Förbud att skjutsa barn på cykel?

Passerade Slussen vid femtiden förra veckan. Som vanligt horder av cyklister på väg hem från jobbet. Att cykla i Stockholm verkar farligt men har blivit populärt. Folk tycker det är kul och gillar motionen. Men cykelolyckorna har ökat drastiskt har jag läst.

Ofta transporterar föräldrar sina barn på cykel. Förstår inte hur man vågar riskera sina barns liv.  Kanske något förbud mot att skjutsa barn i storstäder vore befogat. Mindre barn skjutsas i stol på pakethållaren. När barnet blir lite äldre köper föräldrar idag en särskild "lådcykel"  eller bogserar det i en cykelkärra efter sina vanliga cykel.

Kunde inte låta bli att stanna till vid Slussen och plåta det här med barn på cykel.

Grabben på bild tycker det är kul att bli skjutsad i lådcykel och låtsas vara på flygtur.

Ännu ett barn på lådcykel. Det går undan i cykelvimlet - hu!

Framme vid Götgatan bakom Stadsmuseet fick jag syn på en ansvarsfull förälder. Han skjutsade sina två barn genom att leda cykeln gående. Tryggt och säkert!

Själv har jag vid två tillfällen blivit påkörd bakifrån av ouppmärksamma cyklister. Men klarat mig undan skador. I båda fallen var cyklisterna småvuxna tanter. De drattade i gatan och kunde lätt kantstötta dra vidare. Om jag inte varit lite storväxt hade jag säkert blivit mosad rejält.  

Cyklister gör gatorna otrygga!

En gatufotograf ska väl inte jaga kvinnor

Fotografen följde de två kvinnorna hack i häl, fotade och chimpade, fotade igen och chimpade. Svårt att sätta en gräns för vad som kan betraktas som olämpligt uppträdande för gatufoto som alltid är ju  närgånget. Tyckte trotsa allt det såg lite olämpligt ut.

Men vem är jag till att döma? Jag fotar ju obekanta på gatan också. Ibland närgånget och det kan av vissa betraktas som olämpligt.

När de kom gående över Slussen i Stockholm kunde jag inte låta bli att ta ett höftskott på sällskapet när de passerade mig.

Nån minut innan fotade jag en man utanför hotell Hilton vid Slussen  Han bara satt på sin bil och kollade in omgivningen. En intressant situationsbild. Mannens uppträdande verkade lite barnsligt lekfullt.

En bild vid Sergels torg en kvart tidigare. Jag fångades av att alla män verkade vara maskulint trötta och hårda. Ungefär som männen på Dressmans reklam för herrkläder. De fångar den nya trenden för medelålders som lämnat ungdomen bakom sig.

Det finns ju så mycket mänskligt att skildra i gatufotot. Man behöver inte gripas av yrsel och rusa efter vackra damer i hopp om att få en bra gatubild.

Eller har jag missat nåt?

Vinna storvinsten

Livet kan förändras totalt av en storvinst. Alla materiella drömmar kommer ju att förverkligas. Det gäller att bara ta chansen. Det saknas inte tillfällen. Erbjudanden finns överallt.

Den här damen har suttit i åratal - sommar som vinter - utanför H&M på Drottninggatan i Stockholm.  Säkert har hon sålt många vinster. Passerade henne nära häromdagen med kameran och fick en hyfsad bild med full vidvinkel.  Jag vet inte om såg mig. Hon sitter alltid orörlig på det här viset och tittar rakt ut i luften. Tycker hon liknar mer en "ticket scalper" - ni vet en sån där som säljer biljetter till olika evenemang för överpris.

En gatubild från Rom i våras. Drömmen om storvinst präglade den här kvinnan. Glömsk av omgivningen skrapade hon ivrigt sina lotter. Hon såg inte fotografen tätt intill som observerade och fotade.  Jag avlägsnade mig innan hon skrapat färdigt. Gissar att det inte blev nån storvinst den här gången heller.

Mina egna drömmar om storvinster då? Dom inskränker sig till dom få tillfällen jag lyckas ta en bra gatubild. Vägen dit är full av chansningar men också en del jobb.

Kul att riva en utställning

Jobbigt att knyta kontakter och få till en fotoutställning. För att inte tala om bildval, bildredigering och allt annat. Känns bäst när man till sist får plocka ned bilderna och bära ut dem i bilen.  Jobbet är över.  Man har lärt sig en massa, knutit nya kontakter och kan gå vidare.

Avslutade i dagarna en utställning som har hängt en dryg månad på Stadsbiblioteket i Eskilstuna. Bilderna var placerade vid entrén i blickfånget för alla besökare.

Det var gott om betraktare när jag skulle plocka ned bilderna. Fick avvakta ett slag innan jag kunde skrida till verket utan att störa någon.

Självfallet handlade utställningen om gatufoto - tretton svartvita bilder från olika huvudstäder i Europa. Fler bilder gick inte att pressa in på den skärm som stod till buds. Kanske den gav ett rörigt intryck men mycket att beskåda på en begränsad yta.

Bibliotekspersonalens favorit var den här bilden från Paris. Ett par bråkande pojkar i  Jardin les Tuileries - klassisk mark är de stora gatufotograferna funnit många motiv med sina kameror

Det blev en del frågor kring den här bilden från Stockholm också. Ett bröllpspar som en novemberdag kom springande mot mig.

Hoppas komma tillbaka till biblioteket med en ny utställning framöver. Vid eftersnacket presenterade jag en idé  med gatufotografier på läsande personer. Tyckte motivvalet kunde passa ett bibliotek. Perfekt tyckte man och gav den genast namnet "Det läsande folket". Det kan ju vara ett lämpligt projekt till vintern.

Fucking Good

Svenskan begåvas ständigt med nya ord och uttryck.  Ett sådant är "Fucking good" och har börjat dyka upp på restauranter. Senast såg jag en ung dam som låg framstupa i en gränd i Gamla stan i Stockholm och plitade prydligt det här omdömet på en reklamskylt.

Miljön i Gamla stan försämras. Västerlånggatan har blivit ett enda långt stråk av glassbarer. Givetvis är även glassen "fucking good". Det senaste är att man placerar ut såna jättelika reklamskyltar.

 För den som gillar italiensk glass är den svenska glassen en äcklig vit sörja med menlös smak . Och dessutom väldigt dyr. Inte alls "fucking good".