Både Tomten och Lucia kom till Tårtan

Årets sista Tårtan. Välbesökt som vanligt, fast faktiskt fler än vanligt. Och diskussionerna som vanligt med sedvanligt högt i tak.

Och som det redan berättats om överraskades vi av att gänget som jobbar där lussade för sina gäster. Synnerligen trevligt, och riktigt bra dessutom. 

Men så kom också Tomten till Tårtan!

Om att välja kamera. Från 30-talet, då aktuellt pris 3.75 kr. Och, vid en hastig titt påtagligt aktuell, en intressant form av det fotografiska samtalet; om bild, komposition, kameratyp etc. Någon skulle kanske ha sagt att det rörde sig om mansplaining, vilket kan äga sin riktighet, men eftersom inte det begreppet fanns på 30-talet kan vi kanske bortse från det här. Historia!

Och så några "gubbporträtt", jag kommer inte undan dem.

Grubblar fast ej det lär båta, över en underlig gåta....

Nu är inte Tårtan tillbaka förrän i mitten av januari nästa år. Får försöka hitta motiv till mina snap shot portraits annorstädes under tiden. Vi får se.

På återseende//Göran

Vårt behov av Lucia

Igår var det alltså Lucia. En märklig dag som ju bygger på kristendomens förmåga att annektera de urgamla hedniska högtiderna och sätta sin egen stämpel på dem. Men det har ju uppenbarligen funkat genom åren, med tanke på hur stor genomslagskraft ett sicilianskt helgon fått här uppe i Norden.

Men sett i ett tidsmässigt kortare perspektiv är det viktigt att förstå vårt behov av Lucia. Vi har ett behov av traditioner och ritualer. Hur skulle till exempel den 13.e december vara utan Lucia med ljus i håret, omgiven av stjärngossar och tärnor? Och hur skulle vi klara att inte få höra Luciasången, eller Jul Jul? Eller alla andra vackra sånger vi är vana vid att höra nu.

Det här blev så tydligt när man går direk från Tårtan till Eric Ericssonhallen för att se och höra Stockholm City Voices med sina drygt trettio gästartister från Pops Academy (elever från årskurs 6-8) göra just den här Luciaföreställningen vi vill ha. 

Sång och musik, glädje och stämning alltså; med imponerande solister från bägge körerna, med sånger så stämningsfulla att nackhåren ibland reste sig.

Det är precis vad man behöver i dessa tider! 

På återseende//Göran

Och en vit herde.

En hastig tripp till Skövde för att hälsa på min mor, och en lika hastig tripp ut till Hjo för att hälsa på min bror och nya hunden, en vit herde, eller Weisser Schweizer Schäferhund (tyska) alternativt Berger Blanc Suisse (franska). Och det blev en liten promenad ner mot hamnen och stranden, förstås.

Nej, det är inte en vit schäfer. Och det är inte heller albino. Den vita pälsfärgen har funnits med i schäferns genetiska arv hela tiden och gjort sig gällande då och då, vilket var en fördel inte minst när det gäller vallhundar, då de inte förväxlades med vargen. 

Den självständiga rasen Vit Herdehund har haft det lite motigt genom åren. Den har varit godkänd och icke godkänd i många olika länder ända fram tills för några år sedan då den accepterades mer allmänt. Nu är den bland de mest populära hundarna i Europa. 

Och det är en härlig hund, inte minst det här exemplaret. Även som fortfarande valp ser man den harmoniskt byggda kroppen, den härliga pälsen med inslag av nougat på ryggen, och hon är social och trevlig ur alla avseenden. 

En trevlig ny bekantskap och familjemedlem!

På återseende//Göran

Hjo minsann!

Söndag kväll i Hjo. Tyst, mörkt, lugnt och stängt. Endast ICA och grillkiosken  som är vakna. 

En hastig tripp ner till Skaraborg för att hälsa på min mor i Skövde och med ärende till min bror i Hjo.

Gjorde också en ny trevlig bekantskap. Mer om detta följer.

På återseende//Göran

Mer Stjärnjul från parkett, rad 6 höger

Årets Stjärnjul firade jubileum - 25 år - i år. Föreställningen har genom åren etablerat sig som en av de stora julkonserterna. Förutom första året har man spelat i Filadelfiakyrkan i Stockholm, en fantastisk lokal för konserter. När kyrkan byggdes i början på 30-talet hade Levi Petrus tillbringat lång tid nere i Europa för att få idéer hur man skulle bygga för bästa akustik. Under sin ledares frånvaro bråkade man i församlingen, och det sägs att Levi P då skickade telegram till församlingen, i alla fall enligt Olle Carle, den kände kåsören (Cello):

Lev i fred

Lev i ro

Levi Petrus

Grunden i Stjärnjul är alltså de två körerna Rönninge Show Chorus och The Entertainmen, som tillsammans bildar Stjärnjulskören. Tillsammans med Stjärnjulsorkestern under ledning av Grammisvinnaren Mattias Bylund skapar man magi, med ofta kända artister, musiker och musikalartister. I år gästades man av Emmi Christensen, Jörgen Mörnbäck och Nisse Landgren förutom en fantastisk gospelsångare från Tennessee, Lester Rector. Och vilket tryck det var! Och jag fick för en gångs skull se det hela från åskådarplats. 

Den ultimata julkonserten!

På återseende//Göran