Öland i maj I - ut på alvaret

Vita göknycklar.

Efter förra sommarens vistelse på Öland bestämde vi oss för att boka in  en tur till Öland i maj för få uppleva en del av vårorkidéerna. Vi hittade ett boende i Algutsrum för några dagar i slutet av maj. Ett boende som låg nära flertalet av de destinationer som vi tyckte både var och kunde vara intressanta att besöka.

Dagen för Kristi himmelsfärd satte vi oss i bilen efter jobbdagens slut och körde tvärs över landet mot drömmarnas ö - Öland. Det har blivit årliga besök de senaste åren. Att köra över bron och komma fram till ön är något speciellt. Det känns som om man lämnat Sverige och kommit någon annanstans. Landskapet är annorlunda och ljuset likaså. Naturen väller emot en och det är svårt att inte blir hänförd.

#2

Sankt Pers Nycklar

Vi kom fram sen eftermiddag och kvällen närmade sig snabbt. Vi åt enkelt och begav oss sedan iväg för se våra första orkidéer. Eriksöre alvar låg mindre än en mil bort. Där fann vi framförallt Sankt Pers Nycklar i stora mängder.

#3

Sankt Pers Nycklar.

Medan solen sänkte sig jagade vi dess sista strålar

4

Sankt Pers Nycklar.

Ljuset försvann allt snabbare och det blev till för att försöka utnyttja det lilla som fanns kvar så gott det gick.

5

Adam och Eva. I det här fallet Adam.

Orkidéen av Adam och Eva är först ut att blomma av orkidéerna och det allra flesta hade redan blommat över när vi var på Öland i slutet av maj, men en och annan lyckades vi dock hitta.

TheInvisibleJackal

I trädgårdens famn

Det här inlägget skrev jag i början av hösten, men sjukdom har satt stopp för mig att lägga ut det tidigare. Bilderna är väl inte helt up to date heller med den varande verkligheten utanför fönstret så här i slutet av november.

När restriktionerna har börjat lätta och de allra flesta är fullvaccinerade har det så sakteliga börjat bli möjligt att träffas igen. Genom vänner i fotoklubben kom jag och min fru att möta upp en del andra medlemmar hemma hos ett par som förutom att de är mycket gästvänliga har en stor och vacker trädgård. En trädgård som vid tidigare tillfällen utnyttjats för att lära ut makrofotografering till deltagare i en av studieförbundens fotokurser. Min fru och två andra gick den kursen när den gavs. Det här var nu inte nytt kurstillfälle utan en sammankomst för att sitta och prata och ha det trevligt samt fotografera. Och ni vet hur det blir. Fotografer som träffas med sina fotoryggsäckar måste till sist otvunget öppna dem och rätt var det är fotograferandet i full gång.

#2

#3

#4

#5

TheInvisbleJackal

Hökafältet

Länsstyrelsen i Halland anordnar sedan några tillbaka s k "Fotovandringar" som leds av duktiga och kunniga fotografer bosatta i länet. I år har det p g a pandemin varit lite färre vandringar än brukligt, men i augusti var det i alla fall en till Hökafältet, beläget i Laholms kommun. Hökafältet är ett skogsparti med tillhörande dynområden. Hökafältet innehåller även ett nakenbad. Dit förde vår ciceron oss inte utan pekade mer ut var det låg för att vi inte skulle förvirra oss dit. Ett tjugotal fotografer som plötsligt dyker upp, några med kraftfulla teleobjektiv, skulle med stor sannolikhet inte bidra till någon större munterhet i det sällskapet. Vi höll oss alltså på den samla vägen och fotograferade träd och buskar och annat smått och gott under tiden medan jag frejdigt gnolade:

"Mina dygder äro tusen,
inga syndiga laster jag har.
Jag har aldrig sett nåt naket
inte ens ett litet nyfött barn.
Mina blickar går mot taket
därmed undgår jag frestarens garn, halleluja".

#2

Vad är väl en förgrund? Eller när förgrunden helt tar över är det då egentligen en förgrund? Duger vad som helst till förgrund?

#3

#4

Hur kom det sig att det här axet stack upp det här viset ur sanden? Hur såg det ut tidigare? Hade det ett lite mindre tillkämpat livsutrymme?

#5

Rödgumpsgräshoppa? Min kännedom om våra gräshoppor är lite begränsad känner jag.

#6

#7

Stigen slingrade sig behagligt mellan träden.

#8

#9

Stor björkbärfis.

#10

Sorgmantel.

En fjärils skugga vad säger den om fjärilen?

#11

Vårtbjörken blev vred, rev sig loss och drog till skogs.

TheInvisibleJackal

Humlor

Under våren och sommaren har jag snickrat ihop tre spaljéer vid uteplatsen och det utan att behöva tillgripa det Haddockska vokabuläret i någon vidare omfattning. Därefter har vi planterat klematis som så småningom och förhoppningsvis ska börja klättra där. För att skydda de rätt ömtåliga klematisrötterna har vi satt lavendel och stäppsalvia  framför. Dessa har när de väl börjat blomma lockat till sig, först en mängd nässelfjärilar och sedan humlor.

Vissa tillfällen kunde det vara uppemot ett 30-tal humlor som samlade nektar bland alla blommor. Fantastiskt och mycket roligt att sitta och titta på. Efter ett par dagar fick jag för mig att jag skulle ge mig på att försöka mg på att fotografera dessa humlor. Jag plockade fram telezoomen och stativet och satt mig i höjd med blommorna och väntade på humlorna. De kom ganska snart. Innan benen hann somna i den lite obekväma ställningen fick jag några bilder.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Vad vill du fotografera?

Vad vill du fotografera, undrade hustrun en dag, med undantag för leoparder då. Min fru som är en entusiastisk makrofotograf och finner det mesta där hon går och står, brukar inte ha några större problem med vart färden ställs. Det finns alltid något anser hon. 

Ja, jag kan inte annat än erkänna att jag blev lite ställd. Vad vill jag fotografera? En både väldigt lätt och samtidigt svår fråga. Jag vill fotografera det intressanta landskapet, de knotiga träden och den brusande forsen samt därtill någon älg om de ges möjlighet. Frågan är bara var. Jag har blivit lite trött på hur landskapet utanför knuten ser ut och finner det allt svårare att se något i det som fångar mitt intresse. Kanske är det hemmablindhet. Kanske är det landskapsleda. 

Till sist kom jag fram till att det skulle vara intressant att fotografera ett kvarnhjul som snurrar i vattnet med lång slutartid. Lite googlade gav att det fanns en sågkvarn med tillhörande vattenhjul i Brunnsbacka. Således packade vi ihop och for iväg.

#2

#3

Något större snurrande på hjulet var det inte precis av helt förklarliga skäl. Eftersom sågkvarnen är ett byggnadsminne som bara förevisas i sina fulla prakt under vissa betingelser. Något jag kanske borde ha tänkt på. Ibland är inte bara det fotografiska sinnet inlindat i ett disigt töcken. Även tankeverksamheten befinner sig i samma töcken. Omgivningarna var fina i vilket fall som helst. 

#4

#5

#6

Och så fanns det fina jungfrusländor som satt på lite blad nere vid vattnet intill kvarnen.

#7

#8

Efter att ha suttit ner en stund kom vi fram till Flammafallet inte långt alltför avlägset. Där hade ingen av oss varit tidigare och vi vart lite nyfikna hur det kunde se ut, men det är helt annat äventyr.

TheInvisibleJackal