En vanlig kväll med årsmöte i den lokala fotoklubben

... att utveckla och främja den fotografiska konsten i dess olika tekniska former och genom fotografisk bild eller film söka bevara kulturen i kommunen samtidigt som medlemmarna stimuleras till en meningsfull fritid. 

Och precis så är det. Meningsfyllda aktiviteter tillsammans med en massa trevliga människor som delar intresse - kan det bli bättre? Man byter erfarenheter och prylar, man gör saker tillsammans, man lär sig och utvecklas, samtidigt som tusen blommor får blomma fritt, eftersom vi alla är fotografer men olika fotografer. 

Som exempel; i kväll diskuterade vi bland annat begreppet komplexa bilder, en uppföljning av tidigare genomgång, nu med egna exempel. Vi bjöds också på bilder och berättelse från örnfotografering i gömsle. Livliga diskussioner, med högt i tak. 

Fotoklubbarna fyller ett stort behov och är en rik källa till både samvaro och utveckling. 

På återseende//Göran

Vårt behov av enkla liknelser – analogt respektive digitalt, igen. Och så verkar det som våren är på väg.

Läste i en blogg här på Fotosidan att man i någon diskussion liknat digital fotografi vid färdiglagad snabbmat, medan analogt foto då mer skulle vara att man köpt råvarorna i butiken och själv lagat till, från början så att säga, lite mer på ”riktigt” (?). 

Jag kände direkt att bilden eller resonemanget inte håller, frånsett det faktum att man möjligen onödigt ställer den analoga tekniken mot den digitala. Samtidigt irriterade det mig att jag egentligen inte riktigt hade koll på vad analog respektive digital teknik är, och alltså inte riktigt kunde förstå varför jag inte köpte metaforen.

Det följande är fastmer reflexioner över dessa bilder och liknelser, mest för min egen skull.

Men, som jag fattat det (och nu är jag i någon mån ute på hal is, men jag försöker ändå) handlar det om hur man hanterar, översätter om man så vill, och åskådliggör impulser; den analoga tekniken är jämn och kontinuerlig, med jämna och kontinuerliga kurvor av de elektroniska impulserna,  medan den digitala tekniken är diskret, vilket i det här sammanhanget betyder att det bara finns särskilda, sinsemellan åtskilda, intervall, att bara vissa värden kan antas, dvs kvantisering, vilket också kan uttryckas i de kända ettorna och nollorna (antingen är det värde eller inte), som datorerna hanterar information med.

Fotografering och bilden då: Ljus (elektroner) projiceras på något medium. I kameravärlden kan det exempelvis vara en glasskiva, en celluloidremsa med gelatin på eller en elektronisk sensor med ljuskänsliga element. Glasskivan och celluloidremsan måste sedan framkallas, typ doppas i kemiska bad för att sedan översättas till en färdig bild. Detta sker sömlöst och ur tidsmässig synpunkt i en kontinuerlig process, vilket innebär att det är analogt. Informationen från sensorn å andra sidan omvandlas i en dator/processor till just sådana här binära, digitala informationsbitar, ettor eller nollor, som sedan i och för sig måste översättas igen, bli analoga igen för att visa en bild.

En analog kamera har ingen sensor. Den har en film, eller en glasskiva eller något annat ljuskänsligt medium. En digital kamera har en elektronisk sensor som ljuskänsligt medium, och lagrar bilden digitalt, dvs impulserna omvandlas till binära bitar i en dator som lagrar bilden på ett minneskort. 

Allt annat är lika. Fysikens lagar om ljus, exponering etc. gäller oavsett,  dvs bländare, slutare, fokusering är samma i en analog filmkamera eller en kamera med en elektronisk sensor. Däremot finns olika grader av automatik i olika kameror oavsett om de är digitala eller analoga, och olika möjligheter att skippa automatiken och bestämma själv, manuellt, vilka värden man vill ha i de olika exponeringsparametrarna. Men det har inte att göra med digitalt eller analogt i sig.

