Till största delen är det landskapet som fångar mitt intresse. Både i stort och smått. Blommor och träd. Emellanåt blir det även bilder på landskapets invånare. Allt ifrån älgar till blåvingar.

Morups tånge

Morups tånge

Gul fetknopp

I somras (2025) kom min fru och jag att tillbringa några kvällar vid Morups tånge. Min fru för att fotografera martorn, som växer i ganska rikliga mängder där. Hon tänkte använda bilderna i ett projekt för utbildningen - Visuell gestalning - som hon hade blivit antagen till. 

#2

Morups tånge

Martorn

Jag gick mest runt och försökte hitta några kaniner att fota. Dock utan större lycka. De var som bortblåsta. Istället fotade jag så småningom också lite martorn.

#3

Morups tånge

Martorn

Precis som min fru skulle ge sig i kast med att börja fotografera martornen gick det förbi två stycken väderbitna damer i övre medelåldern.

"Man ska visst kunna äta de här."

"Jaså!?"

"De ser inte mycket ut för världen, men ätbara är de."

Då jag känner min fru kände jag som genom ett sjätte sinne hennes tanke:

"Ni skulle bara våga sätta i er mitt fotoprojekt era skator!!"

#4

Morups tånge

Martorn

#5

Morups tånge

Martorn

#6

Morups tånge

Martorn

TheInvisibleJackal

Publicerad 2026-04-15 15:24 | Läst 244 ggr
Turbo56 2026-04-16 00:29
Tack för att du böjer dig ner och drar världen nära, riktigt nära, tills markens växter blir som egna små universum.
Perspektiven skiftar, som om marken öppnar en hemlig dörr och bjuder oss in.

Där nere, nära marken, är världen inte tyst. Den sjuder. Den rör sig. Den lever i ett tempo som är för litet för att märkas på håll, men oändligt stort när man väl ser det.

Man inser att skönheten inte alltid finns i det storslagna, ibland bor den i det som kräver att man saktar in, böjer sig ner och låter blicken vila.

Hälsningar
Stefan
Svar från TheInvisibleJackal 2026-04-16 15:35

TackStefan!
Fota i ögonhöjd är något jag fått lära mig tidigt. Lägg dig på magen eller ställ dig på en höjd - bara du kommer i ögonhöjd har jag fått lära mig.

Och väl nere på mage märker man hur livet finns överallt.

Hälsningar Jörgen
Lena Holm 2026-04-16 22:03
Vilken vacker växt som jag aldrig hört talas om. Jag förstår om din fru hade en givande stund med denna.
Hälsningar Lena
Bjarne 2026-04-18 08:32
Hehe, det var en kul historia om de 'väderbitna damerna':) Fina bilder och jag gillar de två sista bäst. Motljuset funkar kanonbra för motivet och det blir mycket snyggt.
Hälsningar Bjarne