Morups tånge
Gul fetknopp
I somras (2025) kom min fru och jag att tillbringa några kvällar vid Morups tånge. Min fru för att fotografera martorn, som växer i ganska rikliga mängder där. Hon tänkte använda bilderna i ett projekt för utbildningen - Visuell gestalning - som hon hade blivit antagen till.
#2
Martorn
Jag gick mest runt och försökte hitta några kaniner att fota. Dock utan större lycka. De var som bortblåsta. Istället fotade jag så småningom också lite martorn.
#3
Martorn
Precis som min fru skulle ge sig i kast med att börja fotografera martornen gick det förbi två stycken väderbitna damer i övre medelåldern.
"Man ska visst kunna äta de här."
"Jaså!?"
"De ser inte mycket ut för världen, men ätbara är de."
Då jag känner min fru kände jag som genom ett sjätte sinne hennes tanke:
"Ni skulle bara våga sätta i er mitt fotoprojekt era skator!!"
#4
Martorn
#5
Martorn
#6
Martorn
TheInvisibleJackal







Perspektiven skiftar, som om marken öppnar en hemlig dörr och bjuder oss in.
Där nere, nära marken, är världen inte tyst. Den sjuder. Den rör sig. Den lever i ett tempo som är för litet för att märkas på håll, men oändligt stort när man väl ser det.
Man inser att skönheten inte alltid finns i det storslagna, ibland bor den i det som kräver att man saktar in, böjer sig ner och låter blicken vila.
Hälsningar
Stefan
TackStefan!
Fota i ögonhöjd är något jag fått lära mig tidigt. Lägg dig på magen eller ställ dig på en höjd - bara du kommer i ögonhöjd har jag fått lära mig.
Och väl nere på mage märker man hur livet finns överallt.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar Lena
Hälsningar Bjarne