Norröver IV - Vandringen fortsätter

Dimman är nu helt bort och inga fler smålommar har synts till. Det gör inget. Mossens tallar finns alltjämt kvar och det är inte fy skam. Även om jag kanske fotograferade en del av de här utsnitten redan vid det första besöket vid mossen kvällen före gör jag det igen. Det är något med visa scener man stöter på som man egentligen aldrig blir helt färdig med. Något som jag faktiskt finner rogivande eftersom det betyder att den platsen har mycket kvar att ge. 

#2

#3

#4

#5

Att vissa platser stannar kvar längre i ens sinne än andra är det svårt att många gånger förklara. Det kan inte bara vara känslan av det är en vacker plats väl värd att fotografera. Det finns många vackra platser värda att fotografera, men inte alla stannar kvar i ens sinne. Det måste alltså var något mer än en plats omedelbara skönhet som drar. Om det ens är det. Det är kanhända andra känslor som platsen väcker. Kanske vemod, igenkännande. Kanske något som inte enkelt går att definiera. Kanske något som mer ligger inom oss, än i själva platsen i sig. Finns landskapet mer i vår själ än i våra ögon? Är det mitt inre jag försöker gestalta när jag försöker mig på att fånga landskapet framför mig?

#6

Fram ibland tallarna kommer den.

#7

Krypande. Sakta emot oss.

Vad vill den?

Är det vådan av vår tidiga morgon som får fantasin att skena över stock och sten? I naturen finns det ting som kan skrämma oss från vettet om vi låter det. Ett träd är ett träd. Den mänskliga hjärnans märkliga förmåga att skapa något av ingenting kan i emellanåt hålla våra liv i ett gastkramande grep. 

#8

Efter ett tag delar sig spången sig i ett vägskäl. Likt en Robert Johnson väljer vi den andra vägen. Om den Onde stod att finna där låter jag vara osagt, men skulle mina bilder plötsligt anta en ny, tidigare okänd dimension, var det kanske den hornprydde som var där ändå.

#9

Och inte alls den miljard myggor som hade en tête-à-tête vid den ligga skogsgölen och som vid vår uppenbarelse bjöd upp oss till en lustiger dans bland tallar, gran och fur. 

#10

#11

Morgonen hade nu gått i övergått i förmiddag och det var högtid att ta oss till boende och se vad köket  kunde ha att erbjuda. Eller snarare vad vi kunde trolla fram ur skafferiet.

TheInvisibleJackal

2022-10-17 20:06   mojje

Fantastiskt fina bilder precis den typen av naturmiljö som jag tycker om. -Vackert!

Svar från TheInvisibleJackal 2022-10-18 10:51

Tack så mycket Morgan!
Om du inte har varit vid Knuthöjdsmossen än så är det ett resmål väl värt ett besök.

Hälsningar Jörgen

2022-10-18 06:37   pdahlen

Vackert, fina vyer. Här tilltalar bild 9 mig mest

Svar från TheInvisibleJackal 2022-10-18 10:52

Tack Peter.

/Jörgen

2022-10-18 10:55   Vibybo

Jo, vissa platser återvänder man till, de blir aldrig färdiga (om ingen kommer med maskiner och skövlar). Dessa bilder på mossen ger intrycket att där är vackert året om, en plats som ger. Mycket vackert, lite mystiskt, tidlöst kan sammanfatta dina bilder.

Svar från TheInvisibleJackal 2022-10-19 14:29

Tack så mycket Stefan!
Detta var mitt första besök vid Knuthöjdsmossen och då under sensommar, men jag skulle inte ha något emot att kunna besöka andra tider på året. Kan tänka mig att hösten kan vara fin också, men även en vinter med snö eller på våren när den första grönskan börjar komma. Ja, det finns många tidpunkter att vilja återkomma. Hade jag bott mer på armlängdsavstånd hade jag med stor säkerhet följt årets växlingar på den här mossen.

Hälsningar Jörgen

2022-10-18 13:35   sears

Fina bilder. Gillar det lugna vattnet som är spegelblankt. Väldigt vackert.

MvH
Johnny

Svar från TheInvisibleJackal 2022-10-19 15:22

Tack så mycket Johnny!

Hälsningar Jörgen

2022-10-18 21:29   Khalad

Ser väldigt vilsamt och skönt ut! Vackra bilder på naturen, snyggt! Hälsningar/ Björn

Svar från TheInvisibleJackal 2022-10-19 15:23

Tack så mycket Björn!

Ja, jag kände en stor ro när jag var där.

Hälsningar Jörgen