En annandagspromenad

Annandag jul är i många avseende en stilla dag, en dag för eftertanke och begrundan, som följd av julaftonens hets och stress, behov av intrikat logistik med julmat, skinka, Kalle Anka och Karl-Bertil. På annandagen är många affärer faktiskt stängda, och det är lugnt på stan.

Det är en dag som gjord för en promenad, och det var precis det vi gjorde, efter en lång och lite sen frukost. Kosan styrdes till Kgl Djurgården (som det faktiskt heter, eller kanske hette), en lite stillsam promenad i blåsten längs kanalen. Det var inte särskilt mycket folk ute, vädret bjöd på en del plusgrader, och det var ingen snö - men det blåste alltså ganska snålt runt öronen. Men det var skönt att komma ut och röra på sig och få lite frisk luft. Och kameran åkte med förstås, min lilla Olympus M-10 mk II, med för dagen ett Panasonic Leica objektiv, 25 mm/2,4, dvs en i fullformatssammanhang motsvarande 50 mm's normal. Det är ett underbart objektiv, och jag känner mig väldigt bekväm med brännvidden, möjligen sedan min första systemkamera från 60-talet, där just grundobjektivet var ett 50 mm's. 

På återseende - och god fortsättning//Göran

Julens färger

Vi drömmer om en vit jul, men får hålla till godo med en grön variant. Tomtens färger är röda, åtminstone den moderna tomten - våran  gamla hustomte eller vätte var ju i alla bemärkelser grå. Och inte heller den blå timmen är särskilt tydlig i det här vädret, eller ens på de här breddgraderna. 

Var ute på stan med kameran en kort sväng dan före dan, för att ta tempen på stämningen, julstressen och shoppingen bland mina medmänniskor. 

Så jag hamnade i Gamla Stan, där jag förutsatte att julmarknaden var i full gång. Men, jag kom av allt att döma för sent. Nästan tomt på folk, enstaka förvirrade turister med kamera på magen behövde inte ens trängas framför bodarna med krimskrams och brända mandlar och julkorvar. Inte ens de vanliga turiststråken bjöd på någon särskild aktivitetsgrad. Man kunde gå flera meter i taget utan att stöta ihop med någon. 

Flera nyanser av rött

Och gråskalan

En självklar selfie

Mobilkameran övervägde, fastän jag såg många vanliga kameror också. Populärt att fotografera fotograferandet, en slags metahändelse.

Tänkvärt, för 150 kronor. Men, det gäller ju också oss fotografer, lyckans fjäril för oss är motivet, eller det fotografiska ögonblicket.

Men det var trevligt att titta till stan, det är ju inte så ofta man hamnar där, fastän jag bor strax utanför. Och det är en lugn julafton, med alla barnen borta, allt i ordning och jullunch hos grannen. Nu är det en god bok eller serie och brasa och glögg som gäller. 

God fortsättning på alla helger på er allesammans där ute i bloggosfären. Och på återseende//Göran

Det ser ut att bli en grön jul

Men julfirandet tar ju ingen hänsyn till det. Så det blir gran och vört och skinka även i år. Förberedelserna kom lite tidigare i år av logistiska hänsyn; den yngre generationen har att hälsa på hos både föräldrar och svärföräldrar, och då kommer vår "julafton" idag istället. 

Så nu är granen klädd. Skinkan och brödet är på gång. Det blev lite nyheter i granen i år - förutom kylskåpsmagneter är det väldigt roligt att köpa julgransprydnader när man är ute och reser, blir trevliga minnen där de hänger i granen. 

På återseende//Göran

Egen korv, på riktigt!

Jag skrev tidigare om att göra egen korv, när jag varit på korvmakningskurs i Gnesta. Det är fortfarande i linje med min, ska jag säga, matideologi, att försöka undvika halvfabrikat och i mån av tid och ork göra mat från grunden, själv.  (Och jag bor inte ens på Söder). 

Att göra korv hör då till detta som faktiskt är rimligt i sammanhanget. Egentligen är det inte så mycket omständligare än att laga mat, om man nu ändå ska göra någon slags "ordentlig" måltid. Men jag lärde mig att man ska ha ordentliga grejor, det underlättar och gör jobbet snabbare och enklare. Så nu har jag, tillsammans med några kompisar, skaffat en korvstoppningsapparat. En hushållsassistent fanns sedan tidigare, komplett med köttkvarn och allt, så nu gällde det bara att komma igång. 

Det här är själva korvstoppningsapparaten. Man fyller på behållaren med korvsmet, sedan vevar man ner  en kolv och trycker ut massan genom pipen, där det är uppträtt fjälster, och så blir det korv på ett magiskt sätt. 

Och så här blev en del av den första korvbatchen. Chorizo Asturiano, Lite vint och skevt, lite variation i tjocklek och längd, men smaken är himmelsk! Och snart ska vi fortsätta, och vi hoppas på att övning ger färdighet. 

Receptet för den som önskar:

Magert fläskkött 1500 g

Nötkött 500 g

Späck cirka 400 g (ska vara ungefär 20%)

Och sedan kryddor; Lök- och vitlökspulver cirka 5 g vardera, chilipulver 7 g, vitpeppar 12 g, oregano 3 g, och till sist rökt paprikapulver runt 70 g, som ger den karakteristiska smaken. Sen är det som jag förstår lite farbror Melkerattityd när det gäller proportionerna med kött och kryddor, inom vissa ramar förstås ändå. Det är också viktigt att ingredienserna är kalla när man jobbar, särskilt späcket ska vara närmare fryspunkten n är det mals, annars blir det segt och klibbigt och smakar illa. 

Men, korven blev magiskt god. Och så vet man alltså vad som är i, vilket är mer än vad man kan säga om mycket annat man köper. Och det här får duga som julkorv.

På återseende//Göran 

Gatu-och konsertfoto. Med den bästa kameran (som alltså var med!)

Håller på att testa lite nya marker. Ja, kanske inte helt nya motiv eller genrer, men det var ett tag som jag använde min alternativa kamera. 

Transportmöte

Gatufotofika

Det hörs inte här, men det här är så bra och högkvalitativt att man får gåshud och bara njuter. Och, det är meningen att de ska blunda, just här var det bara så vackert.

Bilderna tagna med kameran i min nya mobil. Jag är faktiskt lite häpen, det var som vanligt mörkt och underligt och dåligt ljus på O'Learys, som jag tycker kameran hanterade bra. Jag har inte ens haft in bilderna i Lr. 

Och sen, jag vet att gatufoto, och gärna konsertbilder också, ska vara lite sådär skitigt svartvita. Men, jag gillar färg. 

På återseende//Göran