Teknikfientlig? Eller bara lat?

Eller båda? 

Satt i ett långt samtal med en fotokompis häromdagen. Han sitter till största delen i samma familj som jag, m43 -gänget, med Olympuskameror och lite blandade objektiv. 

När det gäller kameror har jag märkt att jag bara använder en bråkdel av de finesser som finns. På mina kameror finns till exempel en mängd filter som ger olika bildstilar till resultat,ungefär som på Instagram, fast direkt i kameran så att säga. Vidare finns det en mängd inställningar i övrigt, där man exempelvis kan göra bilderna mer levande ("Vivid"), eller kontrastrika, öka färgmättnaden etc. etc. 

Men eftersom jag alltid fotograferar i RAW och fixar med mina bilder i Lightroom har jag ingen vare sig glädje eller nytta av de här inställningsmöjligheterna, eftersom det då uteslutande rör sig om jpeg-bilder. Dessutom, när det bjuds för många möjligheter har jag en tendens att stänga av, och bara köra vidare med det jag kan, dvs basinställningarna; bländare, slutare, ISO. Det blir för mycket! 

En inställning som jag emellertid sneglat på men alltså inte orkat ta tag i är Wifi. Eftersom jag ibland lägger upp bilder på Instagram har jag saknat möjligheter att ta en bild med min vanliga kamera och lägga upp där.  När det gäller Instagram är det ju annars bara mobilens kamera som gäller. 

Men det är då det är bra att ha fotovänner som kan mer i olika sammanhang. Min kompis hade koll på Wifi i våra kameror, och nu kan jag det också. Jättebra, inte bara för Instagram, utan också för att man kan fjärrstyra kameran.

Bilden nedan är alltså tagen med min vanliga kamera, fjärrstyrd via mobilen och direktuppladdad till nätet. 

Ibland behöver man en lite knuff för att komma vidare. Och det här kanske inte låter så märkvärdigt, men det som är ett litet steg för mänskligheten i övrigt kan vara ett stort steg för mig. Som här. 

På återseende//Göran

Nyår på stan

Efter en lugn och trivsam nyårssupé i hemmet begav vi oss alltså ner på stan för att se nyårsfyrverkerierna. Vi var inte ensamma! Det visade sig att vi var närmare 70 000 personer ute och trängdes på alla kajer och gator runt Strömmen i Stockholm, där fyrverkerierna avfyrades. 

Vi hamnade uppe på Söder, Fjällgatan, där vi kunde fått en magnifik utsikt, om vi varit där i tid. Nu kom vi inte ända fram, men vi såg mycket ändå. Fyrverkerierna var häftiga - se föregående blogginlägg - men det fanns lite annat att fotografera också.

Långa slutartider och relativt liten bländare ger lite roliga effekter.

Lite bättre utsikt när folk började dra sig hemåt.

Utsikt över Söders takåsar.

Med lite möda ser man också hur mycket folk det är även mittemot där vi stod.

God fortsättning och på återseende//Göran

Nyårsfyrverkerifotografier

Det nya året firas traditionsenligt in med fyrverkerier. Överallt smäller det, och det hör väl varje nyårsfest till att gå ut vid 12-slaget och tända på raketer och smällare.

Jag är lite kluven; det är roligt när det sprakar och smäller, men samtidigt blir det gärna lite fjuttigt och meningslöst med de små raketerna man har råd med på hemmaplan, och det finns många djur som far väldigt illa av det närmast okontrollerade smällandet.

Men stora fyrverkerier kan vara en häftig upplevelse. Och lockande att fotografera, med alla häftiga färger och effekter. Stockholm har sitt stora fyrverkeri på Strömmen vilket gör det möjligt för väldigt många att se föreställningen från alla kajer och gator runt om. Det var närmare 70 000 personer ute på stan i går kväll, bland dem jag och makan, där vi trängdes uppe på Fjällgatan.

Vi kom inte ända fram, men explosionerna skedde ju rätt högt upp, så det gick bra ändå.

Det är svårt med fyrverkerifotografering, och jag har aldrig lyckats bra tidigare. Men nu utrustad med stativ och fjärrkontroll, och enligt instruktionerna liten bländare och lång slutartid kände jag mig bättre förberedd. Dessutom har jag en effekt på min kamera som heter Livecomp och Livetime, ett slags bulbläge där jag kan se bilden växa fram och stanna när jag tycker bilden är färdig som jag ville pröva.  

Prövade med både de här lägena, med bulb och med fixa slutartider, mestadels f/11. Slutartiderna varierade mellan 2 och 6 sekunder, och det blev lite olika resultat som synes, ibland lite oväntade effekter. Men det var roligt, och jag är rätt så nöjd ändå. 

Olympus OM D EM-1 med Zuiko m43 40-150 mm (motsv 80-300mm FF) - 40 mm, 2,5 sek med  f/11 

Olympus OM D EM-1 med Zuiko m43 40-150 mm (motsv 80-300mm FF) - 40 mm, 5 sek med  f/11. Ett annat utseende med den lite längre slutartiden

Olympus OM D EM-1 med Zuiko m43 40-150 mm (motsv 80-300mm FF) - 40 mm, 2,5 sek med  f/11 

En lite annorlunda bild, med längre slutartid; Olympus OM D EM-1 med Zuiko m43 40-150 mm (motsv 80-300mm FF) - 40 mm, 6,5 sek med  f/11.Det var alltså mycket folk där!

Bilderna vinner på att förstoras!

Så olika resultat, men kul att experimentera. På återseende//Göran

Med önskan om ett gott nytt år - riv alla murar!

Rädslan breder ut sig i världen. Överallt bygger man murar och stängsel, för att hägna in, för att utestänga, för att slippa se, slippa agera, kanske också för att vilja vara ifred. Vi bygger också egna murar, murar vi kanske inte ens är medvetna om. 

Historien visar emellertid att det aldrig kommer något gott av att bygga murar. Till sist rivs de, men innan dess har de alltid förorsakat lidande.

Jag kan förstå rädslan, jag kan förstå att man vill skydda sig, och inte ens vår lilla värld är inte längre - om den egentligen någonsin har varit - säker och trygg. Men, min bestämda uppfattning är att rädslan och otryggheten snarare blir större om man hägnar in och stänger ute. 

Det finns många som dagligen och stundligen, på olika sätt, arbetar med att betvinga ondska och elände, som jobbar med att riva murar. Låt oss skänka en tanke till alla dessa. Och vi kan ju också börja med att försöka riva våra egna murar. 

På återseende//Göran

Vinter i trädgården

En lustig och märklig vinter så här långt. Ena dagen plus 8 grader förbyttes över en natt till minus 8 grader och snöfall. Visserligen inte så mycket, men jag har i alla fall fått skotta bort plogvallen utanför garageuppfarten en gång och snön har legat kvar så här långt, några centimeter. Och solsken! 

Jag har haft en del att göra de här lediga dagarna, och inte kommit mig ut så mycket som jag velat, men idag gick jag i alla fall ut en sväng i trädgården, allt enligt devisen fotografera där du är ( en travesti på 90-talets mantra; "gräv där du står", som bland annat handlade om vetenskapliga undersökningar). 

Och det är alltid lika märkvärdigt vilka mönster det blir med snön och grenarna och solstrålarna som skiner lite snett in över gården. 

Och Hammarbyfärgerna - vitt och grönt är fint tillsammans. (Bilderna vinner som vanligt på att förstoras!)

Och i morgon lovar vädret blida, igen. Å hå ja ja.

På återseende//Göran