig) hobbyfotograf nånsin få nog när det gäller att lyssna på andra fotografer, prata med andra fotografer och titta på andra fotografers bilder?

Svaret är ju givet. Så, även om det var solsken ute och 25 grader i skuggan (i april!), så klev man på fredagseftermiddagen in i dunklet i Rajalas fotobutik i Stockholm för att lyssna på en begåvad ung fotograf från Danmark, Berit Jørgensen, som i ett led i Rajalas fotovecka – ett vanligt knep att göra ett jippo av att försöka kränga ännu mer grejor till oss intet ont anande konsumenter – pratade om sitt fotograferande.

Men jag köper gärna sådana jippon, ibland, som nu. Berit J var en trevlig bekantskap och uppenbarligen en duktig fotograf. Hennes bilder var mest av porträttkaraktär, men med ett särskilt anslag, det fanns en intressant touch i varje bild som var speciell.

Och något matnyttigt fick jag väl med mig hem, hon var väldigt seriös i grunden och jobbade uppenbarligen hårt med att skapa stämning och få det bästa ut ur motiven, hur hon resonerade angående bakgrunder, befintligt ljus och i övrigt små tricks och knep för att få bra bilder.

Vi var inte särskilt många, men dels var det för så vitt jag förstod andra omgången den eftermiddagen, dels hade hon alltså en 25-gradig och solig aprilfredag att kämpa mot, och diskussionerna blev stundtals ganska livliga.

Så allt som allt en trevlig fredagseftermiddag. Och så fick jag ju anledning att åka in till stan.

På återseende//Göran