SE BILDEN: Närkontakt med raggarna i Västerås

I fredags kväll hakade jag på Magnus Fröderberg till Power Big Meet i Västerås. Ett motorevenemang som förmodligen allra bäst kan beskrivas som en gigantisk raggarträff. Men också som en folkfest på många sätt. Det var väldigt underhållande i alla fall.

Som fotograf ställs man inför ett dilemma i den här sortens situationer, tycker jag. Alltså hur man ska angripa det hela med sin kamera. Det är lätt att falla för det uppenbara. Alldeles för lätt. Men jag försökte gräva djupare den här gången. Kanske lyckades jag. 

En metod som jag använde var att stanna kvar i olika situationer istället för att bara ”snappa” bilder till höger och vänster. På engelska pratar man om hur viktigt det är att ”work the sceen”.  Det vill säga att som fotograf jobba sig in i ett sammanhang, vänta ut händelser, och så vidare. 

Att göra så kan helt klart leda till intressanta bilder. Ännu mera ifall man också snackar med folk och faktiskt försätter sig i en social situation. Då går det också att komma ganska nära utan att det känns konstigt.

Kanske är inte det här arbetssättet så typsikt för just gatufoto som jag oftast håller på med, men vem bryr sig om det? 

SE BILDEN: Favoritbilden - så kom den till. Del 1

Fotografier blir i regel bättre och intressantare när de kopplas ihop med en berättelse. Det var något som verkligen slog mig när jag satt och letade bilder till mitt förra blogginlägg om fem vanliga misstag inom gatufoto. Jag insåg helt enkelt att varje bild hade en speciell story. 

Därför tänker jag i en serie filmer på YouTube dela med mig av hur några av mina egna personliga gatufotofavoriter har kommit till. Alltså de där bilderna som jag själv är extra nöjd med. 

Här under kan du se det första avsnittet som heter "Turisterna i Siena".

SE BILDEN: Fem vanliga misstag inom gatufoto

Fotografen Elliott Erwitt lär ha sagt att gatufoto är den allra svåraste genren som finns inom foto. Oavsett om han har rätt eller fel handlar gatufoto för det mesta om att misslyckas. Det är hårt slit och många timmars nötande på gatorna för att i bästa fall prestera några få bra bilder om året.

När jag misslyckas med mina gatufoton kan jag konstatera att det oftast beror på fem avgörande faktorer. Det räcker med att en av dessa brister eller att de sammantaget är för svaga, för att bilden inte ska fungera fullt ut. Samma sak kan jag se när jag tittar på andras misslyckade gatufoton. Jag skulle därför vilja beskriva dessa som fem vanliga misstag inom gatufoto. 

1. Svag komposition

Siena.

Att titta på en bild utan fungerande komposition är som att lyssna på ett ostämt instrument, hörde jag någon säga. Det är en ganska bra jämförelse. Komposition är helt enkelt fundamentet till all bildkonst. Ju starkare komposition, desto bättre bilder - och tvärtom. 

Att lära sig kompositionens grunder och sedan regelbundet öva sig på dessa tror jag därför är väldigt bra för den som vill bli en bättre gatufotograf, eller fotograf över huvud taget.  

2. DÅLIGT LJUS

London.

När jag tittar på mina egna och andras misslyckade bilder ser jag inte sällan att det beror på dåligt ljus. Det kan vara att ljuset är fel för bilden, att det kommer från en vinkel som gör huvudmotivet svårt att urskilja eller att det är en massa skuggor och högdagrar om vartannat som gör bilden rörig och knepig att tolka.

För alla som håller på med foto är det otroligt viktigt att lära sig läsa ljuset. Det gäller såklart även oss gatufotografer. 

3. Rörig bakgrund 

Karlskrona.

Ibland är jag så fokuserad på det som händer framför kameran att jag inte hinner tänka på bakgrunden. Det här misstaget ser jag även hos andra gatufotografer. Problemet som uppstår är att huvudmotivet flyter ihop med bakgrunden och därför blir svårt att urskilja.