Så, analogt eller digitalt – för mig handlar det om hur bildens information (ljus) hanteras och lagras. I slutänden är bilden ändå analog. Råvarorna, dvs exponeringsparametrarna och tillagningen, alltså processandet av bilden efter att den tagits, är således i princip desamma, fast kanske med olika verktyg och redskap. Åt var och en efter tycke och smak. Det är ju bilden som är viktig. Hur man får till den får var och en ta efter eget skön.

 Och våren på väg? Isen börjar murkna och smälta, snön försvinner alltmer. Fast det är klart, vi är bara i början av mars, vad som helst kan hända. 

På återseende//GöranR

Alla är (vill vara) fotografer

Och det är inte bara den digitala revolutionen som gäller. Hur kan man annars förklara att de var så stort intresse för och så mycket folk på fotoloppis på Söder idag. Man kunde ju knappt röra sig. Och det var inte bara vi äldre som sökte nostalgi, det var blandat i alla åldrar.

Och det fanns många direkta trevligheter, rena samlarobjekt för samlare såväl som prylar för aktiva fotografer. Ett stycke fotohistoria!

Testade ett väldigt läckert objektiv på min kamera, ett koreanskt (tror jag) 42,5mm/1,2 dock med bara manuell fokus, men ändå. Perfekt för porträtt. Tur att jag inte hade stora plånboken med mig. 

Försäljningen tydligen lyckad.

Det verkar som om fotoloppisen b lev en succé. Hoppas den återkommer. Finns väl inget bättre än att alla grejor som annars antagligen ligger och samlar damm får en ny chans.

På återseende//Göran

Ingen vanlig standardpannbiff

En typisk lyxpannbiff, som passar bra en fredagskväll, och det är väl inte att förvåna sig över att det var en häradshövding, Marcus Wallenberg som fick ge namn åt just den här biffen. Ännu mindre konstigt blir det när det visar sig att hans svärfar var en berömd kokboksförfattare (och läkare), Charles Emil Hagdahl.  

När man läser receptet har man svårt att tro att det ska gå i så mycket ägg och grädde som krävs, men det var väl så på den tiden bland överklassen, dvs den som hade råd…

Självklart finns det snikvarianter – fläskfärs i stället för kalvfärs, kaffegrädde i stället för vispgrädde och bara hälften så många äggulor (dvs bara 4)  – men då blir det en Broströmmare. Antagligen (nästan) lika gott.

Sen är kryddningen speciell. Det ska vara muskot förutom salt och peppar, och jag tog faktiskt med lite mald kryddnejlika (fanns i något obskyrt recept), men det blev jättegott.

Serverad enligt traditionen, dvs gröna ärtor och rårörda lingon och potatismos. 

Det tog sin rundliga tid, men det var det värt. Det är skönt att ibland ägna tid åt något, och gå in för det och inte försöka hinna med en massa annat under tiden, eller försöka få allt klart så snabbt som möjligt. 

På återseende//Göran

PS Ett "ordentligt" objektiv den här gången, mZuiko 60mm/2,8 Macro DS

Är fotografer filosofer?

Livliga diskussioner på Tårtan idag, som vanligt, filosofiska både över- och undertoner, åtminstone i min hörna. Och hur får man ihop Gyllene Regeln med historian om förkrigsobjektiv som sitter på ett elektroniskt underverk av idag och reflektioner över eventuellt regelsystem vad gäller kamerainnehav med tankar om slow food, långsamhetens lov och flow, blandat med funderingar om hur det är att vara hundägare...

Egentligen tänker jag att det är det som är den fotografiska själen, kvintessensen av bildskapande med ljus, dokumentation och konst. 

Alla bilderna tagna med objektivlocksobjektivet, eller rättare The Body Cap Lens. Nja, inte helt övertygad. Kanske den ändå passar bättre utomhus, med bättre ljus. Jag kör på ett tag till så får vi se.

På återseende//Göran