Söders höjder - kåkar och oaser

Söders höjder - dvs området norr om Hornsgatan är mytomspunnet. Här finns de kullerstensbelagda gatorna och gränderna och de små kaféerna, det kryllar av gallerier av olika slag, och här finns de gamla ockrafärgade husen med sina takåsar som bryter mot varandra, med sina oaser emellan.  Området andas historia och kultur, och är tacksamt att besöka och lika tacksamt att fotografera. Och det är inte för inte det tydligen anordnas sightseeing där emellanåt. 

Och här ligger det anrika kaféet Tårtan mitt på Hornsgatspuckeln, mest känt för sina fotofikor, normalt varannan onsdag, men ibland, som idag, en torsdag. Sen har ju tydligen Tårtan varit med på TV också, har jag förstått. I alla händelser väldigt populärt.

Och det var dit jag var på väg, efter en liten promenad i närområdet. 

Oas med körsbärsblommor - inte bara Kungsan alltså

Sightseeing i de anrika kvarteren.

Det är ganska backigt och kuperat, så det är säkert skönt med en sådan här oas, att vila trötta fötter.

Sen blev det fotofika, men det är en annan historia.

På återseende//Göran

En annan sorts konsertbilder

 Stockholm City Voices är en av världens bästa barbershopkörer. Jag har följt dem under många år år nu, med deras tidigare dirigent och körledare, Mo Field, som sedan ett halvt år emellertid flyttat tillbaka till sitt hemland, Kanada. Mo's starka personlighet och ledarkarisma förde upp kören till final i världsmästerskapen tre år i rad, vilket är en bedrift, inte minst med tanke på körens storlek - de är runt 40 stycken, jämfört med de bästa körerna i övrigt som räknar in över hundra körsångare. 

Idag genrepade de inför de nordiska mästerskapen; ny outfit, nya och nygamla sånger, under ledning av nya dirigenter som klivit ner från gradängerna för att fortsätta leda kören. 

Det lovade gott!

Sången ädla känslor föder -  hjärtats nyckel heter sång!

På återseende//Göran

Gatufotomusik. Eller gatumusikfoto?

Jag är alltså inte bara fotograf. Jag sjunger i kör också, rättare sagt barbershop - som kanske har framgått sedan tidigare.

Barbershop är ju en form av av fyrstämmig capellamusik, dvs man sjunger utan instrument eller annat ackompanjemang. Liksom i många andra musikformer tävlar man i barbershop. Så här på våren drar man ihop till tävlingskonvent, i år i Växjö. Tävlingarna är kvalificering till de internationella mästerskapen i USA.

Den här helgen är för oss som sjunger barbershop ett eldorado och ett direkt oblygt frossan de i sång i alla former, konstellationer och stämmor, dvs med förbehåll att det handlar om den speciella formen som kallas barbershop. Och man är rätt trött efteråt.

Vid något tillfälle under den här helgen går vi ut på stan och sjunger för allmänheten. Det brukar bli en försvarlig mängd sångare, en mäktig kör och det brukar vara bejublat av allmänheten. 

På återseende//Göran

Å så avslutningsvis lite snaps

Eller inomhusgatufoto? Finns det?

Barbershopkören The Entertainmen genrepade inför tävlingar i Växjö, Nordiska Mästerskapen .

På återseende//Göran

Påsk i Skövde: Del 4, mer om Hornborgasjön

Det är alltid väldigt trevligt att besöka Hornborgasjön. Fotograferandet och alla fåglarna är en bit, men det är mycket mer; det är en av Skaraborgs otaliga kulturskatter, med en alldeles egen historia.

På vikingatiden och fram till medeltiden var Hornborgasjön är stor sjö, det gick havsgående fartyg upp till sjön (landhöjningen, båtarna var inte så djupgående, men ändå), och bygden var i allra högsta grad levande, med stora gårdar och många handelsplatser runt sjön. Det fanns yrkesfiskare som alltså levde på sitt fiske, och till och med en färjelinje, dvs en av bönderna som hade åtagit sig att mot betalning skjutsa folk över sjön i sin båt. Man odlade på de årligen översvämmade strandängarna precis som man gör runt om i världen i motsvarande situation, se exempelvis nildalen.

Men under 1800-talets svält i Sverige ville man utvidga betes- och slåttermarkerna. Den första sänkningen av sjön ägde rum i början av 1800 och följdes av ytterligare 4, den sista så sent som 1933. Sjön reducerades med en yta motsvarande flera tusen fotbollsplaner, djupet minskad med flera meter och ändå blev det fiasko. Sjöbottnen dög inte som odlingsmark, sjön växte igen och blev ett träsk, särskilt efter den sista sänkningen. Det sägs att vissa somrar kunde man gå mer eller mindre torrskodd över sjön. Dessutom blev sjön förstörd som den fågelsjö den alltid varit.

1965 börjande man så planerad för att försöka restaurera sjön. Det blev ett Herkulesarbete; 11 mil kanaler fylldes igen, 1 200 ha bladvass och 800 ha träd röjdes bort, och betes- och slåtterbruket återetablerades längs sjöns stränder. Sjöns yta höjdes med knappt en meter.

Så det är lite mer av riktig sjö nu, men situationen är fortfarande skör. Emellertid har sjön blivit en fungerande fågelsjö igen, vilket väl är vackert så.

1999 blev sjön naturreservat! Man har nu byggt sk Naturrum och utsiktsplatser på flera ställen runt sjön, man har hägnat in och reglerat så att inte fåglarna störs och man tillhandahåller mängder med information om fåglar, om sjöns historia etc på ett intressant och välkomnande sätt.

"Fågelvärdar" som hjälper med information, vilka fåglar man  ser etc. 

Naturrum med utsiktsplatser

Med kikare att låna

Och så har man självklart byggt en restaurang och ett fik, vilket var skönt att kunna gå in till särskilt en dag som nu när vi var där. 

Ändå med en dålig smak i munnen när man ser ut över vad som en gång var en obruten sjöyta.

På återseende//Göran