Att bryta ut huvudmotivet från bakgrunden kan göras på många olika sätt. Exempelvis genom att jobba med kontraster (alltså mörkt mot ljust) eller med motsatsfärger. Nu för tiden är det också populärt att använda blixt för att få motivet att sticka ut från bakgrunden. 

Oavsett vad så skulle betydligt fler av mina gatufoton ha varit bra om jag oftare hade haft bättre koll på bakgrunden. 

4. Ingen närvaro

London.

Det här misstaget är lite svårt att beskriva eftersom "närvaro" är ett ganska abstrakt begrepp. Men i stort handlar det om fotografens fokus. När jag tittar på mina bilder som saknar närvaro så kan jag konstatera att jag helt enkelt inte har varit tillräckligt engagerad i mitt fotograferande. Bilderna signalerar en slags slöhet från min sida. 

Mina allra bästa gatufoton har jag med andra ord tagit när jag har varit målmedveten, befunnit mig i situationen och ansträngt mig extra mycket. Samma sak kan jag se i andras bilder. 

5. Inget avgörande ögonblick

Stockholm.

Det finns ingenting i den här världen som inte har ett avgörande ögonblick, ungefär så skrev den franske kyrkomannen Jean François Paul de Gond i sin bok Memories de Cardinal Reiz redan på 1600-talet. Uttalandet om det avgörande ögonblicket har sedan dess använts i mängder med sammanhang och inte minst då inom gatufoto.

Det avgörande ögonblicket behöver nödvändigtvis inte vara att det händer något speciellt utmärkande i situationen som avbildas. Det avgörande ögonblicket kan helt enkelt vara ganska subtilt. Ibland beskrivs det som "när bildens innehåll och komposition faller samman till en fungerande helhet". Alltså, när bildens alla "pusselbitar" är på exakt rätt plats - då trycker man på avtryckaren.

Gatufoton utan ett avgörande ögonblick blir aldrig särskilt intressanta. 

Slutligen
När jag brister i det jag vill berätta visuellt så är det när ovanstående inte uppfylls helt eller delvis. Det är helt enkelt när jag får till en stark komposition, har kontroll på bakgrunden, lyckas upprätta en hög närvaro, utnyttjar ljuset på bästa sätt och exponerar i det avgörande ögonblicket som jag får till mina allra bästa gatufotografier. 

SE BILDEN: Gatufoton kvällstid - kan det vara något?

Nästan alla gatufoton som jag tar fotograferas under dagtid. Det slog mig extra tydligt när jag och Magnus Fröderberg var i Istanbul nyligen. För då fotograferade nog både jag och Magnus betydligt mer på kvällen än vad vi gör i vanliga fall. Inte minst eftersom det var så häftigt att gå omkring i denna livfulla och exotiska stad.

På sätt och vis är det ganska naturligt att gatuplåtandet sker dagtid eftersom det är mest folk i rörelse då. Samtidigt vill man gärna ha hyggligt snabba slutartider och bra skärpedjup för just gatufoto. Något som kräver ganska mycket ljus. Men med dagens kameror går det trots allt bra att fotografera även i svagt ljus tack vare fantastiska ISO-egenskaper.

Jag har därför börjat grubbla på en grej. Något som jag inser att jag på sätt och vis har släppt sedan jag började med gatufoto. Och det är att utnyttja exempelvis skymningsljus eller gryningsljus för att få till bilder med mera känsla. Bilder som inte upplevs som så platta, helt enkelt. 

Förut när jag plåtade mycket miljöer, landskap och liknande tänkte jag på detta hela tiden. Då fotograferade jag bara i undantagsfall under dagtid. Jag har därför en liten idé i skallen om att nu i sommar försöka utnyttja kvällsljuset mycket mera. De borde kunna ge bilder med en annan känsla, men faktiskt även med helt andra typer av motiv eftersom det händer andra saker tidigt på dagen och sent på kvällen.

Över huvud taget är min plan att bli mycket mera medveten om ljuset när jag gatufotograferar. Hursomhelst - i det här inlägget bjuder jag dock på några typiska dagljusbilder som jag har tagit den senaste tiden. 

