Idag fick jag min FujiFilm X100

Kvart i fyra i eftermiddags fick jag följande sms från posten: "ditt paket finns nu hos ditt leveransställe". Några minuter senare ”flexade jag ut” från jobbet för att hämta min FujiFilm X100 som jag beställde från Komplett för en vecka sedan.

Med tanke på hur svårt det har varit att få tag på denna kamera och alla problem i Japan efter tsunamin så trodde jag nog att jag skulle få vänta mycket längre. Ja, jag var inte ens helt säker på att jag skulle komma över ett exemplar för det ursprungliga priset. I USA har kameran börjat säljas för dubbla priset på vissa ställen.

Ikväll har jag laddat batteriet, bläddrat i manualen och känt lite på kameran. Och mitt första intryck är klart positivt. Jag ska återkomma med ett längre blogginlägg om denna kamera där jag bland annat tänker ta upp en del synpunkter som har figurerat på nätet. Jag vill nämligen hävda att väldigt många recensenter och bloggare inte har förstått kameran.

Jag hoppas även att jag ska hinna ta några bilder i helgen även om vädret ska bli lite sämre här i Blekinge. Så jag återkommer snart med mer info för den som är intresserad.

Vad är gatufotografi?

Den senaste veckan har jag inte haft något riktigt flyt i mitt gatufotograferande. Det har mest blivit sporadiska och halvhjärtade försök vilket också märks på bildskörden. Jag är därför inte helt nöjd med vad jag presterar för tillfället. Det blir för många bilder utan riktig närvaro och den där känslan av liv som jag vill åt.

Men jag har i alla fall funderat lite kring det här med gatufotografi och kommit fram till att det jag ägnar mig åt inte riktigt passar in i den snäva definitionen som begreppet innebär. Att bara ta snapshots och försöka fånga avvikande situationer känns för ytligt och ointressant i längden för mig.

Jag gillar exempelvis att stoppa människor på gatan och ta deras porträtt, eller att prata med folk innan jag börjar fotografera. Och så tycker jag om att ta detaljbilder och utsnitt ur stadsmiljön som ofta saknar människor helt och hållet. Det jag håller på med är därför snarare ett slags dokumenterande och ett bildberättande.

Nåväl. Jag gnetar på. Förhoppningsvis lossnar det snart igen. 

För övrigt så har jag faktiskt beställt den så omtalade FinePix X100 som jag hoppas dyker upp inom ett par veckor. I början var jag grymt skeptisk till denna kamera som också kostar väldigt mycket. Men jag har verkligen lärt mig uppskatta den här sortens kameror via min Canonet QL17 som jag köpte innan nyåret. 

Jag hoppas att X100 kan ge samma känsla och fotoglädje som den fast med fördelen att man slipper allt soppande och blaskande med film. Det är visserligen kul ibland, men långt ifrån hela tiden. Vi får väl se hur det blir när den dyker upp. Då kommer jag att börja använda den för mitt ”gatufotograferande”.   

Och så en bonusbild...

Bilderna kommer från två rullar TRI-X 400 exponerade efter ISO 300. Filmerna är soppade 8.30 minuter i D 76 1+1. Resultatet blir förvånansvärt finkorniga, skarpa och bra negativ - tycker jag.

Vår, solsken, kärlek - och bröllopsfoto!

Idag gifte sig Marcus och Lena med varandra i en kyrka strax utanför Karlskrona. Men de lär inte ha varit ensamma om att gå till altaret denna vackra påskafton. Och jag var såklart inte ensam om att agera bröllopsfotograf. Vi är många fotografer som har jobbat järnet denna helg.

Bröllopsfotograferingen tog plats vid en gammal herrgård som heter Bubbetorp. En fantastiskt skön plats med äppelodlingar, vackra vitsippefält och en liten silverfärgad å som ringlar sig genom landskapet.

Platsen, årstiden och ljuset fick sätta känslan på bilderna. Jag jobbade medvetet med det där ljusa och skira som våren erbjuder. Samtidigt som det är ganska så avskalat eftersom inga löv har slagit ut ännu.

Jag har förstärkt känslan i bildbehandlingen genom att ge bilderna en ljus och gulaktig ton. Under fotograferingen har jag enbart använt naturligt ljus. Blixt använder jag endast i absoluta nödfall numera.

Nu får vi bara hoppas att bröllopsparet blir nöjda med resultatet! :-)

Från och med nu skiter jag i vad andra tycker…

Om man vill utveckla sig som fotograf är det aldrig fel att vara öppen för andras erfarenheter och kunnande. Det har alltid varit min fasta övertygelse. Men det finns också en punkt i processen där man måste sluta lyssna på tyckarna, lita på sig själv och köra på efter eget huvud. Där är jag nu.

Ni som har följt min blogg vet att jag har jobbat för att bli bättre på gatufoto den senaste tiden. För mig personligen är gatufotografin lite av obruten mark trots att jag har plåtat i många år nu. Därför suger jag gärna upp information från andra fotografer som har erfarenheterna jag saknar. På så sätt går det att ge sig själv en turbostart och man slipper uppfinna hjulet på nytt.

Men nu räcker det som sagt. Jag har kollat upp de stilar som finns när det kommer till gatufoto, läst mängder med bloggar, tittat på dussintals filmer, funderat, övervägt och testat själv ute i verkligheten. Jag har också fått input från olika håll och lyssnat tålmodigt på åsikter om vad som är rätt och fel i sammanhanget.

Återigen – enough is enough! Nu måste jag gå vidare på egen hand. För om man inte vågar lita på sin personliga förmåga blir det bara skit av alltihopa. Då kommer man att vela fram och tillbaka, låta sig bli styrd av andras uppfattningar (som inte alls behöver vara de rätta) och tillslut dör glädjen och drivkraften. I värsta fall blir man inget annat än en blek kopia av någon annan. 

Därför mina vänner kommer jag att köra på nu. Jag är något på spåren som jag tänker jobba med. Självförtroendet är till 100 procent solitt och målbilden är fixerad. Jag vet att jag kan göra det här riktigt bra – på mitt eget sätt! Du kanske inte håller med. Men just nu struntar jag som sagt högaktningsfullt i det!  ;-)

Killarna jobbar som bartenders. De stod på Stumholmen och övade sköna moves med sina flaskor. 

Hon är nitton år, kommer från Karlshamn och blev inte förvånad över att jag ville fotografera just henne. 

Allt som görs nu för tiden måste hamna på tuben. Annars har det aldrig hänt.

För några veckor sedan låg isen. Men nu är det redan andra tider. 

Dialekten var utspädd eftersom han hade bott på så många olika platser. Men han sa att han kom från Malmö, fast egentligen var han uppväxt på Österlen. 

Mannen tog sin låda och gick.

Nyss gällde skejting med de andra coola killarna, men plötsligt fick han bråttom iväg. 

Slutligen. Bilderna är tagna med TMAX400 exponerad efter ISO 3o0 och framkallad 8 minuter och 45 sekunder i D 76 1+1. Måste säga att det blev helt sjukt bra negativ i det stora hela. Därför blir det ingen mer Fomapan för min del.  Men däremot är en del av bilderna randiga på höjden. Vet inte om det är framkallningen som spökar, eller om det är min skanner som ger den här oönskade effekten. 

Porträtt känns alltid rätt

Att fotografera människor är något av det absolut roligaste jag vet. Samtidigt är det ofta både utmanande och svårt. Som fotograf måste du helt enkelt vara extra närvarande och fokuserad. Men förmodligen är det just det som är charmen med det hela.

Idag gjorde jag ett jobb åt min vän Morten Ravnbö som nyligen har startat en designbyrå tillsammans med tre kreativa kollegor. De ville ha typiska byråbilder för användning till deras hemsida, i presentationer, på visitkort och lite annat smått och gott.  

Jag hade tänkt lite i förväg och även rekat i deras lokal. Jag visualiserade svartvita bilder framför mig tagna i naturligt ljus utan blixt. Så fick det också bli under fotograferingen som avlöpte smidigt och bra. Jag kände mig nöjd efteråt och det gjorde även Morten och grabbarna.

I det här blogginlägget kan ni spana in några av bilderna. Samtliga är tagna med min Canonet QL17 G-III och TRi-X 400 pressad ett steg. Eller, nej! Nu ljuger jag! ;-)