SE BILDEN: Istanbul - stök, rök och charm

Det är lätt att gå i fällan när man är ute och reser som gatufotograf. Alltså att falla för sina egna förutfattade meningar och bara ta de där bilderna som redan finns i huvudet från början. Bilder som mest blir en bekräftelse på hur det "ska" vara.

Fotot här ovanför är på sätt och vis ett exempel på detta. För är det inte ungefär åt det där hållet vi förväntar oss att Istanbul ska se ut? Gärna kompletterat med bilder från stökiga basarer, liksom på män och kvinnor i muslimska klädedräkter och närbilder på koppar med turkiskt kaffe eller te.

Det är visserligen inget fel med att ta sådana bilder, men som gatufotograf vill jag försöka komma bortom detta och hitta något annat. Det är inte så lätt alla gånger men det är i alla fall värt att försöka, tycker jag. Här under kommer därför min syn på Istanbul efter tre intensiva dagar i denna intressanta och livfulla stad.

Istanbul ligger vid Medelhavet och har såklart därför många båtar. På vissa av passagerarefärjorna är det knappast något miljöbränsle i tankarna. Istanbul är över huvud taget en ganska luftförorenad stad. Det är rök från förbränningsmotorer, sopeldar, cigaretter, rökelser, kolgrillar och allt annat eldfängt som du kan tänka dig. 

Överallt i staden ser man skolösa och smutsiga barn som tigger - även sent på kvällarna och nätterna. När en femåring sträcker fram en skitig liten kupad hand tycker i alla fall jag att det känns väldigt jobbigt.  Det är också vanligt med kvinnor som sitter på trottoarerna med mycket små sovande barn i famnen. De bor helt enkelt på gatorna. 

Det verkar finnas ett hetsigt temperament som lätt blossar upp. Under våra tre dagar kom vi nära flera högljudda bråk. Inkastarna till stadens restauranger kan också vara förvånansvärt argsinta ifall du inte stannar. På bilden ovan pågår ett slagsmål mellan den orangeklädda renhållningsarbetaren och mannen med ryggen mot kameran. Både knytnävar och tillhyggen användes i bataljen.  

Istanbul är en väldigt stökig och risig stad. Mitt inne bland de flashigaste centrumkvarteren med butiker, restauranger och nattklubbar finns helt uppgrävda gator och överallt ser du fallfärdiga hus och rivningstomter. Bilar står parkerade hur som helst och trottoarerna är i vissa kvarter överbelamrade med sopberg som butikerna lämnat efter sig.

I Istanbul bor runt 15 miljoner innevånare vilket gör staden till den största i mellanöstern. Varje år kommer dessutom runt 11 miljoner turister på besök vilket präglar atmosfären hårt. Inte minst i den gamla staden där inhemska och internationella turister dominerar gatumiljöerna. 

Om du gillar katter (vilket jag gör) kan du glädja dig åt att få se dessa små varelser stryka omkring lite överallt. Katterna är väldigt orädda och verkar också vara omtyckta av folk som bor i stan. 

Istanbul är också en handelsstad av stora mått med mycket kommers. Även bortom turistgatorna myllrar affärslivet och lite varstans finns genuina "spontanbasarer" där innevånarna spänt tygtak mellan husen och sedan satt upp sina försäljningsstånd. I dessa områden säljs precis allt och priserna är relativt låga. 

Avslutningsvis kan jag säga att Istanbul är en fascinerande stad och ett spännande resmål. Det är visserligen högljutt, stökigt och rökigt. Men det är också charmigt och vackert. Människorna är vänliga och miljöerna är pulserande och levande på ett sätt som är svårt att uppleva här hemma.

Det är för övrigt en plats som är ovanligt lätt för oss gatufotografer. Det finns ett myller av motiv att rikta kameran mot och människor tycks inte heller ha något emot att bli fotograferade, snarare tvärtom. Så om du har möjligheten - åk dit!

Bilderna är fotograferade med Fujifilm X100s och X-T1.